Skydda jord- och skogsbruk från byråkrati och aktivism

– Stoppa EU:s detaljreglering och verka för en högre självförsörjning.

Staten har avsiktligt tagit död på småskaligt jordbruk

Jordbruket är den första näringen i civilisationens historia och den viktigaste för vår överlevnad. Det är inte förvånande att det är den näring som först blev reglerad och nu är hårdast politiskt styrd.

Sedan 60-talet har partier från höger till vänster, med hjälp av lantbruksuniversitet och lantbruksnämnder, drivit på för en snabb strukturrationalisering av Sveriges jordbruk. Utvecklingen har tvingats fram med hjälp av lagar, byråkrati och subventioner – här används både piska och morot.

EU centralplanerar jordbruket

Efter Sveriges EU-inträde 1995 har den svenska regleringen av jordbruket ersatts av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), vilket förde med sig ännu mer detaljstyrning och byråkrati. Vid EU-inträdet föll priserna på lantbrukets produkter på grund av ökad konkurrens, men detta kompenseras till en del av EU:s lantbruksstöd. EU-inträdet anses ha givit oss billigare mat, men det som verkligen har hänt är att vi betalar en del av matpriset via skattsedeln.

Självständighet kräver livsmedelssuveränitet

De flesta länder har strategier för att skydda det egna jordbruket. Man förstår att utan livsmedelssuveränitet finns det ingen självständighet. Men i Sverige har staten med hjälp av jordbruksfientlig politik tagit död på de flesta små- och medelstora familjejordbruken. Gårdarna finns kvar, men har slagits ihop till allt större enheter. Där det förr fanns tio aktiva lantbrukarfamiljer finns nu bara en ensam bonde kvar. Därmed har också underlaget för landsbygdsskolor, lokala livsmedelshandlare och andra småföretag försvunnit.

För en robust livsmedelssuveränitet behövs en mångfald av både stora och små gårdar. En nation med låg självförsörjningsgrad är mycket sårbar. Sverige har för inte så länge sedan varit självförsörjande på mat. Då fanns det många fler aktiva brukare inom jordbruk, skogsbruk och grönsaksodling, dessutom hade vi ett beredskapslager med livsmedel. Skogsbeten och ängsmarker användes över hela Sverige, vilket förutom bete också gav ett öppnare landskap. Den ekosystemtjänsten fick vi på köpet.

Idag, med större och betydligt färre jordbruksföretag, är självförsörjningsgraden i Sverige under 50%. Vid en allvarlig kris krymper den siffran ytterligare, eftersom vårt moderna storjordbruk är tungt beroende av importerade insatsvaror som diesel, soja och konstgödsel.

Ett diversifierat jordbruk i hela landet är vad som behövs om vi ska ha tillgång till mat vid en allvarlig kris. Ett sätt att skydda vår matproduktion är att vara noga med vem som får köpa jordbruksmark. Därför vill vi bevara och stärka jordförvärvslagen – den får inte luckras upp eller kringgås. Sveriges åkermark och skog ska inte köpas upp av multinationella företag.

Lagar, regler och aktivister gör jordbruk riskabelt

Jordbruk är i Sverige klassat som miljöfarlig verksamhet. Detta trots att en stor del av vår biologiska mångfald har skapats genom människans brukande av jorden. Uppfattningen att jordbruk är miljöfarligt har skapat en aggressiv attityd hos de myndigheter som utför tillsyn på gårdarna. En tjänsteman kan på eget bevåg stänga ner en gård, bonden är då närmast rättslös. Det är naturligt att önska att nästa generation tar över gården man har byggt upp. Men nu tvekar många att utsätta sina barn för risken att stå rättslös mot en myndighet.

Ambition Sverige är tydliga med jordbruk inte ska klassas som en miljöfarlig verksamhet. Jordbrukets ekosystemtjänster ska i stället erkännas som en samhällsnytta. De myndighetspersoner som kontrollerar djurhållning inom lantbruket ska ha relevant kunskap om olika djurslag och rasers naturliga förutsättningar och särdrag. Djurskyddsinspektörer utan denna kunskap ska aldrig få ta avgörande beslut i djurskyddsärenden.

