Säkerhetsläget för boende och inflyttande i Barkarbystaden har förändrats radikalt – utan att Järfälla kommun har informerat allmänheten.
Försvarsmakten har återaktiverat berg-basen Barkarby 4:1 (Robothöjden) och påbörjat nybyggnation. Det som skulle bli civil stadsbebyggelse är nu en aktiv militäranläggning vägg i vägg med våra hem och den nya tunnelbanestationen.
Det här döljs för dig som boende:
Kommunen mörkar informationen: Järfälla kommun vägrar att lämna ut Försvarsmaktens hemligstämplade remissyttrande till Översiktsplan 2050. Insynen i hur försvaret ser på riskerna i vårt närområde är helt stängd.
Strategiskt bombmål: Moderna ryska hypersoniska missiler, som Oreshnik, är i praktiken omöjliga att stoppa med dagens luftvärn. Att placera skyddad militär infrastruktur direkt intill ett tättbefolkat bostadsområde gör Barkarbystaden till ett förstahandsmål vid en konflikt.
Inga skyddsrum finns: Trots att vi bor precis bredvid ett primärt militärt mål saknar det planerade bostadsområdet skyddsrum för civilbefolkningen.
Lärdomen från Mellanöstern: Erfarenheter visar hur sårbart det är att koncentrera strategiska resurser nära civila. USA har vid upprepade tillfällen förlorat initiativet och baser i Mellanöstern på grund av att fasta anläggningar inte går att skydda mot moderna missil- och drönarattacker.
Vägvalet: Diplomati eller ekonomisk utarmning?
Den nuvarande säkerhetspolitiken i Europa har fastnat i en farlig låsning. Utan en tydlig strategi för hur konflikten ska avslutas fortsätter stödet till Ukraina, vilket tömmer EU:s resurser och ökar risken för ett storkrig.
Riskerna med nuvarande linje:
Ekonomisk utmattning: Europas länder bär en tung ekonomisk börda som slår direkt mot välfärd och industri.
Eskalationsspiral: När militära medel inte ger resultat höjs insatserna, vilket för oss närmare en fullskalig konflikt.
Politiskt prestige: Rädslan för att misslyckas hindrar beslutsfattare från att ompröva strategin, vilket låser fast politiken.
Ambition Sveriges väg framåt:
För att säkra Sveriges framtid krävs ett skifte från konfrontation till diplomati.
Öppna kanaler: Dialog är inte svaghet. Konflikter kan i slutändan bara lösas vid förhandlingsbordet.
Realistisk fred: En hållbar säkerhetsarkitektur i Europa måste baseras på en balans som minskar risken för framtida krig.
Inhemskt fokus: Sveriges resurser ska i första hand gå till att trygga vår egen ekonomi och medborgarnas välmående.
Det krävs politiskt mod att välja förhandlingsbordet framför slagfältet.
I sitt sommarprat presenterar Elsa Widding, partiledare för Ambition Sverige, en skarp kritik av svensk säkerhets- och utrikespolitik, EU:s inflytande och den politiska debatten i riksdagen. Hon beskriver hur Sverige riskerar att dras in i ett storkrig med Ryssland och menar att regeringen och riksdagen har kapitulerat inför överstatliga agendor.
Elsa Widding inleder med en kort personlig notis. Hon hänvisar till tidigare sommarprogram där hon berättat om makens död i cancer och tiden med sönerna, men konstaterar att hoppet om familjen nu är borta. Hon talar om en långvarig sorg över vuxna barns avståndstagande och menar att fler behöver våga prata om det. Därefter går hon över till politiken.
Hon beskriver sin väg in i debatten efter böckerna Klimatkarusellen (2019) och Sunt förnuft om energi och klimat (2022) samt YouTube-filmer. Ämnena har breddats från klimat och energi till yttrandefrihet, covid, geopolitik och överstatliga organisationers makt. Hon anser att censuren ökar och att yttrandefriheten urholkas i Sverige.
Kritik mot EU och överstatlighet
Widding menar att Sverige successivt implementerar EU-lagstiftning som minskar det nationella självbestämmandet. Hon kallar EU ett socialistiskt projekt där beslut fattas bakom stängda dörrar och väljarnas inflytande krymper. Agenda 2030 beskrivs som en styrande kraft bakom regeringens och riksdagens agerande, tillsammans med FN, WHO och World Economic Forum. Hon hävdar att makten över Sverige har vridits ur folkets händer till förmån för dessa organisationer.
Säkerhetspolitik och risken för krig
Den största delen av pratet ägnas åt säkerhetspolitiken. Widding kritiserar DCA-avtalet med USA, som hon menar innebär att Sverige har lämnat ifrån sig territoriell suveränitet. USA har rätt att använda 17 stora baser och områden, eventuellt installera kärnvapen och föra krig från svenskt territorium – något hon tror kommer att provocera Ryssland.
