Diskussionen runt att ansluta den svenska kronan till euron på nytt blossat upp. Finansminister Svantesson framförde nyligen en intention om att utreda en anslutning till euron, men euron är en statslös valuta och därför inte hållbar på längre sikt. Egen krona är guld värd vilket syns i den styrka som kronan har uppvisat det senaste året. Därför ska Sverige inte ansluta kronan till euron.

En statslös valuta

Eftersom EU inte är en riktig nationsstat så innebär det att euron i praktiken är en statslös valuta. De 20 medlemmarna i EMS (European Monetary System) har visserligen ett gemensamt ansvar för valutans upprätthållande genom den europeiska centralbankens (ECB) förvaltning.

Detta fungerar så länge den gemensamma räntesättningen fungerar bra för alla medlemsländerna. Men eurokrisen 2010–2012 – då Grekland hade enorma svårigheter att hantera sin statsskuld och fick räddas genom stödpaket – visar att euron har inbyggda destabiliserande faktorer.

Statsskulderna konsolideras inte

En av svagheterna är att medlemsländernas statliga skulder inte konsolideras. Varje medlemsland lånar på egen hand upp kapital, genom att emittera egna statsobligationer, för att hantera sin ekonomiska politik. Således har euro-länderna samma korta styrränta men helt olika räntenivåer på långa löptider eftersom varje medlemslands kreditvärdighet bedöms individuellt.

Ingen gemensam kapitalmarknad

Som följd av detta har varje land sin egen kapitalmarknad, där landets egna statsobligationer handlas och den långfristiga räntenivån sätts. Det krävs en gemensam kapitalmarknad där medlemsländerna kan emittera långa statslån till samma villkor och samma ränta för att säkerställa det gemensamma ansvaret för eurons långsiktiga hållbarhet.

Olika banksystem

Ej heller finns det en gemensam bankunion så att betalnings- och kapitalöverföringsvillkoren blir standardiserade i EU. Trots vissa insatser för harmonisering så gäller idag olika villkor i respektive lands banksystem. Därmed är inte heller banksystemet i EU särskilt effektivt och hållbart.

Inget enhetligt skatteväsende

Slutligen finns det inget enhetligt skatteväsende. Ska EU kunna fungera som en stat så måste uppbärandet av skatteintäkter vara standardiserat genom ett eget skatteverk. Idag finansieras EU huvudsakligen genom medlemsländernas goda vilja att betala sina årliga EU-avgifter.

Egen krona är guld värd

Ett valutasystem som inte är solitt i grunden kommer inte att överleva finanskriser. Till skillnad från andra valutor så har euron varken kapitalmarknad, gemensamt banksystem eller enhetligt skatteverk att luta sig mot. Därför är både euron och EU bräckliga i grunden. Kronan var 2025 års starkaste valuta och Sverige styr sin framtid bättre med en fristående krona. Därför vill Ambition Sverige bibehålla kronan självständig, inte ansluta sig till euron utan istället lämna EU.

Bo Hansson, talesperson för partiet Ambition Sverige | Artikeln har tidigare publicerats i Bulletin | Foton: eget verk (Hansson) och Jonn Leffmann, CC BY 3.0

Partiet Ambition Sverige har som ambition att sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare. Detta vore till stor nytta för en ignorerad samhällsgrupp som gör stora insatser för Sverige, skriver Micael Hamberg och Bo Hansson.

Svenska småföretag – från egenföretagare upp till 10–20 anställda – hamnar alltför ofta i politikens bakvatten. Nästan ingen, förutom Småföretagarnas riksförbund, belyser deras omständigheter och problem – de minsta företagen tas helt enkelt för givna.

Partiet Ambition Sverige vill ändra på detta genom att specifikt prioritera förbättringar av småföretagens villkor i sin ekonomiska politik. Det är ju småföretagen som nyanställer flest av alla företagskategorier, vilket borde vara särskilt viktigt i dessa dagar med både hög arbetslöshet och AI:s snabba frammarsch.

