Att gå ur EU i dess nuvarande form, där EU övertagit den svenska riksdagens lagstiftningsrätt i många frågor, borde vara ett stridsrop som förenar alla Sverige-älskande patrioter! I Sverige styr riksdagen genom lagstiftning men riksdagen har överlåtit viktiga delar av sina styrande lagstiftningsbefogenheter till EU. EU stiftar därför bindande lagar genom EU-förordningar och EU-direktiv som gäller för oss i Sverige. Riksdagen har därigenom gjort sig av med delar av sin suveränitet att styra landet och istället givit sådan lagstiftande makt till EU i många viktiga frågor.
Detta har riksdagen inte rätt att göra enligt den grundlag som handlar om statsskicket. Regeringsformen 1:1 anger att all offentlig makt utgår från folket och att denna folkstyrelse bygger på rösträtt för folket i val till riksdagen. Detta är den viktiga utgångspunkten för hela vårt statsskick! Men det struntade riksdagen i då man överlät betydande delar av vår suveränitet (bland annat i frågor som rör miljö, el, konkurrens, handel, jordbruk, skog och arbetsrätt) till EU. Det är extra allvarligt eftersom det handlar om vår grundlag, det vill säga grunden för den svenska staten och dess existens. Riksdagen får inte överlåta sin makt att stifta lagar på EU eftersom länken till det svenska folket försvinner. Den länken är grunden för vår representativa demokrati.
Men de borgerliga partierna vill istället göra det svårare att gå ur EU genom att kräva 2/3 majoritet för att detta ska bli möjligt. Maktöverföringen till EU var olaglig i sig och nu vill de borgerliga partierna (se reg. prop. 1924/25:165) alltså förstärka EU:s maktställning. Varför håller media och opinionsbildare tyst? Grundlagen ger överhuvudtaget ingen rätt att överlåta suveränitet över Sverige på EU.
I nuvarande situation måste vi trots detta utgå från att vi i förhållandet till EU är bundna av EU:s beslut i rättsliga frågor, det vill säga bundna av EU-förordningar och EU-direktiv.
Varför vill vi lämna EU?
Det första argumentet för utträde är alltså att vår grundlag inte tillåter att suveräniteten överlåts eftersom länken till folket då försvinner. Det borde göra hela medlemskapet ogiltigt.
Det bör också påpekas att Sverige har mycket litet inflytande på EU:s lagstiftning (EU-förordningar och direktiv) eftersom Sverige bara har 21 representanter för riksdagspartierna i EU:s parlament. Eftersom EU har sammanlagt 720 ledamöter i EU-parlamentet, kan vi bara få igenom förslag som överensstämmer med majoriteten av de 720 EU-parlamentarikernas uppfattning. Detta bidrar också till att göra frågan om utträde viktig.
Ambition Sverige (A) vill återta Sveriges suveränitet genom att begära utträde ur EU-kolossen. Suveräniteten är grunden för Sverige som land. Vi har rätt att rösta på de lagstiftningsförslag som ingår i en suverän stat men vi har lämnat ifrån oss en stor del av den lagstiftning som ska ingå i en suverän stat. Det innebär att när vi går till valurnorna så är det en vingklippt stat vi röstar på, en stat som inte har full kontroll över lagstiftningen. Endast genom att återföra lagstiftningsmakt från EU:s parlament till vår riksdag, kan Sverige vara ett demokratiskt land.
Hur kan vi lämna EU?
Om vi hade haft en författningsdomstol hade den bristande överensstämmelsen med RF 1:1 kunnat konstateras på ett tidigt stadium. Men nu har vi ingen författningsdomstol. Det finns därför ingen instans som med bindande verkan kan konstatera ogiltigheten trots att det handlar om statsskicket och om en grundlag som åsidosatts. Vad är det för vits med en grundlag då? Och vad är det för vits med en riksdag som låter det ske och nonchalerar de grundläggande förutsättningarna för vårt statsskick?
Vi kan begära utträde ur EU hos EU. För Sveriges del kan utträde komma att ske tidigast efter valet till riksdagen 2030 men om 2/3 majoritet då fordras blir det antagligen omöjligt att begära utträde.
Vi vinner tillbaka vår suveränitet genom att gå ur EU. De riksdagsledamöter vi röstar fram är de som får makten och vi kan rösta bort dem om vi vill.
Att återerövra full nationell suveränitet kräver ett organiserat utträde som återför alla lagstiftnings-kompetenser till den svenska riksdagen. Först då kan vi utforma regler som speglar svenska värderingar och behov. Sverige kan i så fall frigöras från överstatliga påtryckningar och införa reformer anpassade för Sverige.
Vad vill vi uppnå?