Hon ser kriget i Ukraina som ett proxykrig där Sverige och NATO eskalerar på ett sätt som riskerar att dra in Sverige. Hon pekar på korruption i Ukraina (med hänvisning till uppgifter om tiotals miljarder dollar), tidigare fredsförsök 2022 som hon menar att Väst stoppade, och att Ryssland ser NATO:s utvidgning som ett existentiellt hot.
Regeringen och NATO tror enligt Widding felaktigt att Ryssland kommer att sitta still medan Väst rustar till 2030.
Försvarsminister Pål Jonsson, utrikesminister Maria Malmer Stenergard, och statsminister Ulf Kristersson kallas ”geléråttor” som viker sig för försvarsindustri, vaccinindustri och överdriven klimatpolitik.
Hon varnar föräldrar till soldater, särskilt elitsoldater, amfibiesoldater och förband som kan sättas in i Baltikum eller Finland, eftersom risken för krig är överhängande. Regeringen har fått mandat att skicka soldater utan riksdagens godkännande, vilket hon ser som allvarligt.
Widding citerar sig själv från en riksdagsdebatt: Om svenska söner stupar i ett NATO-Rysslandskrig har regeringen deras blod på sina händer. Hon uppmanar soldater att inte lita på politikerna.
Demokrati, partidisciplin och migration
Hon kritiserar riksdagens arbetssätt hårt. Ledamöter beskrivs som ”aningslösa knapptryckare” som styrs av parti- och gruppledningar, som i sin tur styrs av EU och andra internationella organ. Talman Andreas Norlén får kritik för att upprätthålla fasaden av demokrati och för dyra privata flygresor på skattebetalarnas bekostnad.
Kvittningsdebatten våren 2026 lyfts fram som exempel på hur systemet fungerar – eller inte fungerar.
Om SD säger hon att partiet övergav sin ideologi för makten: man har accepterat EU-överstatlighet, klimatmål, WHO:s hälsopolitik, CBDC och krigshets mot Ryssland. Migrationspolitiken har enligt henne inte levererat, trots höjda krav på medborgarskap har många nya medborgarskap och uppehållstillstånd beviljades.
Ambition Sverige vill ha en paus i invandringen, fokus på självförsörjning, ordning och kontroll över utanförskapsområden samt en folkräkning.
Sverige som alternativ
Widding presenterar sitt parti som folkets röst för sunt förnuft och ett fritt, suveränt Sverige utan tvingande agendor. Partiet ska bestå av sakkunniga inom olika områden. Hon uppmanar lyssnare att läsa partiprogrammet på Ambitionssverige.se, att hjälpa till med valsedlar och att inse att tiden är knapp inför valet 2026.
”Som man bäddar får man ligga”, säger hon till dem som röstar på de etablerade partierna.Hon avslutar med att hoppas att hon har fel om krigsrisken, men menar att regeringen gamblar med Sveriges säkerhet och att diplomati med Ryssland vore att föredra.
Transkribering, foto och sammanfattning: Torbjörn Sassersson
Bosse Hansson, som är vice partiledare i Ambition Sverige, säger att din pension och pensionärstiden ska vara en belöning för en lång arbetsinsats genom livet, men pensionärerna får tyvärr inte ut tillväxten på pensionskapitalet och därmed inte de pensionshöjningar som de borde få.
Hansson säger att det tar lång tid att ändra pensionssystemet, men att det som kan göras på kort sikt är att höja grundavdraget för pensionärer, så att de får ut mycket mer av sin pension än i dag.
Det snabbaste sättet att komma åt problemet är att höja grundavdraget. Partiet Ambition Sverige vill höja grundavdraget till två prisbasbelopp, vilket innebär att de första 10 000 kronorna i pensionen varje månad blir skattefria.
Det betyder att de allra flesta pensionärer får ut 2 100 kronor mer i pension efter skatt varje månad. Det kan finansieras genom att skära ner antalet myndigheter i Sverige och även genom att lägga ner utlandsbiståndet.
Torbjörn Sassersson frågade Hansson vad han vill rekommendera de yngre människorna, de som är i trettio- och fyrtioårsåldern nu, att tänka för att få ut en bra pension.
Bo Hansson:
“Framför allt ska de ju tänka på att spara själv, individuellt i privata aktiefonder. Börja spara tidigt. Det bygger ditt kapital, ditt eget kapital på sikt, och det är ju därifrån du får det drägliga livet. “
Hansson fortsätter med att påpeka att dagens inkomstpensionssystem egentligen inte utgör ditt eget kapital, utan är en fordran på en utbetalning som staten har full kontroll över.
