Yttrande över KST 2018/503 Detaljplan för Barkarby centrum,
fastigheten Barsbro 7:2 med flera
Det finns inget som helst behov av ytterligare byggnation i kommunen och speciellt inte i Barkarby-Skälby, innan bl.a. Barkarbystaden och andra byggen är klara. Om det då visar sig att det finns någon efterfrågan så kan man alltid fundera på hur man bör gå vidare. Redan idag så är det ett överskott med lägenheter i olika former och kostnaderna är av karaktären skenande.
Kommunen har dessutom redan idag lån på över 5 miljarder som närmar sig 6. Bidrag på i storleksordningen 1 miljard om året med en budget på en bit över 4. Det finns mycket att säga om hur ekonomin sköts i kommunen men det är helt uppenbart att ytterligare byggprojekt bara kommer att lasta mer och utan någon egentlig behovsbild.
Allt har karaktären av att politikerna verkar trivas med stora projekt som sannolikt tilltalar deras ego med att ha vad man upplever som viktiga uppdrag. Tyvärr så drabbar det invånarna som överlag inte efterfrågar den här typen av kostnadsökningar och förtätningar.
Så sammantaget är yttrandet: Begrav hela detaljplanen! (och återöppna Barkarbybron)
Fortsatta steg vore att istället försöka arbeta för kommunens bästa med bland annat sådant som gagnar även befintliga invånare.
Mvh,
Magnus Dahlberg
Politiker och kommunens tjänstefolk är enligt LKBR, Lagen om Kommunal Bokföring och Redovisning, befriade från straff och ansvar. Andra som är befriade är infantila som omhändertas på institutioner för att inte skada allmänheten.
Bryter politiker och tjänstefolket mot LKBR. finns ingen påföljd och man kan obehindrat upprepa grovt bokföringsbrott som i övriga samhället ger 6 års fängelse. Vi har ett nytt frälse, en ny adel, som har egna lagar.
Parasit och Idiot är politiska begrepp från de gamla grekerna och avser snyltare och politiskt obegåvade nära templet, det politiska maktcentret.
Dagens gängkriminella har egna regler och likheten med dagens politiker är påfallande när det gäller att utnyttja samhällets gemensamma tillgångar till egen fördel.
Domstolar kan ersättas av AI
Järfälla kommun har dolt en förlust på 715 miljoner kr, främst genom avskrivning av Sveriges Riksdag utlovad mark i Barkarby som ersättning för T-bane bygget.
I Årsbokslut 2023 manipulerades ingående balans så att denna betydande avskrivning inte påverkade resultatet genom att inte ta upp avskrivningen i resultaträkningen vilket skulle ha gett en förlust på närmare 600 miljoner .
Enligt LKBR, lagen som inte har något straffansvar, måste en förlust av eget kapital (kommuninvånarnas nettoförmögenhet), återställas inom tre år, vilket betyder stora sparkrav.
Saken har anmälts till Förvaltningsrätten som i DOM inte med en rad behandlade de fyra paragrafer i LKBR som Järfälla Kommun brutit mot. Saken tog 14 månader att behandla, normalt tar motsvarande ärenden enl. Förvaltningsrätten 4 månader.
Det bristfälliga domslutet överklagades till Kammarrätten som inte kunde ge prövningstillstånd. Tid ytterligare 5 månader.
Efter att rådfrågat Gemeni, Googles AI, tog det 10 minuter att fastställa lagbrott och efter ytterligare 10 minuter fick jag förslag om överklagan till Högsta Förvaltningsrätten.
Frågan är nu om jag skall räkna in Justitias tjänarinnor till ,,,,,,,, ?
Överklagan till Högsta Förvaltningsdomstolen
Ambitions Sverige i Järfälla ställer upp i val till Kommunfullmäktige. Vill du hjälpa till att stötta Ambition Sverige i Järfälla så bli medlem.
En pågående grundlagsändring kan göra det nästintill omöjligt för Sverige att lämna EU – även om en majoritet av folket och en majoritet av riksdagsledamöterna så vill. Om beslutet går igenom innebär det att Sverige i grundlagsfrågor riskerar att förvandlas till ett odemokratiskt minoritetsstyre. Ambition Sverige mobiliserar nu en opinion för att stoppa det här beslutet.
Det första av två riksdagsbeslut för den här grundlagsändringen togs den 1 oktober. Det nästa och avgörande beslutet planeras att tas omedelbart efter det kommande riksdagsvalet.
