Ulf Ström som är vice partiledare i Ambition Sverige, och som fokuserar på EU-frågor, förklarar varför vi har en elpriskris i Sverige. Ström tar även upp energiförsörjning, lantbruk, demokrati och miljö.
Video: Ulf Ström | Bild: Ulf Ström, 18 feb 2026, Ambition Sverige
Diskussionen runt att ansluta den svenska kronan till euron på nytt blossat upp. Finansminister Svantesson framförde nyligen en intention om att utreda en anslutning till euron, men euron är en statslös valuta och därför inte hållbar på längre sikt. Egen krona är guld värd vilket syns i den styrka som kronan har uppvisat det senaste året. Därför ska Sverige inte ansluta kronan till euron.
Eftersom EU inte är en riktig nationsstat så innebär det att euron i praktiken är en statslös valuta. De 20 medlemmarna i EMS (European Monetary System) har visserligen ett gemensamt ansvar för valutans upprätthållande genom den europeiska centralbankens (ECB) förvaltning.
Detta fungerar så länge den gemensamma räntesättningen fungerar bra för alla medlemsländerna. Men eurokrisen 2010–2012 – då Grekland hade enorma svårigheter att hantera sin statsskuld och fick räddas genom stödpaket – visar att euron har inbyggda destabiliserande faktorer.
En av svagheterna är att medlemsländernas statliga skulder inte konsolideras. Varje medlemsland lånar på egen hand upp kapital, genom att emittera egna statsobligationer, för att hantera sin ekonomiska politik. Således har euro-länderna samma korta styrränta men helt olika räntenivåer på långa löptider eftersom varje medlemslands kreditvärdighet bedöms individuellt.
Som följd av detta har varje land sin egen kapitalmarknad, där landets egna statsobligationer handlas och den långfristiga räntenivån sätts. Det krävs en gemensam kapitalmarknad där medlemsländerna kan emittera långa statslån till samma villkor och samma ränta för att säkerställa det gemensamma ansvaret för eurons långsiktiga hållbarhet.
Ej heller finns det en gemensam bankunion så att betalnings- och kapitalöverföringsvillkoren blir standardiserade i EU. Trots vissa insatser för harmonisering så gäller idag olika villkor i respektive lands banksystem. Därmed är inte heller banksystemet i EU särskilt effektivt och hållbart.
Slutligen finns det inget enhetligt skatteväsende. Ska EU kunna fungera som en stat så måste uppbärandet av skatteintäkter vara standardiserat genom ett eget skatteverk. Idag finansieras EU huvudsakligen genom medlemsländernas goda vilja att betala sina årliga EU-avgifter.
Ett valutasystem som inte är solitt i grunden kommer inte att överleva finanskriser. Till skillnad från andra valutor så har euron varken kapitalmarknad, gemensamt banksystem eller enhetligt skatteverk att luta sig mot. Därför är både euron och EU bräckliga i grunden. Kronan var 2025 års starkaste valuta och Sverige styr sin framtid bättre med en fristående krona. Därför vill Ambition Sverige bibehålla kronan självständig, inte ansluta sig till euron utan istället lämna EU.
Bo Hansson, talesperson för partiet Ambition Sverige | Artikeln har tidigare publicerats i Bulletin | Foton: eget verk (Hansson) och Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Under det senaste året har rubrikerna duggat tätt om en värld i gungning. En värld där Sverige idag inte bara tvingas stötta men representeras av ett krisande och marginaliserat EU. För att rädda den svenska demokratin och det svenska välståndet, är det nu dags att göra precis som bl a Island, Norge och Schweiz, att vara en del av den Europeiska inre marknaden, men inte som EU-medlem.
EU HÅLLER PÅ ATT KANTRA
De senaste decennierna har vi sett ett EU som marginaliserats allt mer på den internationella arenan. EU negligeras och nekas tillträde till de förhandlingar som rör freden på Europeisk mark. EUs andel av Världsekonomin störtdyker. De interna spänningarna ökar medan en stor del av industrin är under hot eller redan har flyttat ut från Europa. Euro-valutan har inte bara riskerat att krascha en gång – men två – sedan millenniumskiftet. Läget är så illa att t o m Christine Lagarde, chefen för den Europeiska Centralbanken, nyligen uttalade i Financial Times att Europa befinner sig i en existentiell kris.
