Den 14 november ordnade Pål Jonson en ny affär åt SAAB genom att underteckna ett avtal med Colombia om försäljning av 17 stycken JAS Gripen. Problemet är att USA anser att Colombias president är en knarkkung. 

Gripen är ett unikt och flexibelt stridsflygplan som kan starta och landa på en rak landsväg som är blott 500 meter lång. Nu ska 17 av dessa plan säljas till Colombia, skriver Regeringskansliet.

Benjamin Dousa hyllar affären på 4,3 miljarder dollar:

”Försäljningen av JAS Gripen till Colombia är en av Sveriges största exportaffärer någonsin. Det är en affär som stärker både svensk säkerhet och ekonomi, och visar på den tydliga kopplingen mellan handel och säkerhet”.

Pål Jonson, som agerar säljledare i affären säger i ett presmeddelande från regeringskansliet att försäljningn är ”ett tydligt kvitto på konkurrenskraften i svensk försvarsindustri”. Han tillägger: ”Jag ser fram emot att fördjupa det försvarspolitiska samarbetet”.

Med andra ord vill Jonson sälja mer vapen till Colombia.

Frågan är vad Pentagon tycker om det efter att USA underförstått hotat Colombia (precis som Venezuela) med militära tillslag för att stoppa colombianska knarkkarteller.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard som besökte Colombia i januari och då deltog vid den första högnivådialogen inom ramen för det bilaterala partnerskapet mellan Sverige och Colombia, hyllar också försäljningen:

”Sverige och Colombia har mycket goda relationer som sträcker sig långt tillbaka. Jag ser fram emot att fortsätta att förstärka och bredda samarbetet mellan våra länder”.

De svenska ministrarna som alltså säljer stridsflygplan åt SAAB, istället för SAAB:s egna säljare, snärjer in sig vapenindustrin och hamnar i en geopolitisk lojalitetsoppa eftersom Trump samtidigt anser att Gustavo Petro är en knarkkung i Centralamerika.

The Atlantic, skriver den 5:e november, 2025:

”Förra månaden kallade Donald Trump Colombias president Gustavo Petro för en ”olaglig drogledare”. Det gav colombianerna anledning att oroa sig: Det senaste landet vars president Trump anklagade för att driva en drogverksamhet var Venezuela, och dessa anklagelser användes som motivering för att skicka en flottilj av krigsfartyg för att ligga på lur utanför dess kuster och spränga båtar.”

Torbjörn Sassersson, geopolitk

Foto: Pål Jonson på X

Sexuella övergrepp och våldtäkter mot unga barn är osedvanligt vidriga brott som måste stoppas. Genom sitt rättspolitiska program stöttar Ambition Sverige fullt ut Dumpen i deras outtröttliga arbete att förhindra sexuella övergrepp på barn.

Hittills räcker det inte, tyvärr.

Unga barn kommer snabbt in i den digitala internetvärlden genom mobiltelefoner och paddor. Där hägrar sociala medier med kompisar, filmer och musik. Men även faror i form av pedofiler.

Idag kan pedofiler och andra förbrytare enkelt söka och få kontakt med barn via sociala medier och efter en tids kontakt, när ett förtroende har byggts upp, kan de sedan bestämma möte med det kontaktade barnet. Ett möte som dessvärre alltför ofta leder till våldtäkter och sexuella övergrepp.

Konsekvenserna av övergreppen är långtgående och dyra för samhället. Dumpens utredningar visar att utsatta barn, utöver rent fysiska konsekvenser, drabbas olika former av djupa trauman och mentala påfrestningar som i många fall har lett till självmord.

Rättsväsendet i Sverige hanterar idag sexuella övergrepp mot barn reaktivt, d v s polisen agerar när övergreppet har skett, i enlighet med lagen, men då är skadan för det drabbade barnet redan skedd.

Därtill har problemet med sexuella övergrepp mot barn tonats ned i allmänmedia, vilket har visats genom återkommande ifrågasättanden av Dumpens uthängningar av dokumenterade pedofiler.

Sexuella övergrepp kan förhindras genom förebyggande åtgärder t ex genom att kriminalisera vuxna personers kontaktsökande efter barn i sexuellt syfte. Idag arbetar polisen på liknande sätt för att identifiera terrorister innan ett terroristdåd genomförs. Kriminaliseringen av kontaktsökande i sexuellt syfte leder till att polisen kan gripa pedofilen innan övergreppet mot barnet har skett.