År 1994 röstade 52,3 % av väljarna för ett EU-medlemskap. 2010 skrevs det svenska EU-medlemskapet in i grundlagen. Hittills har en sådan grundlagsändring krävt två enkla majoritetsbeslut i riksdagen.
Det betyder att om en majoritet av svenska folket framöver ångrar sig och önskar lämna EU, måste det här inskrivna EU-medlemskapet först röstas bort. Hittills har det varit möjligt med precis de två enkla riksdagsmajoriteter som 2010 beslutade att skriva in EU-medlemskapet i grundlagen.
Idén med grundlagar är att de ska vara en stomme för det demokratiska rättssamhället. Nu är det på väg att förändras genom en proposition i riksdagen med titeln Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende (2024/25:165). I den föreslås att det ska krävas en kvalificerad majoritet för det andra och avgörande riksdagsbeslutet för en grundlagsändring.
Det innebär att en riksdagsminoritet på bara 34 % framöver kan blockera ett sådant beslut. Även om en majoritet av svenska folket och/eller en riksdagsmajoritet är för. Således har vi i Sverige gått från ett demokratiskt majoritetsstyre till ett odemokratiskt minoritetsstyre.
I praktiken innebär det att Sveriges EU-medlemskap torde cementeras för alltid. Som det parlamentariska läget ser ut idag och som det förväntas se ut i framtiden, ter sig en tvåtredjedelsmajoritet för ett EU-urträde som orimligt. Inte minst om man också beaktar de hållhakar som EU har på Sverige.
Likaså torde det vara fullt rimligt att samma enkla riksdagsmajoritet som skrev in EU-medlemskapet i grundlagen också ska kunna ta bort det.
Regeringens uttryckta skäl för det här förslaget är att förhindra att ”en hastigt uppblossade folkopinion ifrågasätter annars vedertagna grundprinciper”. Kritikerna hävdar att det skälet är svårt att tro på givet att en grundlagsändring inklusive två riksdagsvoteringar med ett riksdagsval emellan tar många år att genomföra, något som knappt kan drivas fram av en ”hastigt uppblossande folkopinion”.
Bara den här grundlagsändringen har hittills tagit fem år från direktiv till det första riksdagsbeslutet. Flera kritiker menar därför att förslaget istället är till för att skydda de sittande makthavarna och inte medborgarna.
Det avgörande beslutet om lagen tas efter valet 2026. Ambition Sverige mobiliserar nu för att stoppa förslaget. Vi pekar på att upp till tre miljoner väljare är EU-skeptiska enligt den senaste opinionsmätningen från SCB (maj 2025) och att deras möjlighet till påverka kan försvinna om spärren höjs. Med de nya reglerna skulle en tredjedel av riksdagen således kunna avgöra om Sverige fortsatt kommer leva upp till det grundlagsstadgade folkstyret eller inte. Det är själva kärnfrågan.
Texto: Ulf Ström, oberoende talesperson för EU-frågor, Ambition Sverige | Bild: Ulf Ström och EU-Parlamentet i Brüssel | Foton: Ambition Sverige och Andrijko Z, CC BY-SA 4.0
Handläggare sitter på myndigheter och dikterar villkoren för vilken politik som ska föras i Sverige. Jimmie Åkesson (SD) gnäller, men förändrar ingenting i grunden med myndighetsmakten. Han sysslar mest med signalpolitik.
I tisdags den 10:e mars intervjuade DN i artikeln ”Jag är hundra procent säker – myndigheterna motarbetar oss” Jimmie Åkesson om SD:s vindriktning, vad SD vill åstadkomma och hur han ser på svensk politik och landets framtid.
Jimmie Åkesson är helt säker på att myndigheter motarbetar honom och Sverigedemokraterna i stort. Han menar att olika myndigheter motarbetar lagförslag och andra åtgärder som krävs för att rädda Sverige. Det han säger är korrekt, att myndigheter i högsta grad motarbetar både SD och förslag, som övriga regeringen lägger.
Exempel på bra men motarbetade förslag är ”visitationszonslagen” (visitation i säkerhetszoner) och informationspliktslagen.
Den förstnämnda handlar om att polisen ska kunna visitera personer i extra utsatta områden utan skälig misstanke. Den fick öknamnet ”angiverilagen” av etablerade medier och det rödgröna blocket.
Den andra handlar om att personer som jobbar inom myndigheter måste meddela relevanta myndigheter om de får vetskap om att en person uppehåller sig i landet illegalt med syftet att motverka både gängkriminalitet och social parasitism samt terrordåd på svensk mark.