Det här är inte avgränsade händelser. Det är markörer för en accelererande förändring i hur maktutövningen tar sig uttryck i både Europa och resten av Världen. Vi behöver se det som sker utan skygglappar och ompröva vår bild av oss själva. Om inte, så riskerar vi att likt EU marginaliseras och tillintetgöras som en suverän nation.
SVERIGE BEFINNER SIG I ETT AVGÖRANDE SKEDE
Vi befinner oss nu i ett avgörande skede. Våra val idag kommer att vara avgörande för Sveriges framtid under flera generationer framöver. I grunden handlar det om värderingar. Likaså om den långsiktiga strategi som krävs för att säkra vårat framtida välstånd och trygghet i en föränderlig värld.
Vi ser hur EU-kommissionen och EU’s styrande medlemsländer (läs Tyskland och Frankrike) öppet delar in och söndrar Europa. Bidrag och transfereringar används som påtryckningsmedel snarare än för att skapa gemensam nytta. Samarbete mäts inte längre i gemensamma värden, utan i krav på lojalitet. Demokratin försvagas när kommissionen centraliserar besluten och går runt de enskilda medlemsländerna genom ett åsidosättande av vetorätten, genom hot om böter och/eller uteblivna bidrag och ett kontinuerligt försvagande av framför allt de mindre medlemsländerna inflytande.
Följderna är förödande. När EU-rätten fått företräde före nationell lagstiftning förlorar mindre länder som Sverige sitt främsta skydd. När gemensamma spelregler ersätts av förfördelande uppgörelser avgör maktbalansen i stället för normer. Och när beroenden används strategiskt ökar sårbarheten i hela det europeiska systemet. EU har inte kollapsat. Inte än. Men det är på god väg – med musik.
DET ÄR NU DET GÄLLER
Nu krävs klarsyn och handlingskraft. Den demokratiska ordningen som hittills varit vägledande för Sverige är inte borta och inte utan betydelse – men den är tillfälligt satt ur spel. Det är en verklighet vi måste ta på allvar – och förhålla oss till.
Svensk grundlag och vår demokratiska tradition är inte perfekt så till vida att vår regering och våra riksdagspolitiker tillåtits och fortsatt tillåter sig att sätta den ur spel. Vi får inte glömma vad den svenska demokratin i grunden handlar om: ett politiskt mandat och åtagande att upprätthålla och förvalta den svenska folkrätten. Att respektera det svenska folkets suveränitet. Att ärligt, renhårigt och transparent lösa framför allt Sveriges utmaningar. Alternativet är ett Sverige som tvingas underordna sig ett EU där särintressen och de starkaste maktspelarna dikterar villkoren på vår bekostnad.
SVERIGE BEHÖVER ÅTERTA KONTROLLEN
Utrikespolitiskt har Sverige ett grundläggande intresse av att det multilaterala systemet håller. Om det krackelerar står vi som en tungt exportberoende nation bland de första att förlora. Därför måste vi, tillsammans med de länder som fortfarande tror på en ordnad och civiliserad samverkan mellan stater, vara en tydlig röst för att både nationell och internationell rätt ska gälla – och vara en drivande kraft för att den nationella suveräniteten inte urholkas.
Detta förutsätter en stark och sammanhållen utrikespolitik. Genom att återuppbygga nationellt kontrollerade relationer med våra nordiska grannar och våra viktigaste handelspartners minskar vi vår sårbarhet i en tid av handelskonflikter och osäkerhet. Därför är det ett misstag att dra sig tillbaka från viktiga delar av världen genom en outsourcad utrikespolitik, något både Tidöpartierna och Oppositionen nu driver. Sveriges suveränitet är inte en bisak – den är avgörande för vår framtida säkerhet och handlingsfrihet.