“Spara istället privat och börja tidigt. Det bygger kapitalet så att du får en drägligare framtid.”
Torbjörn Sassersson: Pratar du pensionsfonder eller eget sparande?
Bo Hansson (Ambition Sverige) svarar att det spelar ingen roll, utan att det handlar om att spara i något man känner sig bekväm med. Han rekommenderar aktiefonder, gärna indexfonder som har lägst avgifter på lång sikt. “Det är det som är det vinnande konceptet.”
Torbjörn Sassersson: Om vi tar dem som är allra längst från pensionen, tjugoåringarna som precis har kommit in i arbetslivet, gäller samma principer för dem, eller ska de tänka på något särskilt sätt?
Bo Hansson:
“Ja, i grunden gäller ju samma princip, men när man är tjugo och innan man är upp till trettio, är det så många andra omständigheter och kostnader.”
“Själv sparade jag inte separat i pension innan jag var trettio, så jag har ju full sympati för det, men åtminstone så fort du passerar trettio, då ska du börja tänka på att spara själv, individuellt i någon indexfond för din egen pensionsframtid.”
Intervju och sammanställning: Torbjörn Sassersson
I sitt sommarprat för partiet Ambition Sverige beskriver riksdagskandidaten Erika Dittmer hur ett personligt engagemang för frihet ledde henne in i politiken. Hon betonar att hon varken drivs av makt eller status, utan av viljan att återställa verklig frihet för individen och familjen.
Dittmer inleder med att slå fast att hon inte är intresserad av politik i traditionell mening. Det som driver henne är friheten att leva som man vill, utan att skada andra eller planeten. Hon lyfter fram fyra enkla principer som hon menar räcker gott och väl: du ska inte döda, inte stjäla, inte ljuga och inte vara girig.
Enligt Dittmer har samhället sålt en illusion av frihet och valfrihet. Bakom ytan finner hon istället kontroll, övervakning och bestraffning för dem som inte följer det rådande narrativet.
”Det du ser är frihet för några få, medan den stora massan steg för steg binds in i en väv av slaveri.”
Hon berättar att hon därför kände att hon inte längre kunde stå vid sidan om utan måste engagera sig aktivt för att riva det som inte fungerar och bygga nytt. Därför ställer hon upp som riksdagskandidat för Ambition Sverige.Rädslan som verktyg och kritiken mot skolpolitiken
Dittmer varnar för att någon tjänar på att hålla människan i konstant rädsla. Ur rädsla föds behovet av mer kontroll, lagar och övervakning. En lugn och reflekterande människa är däremot svårare att påverka, menar hon.
Det största utrymmet i pratet får hennes kritik mot familjepolitiken och skolväsendet. Som mamma till två barn som i dag är 11 och 12 år berättar hon hur hon blev varse systemets brist på valfrihet när äldsta dottern fyllde sex och skolan blev obligatorisk från sex års ålder. Hon kritiserar att staten successivt försöker sänka startåldern och att den enda godkända läroplatsen är klassrummet.
Hon målar upp en bild av hur föräldrar pressas att lämna bort små barn till förskola trots magkänsla som säger emot.
Resultatet blir enligt Dittmer att barnets anknytning till föräldrarna skadas och att lojaliteten istället riktas mot ”gruppen”, systemet och auktoriteter utanför hemmet. Detta är, hävdar hon, delvis avsiktligt för att skapa ett mer kontrollerbart samhälle.
Dittmer presenterar delar av det familjepolitiska programmet som hon arbetar med inom partiet. Centralt är frihet som ledord. Bland förslagen nämner hon:
Större valmöjligheter för familjer baserat på barnens faktiska behov.
Hemmaomsorg ska bli ett subventionerat alternativ till förskola.
Skolplikt ersätts med läroplikt – inget tvång.
Ekonomisk trygghet och pensionspoäng för den som väljer att vara hemma med barnen.
Lärare ska kunna fokusera på undervisning istället för administration och ordning.
Politiska ideologier ska tas bort ur läroplanen.
Hon understryker att ingen universell lösning passar alla, men att valfrihet är en nödvändig del av svaret.
Pratet avslutas med en uppmaning till lyssnaren att fundera över de tankar som väckts. Dittmer hänvisar till sin självbiografi Kameleontflickan för den som vill veta mer om hennes personliga resa och ger kontaktuppgifter för politiska frågor.
Sammanfattningsvis målar Erika Dittmer upp en bild av ett samhälle där staten alltmer tar över föräldrars och barns liv, och föreslår att Ambition Sverige ska vara den kraft som återställer individens och familjens frihet.