”Visitationszonslagen” blev kraftigt reviderad. Den kan enbart användas i direkt anslutning till ett väldigt grovt brott och då enbart två veckor åt gången och måste förlängas av en åklagare, inte polischefen själv.
Informationspliktslagen ska enligt Akademikerförbundet SSR endast omfatta sex myndigheter: Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Från början inkluderade den även vård, skola och omsorg, men det har man släppt. Det är i dessa myndigheter som illegala personer upptäcks i störst omfattning.
Jimmy Åkesson låtsas som om han gör tillräckligt åt problemen, men det är enbart signalpolitik. Faktum är att Åkesson gör extremt lite för att avhjälpa problemen.
Problemet är att myndigheter motarbetar alla förslag som de anser är dåliga. Alltså sitter personer på myndigheter och dikterar villkoren för vilken politik som bör föras i Sverige. Det kallas för politisk aktivism. Polisen Peter Springare och socialhandläggaren Maria Rennerstam tar upp bra exempel i sina böcker.
Myndighetsmakten
Problemet är att myndighetsaktivism i allt från mindre myndigheter till höga domstolar innebär en stor maktpåverkan. Ett annat ord för denna myndighetsaktivism är den ”djupa staten” och det handlar om hur personer i myndigheter bestämmer över landets politiska inriktning.
Vi i Ambition Sverige anser därför att vi måste avskaffa maktfördelningsprincipen för att lösa dessa problem. Det betyder inte att vi vill att en regering ska få oinskränkta möjligheter, men problemet med det system som vi har är att det är byggt för ett annat Sverige.
Väldigt få människor på 1980- och 90-talet kunde ana att vi skulle få en systemhotande brottslighet, men i dag har vi det. I dag har vi kriminella klaner och nätverk som hotar våra kommuner, landsting och även staten genom infiltration.
Sådana exempel finns det gott om idag och det krävs speciella åtgärder vid en sådan force majeure-situation som vi nu befinner oss i. Vi kan inte vänta på att personer på svenska myndigheter tar sitt förnuft till fånga. Det är vårt land det handlar om och om det ens kommer att finnas något Sverige värt att leva i för våra barn och barnbarn.
Ett Sverige utan maktfördelningsprincipen kan istället ha ett fungerande konstitutionsutskott. Idag har vi ett KU, men det fungerar utan repressalier och innebär bara en utfrågning. Vi såg det i NUON-affären.
Vad vi behöver är ett konstitutionsutskott som kan utdöma påföljder för politiker som gjort saker som varit direkt skadliga för Sverige. Det i kombination med återinförandet av tjänste- och ämbetsmannaansvaret, som Ambition Sverige vill införa, innebär att vi kan göra radikala förändringar relativt snabbt om vi får makten i Sverige.
Vidtar vi inte dessa steg kommer makten i Sverige enbart vara reserverad för Socialdemokraterna, som via sina lojala tjänstemän och ämbetsmän ser till att Sverige bedriver socialdemokratisk politik oavsett vilka som sitter i regeringen.
För att bryta den onda cirkeln måste vi alltså bryta maktfördelningens grepp om Sverige, för ett myndighetsstyre är djupt odemokratiskt.
Ambition Sverige vill förlägga mer makt åt folkets vilja genom demokrati. Att gå och rösta i varje val och ändå veta att socialdemokratin är den allena rådande makten i Sverige är motsatsen till demokrati. Myndighetspersonal ska tjäna folkets vilja, inte styra över medborgarna.
Text: Ambition Sverige | Bild: Jimmie Åkesson och poliser som visiterar | Originalfoton: Tommy Winterskiöld Vestlie (CC BY 2.0, Wikimedia) och Johan Nilsson omgjort med Grok AI, ®AmbitionSverige
Relaterat: Nu får polisen visitera – utan konkret brottsmisstanke, 25 april 2024, Sveriges Radio
Kriget i Iran kryper sakta, men säkert närmare Europa. En engelsk flygbas på Cypern har attackerats av Iran. Frågan är vad som händer om Iran sätter en ballistisk missil i tyska Ramstein, USA:s största flygbas i Europa? Då kan Tyskland åberopa paragraf 5, som säger att ett angrepp mot ett annat NATO-land också är ett angrepp mot samtliga länder som ingår i organisationen.
Med tanke på Sveriges ambitioner att alltid vara ”duktigast i klassen” är det inte helt otänkbart att utvalda svenska förband i detta läge skickas till konfliktområdet. Plötsligt är Sverige involverat i ett världskrig.