NYA KRAV
Den tid vi lever i ställer också nya krav på Sverige. EU som en gång bildades för att skapa fred och ökad handel har utvecklats till en byråkratisk koloss styrd av särintressen som så sakteliga håller på att falla ihop av sin egen tyngd. Vi måste nu axla och ta ansvar för vår egen roll som försvarare av den svenska demokratin och vår svenska välfärd.
För att möta framtida risker behöver vi analysera våra sårbarheter gentemot omvärlden och minska beroenden som kan bli till nackdel. Det kräver att vi stärker vår egen förmåga och bygger upp en motståndskraft som gör att vi kan stå på egna ben.
Vi behöver också vara ärliga med att demokratin inte bara hotas utifrån, utan också inifrån. Att möta detta kräver tydligare krav på rättsstatens funktion och på demokratins grundläggande principer. I det arbetet är även det nordiska samarbetet viktigt. De nordiska demokratierna är bland världens mest robusta och vilar på gemensamma värderingar som vi måste värna. Ett fördjupat nordiskt samarbete stärker oss säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och socialt.
AMBITION SVERIGE STÅR REDO
Den svenska tryggheten måste återställas. Det förutsätter en välfärd som står stark även i kris, ett rättsmaskineri som återställer lag och ordning, ett starkt nationellt försvar, en robust energiförsörjning och en fungerande transportinfrastruktur. Samtidigt behöver vi stärka tillväxten, pressa tillbaka arbetslösheten och forma en ekonomi som fungerar för och gynnar människor i vardagen. För att snabbt bygga kapacitet inom strategiskt avgörande områden krävs en tätare och mer offensiv samverkan mellan stat och näringsliv liksom en politik som skapar sammanhållning i stället för splittring.
Ambition Sverige står redo att påbörja den resan – för ett mer välmående Sverige.
Ulf Ström
Oberoende talesperson för EU-frågor
Vi har inte har råd att tappa våra begåvningar i ett skolsystem utan pedagogisk kompass. Skolan måste effektiviseras så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att räkna med igen.
De allra flesta borde vara ense om att skolan ska vara en plats som förmedlar kunskap, väcker nyfikenhet till att lära mer, uppmuntrar till kritiskt tänkande samt ger eleverna de bästa förutsättningarna att bli väl rustade till den vuxenvärld som väntar dem.
Ett genomgående mantra från de flesta inom hela utbildningskedjan är: ”Vi måste få mer resurser!”. Resurser är lika med pengar och det verkar som om resursäskandet är frälsningen på skolans alla problem. Skolorna har inte lidit någon resursbrist det senaste halvseklet utan det brister i hur alla dessa resurser används. Det finns nämligen ingen tydlig strategi för vad skolan skall producera och hur skolgången skall genomföras.
Idag går nästan alla resurser till elever som av olika anledningar har det svårt med inlärningen, har psykologiska problem, samt till den grupp av elever som har uppförandeproblem. Det finns ingen plan eller uttalade resurser för den grupp av elever som är högpresterande och behöver utmaningar som tillgodoser en hög begåvningsnivå. Det är inte bara ett svek mot dessa elever som inte får en chans att testas och utmanas till sin fulla potential, det är också en dålig nationell strategi på längre sikt.
Vi i partiet Ambition Sverige vill återuppta uppbyggandet av kunskapssamhället som vi tror är mycket viktigt i den internationella konkurrensen. Vi anser att en återgång till en uppdelning i allmän och särskild kurs i ett flertal kärnämnen i både grundskolan och på gymnasiet är en enkel och relativt billig väg att gå. Det skulle ge undervisande lärare en bättre möjlighet att nå avsevärt fler elever på den kunskapsmässiga nivå som de befinner sig – både högre upp och längre ned på skalan.