Christian Steinbeck är en företagsekonom och fd. ekonomichef som har undersökt vindkraftens ekonomi genom att studera över 1500 årsredovisningar från 2017 till 2024. Han kom fram till att satsningen på vindkraft i Sverige är den största kapitalförstöringen i modern tid.
Steinbeck studerade vilka bolag som äger vindkraftverken, men “det går inte alls bra. Det går fruktansvärt dåligt”.
“De [enda] som tjänar pengar på det, är de som bygger upp vindkraftverk och sen springer därifrån, och där hittar du OX2, Eolus Vind, de här projektörerna, men ni hittar även SR Energy”.
Steinbeck visar diagram på den faktiska produktionen av vindkraftsel i terawattimmar från 2015 till 2025. Produktionen stiger, “och det är ju det alla är så stolta över. Vi får mera vindkraft i Sverige”, men i och med att maxkapaciteten ökar hinner inte produktionen med.
“Det är för att vi har nu en sådan kapacitet av vindkraftsel att vi måste stänga av när det blåser, annars så kollapsar elnätet och ändå så ska det alltså byggas mer.” … “Vi bygger alltså vindkraft som vi inte kan använda och det är kanske det märkligaste i energidebatten i dag i Sverige.”
Steinbeck säger att politiker vill bygga fler vindkraftverk trots att de är olönsamma, för att mycket av elen som kunde ha producerats uteblir för att vindkraftverken ofta står stilla. Vindkraften finansieras dessutom i väldigt hög utsträckning av offentliga pengar som vi aldrig får avkastning på.
Steinbeck visar under en cykeltur i en pedalbar på Almedalsveckan i Visby ett diagram över Sveriges elförbrukning och han säger att sedan sekelskiftet har förbrukningen sjunkit med tio procent. Minskningen beror på att vi tilläggsisolerar och bygger ut fjärrvärme, samt att skatten på elektricitet är så hög att många inte har råd att använda elen.
Enligt SCB har sex procent av svenskarna inte längre råd att värma sina hus på vinterhalvåret lika mycket.
“Det talas så mycket om global uppvärmning, men vi har en global nedkylning hemma hos många svenskar. Att man drar ner till kanske 17 grader istället för tjugo grader. Det här är ju ett folkhälsoproblem.”
Steinbeck ifrågasätter därför att vi ska bygga ännu fler vindkraftverk som vi måste stänga av vid lågt elbehov trots att det blåser eftersom elen inte kan lagras. Det handlar om stora mängder el som istället exporteras till mycket låga priser.
Våra politiker är stolta över den svenska elexporten, men det handlar alltså om en överproduktion av elektricitet från vindkraftverk som inte kan sparas och då åker den ut ur landet till vrakpriser. Sverige tjänar inga pengar på detta.
“Om man nu säljer el för kanske fem öre per kilowattimme som kostade kanske åttio öre per kilowattimme att tillverka, då är det en väldigt dålig affär”.
Inte konstigt att vindkraftbolag går i konkurs, menar Steinbeck.
“Vi säljer en massa vindkraftsel till folk som får det slumpmässigt. Jag skulle hellre kalla det för slumpkraft [snarare] än vindkraft.”
Intervju och foto: Thomas Åkerberg, Ambition Sverige | Text: Torbjörn Sassersson
JAS 39 Gripen-planen som Sverige överväger att skicka till Ukraina är inte det största problemet, enligt säkerhetsexperten och den tidigare stridspiloten Ulf Gabrielsson. Gripens robotar kan nå Moskva och djupt in i Ryssland. Där finns faran för Sverige.
Det är istället de avancerade vapen som planeras att integreras på flygplanen, särskilt den tyska långdistanroboten Taurus, som han ser som ett allvarligt hot mot svensk säkerhet.
I ett uttalande varnar Gabrielsson för att de svenska vapensystemen dramatiskt förändrar riskerna för Sverige. Det handlar om upp till 36 Gripen-plan som regeringen vill donera och sälja till Ukraina.
”De går inte av för hackor. Det är en långdistans luftmålsrobot som kan skjuta ner andra flygplan på ända upp till tio mils avstånd, alltså hundra kilometer”, säger han.
Gripens robotar kan nå Moskva och djupt in i Ryssland
Meteor-roboten [inte Taurus-roboten som redaktören felaktigt skrev] kan utgöra ett stort hot mot ryska flygplan som i dag opererar relativt fritt när dessa skjuter robotar och fäller glidbomber mot ukrainska mål. Meteor-roboten har en räckvidd på över 200 kilometer.
”Ett JAS kan fälla den här roboten över ukrainskt luftrum och den kan nå ända till Moskva. Den väger 1 500 kilo, har ett spränghuvud på 500 kilo trotyl och kan slå ut bunkrar, broar och fartyg”, varnar Gabrielsson.