Regeringens proposition 2025/26:6 är en tydlig beslutsordning för NATO:s samlade verksamhet för avskräckning och försvar, som Riksdagen röstade igenom i höstas och som trädde i kraft den 1 december 2025, vilket gör det nu enklare att sätta in svenska militära insatser och något godkännande från Riksdagen behövs inte längre.
Regeringen får sätta in svensk väpnad styrka inom ramen för NATO:s avskräckning och försvar vid ett väpnat angrepp mot en NATO-allierad. Därutöver finns möjlighet till ytterligare insättande av en väpnad styrka av begränsad storlek och under begränsad tid om ett dröjsmål skulle medföra avsevärda men för angelägna svenska intressen eller om behovet uppkommer med kort varsel.
Detta innebär alltså att regeringen i brådskande och oförutsedda situationer kan besluta om en begränsad insats utan föregående riksdagsbeslut.
Något krav på vapenstillestånd eller fredsuppgörelse för att en militär insats inom ramen för Natos verksamhet för avskräckning och försvar ska kunna aktualiseras finns inte.
Tvåhundra år av framgångsrik alliansfrihet är nu ett minne blott.
Vad handlar kriget i Iran om?
I media diskuteras olika orsaker till vad som ledde fram till kriget i Iran där USA valde att anfalla landet. Det har handlat om Irans anrikning av uran, den vidriga och kvinnoförtryckande regimen eller Israels drömmar om ”The Greater Israel”. USA:s vilja att slå vakt om petrodollarn nämns däremot sällan som orsak till anfallen, men så länge olja bara handlas i dollar kan USA finansiera sin enorma statsskuld.
Nästan alla länder som handlar med olja behöver enorma mängder US dollar och USA kan därigenom få avsättning för sina statsobligationer för att finansiera sin snabbt växande statsskuld. Faller petrodollarn, dvs allt fler länder slutar handla olja med dollar, riskerar USAs statsfinanser att avsevärt försvagas.
Experter pekar idag på mönster som upprepar sig. De länder som USA anfaller har alla gemensamt att de inte velat inordna sig i petrodollarsystemet utan istället valt att sälja sin olja i andra valutor. Så skedde det i Irak, Libyen, Syrien och nu senast i Venezuela. Den förtryckande regimen i Iran har inte heller velat inrätta sig i petrodollarsystemet.
Vem startade kriget i Iran?
Förhandlingarna om Irans nukleära verksamhet som ägde rum vid tiden för USA:s anfall för ett par veckor sedan framskred på ett positivt sätt där Iran enligt bland annat Larry Jonson, fd CIA-analytiker, inte motsatte sig de viktigaste punkterna.
Iran anfölls av USA under pågående förhandlingar, vilket också skedde vid ”tolvdagarskriget” 2025. Den här gången anfölls Iran genom ett massivt luftangrepp som bland annat dödade Irans högste ledare Khamenei och den högsta militära och politiska ledningen i landet. Detta anfallskrig har mött starka protester runt om i världen och inte minst inom USA, där endast en av fyra amerikaner stöder kriget.
Beslutet att starta kriget följde inte heller USA:s konstitutionella ordning som stipulerar att det endast är kongressen som kan förklara krig. I det här fallet var det Trump själv som beordrade anfallen. Bill Clinton har uttryckt sig mycket kritiskt mot att konstitutionen åsidosattes, men även Norges utrikesminister, Bert Eide, kritiserar i skarpa ordalag USA:s och Israels beslut att anfalla Iran när han intervjuas i SVT, 30 minuter: ”att man inte gillar en regimen räcker inte”, säger han.
Kan Iran bombas till underkastelse?
Utöver att provocera fram en regimförändring i Iran är USA:s och Israels strategi med kriget oklara. Om planen, vilken den nu är, kommer att lyckas återstår att se, men dödsoffren bland oskyldiga människor kommer sannolikt att kunna räknas i hundratusentals och viljan att anskaffa kärnvapen kommer snarare att öka då ayatolla Ali Khamenei påstås ha varit emot kärnvapen.
Den nya ledaren, Mojtaba Khamenei, har fått se sin far Ayatolla Ali Khamenei mördas av USA, liksom fru, son, dotter och mor. Att regimen i Iran skulle utvecklas i en mer demokratisk riktning samtidigt som den kämpar för sin överlevnad känns i dagsläget inte realistiskt.
Hur ser det iranska motståndet ut?