Denna nivågruppering skulle också innebära att behovet av olika ”specialister” inom skolan i form av specialpedagoger och speciallärare skulle frigöras så att deras resurser kom till användning för att undervisa exempelvis grupperna i allmän kurs. Idag ger dessa i stor utsträckning ’expertråd och handledning’ till undervisande lärare när de istället borde förmedla sin ’specialkunskap’ direkt till eleverna.
Vi tror också på en återgång till att använda läroböcker i mycket större utsträckning. Alla elever skall få ut en egen lärobok i sina huvudämnen, böcker som de ansvarar för och får behålla efter läsårets slut. Det system som följs idag med en blandning av läroböcker, lösbladssystem och digitala hjälpmedel tror vi gör det betydligt svårare för eleverna att få en överblick över vad man skall lära sig och vart man hittar den samlade informationen i varje ämne. Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid KI, har länge forskat om barns utveckling och lärande. Han är orolig för hur digitaliseringen påverkar unga människors kognitiva förmåga. Han förespråkar att elever ska ha en traditionell lärobok i alla ämnen.
Studiero är också en stor bristvara i dagens skola och det drabbar både den högpresterande gruppen av elever likväl den grupp som har svårt med inlärning. De elever som fråntar andra elever rätten till en lugn studiemiljö skall erbjudas obs-klass. I obs-klassen stannar eleven till den dagen han eller hon kan vara i vanlig klass utan att störa undervisningen. Elever som är i skolan av rätt anledning skall inte berövas sin rätt till en lugn undervisnings- och inlärningsmiljö.
De elever som efter sin tid i obs-klass ändå inte ser sig tvungna att följa skolans regelverk tilldelas en varning (som ett gult kort i fotboll) därefter ett rött kort, som precis som i fotboll innebär att endast de som följer reglerna får vara kvar på planen. Härpå följer en avstängning i mellan 1-10 skoldagar. Om detta upprepas en andra gång så åligger det vårdnadshavarna att hålla sitt barn/sin ungdom hemma till denne eller denna har lärt sig att acceptera och följa skolans regelbok.
Sverige är ett litet land och måste därför värna extra om de begåvningar och talanger vi har för att kunna vara konkurrenskraftiga som kunskapsnation gentemot andra länder. Så ser det tyvärr inte ut idag. Av de 90 000 elever med problematisk skolfrånvaro finns garanterat en stor procentsats av elever som inte anser att skolan erbjuder en stimulerande undervisning. Utbildning ska både ställa krav och på riktigt utmana alla elever utifrån deras förmåga. Gör utbildningen ingetdera är det lätt att både elever och lärare tappar sin motivation.
Att sex stycken ansedda högre utbildningar som juridik-, journalistik-, lärar-, läkar-, ingenjörs- och ekonomutbildningarnas undervisande lärare slår larm om studenternas svaga förkunskaper är ett tydligt bevis på att vi har en grund- och gymnasieskola som har gått vilse.
Det svenska skolsystemet måste stramas upp och effektiviseras från grunden så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att på allvar räkna med igen.
Percy Andersson, Mikael Lindgren och Thomas Åkerberg, Ambition Sverige, politikområde Utbildning | Foto: Depositphotos.com
Referenser
Det är dags att ifrågasätta JM:s existensberättigande. Den fyller ingen meningsfull funktion och bör avvecklas. I stället kan resurserna användas till praktiska, målstyrda insatser inom skola, högre utbildning och arbetsmarknad.
Myndigheten har vuxit snabbt och har i dag cirka 112 kvinnor och 24 män anställda. Förklaringen till ojämställdheten, säger myndigheten, är att kunskapsområdet ”attraherar fler kvinnor”. Därmed erkänns underförstått att mäns och kvinnors intressen skiljer sig åt; ett antagande som annars ofta förnekas i myndighetens egen ideologi.
Sverige rankas som EU:s mest jämställda land enligt EIGE (European Institute for Gender Equality). Psykologen Jordan B. Peterson tar ofta Sverige som exempel på att ju friare val människor kan göra, desto större blir könsskillnaderna i yrkesvalet. Det talar för biologiska skillnader i intressen på gruppnivå: män söker sig oftare till tekniska områden, kvinnor till vårdande och sociala yrken.
