Ulf Ström som är vice partiledare i Ambition Sverige, och som fokuserar på EU-frågor, förklarar varför vi har en elpriskris i Sverige. Ström tar även upp energiförsörjning, lantbruk, demokrati och miljö.
Video: Ulf Ström | Bild: Ulf Ström, 18 feb 2026, Ambition Sverige
Diskussionen runt att ansluta den svenska kronan till euron på nytt blossat upp. Finansminister Svantesson framförde nyligen en intention om att utreda en anslutning till euron, men euron är en statslös valuta och därför inte hållbar på längre sikt. Egen krona är guld värd vilket syns i den styrka som kronan har uppvisat det senaste året. Därför ska Sverige inte ansluta kronan till euron.
Eftersom EU inte är en riktig nationsstat så innebär det att euron i praktiken är en statslös valuta. De 20 medlemmarna i EMS (European Monetary System) har visserligen ett gemensamt ansvar för valutans upprätthållande genom den europeiska centralbankens (ECB) förvaltning.
Detta fungerar så länge den gemensamma räntesättningen fungerar bra för alla medlemsländerna. Men eurokrisen 2010–2012 – då Grekland hade enorma svårigheter att hantera sin statsskuld och fick räddas genom stödpaket – visar att euron har inbyggda destabiliserande faktorer.
En av svagheterna är att medlemsländernas statliga skulder inte konsolideras. Varje medlemsland lånar på egen hand upp kapital, genom att emittera egna statsobligationer, för att hantera sin ekonomiska politik. Således har euro-länderna samma korta styrränta men helt olika räntenivåer på långa löptider eftersom varje medlemslands kreditvärdighet bedöms individuellt.
Som följd av detta har varje land sin egen kapitalmarknad, där landets egna statsobligationer handlas och den långfristiga räntenivån sätts. Det krävs en gemensam kapitalmarknad där medlemsländerna kan emittera långa statslån till samma villkor och samma ränta för att säkerställa det gemensamma ansvaret för eurons långsiktiga hållbarhet.
Ej heller finns det en gemensam bankunion så att betalnings- och kapitalöverföringsvillkoren blir standardiserade i EU. Trots vissa insatser för harmonisering så gäller idag olika villkor i respektive lands banksystem. Därmed är inte heller banksystemet i EU särskilt effektivt och hållbart.
Slutligen finns det inget enhetligt skatteväsende. Ska EU kunna fungera som en stat så måste uppbärandet av skatteintäkter vara standardiserat genom ett eget skatteverk. Idag finansieras EU huvudsakligen genom medlemsländernas goda vilja att betala sina årliga EU-avgifter.
Ett valutasystem som inte är solitt i grunden kommer inte att överleva finanskriser. Till skillnad från andra valutor så har euron varken kapitalmarknad, gemensamt banksystem eller enhetligt skatteverk att luta sig mot. Därför är både euron och EU bräckliga i grunden. Kronan var 2025 års starkaste valuta och Sverige styr sin framtid bättre med en fristående krona. Därför vill Ambition Sverige bibehålla kronan självständig, inte ansluta sig till euron utan istället lämna EU.
Bo Hansson, talesperson för partiet Ambition Sverige | Artikeln har tidigare publicerats i Bulletin | Foton: eget verk (Hansson) och Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Under det senaste året har rubrikerna duggat tätt om en värld i gungning. En värld där Sverige idag inte bara tvingas stötta men representeras av ett krisande och marginaliserat EU. För att rädda den svenska demokratin och det svenska välståndet, är det nu dags att göra precis som bl a Island, Norge och Schweiz, att vara en del av den Europeiska inre marknaden, men inte som EU-medlem.
EU HÅLLER PÅ ATT KANTRA
De senaste decennierna har vi sett ett EU som marginaliserats allt mer på den internationella arenan. EU negligeras och nekas tillträde till de förhandlingar som rör freden på Europeisk mark. EUs andel av Världsekonomin störtdyker. De interna spänningarna ökar medan en stor del av industrin är under hot eller redan har flyttat ut från Europa. Euro-valutan har inte bara riskerat att krascha en gång – men två – sedan millenniumskiftet. Läget är så illa att t o m Christine Lagarde, chefen för den Europeiska Centralbanken, nyligen uttalade i Financial Times att Europa befinner sig i en existentiell kris.
Det här är inte avgränsade händelser. Det är markörer för en accelererande förändring i hur maktutövningen tar sig uttryck i både Europa och resten av Världen. Vi behöver se det som sker utan skygglappar och ompröva vår bild av oss själva. Om inte, så riskerar vi att likt EU marginaliseras och tillintetgöras som en suverän nation.