Fram till idag har Iran försvarat sig mot Israel och mot de flesta amerikanska baser i området med drönar- och missilattacker. Samtliga länder som under lång tid har stått under amerikanskt beskydd i regionen attackeras nu också av Iran.
Det är inte bara USA:s baser som har angripits utan även oljeinfrastruktur i Arabemiraten, Bahrain, Oman och Qatar. Iran har även stängt Hormuzsundet där 20% av världens olja tidigare har passerat och den största delen av livsmedel till gulfstaterna har kommit in.
Iran förfogar även över hypersoniska missiler som utgör ett betydande hot mot de amerikanska stridsfartygen i området. Speciellt orolig är man för hangarfartygen som är ryggraden i USAs krigsmaskin.
Kan USAs närvaro i området ifrågasättas?
En betydande mängd av Irans drönare och robotar har tagit sig igenom Israels och USAs luftförsvar, vilket har lett till omfattande skador och även döda amerikaner och israeler.
Den amerikanska närvaron har lett till att flera länder i regionen som idag står under amerikanskt skydd nu blir ofrivilligt attackerade och indragna i kriget.
Det är därför inte omöjligt att kriget kan leda till stora förändringar av USAs närvaro i regionen, där USA får allt svårare att övertyga gulfstaterna om varför de bör stå under amerikanskt beskydd.
Blir Sverige säkrare med amerikansk närvaro på svenska baser?
Kriget sätter nu ett helt nytt ljus på Sveriges NATO-medlemskap. Hur mycket kan vi lita på USA:s beskydd? Finns det risk för att det går för Sverige som för Gulfstaterna, när dessa stater nu bombas som en direkt konsekvens av att USA använder deras territorium för sitt anfallskrig mot Iran?
Sveriges nuvarande och förra regering har agerat på ett sätt som maximerar krigsrisken för Sveriges befolkning. Sverige har gått med i NATO och ingått ett DCA-avtal med USA som i likhet med Gulfstaterna ger USA tillträde till våra militära baser och övningsområden.
Sverige har varit en av de ivrigaste påhejarna av Ukrainakriget och försvarsminister Pål Jonson och regeringen har upplåtit svenskt territorium som uppmarschområde för NATO-trupp i ett eventuellt krig mot Ryssland. En sambandsstab, NATO Force Integration Unit (NFIU), har upprättats i Enköping.
Regeringens och Riksdagens främsta uppgift är att se till den egna befolkningens säkerhet. Här får regeringen och Riksdagen sämsta betyg när de nu är på väg att dra in landet i ett dödligt världskrig.
Text: Elsa Widding och Ulf Gabrielsson | Bild: Officiell invigning med NATO:s generalsekreterare Mark Rutte, Belgiens premiärminister Bart De Wever, Belgiens försvarsminister Theo Francken och Belgiens vice premiärminister David Clarinval | Pressfoto: NATO.int
Ulf Ström som är vice partiledare i Ambition Sverige, och som fokuserar på EU-frågor, förklarar varför vi har en elpriskris i Sverige. Ström tar även upp energiförsörjning, lantbruk, demokrati och miljö.
Videon finns på YouTube
Video: Ulf Ström | Bild: Ulf Ström, 18 feb 2026, Ambition Sverige
Diskussionen runt att ansluta den svenska kronan till euron på nytt blossat upp. Finansminister Svantesson framförde nyligen en intention om att utreda en anslutning till euron, men euron är en statslös valuta och därför inte hållbar på längre sikt. Egen krona är guld värd vilket syns i den styrka som kronan har uppvisat det senaste året. Därför ska Sverige inte ansluta kronan till euron.
En statslös valuta
Eftersom EU inte är en riktig nationsstat så innebär det att euron i praktiken är en statslös valuta. De 20 medlemmarna i EMS (European Monetary System) har visserligen ett gemensamt ansvar för valutans upprätthållande genom den europeiska centralbankens (ECB) förvaltning.
Detta fungerar så länge den gemensamma räntesättningen fungerar bra för alla medlemsländerna. Men eurokrisen 2010–2012 – då Grekland hade enorma svårigheter att hantera sin statsskuld och fick räddas genom stödpaket – visar att euron har inbyggda destabiliserande faktorer.
Statsskulderna konsolideras inte
En av svagheterna är att medlemsländernas statliga skulder inte konsolideras. Varje medlemsland lånar på egen hand upp kapital, genom att emittera egna statsobligationer, för att hantera sin ekonomiska politik. Således har euro-länderna samma korta styrränta men helt olika räntenivåer på långa löptider eftersom varje medlemslands kreditvärdighet bedöms individuellt.