Svensk jämställdhetspolitik utgår från antagandet att könsskillnader enbart är sociala konstruktioner. Om könen antas vara biologiskt lika följer också idén att ojämna utfall måste korrigeras genom styrning eller särbehandling. Resultatet blir att jämställdhet reduceras till lika utfall, snarare än lika möjligheter.
Högskoleprovet gynnar män, relativt betyg, eftersom skolan generellt passar flickor bättre. Utan högskoleprovet hade flera utbildningar – juridik, psykologi, socionom, läkar- och tandläkarprogrammen – haft avsevärt färre manliga studenter. Handelshögskolan i Stockholm införde nyligen krav på högskoleprov minst 1,25, för att motverka glädjebetyg, vilket minskade andelen antagna kvinnor kraftigt. Kravet slopades snabbt. När styrmedel gynnar kvinnor accepteras det, när de gynnar män uppfattas de som problematiska.
Könsobalansen är ännu tydligare i vissa yrken. Djurskyddshandläggare är i vissa län 100 procent kvinnor, veterinärutbildningen har i dag 80–90 procent kvinnor, vilket fått praktiska konsekvenser för lantbruket genom brist på stordjursveterinärer. När kvinnor dominerar hörs sällan krav på jämställdhetsåtgärder.
I Den mjuka staten beskriver Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson hur feminiseringen av centrala samhällsfunktioner resulterar i en stat med lägre krav, svagare auktoritet och mindre regelefterlevnad. Begreppet ”mjuk stat” myntades ursprungligen av Gunnar Myrdal. Exempel är polisens defensiva strategi vid upplopp, skolans sänkta prestationskrav och en ökad tolerans mot fel i offentlig tjänst. Kvinnodominerade arbetsmiljöer beskrivs också ofta som konfliktfyllda, något som bland annat belysts i granskningar av Länsstyrelsens djurskyddsenhet i Skåne som haft massavhopp av personal de senaste åren.
Inom akademin möter Jämställdhetsmyndighetens genusbaserade förklaringsmodeller ökande kritik. Denna avfärdas ofta som okunnig eller bakåtsträvande, vilket undergräver den akademiska friheten och myndighetens egen legitimitet.
Resultaten måste granskas. Trots stora anslag och omfattande administration är konkreta förbättringar svåra att identifiera. Mycket arbete läggs på processer och policydokument, medan de faktiska könsskillnaderna består, ibland förstärks de i linje med den så kallade jämställdhetsparadoxen.
Så hejdå Jämställdhetsmyndigheten!
Astrid Lofs, biolog, fil dr, Ambition Sverige
Sick pay rules place an unreasonable risk on small employers and discourage many from hiring. The government should take over more of the cost in the smallest companies.
When an employee falls ill, the individual is responsible for one day's sick leave. The company, on the other hand, is responsible for up to 14 days of sick pay. It's a system that works in practice for larger employers, but can be devastating for the small businesses that form the backbone of the Swedish economy.
For a small firm with two, three or four employees, extended sick leave can quickly become a major blow. The cost of sick pay is combined with lost production, replacement staff and administration. Sick leave can simply be the difference between profit and loss - or in the worst case, between survival and closure.
Sweden needs more small businesses that grow, not more rules that hold back the willingness to hire.
The current sick pay system is built for the reality of large employers, where risks are spread across hundreds of employees. But for the small business owner - the hairdresser, the carpenter or the café owner - sick leave imposes an unreasonable financial burden. As a result, many are reluctant to hire, especially their first employee.
This is unfortunate. Sweden needs more small businesses that grow, not more rules that hold back the willingness to hire.
Ambition Sverige proposes that companies with fewer than five employees should only be responsible for one day's sick pay - the same amount of time as the individual. After that, the state should take over responsibility for sick pay.
For growing companies, the liability can increase gradually with the number of employees. This creates a fair and proportionate system, where risks are distributed according to the actual ability of companies to bear them.