Ambition Sverige (A) vill, som framgått, uppnå suveränitet och därmed självstyre för Sverige. Riksdag och regering ska, genom myndigheter och domstolar, styra Sverige. Den svenska riksdagen ska stifta våra lagar. Ingen annan.
Det måste också fastställas vilka statens viktigaste uppgifter är. Varför betalar vi skatter? Vad ska staten använda dem till? Detta bör framgå i grundlag. Bland de viktigaste uppgifter som bör anges i grundlag är:
- Försvar med möjlighet att agera kraftfullt mot invasion av vårt land och skyldighet för staten att hålla beredskap inför krig.
- Polismakt med möjlighet att i samarbete med domstolar stoppa och motverka brottsligheten i Sverige.
- Fungerande vägnät, järnvägar, flygplatser, elnät, vattenledningar och liknande grundläggande förutsättningar för ett fungerande samhälle.
Detta är statens och i viss mån kommuners uppgifter eftersom det är uppgifter som enskilda människor inte kan ordna själva. Därför måste staten ta ett ansvar för detta. Det är av den anledningen vi betalar skatt. Denna typ av uppgifter, som är grundläggande för staten, ska anges i grundlag för att göra det klart för riksdag, regering, myndigheter och allmänheten vad statens viktigaste uppgifter är. I vår nuvarande grundlag, Regeringsformen, anges istället att ” välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten” (se 1:2 2 st)
Endast genom att återföra makten till dem som bor i Sverige och som påverkas, kan vi bygga en demokrati där varje röst räknas varje dag.
Ambition Sverige (A) vill också öka det demokratiska inslaget genom att introducera direktdemokrati genom folkomröstningar i Sverige. Ett land vi kan hämta inspiration från är Schweiz. Schweiz är inte EU-medlem och med över 327 federala folkomröstningar sedan 1848 är Schweiz ett praktexempel på kontinuerlig medborgarmedverkan. Initiativrätten, som kräver 100 000 namn för konstitutionella ändringar eller 50 000 för lagförslag, ger civilsamhället kraftfulla verktyg att driva frågor oavsett partitillhörighet. Ett genomsnittligt valdeltagande på̊ 50 % i dessa omröstningar innebär att politiken aldrig är längre från folket än ett enskilt initiativ eller remiss. Systemet skapar ansvars skuld där varje politiker vet att varje lag kan ifrågasattas direkt av medborgarna och att bred opinion är nödvändig för hållbara reformer.
En röst på Ambition Sverige (A) är en röst på ett suveränt land utan EU-medlemskap!
Gunilla Edelstam (A)
Talesperson för Migration och Svensk suveränitet och EU
Se även angående suveräniteten:
Jag vill här vädja till alla mina kollegor i Riksdagen att rösta mot regeringens proposition som på allvar riskerar att underminera demokratin när regeringen vill ge sig själva mer makt vid krissituationer.
Genom propositionen 2024/25:155 om ”Allvarliga fredstida krissituationer” förväntas regeringen få ökad makt vid en krissituation. Detta kan få förödande konsekvenser för demokratin i det fall en bred riksdagsmajoritet ställer sig bakom regeringens förslag. Proposition bör därför avslås i sin helhet
Det nya grundlagsförslaget i 16 kap. regeringsformen innebär en maktkoncentration som i praktiken kan bli permanent – om en bred riksdagsmajoritet vill det.
I förslaget definieras inte vad en “allvarlig fredstida krissituation” innebär eller vilka krav som måste uppfyllas för att något ska bedömas vara en sådan allvarlig kris. Bland motiven nämns naturkatastrofer, terror eller pandemier men i grundlagstexten finns alltså inget juridiskt test. Det betyder att en riksdagsmajoritet godtyckligt kan klassa t.ex. ett normalt klimatläge som en allvarlig kris, med långtgående följder för medborgarnas fri- och rättigheter.
Kristillståndet har ingen automatisk sluttid
Regeringen kan behålla sina extra befogenheter så länge riksdagen tillåter det – i teorin i åratal. Det enda kravet är att det ska avslutas “så snart det inte behövs”. Vad som “behövs” avgörs politiskt, inte juridiskt.
Riksdagen kan dessutom genom en bemyndigandelag (2 §) ge regeringen rätt att stifta förordningar på områden som normalt kräver lag. Det finns inga krav på maxtid – så länge majoriteten vill, kan det pågå. Det skapar utrymme för långtgående regleringar utan tydliga gränser.
Även det så kallade “akutspåret” (3 §) har svaga spärrar. Förordningar får visserligen bara gälla i tre månader och kräver 3/4-stöd, men nya beslut kan tas om och om igen. Alternativt flyttar man över till 2 § och ger regeringen breda verktyg. Inga juridiska spärrar finns mot detta.