Ingen gemensam kapitalmarknad
Som följd av detta har varje land sin egen kapitalmarknad, där landets egna statsobligationer handlas och den långfristiga räntenivån sätts. Det krävs en gemensam kapitalmarknad där medlemsländerna kan emittera långa statslån till samma villkor och samma ränta för att säkerställa det gemensamma ansvaret för eurons långsiktiga hållbarhet.
Olika banksystem
Ej heller finns det en gemensam bankunion så att betalnings- och kapitalöverföringsvillkoren blir standardiserade i EU. Trots vissa insatser för harmonisering så gäller idag olika villkor i respektive lands banksystem. Därmed är inte heller banksystemet i EU särskilt effektivt och hållbart.
Inget enhetligt skatteväsende
Slutligen finns det inget enhetligt skatteväsende. Ska EU kunna fungera som en stat så måste uppbärandet av skatteintäkter vara standardiserat genom ett eget skatteverk. Idag finansieras EU huvudsakligen genom medlemsländernas goda vilja att betala sina årliga EU-avgifter.
Egen krona är guld värd
Ett valutasystem som inte är solitt i grunden kommer inte att överleva finanskriser. Till skillnad från andra valutor så har euron varken kapitalmarknad, gemensamt banksystem eller enhetligt skatteverk att luta sig mot. Därför är både euron och EU bräckliga i grunden. Kronan var 2025 års starkaste valuta och Sverige styr sin framtid bättre med en fristående krona. Därför vill Ambition Sverige bibehålla kronan självständig, inte ansluta sig till euron utan istället lämna EU.
Bo Hansson, talesperson för partiet Ambition Sverige | Artikeln har tidigare publicerats i Bulletin | Foton: eget verk (Hansson) och Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Under det senaste året har rubrikerna duggat tätt om en värld i gungning. En värld där Sverige idag inte bara tvingas stötta men representeras av ett krisande och marginaliserat EU. För att rädda den svenska demokratin och det svenska välståndet, är det nu dags att göra precis som bl a Island, Norge och Schweiz, att vara en del av den Europeiska inre marknaden, men inte som EU-medlem.
EU HÅLLER PÅ ATT KANTRA
De senaste decennierna har vi sett ett EU som marginaliserats allt mer på den internationella arenan. EU negligeras och nekas tillträde till de förhandlingar som rör freden på Europeisk mark. EUs andel av Världsekonomin störtdyker. De interna spänningarna ökar medan en stor del av industrin är under hot eller redan har flyttat ut från Europa. Euro-valutan har inte bara riskerat att krascha en gång – men två – sedan millenniumskiftet. Läget är så illa att t o m Christine Lagarde, chefen för den Europeiska Centralbanken, nyligen uttalade i Financial Times att Europa befinner sig i en existentiell kris.
Det här är inte avgränsade händelser. Det är markörer för en accelererande förändring i hur maktutövningen tar sig uttryck i både Europa och resten av Världen. Vi behöver se det som sker utan skygglappar och ompröva vår bild av oss själva. Om inte, så riskerar vi att likt EU marginaliseras och tillintetgöras som en suverän nation.
SVERIGE BEFINNER SIG I ETT AVGÖRANDE SKEDE
Vi befinner oss nu i ett avgörande skede. Våra val idag kommer att vara avgörande för Sveriges framtid under flera generationer framöver. I grunden handlar det om värderingar. Likaså om den långsiktiga strategi som krävs för att säkra vårat framtida välstånd och trygghet i en föränderlig värld.
Vi ser hur EU-kommissionen och EU’s styrande medlemsländer (läs Tyskland och Frankrike) öppet delar in och söndrar Europa. Bidrag och transfereringar används som påtryckningsmedel snarare än för att skapa gemensam nytta. Samarbete mäts inte längre i gemensamma värden, utan i krav på lojalitet. Demokratin försvagas när kommissionen centraliserar besluten och går runt de enskilda medlemsländerna genom ett åsidosättande av vetorätten, genom hot om böter och/eller uteblivna bidrag och ett kontinuerligt försvagande av framför allt de mindre medlemsländerna inflytande.
Följderna är förödande. När EU-rätten fått företräde före nationell lagstiftning förlorar mindre länder som Sverige sitt främsta skydd. När gemensamma spelregler ersätts av förfördelande uppgörelser avgör maktbalansen i stället för normer. Och när beroenden används strategiskt ökar sårbarheten i hela det europeiska systemet. EU har inte kollapsat. Inte än. Men det är på god väg – med musik.