SVERIGE BEFINNER SIG I ETT AVGÖRANDE SKEDE
Vi befinner oss nu i ett avgörande skede. Våra val idag kommer att vara avgörande för Sveriges framtid under flera generationer framöver. I grunden handlar det om värderingar. Likaså om den långsiktiga strategi som krävs för att säkra vårat framtida välstånd och trygghet i en föränderlig värld.
Vi ser hur EU-kommissionen och EU’s styrande medlemsländer (läs Tyskland och Frankrike) öppet delar in och söndrar Europa. Bidrag och transfereringar används som påtryckningsmedel snarare än för att skapa gemensam nytta. Samarbete mäts inte längre i gemensamma värden, utan i krav på lojalitet. Demokratin försvagas när kommissionen centraliserar besluten och går runt de enskilda medlemsländerna genom ett åsidosättande av vetorätten, genom hot om böter och/eller uteblivna bidrag och ett kontinuerligt försvagande av framför allt de mindre medlemsländerna inflytande.
Följderna är förödande. När EU-rätten fått företräde före nationell lagstiftning förlorar mindre länder som Sverige sitt främsta skydd. När gemensamma spelregler ersätts av förfördelande uppgörelser avgör maktbalansen i stället för normer. Och när beroenden används strategiskt ökar sårbarheten i hela det europeiska systemet. EU har inte kollapsat. Inte än. Men det är på god väg – med musik.
DET ÄR NU DET GÄLLER
Nu krävs klarsyn och handlingskraft. Den demokratiska ordningen som hittills varit vägledande för Sverige är inte borta och inte utan betydelse – men den är tillfälligt satt ur spel. Det är en verklighet vi måste ta på allvar – och förhålla oss till.
Svensk grundlag och vår demokratiska tradition är inte perfekt så till vida att vår regering och våra riksdagspolitiker tillåtits och fortsatt tillåter sig att sätta den ur spel. Vi får inte glömma vad den svenska demokratin i grunden handlar om: ett politiskt mandat och åtagande att upprätthålla och förvalta den svenska folkrätten. Att respektera det svenska folkets suveränitet. Att ärligt, renhårigt och transparent lösa framför allt Sveriges utmaningar. Alternativet är ett Sverige som tvingas underordna sig ett EU där särintressen och de starkaste maktspelarna dikterar villkoren på vår bekostnad.
SVERIGE BEHÖVER ÅTERTA KONTROLLEN
Utrikespolitiskt har Sverige ett grundläggande intresse av att det multilaterala systemet håller. Om det krackelerar står vi som en tungt exportberoende nation bland de första att förlora. Därför måste vi, tillsammans med de länder som fortfarande tror på en ordnad och civiliserad samverkan mellan stater, vara en tydlig röst för att både nationell och internationell rätt ska gälla – och vara en drivande kraft för att den nationella suveräniteten inte urholkas.
Detta förutsätter en stark och sammanhållen utrikespolitik. Genom att återuppbygga nationellt kontrollerade relationer med våra nordiska grannar och våra viktigaste handelspartners minskar vi vår sårbarhet i en tid av handelskonflikter och osäkerhet. Därför är det ett misstag att dra sig tillbaka från viktiga delar av världen genom en outsourcad utrikespolitik, något både Tidöpartierna och Oppositionen nu driver. Sveriges suveränitet är inte en bisak – den är avgörande för vår framtida säkerhet och handlingsfrihet.
NYA KRAV
Den tid vi lever i ställer också nya krav på Sverige. EU som en gång bildades för att skapa fred och ökad handel har utvecklats till en byråkratisk koloss styrd av särintressen som så sakteliga håller på att falla ihop av sin egen tyngd. Vi måste nu axla och ta ansvar för vår egen roll som försvarare av den svenska demokratin och vår svenska välfärd.
För att möta framtida risker behöver vi analysera våra sårbarheter gentemot omvärlden och minska beroenden som kan bli till nackdel. Det kräver att vi stärker vår egen förmåga och bygger upp en motståndskraft som gör att vi kan stå på egna ben.
Vi behöver också vara ärliga med att demokratin inte bara hotas utifrån, utan också inifrån. Att möta detta kräver tydligare krav på rättsstatens funktion och på demokratins grundläggande principer. I det arbetet är även det nordiska samarbetet viktigt. De nordiska demokratierna är bland världens mest robusta och vilar på gemensamma värderingar som vi måste värna. Ett fördjupat nordiskt samarbete stärker oss säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och socialt.