Domstolskontroll sker endast i efterhand, i konkreta fall. Sverige saknar en författningsdomstol. Dessutom visar erfarenhet att svenska domstolar sällan fäller staten, vilket gör kontrollen tandlös. Personligt ansvar för statsråd är i praktiken obefintligt.
Vi måste ställa oss ett antal centrala frågor:
Kan hänvisningar till klimatförändringar klassas som en kris enligt förslaget? Svar: JA.
Kan ”lockdownregler” rulla vidare i åratal? Svar: JA.
Skulle det kunna öppna dörren för tvångsåtgärder såsom tvångsvaccinering? Svaret är i praktiken JA även på denna fråga – så länge proportionalitet och nödvändighet anses uppfyllda av riksdagen. Patientlagens samtyckeskrav räcker inte i sig som spärr om 16 kap. aktiveras.
Propositionen säger uttryckligen att när 16:1 är aktiverad och regeringen använder 3 §-spåret (akutläget), får den meddela föreskrifter på lagområdet som vid behov t.ex. kan avvika från eller komplettera gällande bestämmelser i lag.
Det betyder att en tillfällig krisförordning kan köra över t.ex. patientlagens samtyckesregel under en begränsad tid – förutsatt 3/4-stöd i riksdagen.
Patientlagen (4 kap. 2 §) säger: Hälso- och sjukvård får inte ges utan patientens samtycke om inte annat följer av denna eller någon annan lag. Normalt betyder “lag” = riksdagslag, inte förordning.
Men 16 kap. förslaget ger alltså regeringen konstitutionellt stöd att tillfälligt reglera sådant som annars måste stå i lag – och propositionen klargör att sådana föreskrifter kan avvika från lag. Därmed kan patientlagens huvudregel inte ensam åberopas som stoppkloss om 16 kap. 3 § används korrekt.
Förslaget saknar skydd mot missbruk där allt bygger på riksdagens goda vilja. Det räcker inte. I ett land där blocköverskridande konsensus är mer regel än undantag är 3/4-kravet ingen garanti – det räcker med att se på NATO- eller WHO-exemplen för att detta ska bli uppenbart för alla.
Vi i Ambition Sverige (A) anser att denna ändring inte bör ske alls. Men om grundlagen ska ändras, måste skydden förstärkas:
- Tidslåsning av kristillståndet (ex. 30 dagar).
- Snäv och konkret definition av “svår kris”.
- Takhöjd och tidsgränser för bemyndiganden.
- Grundlagsspärr mot långvariga frihetsinskränkningar.
- Opartisk förhandsprövning av Konstitutionsdomstol.
- Utan detta öppnas dörren för att permanenta undantagstillstånd – helt i strid med demokratins kärna. Förslaget bör förkastas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.
https://share.google/m6FQZn97iiNyAMpVg
Riksdagsledamot och Partiledare, Ambition Sverige (A)
Vad händer egentligen med demokratin i Sverige – när bara vissa röster får höras?
Vi talar ofta om yttrandefrihet och demokratiska värderingar. Men vad händer när dessa värden i praktiken bara gäller dem som redan sitter vid makten?
När ett nytt politiskt parti försöker göra sin röst hörd – då händer oftast ingenting.
Ingen press dyker upp på lanseringar, inga rubriker, inga debattartiklar, ingen rapportering.
Och när dom försöker få in artiklar i någon av Sveriges stora dagstidningar författad av någon av alla de experter som har anslutit sig till partiet – möts dom av det korta svaret:
“Vi har valt att inte rapportera om partiet” Så vad återstår?
Personliga möten, sociala medier och alternativ media? Men även dessa kanaler har det många gånger tufft och riskerar att bli nedstängda på vissa plattformar.
Det låter kanske oskyldigt när man läser förordningen om politisk reklam:
”Den 10 oktober 2025 börjar en ny EU-förordning om öppenhet och riktad politisk reklam att tillämpas. Syftet med förordningen är att öka transparensen i politisk annonsering inom EU och därmed stärka det demokratiska samtalet och motverka desinformation, särskilt inför val. ”
Med vetskap om hur ordet desinformation idag tillämpas så behöver man inte ha speciellt mycket fantasi för att förstå att desinformation definieras som alla uppfattningar som går emot de rådande agendorna, dvs. narrativet.
Från och med oktober i år, efter påtryckningar från EU och med stöd av den nya Digital Services Act, förbjuds alltså politisk reklam på flera stora plattformar.
SVT rapporterar den 25:e juli:
Meta, som ligger bakom Facebook och Instagram, slutar med politiska annonser inom EU.
Nya regler gör det för krångligt och osäkert, hävdar den amerikanska teknikjätten.