Sverige har redan i nuläget en hög arbetslöshet, vilket medför stora offentliga kostnader i form av försörjningsbidrag. Hittills syns inga effektfulla åtgärder som tydligt minskar arbetslösheten.

Till detta kommer att många företag börjar planera för att införa AI som kostnadseffektivisering i verksamheten. Inom en snar framtid kommer många administrativa tjänster i både privat och offentlig verksamhet att ersättas av AI – tjänster som kommer att behöva ny sysselsättning.

Partiet Ambition Sverige menar att en av de absolut viktigaste åtgärderna för att motverka ökad arbetslöshet är att underlätta för småföretagen att kunna nyanställa. Det som hindrar företag idag är den höga arbetsgivaravgiften. Minska arbetsgivaravgiften genom att ta bort den allmänna löneavgiften som är en ren straffskatt på företagen för att ha anställda. Tas den allmänna löneavgiften bort minskar arbetsgivaravgiften med 11,62 procentenheter ned till 19,80 procent istället för dagens 31,42 procent.

Den borttagna allmänna löneavgiften ger företagen extra utrymme att kunna nyanställa. Det medför även möjligheten att kunna höja lönerna för de redan anställda. Båda omständigheterna ger en positiv skatteeffekt för samhället, i form av ökad inkomstskatt och ökad konsumtion.

I ett första steg kan den allmänna löneavgiften för de fem (5) första anställda i företagen tas bort. Detta underlättar främst för småföretagen att kunna anställa fler. Därmed begränsas det omedelbara skattebortfallet och de dynamiska effekterna, i form av fler anställda och deras ökade konsumtion, börjar ge positiv effekt innan nästa steg i avvecklingen genomförs.

Många småföretag går knappt med vinst. Med borttagandet av den allmänna löneavgiften för de fem första anställda skulle ett företag med omsättning på 15 miljoner kronor och en genomsnittlig månadslön på 37 000 kronor få sina årliga lönekostnader minskade med 257 964 kr, och därmed höja företagets vinstmarginal med +1,7 procent – vilket vore både välbehövligt och nödvändigt.

Det är besynnerligt att inga andra partier tycks bry sig om småföretagen och deras framtid. Särskilt märkligt är det att den borgerliga regeringen istället är inne på att höja den allmänna löneavgiften från 11,62 procent till 12,62 procent från och med 2026, vilket Skattebetalarna nyligen noterade. Detta vore ett steg i helt fel riktning, när Sverige istället behöver skapa fler arbetstillfällen.

Den svenska ekonomiska tillväxten och välfärden är alldeles för viktig för att schabblas bort. Svensk ekonomisk politik måste fokusera på rätt politiska åtgärder för att minska arbetslösheten och därmed säkra välfärden. Ambition Sverige är enigt med Småföretagarna att borttagandet av den allmänna löneavgiften ur arbetsgivaravgifterna är en prioriterad åtgärd. Det vore både nödvändigt och glädjande om något annat politiskt parti ville göra likadant – för Sveriges skull!

Micael Hamberg, ekonomisk talesperson

Bo Hansson, pensionspolitisk talesperson

Små företag är Sveriges framtid, men sjuklönesystemet gör det riskabelt att anställa. Detta skriver Micael Hamberg och Bo Hansson, talespersoner för Ambition Sverige.

När en anställd blir sjuk står individen själv för en dags karens. För företaget däremot innebär sjukfrånvaron ett ansvar för upp till 14 dagar i sjuklön. Det är ett system som i praktiken fungerar för större arbetsgivare – men som kan vara förödande för de små företag som utgör ryggraden i svensk ekonomi.

För en liten firma med två, tre eller fyra anställda kan en längre sjukskrivning snabbt bli ett hårt slag. Kostnaden för sjuklön kombineras med produktionsbortfall, ersättningspersonal och administration. En sjukskrivning kan helt enkelt bli skillnaden mellan vinst och förlust – eller i värsta fall mellan överlevnad och nedläggning.