Han understryker att vapnen skulle vara mycket effektiva för Ukraina, men ur ett svenskt perspektiv ser han stora risker:
”Om man ser till Sveriges säkerhet så är det här ett jättehot mot oss. Vi blir ännu mer ett prioriterat mål och vår vapenindustri med SAAB i Linköping och SAAB Dynamics i Trollhättan som tillverkar delar till Taurus-roboten.”
Uttalandet kommer i ett läge där regeringen och Försvarsmakten utreder en omfattande Gripen-leverans till Ukraina, parallellt med att Sverige redan stödjer Ukraina med andra vapensystem och ammunition.
Besluten om flygplan och deras vapenlast väntas i närtid.
Ulf Gabrielsson har tidigare kritiserat den svenska säkerhetspolitiken och varnat för att ett allt djupare svenskt engagemang i Ukraina kan dra in Sverige i en direktkonfrontation med Ryssland.
I en annan video varnar Gabrielsson för att svenska vapenfabriker i t.ex. Karlskoga kan attackeras av ryska missiler om svenska plan används för att slå till djupt in i Ryssland. Putin har nyligen gett det ryska försvaret grön signal för att attackera utländska vapenfabriker som tillverkar vapen som används mot Ryssland.
Krigshetsarna vill ha krig. Vinner man kriget skriver man historia. Vinner Putin hamnar våra politiker på historiens skithög tillsammans med allt annat som vår demokratur har planerat för att kontrollera folket, Historiskt har härskare hotat med att “om kriget kommer” för att behålla makten – sen kommer kriget.
Hade Herr Hitler vunnit, påhejad av många ledande personer här i landet, hade vi pratat tyska idag, inte engelska .
Geopolitik
Mitt minne består av 1kg fett. Bäst före datum är passerat. Ibland är det svårt att komma ihåg vad jag ska göra efter jag låst upp dörren. Men jag kommer ihåg boken “1984”, jag läste den för sådär 60 år sedan. Jag kommer ihåg maktens manipulation med Nyspråket. “Krig är fred”. Det är där vi befinner oss nu med det Eviga kriget och Sanningsministeriet. Kampen pågår mellan stormakterna Oceanien, Eurasien och Ostasien (USA, Ryssland, Kina) med de ständiga krigen.
Det är ur denna eviga maktbalans som Partiets kända slogan uppstår: ”Krig är fred”. Eftersom krigstillståndet är helt stabilt och permanent, blir effekten densamma som en permanent fred – ingenting förändras i maktstrukturen.
De är för jämstarka: Ingen av de tre superstaterna kan besegras helt, inte ens om de två andra går ihop i en allians. De är helt enkelt för stora och har för starka naturliga försvar.
Allianserna skiftar ständigt: Just för att ingen ska bli den absolut dominerande “starka” makten, skiftar allianserna hela tiden. Om ett land riskerar att bli för mäktigt, går de andra två omedelbart ihop för att återställa balansen.
Kriget är en illusion: Eftersom ingen kan vinna är kriget i praktiken permanent. Krigets egentliga syfte är inte att besegra fienden, utan att förbruka samhällets ekonomiska överskott. Genom att hålla befolkningen fattig och rädd kan eliten behålla sin absoluta makt över medborgarna
Vår politiska elit, “Partiet”, har hoppat i fel tunna. Atlantic Council ,lobbyn för Nato med Wallenberg, Bildt, Pål Jonsson och andra anhängare av Pax Americana har sålt ut Sveriges suveränitet för att få en del av framgångarna efter det uppdelade ryska imperiet. Ekonomierna i väst måste ha ständig tillväxt för att klara sina ökade skulder,”Den som är satt i skuld är inte fri”.
Den förda svenska politiken är att “Putin får inte vinna”, man säger inte “Nato ska vinna” för det finns ingen plan eller strategi för hur det skulle vara möjligt. Kriget måste därför fortsätt med miljontals döda, Om Putin vinner måste politikerna “Partiet” visa upp all skit. Från 2014 till 2020 har det beskjutits och bombats vid miljonstaden Donetsk stadsgräns. 14 000 döda varav 600 barn har rapporterats.Två brutna fredsavtal som enligt Merkel och Hollande gjordes för att Nato skulle hinna upprusta Ukraina . Överträdelserna har registrerats och dokumenterats av OSCE med Nato personal. Observera 14000 dödade och ett nytt stort anfall 2022 02 19 mot Donetsk (inte Kiev) dokumenterat i detalj av OSCE. Se den omfattande OSCE-rapporten. Det var en provokation och ett regelrätt anfallfrån Kiev.