AMBITION SVERIGE STÅR REDO
Den svenska tryggheten måste återställas. Det förutsätter en välfärd som står stark även i kris, ett rättsmaskineri som återställer lag och ordning, ett starkt nationellt försvar, en robust energiförsörjning och en fungerande transportinfrastruktur. Samtidigt behöver vi stärka tillväxten, pressa tillbaka arbetslösheten och forma en ekonomi som fungerar för och gynnar människor i vardagen. För att snabbt bygga kapacitet inom strategiskt avgörande områden krävs en tätare och mer offensiv samverkan mellan stat och näringsliv liksom en politik som skapar sammanhållning i stället för splittring.
Ambition Sverige står redo att påbörja den resan – för ett mer välmående Sverige.
Ulf Ström
Oberoende talesperson för EU-frågor
Vi har inte har råd att tappa våra begåvningar i ett skolsystem utan pedagogisk kompass. Skolan måste effektiviseras så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att räkna med igen.
De allra flesta borde vara ense om att skolan ska vara en plats som förmedlar kunskap, väcker nyfikenhet till att lära mer, uppmuntrar till kritiskt tänkande samt ger eleverna de bästa förutsättningarna att bli väl rustade till den vuxenvärld som väntar dem.
Ett genomgående mantra från de flesta inom hela utbildningskedjan är: ”Vi måste få mer resurser!”. Resurser är lika med pengar och det verkar som om resursäskandet är frälsningen på skolans alla problem. Skolorna har inte lidit någon resursbrist det senaste halvseklet utan det brister i hur alla dessa resurser används. Det finns nämligen ingen tydlig strategi för vad skolan skall producera och hur skolgången skall genomföras.
Idag går nästan alla resurser till elever som av olika anledningar har det svårt med inlärningen, har psykologiska problem, samt till den grupp av elever som har uppförandeproblem. Det finns ingen plan eller uttalade resurser för den grupp av elever som är högpresterande och behöver utmaningar som tillgodoser en hög begåvningsnivå. Det är inte bara ett svek mot dessa elever som inte får en chans att testas och utmanas till sin fulla potential, det är också en dålig nationell strategi på längre sikt.
Vi i partiet Ambition Sverige vill återuppta uppbyggandet av kunskapssamhället som vi tror är mycket viktigt i den internationella konkurrensen. Vi anser att en återgång till en uppdelning i allmän och särskild kurs i ett flertal kärnämnen i både grundskolan och på gymnasiet är en enkel och relativt billig väg att gå. Det skulle ge undervisande lärare en bättre möjlighet att nå avsevärt fler elever på den kunskapsmässiga nivå som de befinner sig – både högre upp och längre ned på skalan.
Denna nivågruppering skulle också innebära att behovet av olika ”specialister” inom skolan i form av specialpedagoger och speciallärare skulle frigöras så att deras resurser kom till användning för att undervisa exempelvis grupperna i allmän kurs. Idag ger dessa i stor utsträckning ’expertråd och handledning’ till undervisande lärare när de istället borde förmedla sin ’specialkunskap’ direkt till eleverna.
Vi tror också på en återgång till att använda läroböcker i mycket större utsträckning. Alla elever skall få ut en egen lärobok i sina huvudämnen, böcker som de ansvarar för och får behålla efter läsårets slut. Det system som följs idag med en blandning av läroböcker, lösbladssystem och digitala hjälpmedel tror vi gör det betydligt svårare för eleverna att få en överblick över vad man skall lära sig och vart man hittar den samlade informationen i varje ämne. Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid KI, har länge forskat om barns utveckling och lärande. Han är orolig för hur digitaliseringen påverkar unga människors kognitiva förmåga. Han förespråkar att elever ska ha en traditionell lärobok i alla ämnen.
Studiero är också en stor bristvara i dagens skola och det drabbar både den högpresterande gruppen av elever likväl den grupp som har svårt med inlärning. De elever som fråntar andra elever rätten till en lugn studiemiljö skall erbjudas obs-klass. I obs-klassen stannar eleven till den dagen han eller hon kan vara i vanlig klass utan att störa undervisningen. Elever som är i skolan av rätt anledning skall inte berövas sin rätt till en lugn undervisnings- och inlärningsmiljö.
De elever som efter sin tid i obs-klass ändå inte ser sig tvungna att följa skolans regelverk tilldelas en varning (som ett gult kort i fotboll) därefter ett rött kort, som precis som i fotboll innebär att endast de som följer reglerna får vara kvar på planen. Härpå följer en avstängning i mellan 1-10 skoldagar. Om detta upprepas en andra gång så åligger det vårdnadshavarna att hålla sitt barn/sin ungdom hemma till denne eller denna har lärt sig att acceptera och följa skolans regelbok.