DET ÄR NU DET GÄLLER
Nu krävs klarsyn och handlingskraft. Den demokratiska ordningen som hittills varit vägledande för Sverige är inte borta och inte utan betydelse – men den är tillfälligt satt ur spel. Det är en verklighet vi måste ta på allvar – och förhålla oss till.
Svensk grundlag och vår demokratiska tradition är inte perfekt så till vida att vår regering och våra riksdagspolitiker tillåtits och fortsatt tillåter sig att sätta den ur spel. Vi får inte glömma vad den svenska demokratin i grunden handlar om: ett politiskt mandat och åtagande att upprätthålla och förvalta den svenska folkrätten. Att respektera det svenska folkets suveränitet. Att ärligt, renhårigt och transparent lösa framför allt Sveriges utmaningar. Alternativet är ett Sverige som tvingas underordna sig ett EU där särintressen och de starkaste maktspelarna dikterar villkoren på vår bekostnad.
SVERIGE BEHÖVER ÅTERTA KONTROLLEN
Utrikespolitiskt har Sverige ett grundläggande intresse av att det multilaterala systemet håller. Om det krackelerar står vi som en tungt exportberoende nation bland de första att förlora. Därför måste vi, tillsammans med de länder som fortfarande tror på en ordnad och civiliserad samverkan mellan stater, vara en tydlig röst för att både nationell och internationell rätt ska gälla – och vara en drivande kraft för att den nationella suveräniteten inte urholkas.
Detta förutsätter en stark och sammanhållen utrikespolitik. Genom att återuppbygga nationellt kontrollerade relationer med våra nordiska grannar och våra viktigaste handelspartners minskar vi vår sårbarhet i en tid av handelskonflikter och osäkerhet. Därför är det ett misstag att dra sig tillbaka från viktiga delar av världen genom en outsourcad utrikespolitik, något både Tidöpartierna och Oppositionen nu driver. Sveriges suveränitet är inte en bisak – den är avgörande för vår framtida säkerhet och handlingsfrihet.
NYA KRAV
Den tid vi lever i ställer också nya krav på Sverige. EU som en gång bildades för att skapa fred och ökad handel har utvecklats till en byråkratisk koloss styrd av särintressen som så sakteliga håller på att falla ihop av sin egen tyngd. Vi måste nu axla och ta ansvar för vår egen roll som försvarare av den svenska demokratin och vår svenska välfärd.
För att möta framtida risker behöver vi analysera våra sårbarheter gentemot omvärlden och minska beroenden som kan bli till nackdel. Det kräver att vi stärker vår egen förmåga och bygger upp en motståndskraft som gör att vi kan stå på egna ben.
Vi behöver också vara ärliga med att demokratin inte bara hotas utifrån, utan också inifrån. Att möta detta kräver tydligare krav på rättsstatens funktion och på demokratins grundläggande principer. I det arbetet är även det nordiska samarbetet viktigt. De nordiska demokratierna är bland världens mest robusta och vilar på gemensamma värderingar som vi måste värna. Ett fördjupat nordiskt samarbete stärker oss säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och socialt.
AMBITION SVERIGE STÅR REDO
Den svenska tryggheten måste återställas. Det förutsätter en välfärd som står stark även i kris, ett rättsmaskineri som återställer lag och ordning, ett starkt nationellt försvar, en robust energiförsörjning och en fungerande transportinfrastruktur. Samtidigt behöver vi stärka tillväxten, pressa tillbaka arbetslösheten och forma en ekonomi som fungerar för och gynnar människor i vardagen. För att snabbt bygga kapacitet inom strategiskt avgörande områden krävs en tätare och mer offensiv samverkan mellan stat och näringsliv liksom en politik som skapar sammanhållning i stället för splittring.
Ambition Sverige står redo att påbörja den resan – för ett mer välmående Sverige.
Ulf Ström
Oberoende talesperson för EU-frågor
Vi har inte har råd att tappa våra begåvningar i ett skolsystem utan pedagogisk kompass. Skolan måste effektiviseras så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att räkna med igen.
De allra flesta borde vara ense om att skolan ska vara en plats som förmedlar kunskap, väcker nyfikenhet till att lära mer, uppmuntrar till kritiskt tänkande samt ger eleverna de bästa förutsättningarna att bli väl rustade till den vuxenvärld som väntar dem.