Security and growth can go hand in hand.
Our reform would:
It is time for a change. A modern sick pay system should encourage ambition - not penalise it.
Micael Hamberg and Bo Hansson, spokespersons for Ambition Sverige
Anneli Kullberg, Member Ambition Sverige - Borås Sjuhärad
Håkan Julander writes that you don't have to share all of Elsa Widding's views, but it is impossible to miss that Elsa is ”the only politician who really works politically in parliament”. Julander notes that Elsa speaks her mind and will not be silenced.
Mr Julander:
”Elsa Widding can say what she believes in. That's why she is really the only politician in Parliament.”
”It is breathtakingly eerie to hear Elsa talk about the workings of Parliament and how limited and inept our elected representatives are.”
The video interview with Elsa Widding is 1 hour and 37 minutes long and you can watch it at The dissident podcast, published on Substack.
Image: Dissidentpodden
In the recent interpellation debate with Elsa Widding, Defence Minister Pål Jonson said that ”over 80% of the Ukrainian people want to continue this fight according to the polls available”, But a July 2025 Gallup poll shows that only 24% of the population want the war to continue. A full 67 % want a negotiated peace.
In other words, this means that the Minister of Defence is riding roughshod over the Ukrainian people when he advocates continuing the war effort.
Mr Jonson also supports the European leaders' negotiating proposal based on the return of all occupied territory to Ukraine, which after the end of the war will have a military force of 800,000 troops and the opportunity to become part of NATO.
Russia's goal with its military operation has been from the beginning that Ukraine should remain neutral and only be allowed to have a military force that cannot threaten Russia. You can say what you like about this, but I am only referring to what Russian representatives have said.
Does Mr Jonson really think that Russia, which has fought a very costly war for almost four years and lost hundreds of thousands of men, should just pack up and go home?
Such preconditions for a peace negotiation indicate only one thing. Mr Jonson and the government do not want to see an end to the war and one really has to wonder why at this time when the overwhelming majority of the Ukrainian people want a negotiated peace as soon as possible.
This is not hard to understand when Ukraine has lost more than 1.5 million soldiers in dead and missing. In the last exchange of bodies, there were 40 Ukrainian for every Russian.
Elsa Widding and Pål Jonson | Photos: T. Sassersson and Riksdagen
In this terribly pressurised situation for Ukraine, Pål Jonson wants to see a continuation of the war motivated by a lie about popular support. Pål Jonson says that Sweden will continue to support Ukraine's war effort as long as the Ukrainian people want it, but now the Ukrainian people no longer want it.
Will Mr Jonson bow to the will of the people or will he, like other European leaders, urge Mr Zelensky to continue sending his men into the Russian ”meat grinder”?
On support to Ukraine, the Minister of Defence says:
”It's support that we pay for in dollars and cents, the Ukrainian soldiers pay for it in blood and we should be grateful for that”.
Now, however, the Ukrainian people no longer want to pay with their blood, they want peace.
Sweden has not crossed its fingers that the Ukrainian people's explicit desire for a negotiated peace will be realised.
Mr Jonson says that aid to Ukraine is an investment in our own security! How can it be morally justifiable to encourage a war-weary and haemorrhaging people to continue bleeding for the sake of our security?
The whole argument is based on an intensive propaganda effort that has instilled such hatred of Russia in the Swedish people that they are prepared to sacrifice every fourth tax krona (5% of GDP) on weapons for an imaginary war against Russia that cannot be won. The people have been led to believe that after peace in Ukraine, Russia would immediately attack Sweden and other EU countries. A scenario that is completely unsupported in reality.
Those who benefit from this description of reality are of course the defence industry and its owners.
Trump and the US are seeking a negotiated settlement because their war industry does not need to rely on selling its weapons in Ukraine, they have made sure to sell lots of weapons to the EU which then donates them to Ukraine.
Trump who is a deal-maker has also managed to extract a promise from EU countries to spend 5% of their GDP on arms, equivalent to 23% of Sweden's annual budget. EU countries have also signed an agreement to buy US weapons worth €750 billion. Weapons that will make the EU ready for a war against Russia in 2030.