Ett system som straffar de minsta

Det nuvarande sjuklönesystemet är byggt för en verklighet med stora arbetsgivare, där riskerna sprids över hundratals anställda. Men för småföretagaren – frisören, snickaren eller kaféägaren – innebär en sjukskrivning en orimlig ekonomisk börda. Resultatet blir att många drar sig för att anställa, särskilt sin första medarbetare.

Det är olyckligt. Sverige behöver fler små företag som växer, inte fler regler som håller tillbaka viljan att anställa.

Ambition Sveriges förslag

Ambition Sverige föreslår att företag med färre än fem anställda endast ska ha ansvar för en dags sjuklön – samma tidsperiod som den enskilda individen. Därefter bör staten ta över sjuklöneansvaret.

För företag som växer kan ansvaret öka stegvis i takt med antalet anställda. På så sätt skapas ett rättvist och proportionerligt system, där riskerna fördelas efter företagens faktiska förmåga att bära dem.

Trygghet och tillväxt kan gå hand i hand

Vår reform skulle:

  • Minska trösklarna för småföretag att våga anställa.
  • Skapa större trygghet både för arbetsgivare och anställda.
  • Stärka svensk konkurrenskraft och bidra till fler jobb i hela landet.

Om Sverige menar allvar med att värna småföretagen, måste politiken också visa det i praktiken. Att låta småföretag stå för samma sjuklöneansvar som storbolag är varken rättvist eller hållbart.

Det är dags för en förändring. Ett modernt sjuklönesystem ska uppmuntra ambition – inte straffa den.

Text: Micael Hamberg och Bo Hansson, talespersoner för Ambition Sverige

Trots god avkastning växer pensionerna bara marginellt. Pensionssystemet har förvandlats till ett politiskt verktyg i stället för en trygghet för dem som har arbetat ett helt liv, säger vice partiledaren för Ambition Sverige, Bo Hansson.

Det svenska inkomstpensionssystemet borde ge pensionärerna bättre pension. I stället har stora delar av pensionskapitalet använts till att fylla hål i statskassan och till investeringar i riskfyllda, gröna klimatprojekt. Vi vill göra inkomstpensionen mer egenägd och höja grundavdraget rejält – till två prisbasbelopp – då skulle pensionärerna kunna få ut den belöning för sitt arbete som de borde vara berättigade till.

Pensionsavsättningen till inkomstpensionen är löntagarens sparande till den egna pensionen. Varje månad avsätts en lönebestämd summa och kapitalet förvaltas sedan framför allt av AP-fondernas portföljförvaltare – men därefter kommer politiken in.

Inkomstpensionskapitalet hos AP-fonderna växer med den avkastning som fondernas värdepappersinvesteringar ger, men den faktiska avkastningen kommer inte pensionärerna till del – eftersom beloppen som utbetalas i pension bestäms av en given formel som baseras på ett inkomstindex och inte på själva avkastningen.

Under perioden 2001–2024 växte löntagarnas inkomstpensionskapital i genomsnitt med cirka 6,3 procent per år. Det som betalades ut till pensionärerna höjdes i genomsnitt med 3,1 procent per år. Mellanskillnaden? Den stannade kvar i buffertfonderna och kunde användas till politiska satsningar.

Ambition Sverige vill göra den allmänna inkomstpensionen mer egenägd och höja grundavdraget rejält – då får svenska pensionärer sin berättigade belöning för sitt arbete.

Premiepensionen, mätt utifrån AP7:s Såfa-fond, växte under samma period i genomsnitt med 7,8 procent per år. Skillnaden består i en större andel aktier, men även frånvaron av politiskt styrda investeringar i utopiska gröna projekt såsom Northvolt – som kostade pensionärerna nära 6 miljarder kronor. Premiepensionen ger högre resultat, vilket i sin tur höjer pensionerna.

Ambition Sverige vill att den egenägda premiepensionsandelen i inkomstpensionssystemet ska öka till minst hälften av de 18,5 procent som sätts av till pension varje månad. I dag avsätts 2,5 procent av de 18,5 procenten till premiepensionen. Med hälften i premiepension skulle både pensionskapitalet växa mer och risken för stora förluster i politiskt styrda gröna riskinvesteringar skulle minska.