Nyligen presenterade Tidöregeringen att just kriminalisering av kontaktsökande i sexuellt syfte införs från och med den 1 april 2026. Detta är mycket bra och nödvändigt men det räcker inte. Pedofili måste diskuteras mycket mer så att barnen blir mer vaksamma.

Hela samhället har ett ansvar. Föräldrar, lärare och besökande poliser i skola måste upplysa barnen om riskerna med anonyma kontakter på internet. Och även utanför internet, exempelvis i sportens och idrottens värld, gäller det att barnen informeras om risken för sexuella övergrepp.

Slutligen måste även allmänmedia bidra genom att publicera och diskutera mer runt både riskerna och konsekvenserna av pedofilers ageranden mot unga barn. Diskussionen är helt nödvändig.

Halva jobbet är snart gjort – genom kriminaliseringen av kontakt i sexuellt syfte med unga barn – men hela samhället måste steppa upp sitt ansvar. Föräldrar, lärare, poliser i skolorna och allmänmedia måste hjälpa till att upplysa om farorna med pedofiler på nätet och i samhället.

Det är ytterst viktigt att förhindra sexuella övergrepp mot barn. Stötta Dumpen och Ambition Sverige i arbetet att ge barnen en säkrare och bättre framtid – informera och diskutera pedofili mer!

Signerat
Bo Hansson, talesperson Lag och ordning för Ambition Sverige och
Danny Raucci, regionansvarig för Ambition Sverige Göteborg

Bild: Patrik Sjöberg och Sara Nilsson och till höger Bo Hansson och Danny Raucci (överst) från partiet Ambition Sverige | Foton: Dumpen och privat

Beatrice Karlsson gjorde allt rätt. Hon köpte loss familjeskogen och planerade en hållbar avverkning, där hänsyn tas till naturen. Hon ville investera pengarna i att rusta upp släktgården. Istället blev hon måltavla för en mediecirkus, med Greta Thunberg i huvudrollen. Beatrice lämnades med avstängda maskiner, inställda planer och en hotande ekonomisk kris. 

Vad var brottet? Att hon ville bruka sin egen skog, enligt svensk lag.

Så här ser verkligheten ut i dagens Sverige. Aktivister utan lokal anknytning, utan kunskap om skogsbruk eller ägarförhållanden kan storma in och stoppa en avverkning som redan var godkänd.

De kedjar fast sig i maskinerna och gör därefter en egen inventering där de “upptäcker” spår av rödlistade arter. Och det räcker. En privat markägares verksamhet kan frysas på obestämd tid, oavsett tidigare tillstånd eller tagna hänsyn.

Beatrice Karlsson är inte ett undantag. Hon är ett exempel på att markägare har blivit samhällets syndabockar i ”kampen för klimatet/miljön”. Det är alltid lättare att bråka med en ensam skogsägare än att ta tag i verkliga miljöproblem. Att stå framför en skogsmaskin ger bättre bilder än att argumentera för förändrade konsumtionsmönster eller att kämpa mot miljögifter.

Greta Thunberg kallar sin aktion i Arjeplog för en ”sista utväg”. Men vad vet hon och de andra internationella aktivisterna om skogsbruk ? Hon visste inte ens att det är en privatperson som äger marken. Troligtvis inte heller att det hade hållits samråd, eller att delar av skogen redan var undantagen med hänsyn till naturvärden. Men det spelade ingen roll. Showen måste fortsätta, bilder ska tas och rubriker ska sättas.

Det mest bisarra är att aktivister tillåts agera som om skogen vore ett laglöst land. I verkligheten är det precis tvärtom. Skogsägare i Sverige har några av världens mest reglerade förutsättningar, med skogsvårdslag, artskyddsregler, samråd med myndigheter och samebyar. De har skyldigheter, ansvar och tar alla risker.

Men när konflikter med ideologiskt drivna miljöaktivister uppstår, då är det som att vårt fina regelverk inte längre gäller. Då är det aktivisternas agenda som styr.

Nu måste samhället sätta ner foten, så här kan vi inte ha det i en rättsstat.

Det handlar inte om att vara för eller emot miljöhänsyn, utan att miljöskydd måste ske inom lagens ramar, och inte på enskilda markägares bekostnad. Rätten till ägande och brukande borde väga tyngre än högljudda aktivister och deras hunger efter uppmärksamhet.

Det är hög tid att kalla saker vid sitt rätta namn. Vad Greta Thunberg och hennes följe gjorde i Arjeplog var inte civilkurage, utan ett intrång på privat egendom och i en människas liv. Sådant måste få konsekvenser, även om den påstådda avsikten var att ”rädda miljön”.