Gynna svensk animalieproduktion

Genom att överreglera animalieproduktionen har politiker och tjänstemän skapat en svensk konkurrensnackdel i förhållande till andra länder. Självförsörjningsgraden på nötkött är endast 60 procent, delvis på grund av minskad framtidstro i branschen. När det gäller lammkött är motsvarande siffra knappt 30 procent. Följden blir att vi importerar kött som producerats med metoder som är olagliga i Sverige.

Ambition Sverige vill gynna det svenska lantbruket. Därför vill vi inte ha tvingande lagar om beteskrav för de största mjölkbesättningarna, då detta i praktiken är svårt att ordna på ett bra sätt. Däremot vill vi fördela lantbruksstöden så att de gynnar betesdrift och ökad användning av naturbeten.

Vi vill underlätta för unga personer att kunna starta med mjölk- och köttproduktion. Därför förordar vi fortsättningsvis generösa övergångsbestämmelser och undantag från kravet på lösgående djur. Då kan äldre ladugårdar åter komma till användning. Vi vill också att bedömningar av olika inhysningssystem för lantbruksdjur ska grundas på sunt förnuft och verklig djurvälfärd i de enskilda fallen.

Underlätta för gårdsförsäljning

Enligt svensk lagstiftning är det krångligt och dyrt att sälja kött och mjölk direkt från gården. Vi vill ta bort de komplexa regelverk som hämmar direktförsäljning från svenska gårdar. Som konsument ska man själv få avgöra om man vill köpa opastöriserade mjölkprodukter. När det gäller småskalig slakt finns en stor potential, men det kräver en rejäl förenkling av regelverken.

Skogen – Sveriges gröna guld

Skogen är en av vårt lands största tillgångar. Två tredjedelar av landet är täckt av skog och tillväxten har länge överstigit avverkningen. I över hundra år har vi haft återbeskogningsplikt, vilket innebär att varje avverkad yta måste återplanteras. Tack vare detta är Sverige koldioxidneutralt, dvs våra skogar binder i stort sett lika mycket koldioxid som vi släpper ut.

Skogsnäringen är en hörnsten i svensk ekonomi. Sverige är en av världens största exportörer av papper och sågade trävaror. 2024 var det totala exportvärdet på svenska skogsprodukter ca 185 miljarder kronor, skogsindustrin svarar för 9–12 procent av den svenska industrins totala sysselsättning. Den pågående skogsutredningen visar en möjlighet att öka förädlingsvärdet med 24 miljarder årligen genom världsledande forskning inom bioteknik och hållbara material.

Den svenska skogens värden har till stor del skapats av hundratusentals privata skogsägare, som tillsammans äger runt hälften av den produktiva skogsmarken. Att varje ägare har skött sin mark lite efter eget huvud har gynnat den biologiska mångfalden. Återbeskogningsplikten och det privata ägandet är viktiga orsaker till det svenska skogsbrukets framgångar. Virkesförrådet i den svenska skogen har fördubblats de senaste hundra åren. För lantbrukare har skogen alltid varit en ekonomisk buffert och ett arbetsmässigt komplement – en resurs som gett trygghet i tider av osäkerhet.

EU vill detaljstyra

Nu hotas denna självständighet och framgångssaga av en växande detaljstyrning och övervakning från EU. Ett aktuellt exempel är avskogningsförordningen (EUDR). Det är en kontroll- och spårbarhetsförordning som syftar till att undvika avskogning globalt. Trots att risken för avskogning är obefintlig i Sverige, ska vi anpassa oss till en EU-lag som ökar den administrativa bördan och minskar friheten för svenska skogsägare. Full implementering av förordningen har ännu en gång skjutits upp, men avsikten är att den ska införas så snart de digitala övervakningssystemen finns på plats. I stället för att säga ifrån till EU om att EUDR inte borde gälla i vårt skogsrika land, pågår nu arbetet med att anpassa svensk lagstiftning till en EU-lag som inte har någon relevans för vårt skogsbruk.