Eftersom förändringen till ökad premiepension sannolikt skulle ta några år att genomföra, föreslår vi en snabbare inkomstförbättring för pensionärerna. När man tittar runt bland andra länder så visar det sig att till exempel Tyskland har ett betydligt högre grundavdrag (Grundfreibetrag 12 096 EUR för ensamstående, motsvarande cirka 132 000 SEK) för pensioner. Sverige borde ligga mer i närheten och därför är det rimligt att höja grundavdraget på pensioner.

Att höja grundavdraget på pensionsinkomst till två prisbasbelopp – i stället för dagens förhöjda 65 300 kronor vid låga inkomster – skulle medföra en höjning av pensionsinkomsten med närmare 1 500 kronor per månad efter skatt. En sådan uppjustering gör verklig skillnad och skulle kunna genomföras snabbt, om den politiska viljan finns.

Således, Ambition Sverige vill göra den allmänna inkomstpensionen mer egenägd och höja grundavdraget rejält – då får svenska pensionärer sin berättigade belöning för sitt arbete.

Bo Hansson, pensionspolitisk talesperson & vice partiledare Ambition Sverige | Montage av foton från Depositphotos.com och T. Sassersson

När momsen på livsmedel infördes 1969 var det för att lösa en akut kris i statens finanser. Det
var tänkt som en ”tillfällig” åtgärd i ett krisläge. Men precis som så många andra
“tillfälliga” skatter blev den kvar. År efter år, regering efter regering, har den byggts ut,
försvarats och normaliserats.

I dag betalar vi 12 procent moms på maten vi köper. Det låter kanske modest. Men i
praktiken innebär det att över 40 miljarder kronor varje år försvinner direkt ur
hushållens kassor, rakt in i statens svarta hål.

För perspektiv: den statliga förvaltningen därmed den byråkratiska apparaten med alla
myndigheter består av 367 separata myndigheter för ett land med bara 10 miljoner invånare.
Byråkratin kostar omkring 145 miljarder kronor varje år.
Som jämförelse: i Parisregionen bor fler människor än i hela Sverige, men där behövs inte
400 myndigheter för att samhället ska fungera. Ändå envisas vi med att hålla igång ett
överdimensionerat maskineri som växer för varje år.

Vi hade kunnat skära ner denna gigantiska maskin, rensa bort överflödet och använda
pengarna till något som faktiskt gör skillnad: ta bort momsen på maten så människor slipper
gå hungriga i ett av världens rikaste länder. Men i Sverige går alltid politikens prestige och
statsapparatens egenintresse före medborgarnas grundläggande behov.
Det spelar ingen roll att föräldrar inte har råd med mat till sina barn eller att pensionärer
hoppar över måltider. Huvudsaken är att systemet får sitt.
Skatten framför allt. Byråkratin och systemet framför människan. Och när man ifrågasätter
det får man höra att “det inte finns utrymme i budgeten”.

Vi har vänt på logiken: medborgarna ska svälta, för att systemet ska mättas

Det är som om vi kollektivt har glömt varför momsen infördes från början.

En dubbelbeskattning på människors vardag

Tänk på det en stund: när du handlar mat för redan beskattade pengar ofta efter att ha betalat
några av världens högsta marginalskatter tvingas du betala ytterligare skatt/moms. Det är en
dubbelbeskattning som slår hårdast mot dem med minst marginaler.

För ensamstående föräldrar, pensionärer och låginkomsttagare är matmomsen inte en abstrakt
procentsats. Den är skillnaden mellan att äta lagad mat varje dag eller tvingas köpa det
billigaste skräpet som gör människor sjuka. Vi är på väg mot ett klassamhälle där vissa har råd
med näringsrik mat och hälsa medan andra fastnar i fattigdom och ohälsa. Den klyftan växer
för varje år.