Konsekvens: Den politiska eliten “Partiet” kan inte kliva ur tunnan för då syns den ny-nazistiska skiten. Man fortsätter sända allt dödligare vapen, mer dödande av ryska soldater och civila. Ryssland registrerar men har hittills taktiskt avstått från motangrepp. Med USA upptaget och Natos vapenförråd tömda blir läget ett annat.
Järfällas militärstrategiska industrier är tänkbara bombmål.
All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta förrädare.
Svenska folket går till val . Valet handlar om Krig eller Fred.
Kort historisk beskrivning av handel med Ryssland:
Under 1800-talet med ny fransk kung (ej russofob) hade vi extremt goda handelsförbindelser med Ryssland. Nobel, L M Ericsson, Atlas m.fl. var stora industrier med banbrytande teknologi i Ryssland.
1918: Lenin ekonomiskt sponsrad av svenska och tyska intressen tog makten. Många förmögenheter skapades både legalt och icke, andra förlorade stort. Lars Magnus Ericsson förlorade fabriken i St Petersburg och kontroll av hela bolaget i Sverige. Andra företag sålde lokomotiv, el-generatorer och turbiner till vattenkraftverk m.m..
1939:Vinterkriget var ett krig om Nickel. Sovjetunionen saknade nickel till krigsindustrin inför det annalkande kriget med Nazityskland. Gruvan i staden Nickel hade hamnat på fel sida gränsen enligt ryssarna. Nickel-produktionen exporterades under krigsåren till Tyskland som saknade råvara. Efter kriget hamnade staden på rysk sida.
Sveriges export till Sovjetunionen under perioden 1945–1991 var högteknologisk och industriell. Som ett neutralt land med en stark verkstadsindustri lyckades Sverige balansera mellan västvärldens restriktioner (CoCom) och Moskvas stora behov av att modernisera sin ekonomi.
Den svenska exporten till Sovjetunionen bestod framför allt av följande varor:
Verkstads- och maskinteknik: Detta var den absolut största exportkategorin. Sverige sålde tunga maskiner, turbiner, generatorer och kompletta fabriksutrustningar, bland annat maskiner till den sovjetiska pappers- och massaindustrin.
Högkvalitativt stål och metallprodukter: Sovjetunionen behövde svenskt specialstål, rostfria rör och framför allt kullager från SKF, vilket var en kritisk komponent för deras tunga industri.
Telekommunikation: Telefonaktiebolaget LM Ericsson spelade en nyckelroll. Sverige exporterade avancerade telefonväxlar och telesystem för att bygga ut det sovjetiska telenätet. Standard Radio datorer till rymdbasen Bajhonour. Datasaab datorer för flygledning .
Transportutrustning och fartyg: Svenska varv byggde och exporterade specialfartyg, kylfartyg och fiskebåtar till den sovjetiska handelsflottan. Även tunga lastbilar och reservdelar från Volvo och Scania exporterades.
Utrustning till livsmedelsindustrin: Företag som Alfa Laval exporterade separatorer, mejerianläggningar och annan utrustning för att effektivisera den sovjetiska livsmedelshanteringen.
SAS var det första flygbolaget med reguljär trafik. Volvo var det enda utländska bilmärket med serviceverkstad i Moskva.
Efter 1991 har en mängd svenska företag, stora och små etablerat sig i Ryssland utöver ovan nämnda, som IKEA, HM med försäljning och produktion. Exempelvis Volvo lastvagnar hade 9% av ryska produktionen av tunga lastbilar.
Efter sanktionerna från väst mot företag verksamma i Ryssland har kinesiska företag tagit över marknaden.
Den politiska klassen arbetar inte för landet, dom arbetar för fattigdom och det eviga kriget.
Vi måste ändra, ingen annan bryr sig!
Det är din PLIKT!
Elsa Widding, Jamal El-Haj och Lorena Delgado Varas bestämde sig alla att stanna kvar i riksdagen – trots att de brutit med sina respektive partier. Nu möts ”riksdagens värstingar” i Politikbyråns studio för ett samtal om hur det är att gå emot sina egna partikamrater.
Dessutom får de avslöja hur de tänker rösta i några av vårens hetaste frågor där regeringens politik riskerar att falla. Gäster: de partillösa riksdagsledamöterna Elsa Widding, Jamal El-Haj och Lorena Delgado Varas.
Programledare: Karolina Skoglund.
Text: SVT
Thabo Motsieloa intervjuade riksdagsledamoten och den politiska vilden Elsa Widding på podden Zeitgeist Sweden.
Mitt under den storm som följt efter konflikterna med Tidöpartierna, kritiken från Jimmie Åkesson och de hot som fått henne att ställa in offentliga framträdanden inför valet.
