Ny artikel: Mormor ska dö – och vi tittar bort

Tänk dig din mormor, mamma, farfar. Hon som bakade kanelbullar, han som berättade historier från kriget och höll din hand när du var rädd. Nu sitter de och väntar på hemtjänsten. Plastlådan med den industrilagade maten behöver värmas i en icke existerande mikrovågsugn. Grönsakerna är bleka, ärtbiffen smaklös och potatisen sönderkokt. Näringsinnehållet gör de äldre svagare för varje dag. Undernärda, utmattade, ensamma. Personalen har inte tid att sitta kvar och prata. De skyndar vidare till nästa.

När hon hostar lite för mycket eller verkar trött, dyker plötsligt trygghetssprutorna upp. Palliativ vård, heter det. ”Mormor ska dö”, som Uppdrag granskning så skoningslöst avslöjade i sin serie. Mediciner avsedda för livets allra sista timmar ges till människor som fortfarande äter, dricker och är vakna, ibland utan riktig läkarundersökning och utan att anhöriga alltid får veta. Det är inte vård i livets slutskede – det är aktiv dödshjälp i praktiken, dold bakom fina ord och överbelastade system. Hur många mormödrar och farfäder har somnat in för tidigt för att någon någonstans tyckte att det var ”skäligt”?

Samtidigt tvingas de som ändå kämpar på att hantera ett samhälle som inte längre ser dem. BankID, e-tjänster och snart statliga digitala ID där allt ska gå via mobilen eller datorn. De som aldrig lärt sig, som har darriga händer och nedsatt syn, eller helt enkelt inte har råd med den senaste tekniken, stängs ute. De kan inte boka besök, betala räkningar eller ens be om hjälp. De blir osynliga. Glömda i ett Sverige som prioriterar effektivitet framför människovärde.

Det här är inte en slump. Det är resultatet av ett system som under årtionden prioriterat annat än just de som byggde Sverige. Vi har sett hur pengar gått till annat än kärnverksamhet, hur byråkrati och digitalisering slagit hårdast mot de svagaste. Och vi, deras barn och barnbarn, har låtit det ske. Vi har skyndat förbi och trott att våra sociala skyddsnät fungerar. Våra föräldrar har också trott att hjälp skulle finnas när den behövs som mest. Men den finns inte där längre.

Det är dags att känna skammen. På riktigt. För varje kall måltid, varje onödig spruta, varje gammal människa som inte kan nå sin hemtjänst för att systemet kräver en app.

Vi i Ambition Sverige har i vårt partiprogram en tydlig linje: Äldreomsorgen ska bygga på trygghet, värdighet och respekt för den enskilda människan. Partiet kräver rättsskydd i äldreomsorgen och att vi prioriterar svenska pensionärer som slitit ett helt liv. Vi vill höja grundavdraget för pensionärer rejält så att de som byggde landet får behålla mer av sin pension och slipper leva i fattigdom. Migration, krig och EU-medlemskap dränerar resurser från välfärden – pengar som istället borde gå till bättre mat, mer personal och en omsorg som inte behandlar människor som kostnader.

Vi behöver en politik som sätter människan först igen. Som säger nej till en digitalisering som utestänger generationen som kämpade för vårt välstånd. Som kräver att palliativ vård är just lindring – inte en genväg till döden. Som ser till att maten är varm, näringsrik och serveras med tid och värdighet.

Din mormor, pappa eller morbror förtjänar inte att dö i tystnad medan vi scrollar vidare. De förtjänar att bli sedda, hörda och värderade ända till slutet. Det är dags att vakna. Det är dags att kräva en äldreomsorg med ambition – inte acceptans av förfall.

Anneli Kullberg

Ambition Sverige Mark