Sverige är ett litet land och måste därför värna extra om de begåvningar och talanger vi har för att kunna vara konkurrenskraftiga som kunskapsnation gentemot andra länder. Så ser det tyvärr inte ut idag. Av de 90 000 elever med problematisk skolfrånvaro finns garanterat en stor procentsats av elever som inte anser att skolan erbjuder en stimulerande undervisning. Utbildning ska både ställa krav och på riktigt utmana alla elever utifrån deras förmåga. Gör utbildningen ingetdera är det lätt att både elever och lärare tappar sin motivation.
Att sex stycken ansedda högre utbildningar som juridik-, journalistik-, lärar-, läkar-, ingenjörs- och ekonomutbildningarnas undervisande lärare slår larm om studenternas svaga förkunskaper är ett tydligt bevis på att vi har en grund- och gymnasieskola som har gått vilse.
Det svenska skolsystemet måste stramas upp och effektiviseras från grunden så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att på allvar räkna med igen.
Percy Andersson, Mikael Lindgren och Thomas Åkerberg, Ambition Sverige, politikområde Utbildning | Foto: Depositphotos.com
Referenser
Det är dags att ifrågasätta JM:s existensberättigande. Den fyller ingen meningsfull funktion och bör avvecklas. I stället kan resurserna användas till praktiska, målstyrda insatser inom skola, högre utbildning och arbetsmarknad.
Myndigheten har vuxit snabbt och har i dag cirka 112 kvinnor och 24 män anställda. Förklaringen till ojämställdheten, säger myndigheten, är att kunskapsområdet ”attraherar fler kvinnor”. Därmed erkänns underförstått att mäns och kvinnors intressen skiljer sig åt; ett antagande som annars ofta förnekas i myndighetens egen ideologi.
Sverige rankas som EU:s mest jämställda land enligt EIGE (European Institute for Gender Equality). Psykologen Jordan B. Peterson tar ofta Sverige som exempel på att ju friare val människor kan göra, desto större blir könsskillnaderna i yrkesvalet. Det talar för biologiska skillnader i intressen på gruppnivå: män söker sig oftare till tekniska områden, kvinnor till vårdande och sociala yrken.
Svensk jämställdhetspolitik utgår från antagandet att könsskillnader enbart är sociala konstruktioner. Om könen antas vara biologiskt lika följer också idén att ojämna utfall måste korrigeras genom styrning eller särbehandling. Resultatet blir att jämställdhet reduceras till lika utfall, snarare än lika möjligheter.
Högskoleprovet gynnar män, relativt betyg, eftersom skolan generellt passar flickor bättre. Utan högskoleprovet hade flera utbildningar – juridik, psykologi, socionom, läkar- och tandläkarprogrammen – haft avsevärt färre manliga studenter. Handelshögskolan i Stockholm införde nyligen krav på högskoleprov minst 1,25, för att motverka glädjebetyg, vilket minskade andelen antagna kvinnor kraftigt. Kravet slopades snabbt. När styrmedel gynnar kvinnor accepteras det, när de gynnar män uppfattas de som problematiska.
Könsobalansen är ännu tydligare i vissa yrken. Djurskyddshandläggare är i vissa län 100 procent kvinnor, veterinärutbildningen har i dag 80–90 procent kvinnor, vilket fått praktiska konsekvenser för lantbruket genom brist på stordjursveterinärer. När kvinnor dominerar hörs sällan krav på jämställdhetsåtgärder.
I Den mjuka staten beskriver Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson hur feminiseringen av centrala samhällsfunktioner resulterar i en stat med lägre krav, svagare auktoritet och mindre regelefterlevnad. Begreppet ”mjuk stat” myntades ursprungligen av Gunnar Myrdal. Exempel är polisens defensiva strategi vid upplopp, skolans sänkta prestationskrav och en ökad tolerans mot fel i offentlig tjänst. Kvinnodominerade arbetsmiljöer beskrivs också ofta som konfliktfyllda, något som bland annat belysts i granskningar av Länsstyrelsens djurskyddsenhet i Skåne som haft massavhopp av personal de senaste åren.
Inom akademin möter Jämställdhetsmyndighetens genusbaserade förklaringsmodeller ökande kritik. Denna avfärdas ofta som okunnig eller bakåtsträvande, vilket undergräver den akademiska friheten och myndighetens egen legitimitet.
Resultaten måste granskas. Trots stora anslag och omfattande administration är konkreta förbättringar svåra att identifiera. Mycket arbete läggs på processer och policydokument, medan de faktiska könsskillnaderna består, ibland förstärks de i linje med den så kallade jämställdhetsparadoxen.
Så hejdå Jämställdhetsmyndigheten!