I ett långt samtal med Thabo Motsieloa pratar hon om kriget i Ukraina, NATO, EU, svensk suveränitet och varför hon menar att Sverige dras allt djupare in i en stormaktskonflikt.
Widding riktar skarp kritik mot medierna, DCA-avtalet, migrationspolitiken och det hon beskriver som ett allt snävare offentligt samtal.
Hon pratar också om hoten, demokratin i Sverige, energikrisen, och varför många människor enligt henne inte längre känner sig representerade av de etablerade partierna.
Källa: Thabo Motsieloa, Zeitgeist Sweden
Det senaste drevet mot mig gick över alla gränser. Det handlade inte om sakfrågor, argument eller politiska vägval. Det har varit en våg av personhat, misstänkliggöranden och direkta våldshot. I flödena finns inte bara hårda ord, utan också direkta och detaljerade hot. Ett av dem beskrev hur jag skulle skäras upp i små bitar.
Det här är inte ett pris någon ska behöva betala för att delta i politiken.
Vad utlöste detta hat?
Den utlösande faktorn blev den senaste voteringen om skärpta krav för svenskt medborgarskap.
I den frågan har det påståtts att jag röstade emot skärpta krav. Det stämmer inte. Jag röstade för sju av åtta beslutspunkter och står bakom skärpta krav för svenskt medborgarskap.
Ändå påstod Jimmie Åkesson i söndagens partiledardebatt i SVT att jag tagit emot mutor från Miljöpartiet. Hur kan en partiledare stå i public service och sprida ett falskt påstående om mutor?
I det politiska klimat som råder, där lögner snabbt blir bränsle för drev, hat och hot, är det djupt oansvarigt. När en person i Jimmie Åkessons ställning säger något sådant offentligt förstärker han misstänkliggörandet och spär på ett klimat som redan gått långt över gränsen.
Vilket ansvar tar politiska ledare egentligen för konsekvenserna av sina ord och påståenden?
Den beslutspunkt där jag gjorde en annan bedömning handlade om övergångsregler för personer som redan hade ansökt om medborgarskap enligt tidigare regelverk, där kravet varit fem års hemvist i Sverige i stället för åtta.
Min slutsats var att det fanns mycket lite att vinna på att sakna tydliga övergångsregler, men en uppenbar risk för fler rättsprocesser, överbelastade myndigheter och onödiga kostnader för skattebetalarna.
När lagar förändras mitt under pågående ärenden utan tydlighet i hur övergången ska hanteras ökar risken för olika tolkningar, längre processer och en mer komplicerad tillämpning. Jag ser också en risk att detta i hög grad blir en symbolisk markering, samtidigt som de praktiska konsekvenserna kan bli ökad osäkerhet.
Jag har vägt argument, analyserat och landat i en egen bedömning. Därför valde jag att rösta annorlunda i en av åtta beslutspunkter.
Låt mig också förtydliga: detta beslut fattade jag som riksdagsledamot, inte som partiledare för Ambition Sverige.
Samtidigt vill jag vara tydlig: jag står bakom skärpta krav för svenskt medborgarskap, vilket jag också röstade för i voteringen.
Jag vill se en migrationspolitik som bygger på ordning, ansvar och tydliga regler. Sverige måste återta kontrollen över migrationen och säkerställa att invandring sker på ett sätt som är hållbart för landet.
Min utgångspunkt är enkel: den som invandrar till Sverige ska försörja sig själv genom hederligt arbete, respektera svensk lag och bidra till samhället.
Jag har tagit fram Ambition Sveriges migrationspolitiska program, där just dessa frågor står i centrum. Läs gärna partiprogrammet på Ambition Sveriges hemsida: ambitionsverige.se
Mer eller mindre demokrati i Sveriges riksdag?
Sveriges riksdagssystem bygger på att den enskilde riksdagsledamoten är närvarande i kammaren och vid votering och trycker på grön, röd eller gul knapp. Det kan låta tekniskt, men bakom varje knapptryckning finns ett personligt ansvar.
Sverige är en representativ demokrati. Väljarna röstar på partier, men de väljer också ledamöter som förväntas sätta sig in i frågor, förstå konsekvenserna av besluten och ytterst ta ansvar för sin röst. En riksdagsledamot är inte vald för att vara en mekanisk förlängning av gruppledningen.
I debatten om kvittningen har det blivit tydligt att Sverigedemokraternas ledning ser det som självklart att inte bara SD egna ledamöter ska rösta enligt partilinjen, utan även oberoende ledamöter – så kallade politiska vildar – som tidigare tillhört partiet.