Marina Eriksson, talesperson för Landsbygd, Ambition Sverige och Anders Hedberg, talesperson för Lantbruk, Ambition Sverige | Foto: Ambition Sverige och Marina Eriksson

Det svenska inkomstpensionssystemet borde ge pensionärerna bättre pension. Istället har stora delar av pensionskapitalet använts till att fylla hål i statskassan och till investeringar i riskfyllda, gröna klimatprojekt.

Ambition Sverige vill göra inkomstpensionen mer egenägd och höja grundavdraget rejält – till två prisbasbelopp – då skulle pensionärerna kunna få ut den belöning för sitt arbete som de borde vara berättigade till.

Pensionsavsättningen till inkomstpensionen är löntagarens sparande till den egna pensionen. Varje månad sätts en lönebestämd summa av och kapitalet förvaltas sedan framför allt av AP-fondernas portföljförvaltare – men därefter kommer politiken in.

Inkomstpensionskapitalet hos AP-fonderna växer med den avkastning som fondernas värdepappersinvesteringar ger men den faktiska avkastningen kommer inte pensionärerna till del – eftersom beloppen som utbetalas i pension bestäms av en given formel som baseras på ett inkomstindex och inte på själva avkastningen.

Under perioden 2001–2024 växte löntagarnas inkomstpensionskapital i genomsnitt med cirka 6,3 % per år. Det som betaldes ut till pensionärerna höjdes i genomsnitt med 3,1% per år. Mellan skillnaden? Det stannade kvar i buffertfonderna och kunde användas till politiska satsningar.

Premiepensionen, mätt utifrån AP7:s Såfa-fond, växte under samma period i genomsnitt med +7,8 % per år. Skillnaden består i en större andel aktier men även frånvaron av politiskt styrda investeringar i utopiska gröna projekt såsom Northvolt – som kostade pensionärerna nära 6 miljarder kronor. Premiepensionen ger högre resultat vilket i sin tur höjer pensionerna.

Ambition Sverige vill att den egenägda premiepensionsandelen i inkomstpensionssystemet ska öka till minst hälften av de 18,5 % som sätts av till pension varje månad. Idag sätts 2,5 % av de 18,5 % till premiepensionen. Med hälften i premiepension så skulle både pensionskapitalet växa mer och risken för stora förluster i politiskt styrda gröna riskinvesteringar minska.

Eftersom förändringen till ökad premiepension sannolikt skulle ta några år att genomföra, så vill Ambition Sverige därtill genomföra en snabbare inkomstförbättring för pensionärerna. När man tittar runt bland andra länder så visar det sig att t ex Tyskland har ett betydligt högre grundavdrag (Grundfreibetrag 12 096 EUR för ensamstående, motsvarande ca 132 000 kr) för pensioner. Sverige borde ligga mer i närheten och därför är det rimligt att höja grundavdraget på pensioner.

Att höja grundavdraget på pensionsinkomst till två (2) prisbasbelopp – istället för dagens förhöjda 65 300 kr vid låga inkomster, skulle medföra en höjning av pensionsinkomsten med närmare 1 500 kronor/månad efter skatt. En sådan uppjustering gör riktig skillnad och skulle kunna genomföras snabbt, om den politiska viljan finns.

Således, Ambition Sverige vill göra den allmänna inkomstpensionen mer egenägd och höja grundavdraget rejält – då får svenska pensionärer sin berättigade belöning för sitt arbete.

Bo Hansson

Pensionspolitisk talesperson och vice partiledare | Montage av foton från Depositphotos.com och NewsVoice

Kriget i Ukraina närmar sig ett avgörande, där ryska styrkor möter allt mindre motstånd och Ukraina har svårt att uppbringa både soldater och krigsmateriel att skicka till fronten. Stödet från utlandet har minskat med 41 % under det senaste året. Oberoende experter såsom professor John Mearsheimer, Alexander Mercourios, överste Douglas McGregor, professor Glenn Diesen och många fler är eniga om att Ukrainas armé håller på att bryta samman och att kriget snabbt närmar sig sitt slut.

JAS till Ukraina

I detta kritiska läge tar vår försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson, tillsammans med Volodymyr Zelenskyj, klivet fram för att presentera ett ”Letter of Intent” som innebär att SAAB ska sälja 100–150 JAS 39E till Ukraina. Leveransen planeras att börja först om tre år, vilket väcker frågor. Behöver vi inte föryngra vårt eget flygvapen när många av de äldsta JAS-flygplanen nu börjar falla för åldersstrecket? Ingenting i dessa vidlyftiga planer verkar ha någon markkontakt.