Astrid Lofs, biolog, fil dr, Ambition Sverige
Las normas sobre el subsidio de enfermedad suponen un riesgo excesivo para las pequeñas empresas y disuaden a muchas de contratar. El gobierno debería asumir una mayor parte del coste en las empresas más pequeñas.
Cuando un trabajador cae enfermo, el individuo es responsable de un día de baja por enfermedad. La empresa, por su parte, se hace cargo de hasta 14 días de baja por enfermedad. Es un sistema que funciona en la práctica para las grandes empresas, pero puede ser devastador para las pequeñas empresas que forman la columna vertebral de la economía sueca.
Para una pequeña empresa con dos, tres o cuatro empleados, una baja por enfermedad prolongada puede convertirse rápidamente en un duro golpe. El coste de la baja por enfermedad se combina con la pérdida de producción, el personal de sustitución y la administración. Una baja por enfermedad puede ser simplemente la diferencia entre beneficios y pérdidas o, en el peor de los casos, entre la supervivencia y el cierre.
Suecia necesita más pequeñas empresas que crezcan, no más normas que frenen la voluntad de contratar.
El actual sistema de baja por enfermedad está pensado para la realidad de las grandes empresas, donde los riesgos se reparten entre cientos de empleados. Pero para el pequeño empresario - el peluquero, el carpintero o el dueño de una cafetería - la baja por enfermedad impone una carga financiera irrazonable. Por ello, muchos son reacios a contratar, sobre todo a su primer empleado.
Esto es lamentable. Suecia necesita más pequeñas empresas que crezcan, no más normas que frenen la voluntad de contratar.
Ambition Sverige propone que las empresas con menos de cinco empleados sólo sean responsables de un día de subsidio de enfermedad, el mismo tiempo que el individuo. A partir de ese momento, el Estado debería hacerse cargo de la prestación por enfermedad.
Para las empresas en crecimiento, la responsabilidad puede aumentar gradualmente con el número de empleados. Se crea así un sistema justo y proporcionado, en el que los riesgos se distribuyen en función de la capacidad real de las empresas para asumirlos.
Seguridad y crecimiento pueden ir de la mano.
Nuestra reforma lo haría:
Es hora de cambiar. Un sistema moderno de retribución por enfermedad debe fomentar la ambición, no penalizarla.
Micael Hamberg y Bo Hansson, portavoces de Ambition Sverige
Anneli Kullberg, Miembro Ambition Sverige - Borås Sjuhärad
Håkan Julander escribe que no es necesario compartir todas las opiniones de Elsa Widding, pero es imposible pasar por alto que Elsa es ”el único político que realmente trabaja políticamente en el parlamento”. Julander observa que Elsa dice lo que piensa y no se deja callar.
Sr. Julander:
”Elsa Widding puede decir lo que cree. Por eso es realmente la única política del Parlamento”.”
”Resulta sobrecogedor oír a Elsa hablar del funcionamiento del Parlamento y de lo limitados e ineptos que son nuestros representantes electos”.”
La entrevista en vídeo con Elsa Widding dura 1 hora y 37 minutos y puede verla en El podcast disidente, publicado en Substack.
Imagen: Dissidentpodden
En el reciente debate de interpelación con Elsa Widding, el Ministro de Defensa, Pål Jonson, afirmó que ”Más del 80% del pueblo ucraniano quiere continuar esta lucha según las encuestas disponibles”, Pero una encuesta Gallup de julio de 2025 muestra que sólo 24% de la población quiere que continúe la guerra. Un 67 % quiere una paz negociada.
En otras palabras, esto significa que el Ministro de Defensa está pisoteando al pueblo ucraniano cuando aboga por continuar el esfuerzo bélico.
El Sr. Jonson también apoya la propuesta de negociación de los líderes europeos basada en la devolución de todo el territorio ocupado a Ucrania, que tras el fin de la guerra contará con una fuerza militar de 800.000 soldados y la oportunidad de entrar a formar parte de la OTAN.
El objetivo de Rusia con su operación militar ha sido desde el principio que Ucrania permanezca neutral y sólo se le permita tener una fuerza militar que no pueda amenazar a Rusia. Puedes decir lo que quieras al respecto, pero yo solo me refiero a lo que han dicho los representantes rusos.
¿Cree realmente el Sr. Jonson que Rusia, que ha librado una guerra muy costosa durante casi cuatro años y ha perdido cientos de miles de hombres, debería simplemente hacer las maletas y marcharse a casa?
Tales condiciones previas para una negociación de paz sólo indican una cosa. El Sr. Jonson y el gobierno no quieren ver el final de la guerra y uno realmente tiene que preguntarse por qué en este momento cuando la abrumadora mayoría del pueblo ucraniano quiere una paz negociada lo antes posible.