“Skatteutgift” – ett märkligt ord för en skatt som aldrig borde funnits

När du läser regeringens budget kallas det en “skatteutgift” att momsen på mat ligger på 12 %
i stället för 25 %. Det betyder i praktiken att staten räknar det uteblivna påslaget som en
förlorad inkomst som om det vore en kostnad.
Enkelt förklarat:

  • Om momsen höjs från 12 % till 25 %, får staten in cirka 30 miljarder extra.
  • När man inte får det, “kostar” det alltså staten 30 miljarder.
  • Det här sättet att räkna innebär det att billigare mat ses som en ekonomisk “förlust”
    medan politiker aldrig pratar om myndigheternas svällande budgetar på samma sätt.

Det spelar ingen roll att människor svälter eller att barn går till skolan hungriga. Det viktiga, i
regeringens logik, är att “det finansiella sparandet” i staten hålls uppe och att det sker på
bekostnad av folkhälsan, staten bryr sig inte.

Mat eller hyra? Statens hunger tar aldrig slut

Under flera år har hushållen pressats från alla håll. Räntor, elpriser, hyror och matkostnader
skjuter i höjden. Fler företag går i konkurs än på årtionden. Arbetslösheten ökar.
Ensamstående föräldrar tvingas ta sms lån för att ha råd med matkassen. Äldre hoppar över
måltider för att pensionen inte räcker.

Men mitt i detta ökar statens skatteintäkter på livsmedel. För när maten blir dyrare, växer
momsintäkterna i kronor räknat. Visste du att de stora matkedjorna i Sverige ofta har
vinstmarginaler på 2–3 procent, medan staten tar 12 procent på allt? Bara under 2022 drog
momsen på livsmedel in 11,4 miljarder mer än normalt, mer än hela dagligvaruhandelns
samlade vinst.

När din familj tvingas välja mellan hyra och mat tjänar staten mer pengar. Det är pengar som
inte går till dig. De försvinner in i ett system som gjort sig själv till den främsta prioriteten.
När politiker säger “vi har inte råd att ta bort matmomsen” menar de egentligen: “vi har inte
råd att skära ner på oss själva.”

Det finns alternativ:

Vi har råd. Vi har bara fel prioriteringar. Vi kan göra annorlunda:

  • Vi kan ta bort momsen på baslivsmedel permanent.
  • Vi kan införa riktade hälsoskatter på socker, godis och snacks, som både skulle stärka
    folkhälsan och finansierar omställningen.
  • Vi kan ge stöd till kooperativa butiker, REKO-ringar och stärka närsamhällen som vill
    utmana de stora oligopolen.
  • Vi kan banta den överdimensionerade statsapparaten som år efter år växer sig större
    medan vanliga människor får det allt svårare.

För frågan är inte om vi har råd. Frågan är om vi vill fortsätta i ett system där billigare mat ses
som en “utgift” men statens egen byråkrati aldrig kallas ett slöseri.

Det är dags att ta tillbaka makten över maten

Vi står vid ett vägskäl. Antingen accepterar vi ett samhälle där fler barn växer upp i fattigdom,
fler äldre hoppar över måltider och fler medborgare får gå till socialen för att be om hjälp med
mat eller så säger vi: nog nu.
Om vi tar bort momsen på maten minskar behovet av bidrag. Människor får tillbaka värdighet
och frihet samt känslan av att klara sig själva.
Ska vi fortsätta göda en statsapparat som gör mat till en klassfråga, medan statsapparaten
sväller och vanligt folk pressas allt djupare ner i ekonomisk otrygghet?
Har vi råd att acceptera att maten det mest grundläggande för vår överlevnad används som ett
verktyg för att fylla statens kassakista?
Maten är inte bara en handelsvara. Den är en mänsklig rättighet. Ett samhälle som inte kan
erbjuda sina invånare hälsosam mat till rimliga priser har tappat förankringen i vad välfärd
borde betyda.
Det är dags att säga ifrån. Det är dags att sätta människor först och befria människor från
politikens klåfingrighet.

https://www.tn.se/naringsliv/42013/tn-reder-ut-sa-mycket-tjanar-staten-pa-maten-siffran-finansministern-talar-tyst-om/

 

Elena Malmefeldt (A), talesperson för Svensk kultur och Hälsa

Naturläkare (svenska naturläkarförbundet)