Rysslands mål med kriget

Ryssland har sedan invasionen inleddes deklarerat följande mål: att hålla Ukraina utanför NATO, avmilitarisera landet och att Ukrainas militär i framtiden inte ska få utgöra ett hot mot Ryssland. Just nu finns det ingenting som tyder på att Ryssland inte kommer att få sina krav uppfyllda inom en snar framtid. USA har insett att kriget är i stort sett förlorat och har mer eller mindre dragit sig tillbaka och verkar inte ha några planer på att förse Ukraina med mer vapen. Trots detta är Europas ledare, inklusive Pål Jonson, uppenbarligen övertygade om att kriget kommer att fortsätta minst ett decennium till, för det är den tid som SAAB behöver för att leverera dessa flyg med start i början av 2029.

SAAB och regeringen lever i en fantasivärld

När den tänkta leveransen av JAS börjar är det högst troligt att kriget är över och Rysslands krav på avmilitarisering redan genomförts. Att tro att Ryssland i det läget skulle acceptera att Ukraina skaffar sig ett flygvapen med 100–150 JAS 39E är ingenting annat än barnsliga önskedrömmar.

Finansieringsplaner

Hur hela detta drömprojekt ska finansieras är än mer förbluffande än själva projektet i sig. Pål Jonson uttalade i Aktuellt att Ukraina skulle kunna betala för flygplanen när kriget är slut. Men hur ska ett sönderslaget land ha råd att köpa jaktflygplan för runt 120 miljarder kronor? Det talas även om eventuella exportkrediter, vilket betyder att skattebetalarna än en gång ska få stå för fiolerna i ett vidlyftigt statligt projekt. Än mer allvarligt är planerna på att använda ryska frysta tillgångar i europeiska banker för att finansiera detta projekt, i praktiken ren stöld. EU-kommissionen har planer på att ge ut obligationer med de ryska tillgångarna som säkerhet, vilka Sverige hoppas få del av. Ryssland ska alltså acceptera att deras pengar används för att köpa vapen som ska riktas mot dem själva. Pål Jonsons planer är inte bara orealistiska, de är även moraliskt förkastliga. En dag kommer de ryska pengarna att krävas tillbaka med ränta enligt internationell lag. Redan nu är frysningen av de ryska tillgångarna olaglig eftersom inget europeiskt land formellt är i krig med Ryssland. Europakommissionen agerar som om EU vore en stat medan den tycks ha glömt att EU består av många självständiga stater med sina olika uppfattningar om skuldsättning och beslut om att förklara krig.

Marknadsföringsjippo?

Pål Jonson och regeringens spektakel, som utspelade sig i Linköping den 22 oktober, framstår allt mer som ett reklamjippo beställt av SAAB och dess ägare för att marknadsföra det nya JAS 39E Gripen. Det nya JAS-flygplanet är en produkt av absolut världsklass och något vi kan vara stolta över att vårt lilla land har lyckats producera. Men marketingjippot som Pål Jonson och SAAB lanserade ger en bitter eftersmak i och med att de utnyttjar en desperat Zelenskyj, som företräder ett land som håller på att bryta samman. Att regeringen deltar i en sådan verksamhet är inte bara omdömeslöst; det strider mot alla normer för ett civiliserat samhälle. Detta är ytterligare ett exempel på det stötande samarbetet mellan staten och kapitalet, ett s.k. ”Public Private Partnership”, som definitivt förtjänar att granskas av konstitutionsutskottet.

Ulf Gabrielsson

Major och f.d. stridspilot samt talesperson för försvarsfrågor, Ambition Sverige (A)

Sveriges försvar har monterats ner sedan kalla kriget. Det som finns kvar följer i stort samma tänkande som då, både strategiskt, taktiskt och materiellt. Samtidigt som det moderna slagfältet har utvecklats i rasande fart, tycks Sverige sitta fast i gårdagens lösningar. Det varnar Göran Reuterdahl, en fd underrättelseofficer och bataljonschef i marinen och de nationella skyddsstyrkorna.

Text av talesperson Göran Reuterdahl, fd underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen | Artikeln har tidigare publicerats i NewsVoice och Epoch Times (bakom betalvägg)

Ukrainakriget har visat att den klassiska militärdoktrinen är död. Krig i dag handlar inte längre om stora stridsvagnsformationer, kompanianfall eller dominans i luften med flygstridskrafter. Drönare, UAV:er, missiler/robotar och satellitövervakning har revolutionerat stridens natur.