No es difícil de entender cuando Ucrania ha perdido más de 1,5 millones de soldados entre muertos y desaparecidos. En el último intercambio de cadáveres, hubo 40 ucranianos por cada ruso.
Elsa Widding y Pål Jonson | Fotos: T. Sassersson y Riksdagen
En esta situación de terrible presión para Ucrania, Pål Jonson quiere ver una continuación de la guerra motivada por una mentira sobre el apoyo popular. Pål Jonson dice que Suecia seguirá apoyando el esfuerzo bélico de Ucrania mientras el pueblo ucraniano lo quiera, pero ahora el pueblo ucraniano ya no lo quiere.
¿Se someterá el Sr. Jonson a la voluntad del pueblo o, al igual que otros dirigentes europeos, instará al Sr. Zelensky a que siga enviando a sus hombres a la ”picadora de carne” rusa?
Sobre el apoyo a Ucrania, el Ministro de Defensa dice:
”Es un apoyo que pagamos en dólares y céntimos, los soldados ucranianos lo pagan con sangre y deberíamos estar agradecidos por ello”.
Ahora, sin embargo, el pueblo ucraniano ya no quiere pagar con su sangre, quiere la paz.
Suecia no ha cruzado los dedos para que se haga realidad el deseo explícito del pueblo ucraniano de una paz negociada.
El Sr. Jonson dice que la ayuda a Ucrania es una inversión en nuestra propia seguridad. ¿Cómo puede ser moralmente justificable animar a un pueblo cansado de la guerra y con hemorragias a seguir sangrando por el bien de nuestra seguridad?
Todo el argumento se basa en un intenso esfuerzo propagandístico que ha inculcado tal odio a Rusia en el pueblo sueco que está dispuesto a sacrificar una de cada cuatro coronas fiscales (5% del PIB) en armas para una guerra imaginaria contra Rusia que no se puede ganar. Se ha hecho creer a la población que, tras la paz en Ucrania, Rusia atacaría inmediatamente a Suecia y a otros países de la UE. Un escenario que carece por completo de sustento en la realidad.
Quienes se benefician de esta descripción de la realidad son, por supuesto, la industria de defensa y sus propietarios.
Trump y EEUU buscan un acuerdo negociado porque su industria bélica no necesita depender de la venta de sus armas en Ucrania, se han asegurado de vender muchas armas a la UE que luego las dona a Ucrania.
Trump que es un negociador también ha conseguido arrancar a los países de la UE la promesa de gastar 5% de su PIB en armas, lo que equivale a 23% del presupuesto anual de Suecia. Los países de la UE también han firmado un acuerdo para comprar armas estadounidenses por valor de 750.000 millones de euros. Armas que harán que la UE esté preparada para una guerra contra Rusia en 2030.
Si Rusia tuviera alguna intención de ocupar países de Europa, lo habría hecho hace mucho tiempo, antes de que tuviéramos tiempo de aumentar nuestras fuerzas militares. De todos modos, ¿para qué necesitamos todas esas armas?
Una guerra contra Rusia es imposible de ganar porque Rusia es una potencia nuclear líder con las armas nucleares más sofisticadas del mundo y una doctrina de defensa que dice que se utilizarán armas nucleares si la patria se ve amenazada. ¿Quiere Pål Jonson una guerra nuclear?
Todos los que han intentado derrotar a Rusia en el pasado han fracasado, y eso fue antes de la era nuclear. Por poner algunos ejemplos, Suecia, Polonia, el Imperio Otomano, Francia y Alemania han perdido guerras contra Rusia. ¿Hora de reflexionar?
Además de las armas nucleares, Rusia también dispone de todo un arsenal de misiles hipersónicos que ningún sistema de defensa aérea conocido puede combatir hoy en día. Todo el razonamiento de Pål Jonson y el Gobierno es tan disparatado y alejado de la realidad que hace que uno se rasque la cabeza.
La ministra sueca de Asuntos Exteriores, Maria Malmer Stenergard, ha expresado recientemente su opinión sobre las negociaciones de paz y los 28 puntos propuestos. Su propuesta es, en cambio, un programa de dos puntos: 1, Reforzar Ucrania. 2, Debilitar a Rusia. ¿Por qué la política exterior sueca se ha degradado hasta el punto de debilitar a otros países? ¿Acaso la política exterior no consiste en crear buenas relaciones con otros países?
Debemos esperar que nuestros ministros responsables se despejen pronto, pues de lo contrario Suecia corre el riesgo de hundirse aún más en el pantano de desaciertos y mentiras que han creado para nuestro pobre y maltrecho país.