If Russia had any intention of occupying countries in Europe, it would have done so long ago, before we had time to build up our military forces. What do we need all these weapons for, anyway?
A war against Russia is impossible to win because Russia is a leading nuclear power with the world's most sophisticated nuclear weapons and a defence doctrine that says nuclear weapons will be used if the motherland is threatened. Does Pål Jonson want a nuclear war?
Everyone who has tried to defeat Russia in the past has failed, and that was before the nuclear era. To take a few examples, Sweden, Poland, the Ottoman Empire, France and Germany have all lost wars to Russia. Time for reflection?
In addition to nuclear weapons, Russia also has a whole arsenal of hypersonic missiles that no known air defence systems can combat today. The entire reasoning of Pål Jonson and the government is so crazy and out of touch with reality that it makes you scratch your head.
Sweden's Minister for Foreign Affairs, Maria Malmer Stenergard, recently expressed her views on the peace negotiations and the proposed 28 points. Her proposal is instead a two-point programme: 1, Strengthen Ukraine. 2, Weaken Russia. Why is it that Sweden's foreign policy has now degraded to the point of weakening other countries? Isn't foreign policy about creating good relations with other countries?
We must hope that our responsible ministers sober up soon, otherwise Sweden risks sinking deeper into the swamp of misjudgements and lies they have created for our poor, battered country.
The Ukrainian people want peace. When will the Swedish people have their say? Would it not be appropriate to hold a referendum on continued economic and military aid to Ukraine?
Ulf Gabrielsson, Spokesperson Defence and Security for Ambition Sverige (A) | Photo: Torbjörn Sassersson, 18 Nov 2025, Spain
In an increasingly tough line on immigration and security threats, US President Donald Trump has signed Executive Order 14161, which now threatens to significantly change the entry rules for millions of tourists and business travellers.
The order, signed on 20 January 2025, will require entrants from visa-free countries, including most EU countries - to account for up to five years of social media activity, phone numbers called, email addresses and biometric data such as fingerprints and iris scans. It is an escalation of Trump's ”America First”-agenda, but also a move that critics warn could lead to a global chain reaction of opinion control at borders.
For travellers from 42 visa-free countries, such as Sweden, the UK and Germany, the Electronic System for Travel Authorisation (ESTA) process has so far been a simple formality - an online application for a $40 fee for up to 90 days of stay, but under a proposal from U.S. Customs and Border Protection (CBP), published in Federal Register On 10 December, the disclosure of detailed personal information will soon become mandatory. Among others:
CBP justifies the changes with reference to Executive Order 14161, which aims to ”protect the United States against foreign terrorists and other threats to national security and public safety”. The process is expected to take significantly longer - from days to weeks - and will affect not only new travellers but also those already in the US on visas, who will now be screened retroactively.
Tourism has already been hit hard. According to U.S. Travel Association International visitor numbers are expected to fall by 6.3% in 2025, with a loss of revenue of $12.5 billion - partly due to Trump's restrictive policies. Experts warn that the new rules could scare away even more people, especially ahead of events such as the 2026 World Cup.
The most controversial issue is how to use this data. It is still unclear exactly what views can lead to rejection, but the pattern is clear from existing cases. Already today, student visas are being cancelled for foreign students who have criticised Israel or engaged in pro-Palestinian activities. One example is the Turkish PhD student Rümeysa Öztürk at Tufts University, whose visa was revoked in March 2025 following an opinion piece criticising the university's handling of the Gaza conflict. She was arrested and detained for six weeks before a federal court temporarily restored her status, citing violations of free speech.
Similar cases include Mahmoud Khalil and Mohsen Mahdawi at Columbia University, whose visa was cancelled for ”anti-Semitic protests” and ”support for terrorism” - terms that critics say are widely used to silence dissent. A senior official at the State Department recently testified in court that criticism of Israeli policies, such as calls for reduced military aid or ”abolition of Zionism”, can weigh in on visa decisions.