Annonser med politiskt innehåll, liksom valreklam och vad som beskrivs som sociala frågor kommer inte att tillåtas inom unionen från och med oktober, meddelar Meta.
”Det här är ett svårt beslut – ett som vi fattat som svar på EU:s kommande regelverk”, skriver teknik jätten och syftar på ett regelverk om transparens kring politisk reklam som kallas TTPA.
Enligt Meta innebär regelverket en orimlig nivå av komplexitet och juridisk osäkerhet för annonsörer och plattformar som är verksamma i EU.
Public service stängde för övrigt dörren för länge sedan.
Det finns förstås undantag – till exempel hur man valt att släppa fram det muslimska partiet Nyans, som fått viss uppmärksamhet.
Även Jamal El‑Hajs planer på att starta ett nytt parti har det rapporterats om i etablerad media – i Sydsvenskan, på Omni, i Bulletin, och kort hos SVT. Jamal El-Haj sitter i rummet bredvid mig på plan 9 i riksdagen. Han lämnade Socialdemokraterna och är precis som jag så kallad partilös i riksdagen.
Det är beklagligt att nya mindre partier stängs ute från media – inte minst med tanke på att de etablerade partierna i stort sett är eniga i de stora tunga frågorna: såsom NATO, Ukraina, WHO:s nya direktiv, klimatagendan eller de förödande konsekvenserna av covid-19 vaccinerna som inget parti följer upp.
Varför rapporterar man sig inte när det kommer granskade studier som bygger på färsk data och som till exempel visar att chansen att bli gravid är 30 % lägre för en kvinna som tagit vaccin mot coivd-19 än en kvinna som inte tagit detta vaccin? Varför utreder man inte varför födseltalen är ner så kraftigt? Redan 2023 föddes det 12,9 % färre barn i Sverige enligt SCB.
Fyraprocentsspärren gör det svårt för ett nytt parti att ta sig in i riksdagen.
Men när media vägrar ta in annonser, vägrar publicera debattinlägg – och TV stänger dörren – hur ska då ett nytt parti kunna nå ut?
De etablerade partierna får naturligtvis hjälp med utplacering av valsedlar till de 6000 vallokalerna. Ett nytt parti får inte denna hjälp utan måste skapa en stor organisation för att kunna få ut valsedlar – ett tämligen hopplöst projekt eftersom valsedlarna dessutom ska ut tidigt på morgonen innan vallokalen öppnar. Det handlar inte om pengar utan om organisation.
Det förefaller som om hela vårt valsystem är designat för att tillgodose de etablerade partiernas fortlevnad och göra det omöjligt att få in en ny politisk kraft med en annan inriktning.
Många sätter idag sitt hopp till alternativ media men vi ser allt oftare hur YouTube-kanaler stängs ner, bankkonton spärras eller att finansiella konton blockeras.
Regeringen har till och med beställt en Säpo-utredning – som pekar ut alternativ media som ett hot mot den liberala demokratin. Vad sjutton det nu är för någonting. Antingen så är det demokrati eller så är det inte demokrati. Liberal demokrati står väl snarast för att begränsa demokratin? Allt som inte faller makten på läppen är ett HOT mot den liberala demokratin.
Tro det eller ej men det finns fler sätt att tysta demokratin. Organisationer som EXPO gräver fram allt som kan misstänkliggöra personer som inte ställer sig bakom agendan; de som inte har trampat ner i ”konsensushålet”.
Om inget hittas – då får det duga med att attackera en släkting. Men är det verkligen demokrati – om bara vissa röster tillåts? Börjar det inte mer och mer likna något vi förknippar med gamla Östeuropa – där makten kontrollerade både debatt och media.
En enpartistat där oppositionen bara får finnas – om den håller med. Så vad vill vi att Sverige ska vara? En levande demokrati – där alla röster får höras? Eller en så kallad liberal demokrati – ett system där bara vissa får tillgång till media, till möteslokaler, till tidningarnas debattsidor, till reklamutrymme och sociala medier.
Det här handlar i grunden inte om huruvida du håller med om en viss åsikt eller inte – om du sympatiserar med ett parti utanför riksdagen. Frågan är mycket större än så. Det handlar om huruvida du anser att olika åsikter ens ska få finnas.
Demokratin försvinner inte över en natt. Den monteras ner – bit för bit – i tystnad.
Stötta gärna vårt parti – Ambition Sverige. Vi har byggt en bra maskin för att få igång en ordentlig folkrörelse och vi kommer att ställa upp i riksdagsvalet 2026. Det är givetvis en uppförsbacke men om tillräckligt många kommer med på tåget så har vi en chans att göra skillnad på riktigt. Vi har inte råd att inte försöka. Det är alltför mycket som nu står på spel.