El pueblo ucraniano quiere la paz. ¿Cuándo se pronunciará el pueblo sueco? ¿No sería conveniente celebrar un referéndum sobre la continuación de la ayuda económica y militar a Ucrania?
Ulf Gabrielsson, Portavoz de Defensa y Seguridad del Ambition Sverige (A) | Foto: Torbjörn Sassersson, 18 Nov 2025, España
En una línea cada vez más dura con la inmigración y las amenazas a la seguridad, el presidente de Estados Unidos, Donald Trump, ha firmado Decreto 14161, que ahora amenaza con cambiar significativamente las normas de entrada de millones de turistas y viajeros de negocios.
La orden, firmada el 20 de enero de 2025, exigirá a los inmigrantes procedentes de países exentos de visado -incluidos la mayoría de los países de la UE- que den cuenta de hasta cinco años de actividad en redes sociales, números de teléfono a los que hayan llamado, direcciones de correo electrónico y datos biométricos como huellas dactilares y escáneres de iris. Se trata de una escalada de la ”America First”-pero también una medida que, según advierten los críticos, podría provocar una reacción en cadena mundial de control de la opinión en las fronteras.
Para los viajeros de 42 países exentos de visado, como Suecia, el Reino Unido y Alemania, el proceso del Sistema Electrónico de Autorización de Viaje (ESTA) ha sido hasta ahora una simple formalidad: una solicitud en línea por una tasa de 40 dólares para una estancia de hasta 90 días, pero según una propuesta de Aduanas y Protección de Fronteras de EE.UU. (CBP), publicado en Registro Federal El 10 de diciembre pronto será obligatoria la divulgación de información personal detallada. Entre otros:
El CBP justifica los cambios con referencia a Decreto 14161, cuyo objetivo es ”proteger a Estados Unidos contra terroristas extranjeros y otras amenazas a la seguridad nacional y la seguridad pública”. Se espera que el proceso lleve bastante más tiempo -de días a semanas- y afectará no sólo a los nuevos viajeros, sino también a los que ya están en EE.UU. con visado, que ahora serán controlados con carácter retroactivo.
El turismo ya se ha visto duramente afectado. Según Asociación de Viajes de EE.UU. Se espera que el número de visitantes internacionales descienda un 6,3% en 2025, con una pérdida de ingresos de 12.500 millones de dólares, en parte debido a las políticas restrictivas de Trump. Los expertos advierten de que las nuevas normas podrían ahuyentar aún a más gente, especialmente antes de acontecimientos como la Copa del Mundo de 2026.
La cuestión más controvertida es cómo utilizar estos datos. Aún no está claro exactamente qué opiniones pueden dar lugar a un rechazo, pero la pauta está clara en los casos existentes. Ya hoy se están cancelando visados de estudiante a alumnos extranjeros que han criticado a Israel o participado en actividades propalestinas. Un ejemplo es la estudiante de doctorado turca Rümeysa Öztürk en Universidad de Tufts, cuyo visado fue revocado en marzo de 2025 a raíz de un artículo de opinión en el que criticaba la forma en que la universidad había tratado el conflicto de Gaza. Fue detenida y encarcelada durante seis semanas antes de que un tribunal federal le restituyera temporalmente su estatus, alegando violaciones de la libertad de expresión.
Casos similares son los de Mahmoud Khalil y Mohsen Mahdawi en Universidad de Columbia, cuyo visado fue anulado por ”protestas antisemitas” y ”apoyo al terrorismo” - términos que, según los críticos, se utilizan ampliamente para silenciar la disidencia. Un alto funcionario de la Departamento de Estado recientemente declaró ante un tribunal que las críticas a las políticas israelíes, como las peticiones de reducción de la ayuda militar o de ”abolición del sionismo”, puede influir en las decisiones sobre visados.
Esto enlaza con un memorando filtrado del DOJ de la Fiscal General Pam Bondi, fechado el 4 de diciembre de 2025, que amplía la definición de ”terrorismo doméstico”. La nota enumera puntos de vista como ”antiamericano”, ”anticristiano” y ”anticapitalista” como indicadores potenciales de amenazas terroristas, junto con el apoyo a ”inmigración masiva”, ”ideología de género radical” y la oposición a las leyes de inmigración. Se anima al FBI a elaborar listas de grupos sospechosos y a ofrecer recompensas por pistas, una política que los críticos califican de ”ley de policía del pensamiento” y de amenaza a la Primera Enmienda de la Constitución estadounidense.
Se espera que estos criterios se apliquen a los viajeros, lo que significa que un tuitee sobre justicia climática o críticas a la política exterior estadounidense podrían bloquear su viaje.