This ties in with a leaked DOJ memo from Attorney General Pam Bondi, dated 4 December 2025, which expands the definition of ”domestic terrorism”. The memo lists views such as ”anti-American”, ”anti-Christian” and ”anti-capitalist” as potential indicators of terrorist threats, along with support for ”mass immigration”, ”radical gender ideology” and opposition to immigration laws. The FBI is encouraged to draw up lists of suspicious groups and offer rewards for tips - a policy critics call ”a thought police law” and a threat to the First Amendment of the US Constitution.
These criteria are expected to be applied to travellers, meaning that a tweet on climate justice or criticism of US foreign policy could potentially block your trip.
The US policy risks triggering a domino effect. The European Commission has not yet officially responded to the proposal, but concerns are growing in Brussels and member states. According to Euronews and the BBC, the new rules could lead to reciprocal demands: EU citizens forced to open their profiles publicly to US authorities could face similar screening when entering Europe. Germany's foreign ministry has already warned that ”reciprocity” may be necessary, while the French government is discussing biometric checks for US travellers.
The UK, which is not an EU member but part of the visa waiver programme, has gone further. The country has recently arrested journalist Richard Medhurst under Terrorism Act 2000, suspected of ”expressing support for a prohibited organisation” through his reporting on Gaza and Lebanon. Medhurst, a Syrian-British journalist with over a million followers, was held for 24 hours without clear explanation - a case the NUJ and IFJ call a ”chilling threat to press freedom”.
Also former MP George Galloway, leader of the Workers Party of Britain, was arrested in September 2025 at Gatwick Airport during counter-terrorism-legislation. He and his wife were questioned for hours about their views on the Gaza conflict, without being formally arrested, but with orders not to leave. Galloway described it as ”political persecution” and part of a broader campaign against left-wing opposition.
These incidents illustrate a trend: countries like the UK and potentially EU countries are now introducing their own registers of ”wrong” views and contacts, requiring ”clean” profiles for entry. This is creating a world where travelling requires not just a passport, but political loyalty.
For the average Swedish tourist, this means significantly longer waiting times, greater uncertainty and a sense of surveillance. Even business travellers risk being stopped if an old tweet flagged as ”anti-American”, and for activists? It is a direct attack on free speech, which the ACLU and FIRE call ”ideologically driven counter-terrorism”.
The Trump administration defends itself with national security, but critics point to the lack of clear guidelines - what exactly is ”hateful ideology”? As Loyola Law Schools Professor Marissa Montes notes: ”It is broad and discretionary, giving officials the power to interpret at will.”
While the proposal is out for consultation, it is likely to come into force soon. Travellers are urged to clear profiles and be careful, but in a democracy thoughts should be free, not border guarded. The question is: will the world accept a future where passports require political purity?
Göran Reuterdahl, former Vice President of companies such as Ericsson and Microsoft and CEO of smaller listed companies, spokesperson for Swedish Sovereignty in Ambition Sverige | Photo: Ulf Gabrielsson, retouch Andreas Jansson
We are a fledgling party with big ambitions - to enter Parliament in 2026. Today, our activities are kept alive thanks to the support of you, our fantastic members, but to take the next step, we need to strengthen our financial base and find bigger external funders.
To achieve this, we want to establish a foundation, with the aim of making it easier for sponsors to make larger donations. In order to establish the foundation, we need to raise an initial capital, therefore we humbly turn to you as a member of Ambition Sverige.
If you can contribute with a gift - big or small - you will help us reach our goal.
SEK 150,000 is needed to set up the foundation. As a newly established party, we lack party support and are completely dependent on external donations. Every cent makes a difference and brings us one step closer to our goal.
If you are able to help, you can swish your contribution to 123 433 63 84, or transfer money to our account number SHB 6151 794 503 632 or Bankgiro 5030-9715.
Thank you in advance for your support. Please mark the contribution ”Foundation”.
Together we will succeed!
Text: Elsa Widding | Photo: Torbjörn Sassersson