Ett genomgående mantra från de flesta inom hela utbildningskedjan är: ”Vi måste få mer resurser!”. Resurser är lika med pengar och det verkar som om resursäskandet är frälsningen på skolans alla problem. Skolorna har inte lidit någon resursbrist det senaste halvseklet utan det brister i hur alla dessa resurser används. Det finns nämligen ingen tydlig strategi för vad skolan skall producera och hur skolgången skall genomföras.
Idag går nästan alla resurser till elever som av olika anledningar har det svårt med inlärningen, har psykologiska problem, samt till den grupp av elever som har uppförandeproblem. Det finns ingen plan eller uttalade resurser för den grupp av elever som är högpresterande och behöver utmaningar som tillgodoser en hög begåvningsnivå. Det är inte bara ett svek mot dessa elever som inte får en chans att testas och utmanas till sin fulla potential, det är också en dålig nationell strategi på längre sikt.
Vi i partiet Ambition Sverige vill återuppta uppbyggandet av kunskapssamhället som vi tror är mycket viktigt i den internationella konkurrensen. Vi anser att en återgång till en uppdelning i allmän och särskild kurs i ett flertal kärnämnen i både grundskolan och på gymnasiet är en enkel och relativt billig väg att gå. Det skulle ge undervisande lärare en bättre möjlighet att nå avsevärt fler elever på den kunskapsmässiga nivå som de befinner sig – både högre upp och längre ned på skalan.
Denna nivågruppering skulle också innebära att behovet av olika ”specialister” inom skolan i form av specialpedagoger och speciallärare skulle frigöras så att deras resurser kom till användning för att undervisa exempelvis grupperna i allmän kurs. Idag ger dessa i stor utsträckning ’expertråd och handledning’ till undervisande lärare när de istället borde förmedla sin ’specialkunskap’ direkt till eleverna.
Vi tror också på en återgång till att använda läroböcker i mycket större utsträckning. Alla elever skall få ut en egen lärobok i sina huvudämnen, böcker som de ansvarar för och får behålla efter läsårets slut. Det system som följs idag med en blandning av läroböcker, lösbladssystem och digitala hjälpmedel tror vi gör det betydligt svårare för eleverna att få en överblick över vad man skall lära sig och vart man hittar den samlade informationen i varje ämne. Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid KI, har länge forskat om barns utveckling och lärande. Han är orolig för hur digitaliseringen påverkar unga människors kognitiva förmåga. Han förespråkar att elever ska ha en traditionell lärobok i alla ämnen.
Studiero är också en stor bristvara i dagens skola och det drabbar både den högpresterande gruppen av elever likväl den grupp som har svårt med inlärning. De elever som fråntar andra elever rätten till en lugn studiemiljö skall erbjudas obs-klass. I obs-klassen stannar eleven till den dagen han eller hon kan vara i vanlig klass utan att störa undervisningen. Elever som är i skolan av rätt anledning skall inte berövas sin rätt till en lugn undervisnings- och inlärningsmiljö.
De elever som efter sin tid i obs-klass ändå inte ser sig tvungna att följa skolans regelverk tilldelas en varning (som ett gult kort i fotboll) därefter ett rött kort, som precis som i fotboll innebär att endast de som följer reglerna får vara kvar på planen. Härpå följer en avstängning i mellan 1-10 skoldagar. Om detta upprepas en andra gång så åligger det vårdnadshavarna att hålla sitt barn/sin ungdom hemma till denne eller denna har lärt sig att acceptera och följa skolans regelbok.
Sverige är ett litet land och måste därför värna extra om de begåvningar och talanger vi har för att kunna vara konkurrenskraftiga som kunskapsnation gentemot andra länder. Så ser det tyvärr inte ut idag. Av de 90 000 elever med problematisk skolfrånvaro finns garanterat en stor procentsats av elever som inte anser att skolan erbjuder en stimulerande undervisning. Utbildning ska både ställa krav och på riktigt utmana alla elever utifrån deras förmåga. Gör utbildningen ingetdera är det lätt att både elever och lärare tappar sin motivation.
Att sex stycken ansedda högre utbildningar som juridik-, journalistik-, lärar-, läkar-, ingenjörs- och ekonomutbildningarnas undervisande lärare slår larm om studenternas svaga förkunskaper är ett tydligt bevis på att vi har en grund- och gymnasieskola som har gått vilse.
Det svenska skolsystemet måste stramas upp och effektiviseras från grunden så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att på allvar räkna med igen.
Percy Andersson, Mikael Lindgren och Thomas Åkerberg, Ambition Sverige, politikområde Utbildning | Foto: Depositphotos.com
Referenser