La política estadounidense corre el riesgo de desencadenar un efecto dominó. La Comisión Europea aún no ha respondido oficialmente a la propuesta, pero la preocupación crece en Bruselas y los Estados miembros. Según Euronews y la BBC, las nuevas normas podrían dar lugar a exigencias recíprocas: los ciudadanos de la UE obligados a abrir públicamente sus perfiles a las autoridades estadounidenses podrían enfrentarse a exigencias similares. cribado al entrar en Europa. El Ministerio de Asuntos Exteriores alemán ya ha advertido de que puede ser necesaria la ”reciprocidad”, mientras que el Gobierno francés está debatiendo la posibilidad de realizar controles biométricos a los viajeros estadounidenses.
El Reino Unido, que no es miembro de la UE pero forma parte del programa de exención de visados, ha ido más lejos. El país ha detenido recientemente al periodista Richard Medhurst bajo Ley de Terrorismo de 2000, sospechoso de ”expresar apoyo a una organización prohibida”por sus reportajes sobre Gaza y Líbano. Medhurst, periodista sirio-británico con más de un millón de seguidores, fue retenido durante 24 horas sin una explicación clara, un caso que la NUJ y la FIP califican de ”escalofriante amenaza para la libertad de prensa”.
También el ex diputado George Galloway, líder del Partido de los Trabajadores de Gran Bretaña, fue detenido en septiembre de 2025 en el aeropuerto de Gatwick durante lucha antiterrorista-legislación. Él y su esposa fueron interrogados durante horas sobre sus opiniones acerca del conflicto de Gaza, sin ser detenidos formalmente, pero con órdenes de no salir. Galloway lo describió como ”persecución política” y parte de una campaña más amplia contra la oposición de izquierdas.
Estos incidentes ilustran una tendencia: países como el Reino Unido y potencialmente países de la UE están introduciendo ahora sus propios registros de opiniones y contactos ”erróneos”, exigiendo perfiles ”limpios” para la entrada. Se está creando así un mundo en el que para viajar no solo hace falta pasaporte, sino lealtad política.
Para el turista sueco medio, esto significa tiempos de espera considerablemente más largos, mayor incertidumbre y sensación de vigilancia. Incluso los viajeros de negocios corren el riesgo de ser parados si un tuitee señalados como ”antiamericanos”, ¿y para los activistas? Es un ataque directo a la libertad de expresión, que la ACLU y FIRE califican de ”contraterrorismo ideológico”.
La administración Trump se defiende con la seguridad nacional, pero los críticos señalan la falta de directrices claras: ¿qué es exactamente ”ideología de odio”? Como Facultades de Derecho de Loyola señala la profesora Marissa Montes: ”Es amplia y discrecional, dando a los funcionarios el poder de interpretar a su antojo”.”
Aunque la propuesta está en fase de consulta, es probable que entre pronto en vigor. Se insta a los viajeros a que aclaren los perfiles y tengan cuidado, pero en una democracia, los pensamientos deben ser libres, no vigilados por las fronteras. La pregunta es: ¿aceptará el mundo un futuro en el que los pasaportes exijan pureza política?
Göran Reuterdahl, ex Vicepresidente de empresas como Ericsson y Microsoft y Consejero Delegado de pequeñas empresas cotizadas, portavoz de Soberanía Sueca en Ambition Sverige | Foto: Ulf Gabrielsson, retoque Andreas Jansson
Somos un partido en ciernes con grandes ambiciones: entrar en el Parlamento en 2026. Hoy, nuestras actividades se mantienen vivas gracias al apoyo de ustedes, nuestros fantásticos afiliados, pero para dar el siguiente paso necesitamos reforzar nuestra base financiera y encontrar mayores financiadores externos.
Para lograrlo, queremos crear una fundación, con el objetivo de facilitar a los patrocinadores donaciones de mayor cuantía. Para establecer la fundación, necesitamos reunir un capital inicial, por lo que humildemente nos dirigimos a usted como miembro de Ambition Sverige.
Si puedes contribuir con un regalo -grande o pequeño- nos ayudarás a alcanzar nuestro objetivo.
Se necesitan 150.000 coronas para crear la fundación. Como partido de reciente creación, carecemos de apoyo partidista y dependemos por completo de donaciones externas. Cada céntimo marca la diferencia y nos acerca un paso más a nuestro objetivo.
Si puedes ayudar, puedes enviar tu contribución al 123 433 63 84, o transferir dinero a nuestro número de cuenta SHB 6151 794 503 632 o Bankgiro 5030-9715.
Gracias de antemano por su apoyo. Por favor, marque la contribución ”Fundación”.
¡Juntos triunfaremos!
Texto: Elsa Widding | Foto: Torbjörn Sassersson