Både Ryssland och Ukraina nyttjar i dag små, rörliga enheter understödda av drönarteknik. Ett artillerisystem, en stridsvagn eller en soldatsamling upptäcks och bekämpas nästan omedelbart, oavsett väder och tid på dygnet. Traditionella förband är helt enkelt alltför sårbara.

Detta innebär inte bara ett teknologiskt skifte, det kräver en total omläggning av hur vi tänker, organiserar och utbildar våra förband. Kontinuerlig innovation, taktisk anpassningsförmåga och snabb erfarenhetsöverföring måste bli norm.

Sveriges försvar består i dag av två mekaniserade brigader. Som en jämförelse hade Sverige vid kalla krigets slut 1991, 26 stycken brigader. Dagens cirka 10 000 soldater räcker knappt för att försvara halva Gotland.

Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden.

Vår materiel är dessutom föråldrad. Stridsvagn 122 (Leopard), Archer-artilleriet och andra västerländska system som skickats till Ukraina har i stor utsträckning visat sig ineffektiva eller direkt olämpliga på det moderna slagfältet. Den tyske pansarofficer som i Der Spiegel jämförde Leopard 2 med något som passar bättre i en parad än i strid var smärtsamt ärlig.

Samtidigt har Sverige investerat i Patriot-systemet, fyra batterier med cirka 100 missiler. Dessa är inte anpassade för att möta den typ av massiva missil- och drönarattacker vi nu ser i Ukraina (och Israel), där Ryssland under vissa perioder skickar upp till 700 projektiler per dag.

För varje inkommande hot krävs 2-4 Patriotmissiler, ett orimligt förhållande både tekniskt och ekonomiskt. En robot motsvarande Shahed (cirka 50 kg laddning) kostar cirka 20 000 USD medan en patriotmissil kostar uppåt 4 miljoner USD. Patriot är dessutom från början ett system utvecklat för att möta flygplan där systemet har stora svårigheter att hantera missiler som är hypersoniska.

Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden:

Vi lever i en ny era, men med en försvarsmakt och ett säkerhetspolitiskt tänkande från en annan tid. Det är hög tid att vi ställer de svåra frågorna, ifrågasätter våra antaganden och förnyar Sveriges säkerhetspolitik från grunden, med folkets mandat.

 

Text: Göran Reuterdahl, tidigare underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen, talesperson i partiet Ambition Sverige

President Donald Trumps tal i FN var häpnadsväckande på många sätt. Med ett klarspråk sällan hört från en politiker, förstärker han en konflikt som påverkar Europa och Sverige på djupet. Det är dags att ställa sig frågan vad USA har utsatt Sverige för.

Av: Ulf Gabrielsson, talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A). Artikeln har tidigare publicerats på Elsa Widdings blogg

En ekonomisk katastrof

Sedan sprängningen av Nord Stream 1 och 2 har Europas ekonomi plågats av nedgång. Det finns många indicier som tyder på att USA var involverad. Joe Biden var tydlig när han sa:

”If Russia goes into Ukraine, there will be no Nord Stream 2.”

Ett halvår efter det att Ryssland gått in i Ukraina sprängdes gasledningarna, i september 2022. Detonationerna var så kraftiga att de registrerades av seismologiska  stationer runt Östersjön som en mindre jordbävning.

Den officiella förklaringen, att fem man och en kvinna från Ukraina, på en hyrd segelbåt, ska ha utfört sprängningen, ter sig absurd. Ändå har vi i Europa köpt denna förklaring utan vidare spisning.

Man kan fråga sig om våra ledare agerar i okunnighet eller om de är obrottsligt lojala mot ett USA som nu säljer naturgas till Europa till ett pris som är flera gånger högre än den ryska gasen. Resultatet är en försvagning av Europas industriella konkurrenskraft på grund av skyhöga energipriser.

Handelskriget mot Europa

USA har även genomfört ett handelskrig mot Europa med höga tullar på europeiska varor, något som ytterligare bidrar till att förstöra en av våra viktigaste exportmarknader. President Trump uppmanar företagen att flytta fabriker till USA och med det, ”USA is open for business,” förstärker han splittringen mellan oss.

Med en nationalistisk agenda är president Trumps vilja att skydda sitt eget land hedervärd, men det är märkligt att Europas ledare accepterar detta utan  motstånd. Hur kan USA agera på ett sätt som skadar dess främsta bundsförvant på detta sätt?