Handel med kolkrediter

Med hänvisning till ”klimatet” tycker EU att skogsägare ska börja handla med kolkrediter. Förordningen ”Carbon Removal Certification Framework”, (CRCF), trädde i kraft i slutet av 2024 och handlar om certifiering av koldioxidinfångning. Om en skogsägare avstår från eller skjuter upp en avverkning, ska detta kunna certifieras och säljas som en kolkredit. Systemet ställer stora krav på övervakning, rapportering och certifiering – ytterligare ett arbetsområde för EU:s många byråkrater.

Skogsägaren kan få en ny inkomstkälla, men tappar samtidigt intäkter från virket. Risken är stor för en inlåsningseffekt – skogen blir klimatpolitik i stället för att användas till virke, energi eller lokal ekonomi. Svenska politiker och aktivister är duktiga på att driva frågor om att ”skydda skogen”, dvs. stoppa avverkningar. De nämner dock inte att ökade avsättningar till reservat och andra uppskjutna avverkningar leder till att skogstillväxten på sikt stagnerar. Risken för bränder och skadedjursangrepp ökar naturligtvis också när andelen gammal skog ökar.

ETS2 och övervakning

EU:s nya utsläppshandel för byggnader och transporter, Emissions Trading System 2 (ETS2), hotar att höja bränslekostnaderna för skogs- och lantbruk. Sverige har själva valt att inkludera jord- och skogsbrukets maskiner, vilket innebär att varje liter diesel beläggs med extra kostnader.

Därtill planerar EU ett gemensamt ramverk för övervakning av skog, baserat på satellitdata och rapporteringskrav. Det innebär ytterligare centralstyrning och kontroll över privatägda skogar. Varje nytt EU-direktiv verkar bli ett angrepp på äganderätten och på det fria brukande som har byggt upp Sveriges välskötta skogar.

Vårt svar

Ambition Sverige anser att ägande- och brukanderätten alltid ska värnas. Varje skogsägare vet bäst hur den egna skogen ska brukas. Skogsägare ska känna trygghet i att de får full ersättning vid intrång. När staten tex använder ”artskydd” för att stoppa avverkningar utan full kompensation till skogsägaren, då hotas både ägarens ekonomi och landsbygdens utveckling. Otydliga regler och långsamma myndighetsbeslut gör att många markägare tvekar inför långsiktiga satsningar.

Vi står upp för den svenska skogen och för de människor som brukar den. Vi säger nej till EU:s överreglering, avskogningsförordningen och till irrelevant handel med utsläppsrätter. Skogsägare och lantbrukare ska inte belastas med kostnader och byråkrati för problem som vi inte orsakar. Sveriges skogar ska förvaltas av svenska skogsägare – inte av byråkrater i Bryssel.

Ambition Sverige ska verka för:

Att öka lönsamheten i jordbruket genom att ta bort klimatrelaterade krav och minska den administrativa bördan.
Att minska inflytandet från överstatliga organ som EU, FN, WHO och WEF. Sverige som suverän nation ska återta makten över vårt jord- och skogsbruk.
Att så länge vi är med i EU ska EU-förordningar tolkas strikt till Sveriges fördel. I händelse av ett EU-utträde vill vi ha ett nationellt stöd till jordbruket, med målet att öka vår självförsörjning på livsmedel.
Att stärka ägande- och nyttjanderätten gällande skogs- och jordbruksmark. Statens möjlighet att stoppa skogsavverkning och tvångsinlösa skog måste begränsas.
Att Sverige säger nej till EU:s avskogningsförordning, handel med kolkrediter, ETS2 och planerna på satellitövervakning av skogsmark.
Att införa ett strikt tjänstemannaansvar och stoppa aktivism inom myndigheter och statliga verk. Statliga myndigheter och kommunala tjänstemän ska främja lantbruks- och skogsproduktion, inte försvåra den.
Att ta bort beteskravet men gynna betesdrift. Bonden vet bäst vad som passar på hans gård.
Att underlätta för försäljning av kött och mjölk direkt från gårdarna. Reglerna för småskalig livsmedelsförädling och försäljning behöver förenklas.
Att möjliggöra fäbodbruk och övrig betesbaserad djurhållning genom att tillåta och förenkla jakt på varg (se kapitel om landsbygd).