Gruppledningen inom Sverigedemokraterna består av gruppledare Linda Lindberg, vice gruppledare Henrik Vinge och andre vice gruppledare Julia Kronlid. Vid riksdagsgruppens möten informeras ledamöterna om vilken linje som gäller i kommande voteringar. Det i sig är inget ovanligt. Alla partier arbetar med samordning.
Problemet uppstår när partilinjen inte längre är en rekommendation, utan i praktiken ett tvång. När ledamöter som kan tänkas rösta fel hellre kvittas ut än tillåts närvara och rösta efter sin egen övertygelse, då har vi ett demokratiskt problem.
Inför omröstningen om Nato blev jag och flera andra ledamöter utkvittade. Jag hade röstat nej. Men genom kvittningen behövde min röst aldrig synas i voteringen.
Det är just detta som är kärnan.
Kvittningssystemet är tänkt att hantera frånvaro så att styrkeförhållandet i riksdagen inte påverkas av sjukdom, resa eller andra praktiska hinder. Det är inte tänkt att användas som ett sätt att kontrollera eller neutralisera ledamöter som kan rösta efter samvete, kunskap eller gör en egen analys.
När kvittning används på det sättet blir frågan större än en enskild votering. Då handlar det om huruvida riksdagen består av 349 självständiga ledamöter eller om kammaren i praktiken bara är en förlängning av partiernas gruppledningar.
Systemet vid omröstningar bygger samtidigt på personligt ansvarstagande som sträcker sig bortom utskottsarbete och partimöten. Den enskilde ledamoten borde känna till vad han eller hon röstar för eller emot, särskilt i stora och principiella frågor.
Om ledamöterna inte förväntas tänka själva, om de inte får följa sitt samvete eller sin egen kunskap i avgörande frågor, då kan voteringsknapparna lika gärna plockas bort. Då kan ledamöterna stanna hemma, och röstningen ske direkt efter partiernas mandatfördelning och gruppledningarnas instruktioner.
I en sådan ordning har riksdagsledamöterna i praktiken spelat ut sin roll.
Ett betydligt allvarligare problem än att det finns några okontrollerbara och omutbara partilösa ledamöter i riksdagen är att övriga ledamöter i praktiken ofta saknar möjlighet att rösta enligt sin inre övertygelse eller moraliska kompass i känsliga frågor.
Ett tydligt exempel är omröstningen om juridiskt könsbyte vid 16 års ålder. Den moderata ledamot som gick emot partilinjen och röstade nej visade just det mod som ett fritt mandat är tänkt att möjliggöra. Men alla som vågar gå emot partilinjen vet också att priset kan bli högt.
Detta borde diskuteras mer.
För om varje självständig röst behandlas som ett problem, och varje avvikelse från partilinjen bestraffas, vad återstår då av den representativa demokratin?
Det fria mandatet finns inte för att skapa oreda. Det finns för att säkerställa att riksdagen inte reduceras till ett förutsägbart knapptryckningsmaskineri.
En riksdagsledamot som aldrig får tänka själv behövs i praktiken inte.
Då får vi inte mer demokrati. Vi får mindre.
När självständighet kallas mutor
Jimmie Åkesson påstår att Katja Nyberg och jag har tagit emot mutor från miljöpartiet. Både Katja och jag röstade för sju av åtta beslutspunkter i förslaget om skärpta krav för svenskt medborgarskap. Vi röstade alltså för en stramare migrationspolitik. Att försöka beskriva detta som att vi skulle ha gått Miljöpartiets ärenden är inte seriöst.
Den punkt där jag gjorde en annan bedömning handlade om övergångsregler. Jag ansåg att avsaknaden av tydliga övergångsregler riskerade att skapa fler rättsprocesser, högre kostnader och mer belastning på redan pressade myndigheter.
Det kan man kritisera. Man kan tycka att jag hade fel. Men att kalla det mutor är något helt annat.
När en partiledare använder en sådan anklagelse mot oberoende ledamöter bidrar han till att förgifta det politiska samtalet. Han gör dessutom något mer: han angriper själva idén om att en riksdagsledamot kan fatta ett självständigt beslut.
Det fria mandatet betyder något. Om varje självständig röst och avvikelse från partilinjen ska förklaras med mutor, då är problemet synen på demokratin.
Mitt budskap är och har alltid varit: Tänk själv!
Det är inte en slogan för mig, utan ett livslångt förhållningssätt. I mitt yrkesliv, i samhällsdebatten och i riksdagen har jag alltid försökt stå fri nog att analysera, värdera och dra mina egna slutsatser. Det gjorde jag också i den senaste omröstningen.
Min förhoppning är att fler vågar göra detsamma, i riksdagen, i samhällsdebatten och i Sverige i stort.
För ett fritt samhälle, kräver fria människor.
Människor som vågar tänka själva, även när det blåser.