USA:s intressekonflikter

Sedan början av 2000-talet har USA uppvisat ett stort intresse för Ukraina, med inblandning i Maidan-revolutionen och den efterföljande regimförändringen. Under inbördeskriget, som startade 2014, har USA hjälpt till att bygga upp Ukrainas militär till en av de mest slagkraftiga i Europa.

Strategin mot Ryssland har varit att använda sanktioner och ett utdraget krig för att destabilisera och splittra landet för att komma åt dess naturtillgångar.

Men nu, när president Trump verkar inse att denna strategi misslyckats, lägger han om taktik och överför kostnaderna för konflikten till EU.

I ett avtal mellan EU och USA, signerat av Ursula von der Leyen, åtar sig EU-länder att köpa amerikanska vapen för 750 miljarder euro och dessutom LNG (Liquefied Natural Gas) för ytterligare 800 miljarder euro. Detta är ännu en påminnelse om hur katastrofalt USA:s agerande är för Europa och kommer att skuldsätta kommande generationer.

En farlig framtid

President Trump gör en förbluffande observation när han menar att Europas ledare, som tycks övertygade om Ukrainas seger, inte längre behöver stöd från USA. Först skapar USA konflikten för att sedan överlåta ansvaret på Europa.  Europas ledare har själva bidragit till att bygga upp myten om att Ukraina kan gå segrande ur konflikten med Ryssland genom att ständigt förvränga sanningen och tala om Ukrainas kommande seger.

Det är Europa och Sverige som kommer att betala ett högt pris för denna undfallenhet inför president Trump och USA:s agenda. En fortsatt konflikt gagnar ingen och riskerar bara att förvärra situationen med ytterligare förluster av liv på Ukrainas slagfält. EU och NATO har återigen visat sig vara en katastrof för Europa och Sverige.

En allians i kris

Nu ställer president Trump dessutom krav på att vi inte ska köpa billig rysk olja från tredje land. Han har inte lyckats knäcka Ryssland, men han är på god väg att krossa Europa. Genom att pådyvla oss ett krig vi inte orsakade, försvåra våra möjligheter att köpa billig energi och införa höga tullar på våra exportvaror, underminerar han vår ekonomiska stabilitet.

Under tiden försöker president Trump att normalisera USA:s relationer med Ryssland, medan EU och Sverige fortsätter att isolera sig och föra ett oförsonligt och provocerande ordkrig mot Ryssland. Man skapar en djup spricka mellan våra länder som kommer bli mycket svår att överbrygga. Med nuvarande regimer i Europa ter det sig närmast omöjligt.

Ryssland är en av våra närmaste grannar och kommer inte att försvinna hur gärna våra ledare än skulle vilja se detta ske.

Det är nu hög tid att våra politiker inser att Sverige intressen inte sammanfaller med USA:s. Deras intressen gagnar inte vårt land och därför får vi aldrig låta oss styras av externa makter.

Att gå ur EU i dess nuvarande form, där EU övertagit den svenska riksdagens lagstiftningsrätt i många frågor, borde vara ett stridsrop som förenar alla Sverige-älskande patrioter! I Sverige styr riksdagen genom lagstiftning men riksdagen har överlåtit viktiga delar av sina styrande lagstiftningsbefogenheter till EU.  EU stiftar därför bindande lagar genom EU-förordningar och EU-direktiv som gäller för oss i Sverige. Riksdagen har därigenom gjort sig av med delar av sin suveränitet att styra landet och istället givit sådan lagstiftande makt till EU i många viktiga frågor.

Detta har riksdagen inte rätt att göra enligt den grundlag som handlar om statsskicket. Regeringsformen 1:1 anger att all offentlig makt utgår från folket och att denna folkstyrelse bygger på rösträtt för folket i val till riksdagen. Detta är den viktiga utgångspunkten för hela vårt statsskick!  Men det struntade riksdagen i då man överlät betydande delar av vår suveränitet (bland annat i frågor som rör miljö, el, konkurrens, handel, jordbruk, skog och arbetsrätt) till EU. Det är extra allvarligt eftersom det handlar om vår grundlag, det vill säga grunden för den svenska staten och dess existens. Riksdagen får inte överlåta sin makt att stifta lagar på EU eftersom länken till det svenska folket försvinner. Den länken är grunden för vår representativa demokrati.

Men de borgerliga partierna vill istället göra det svårare att gå ur EU genom att kräva 2/3 majoritet för att detta ska bli möjligt. Maktöverföringen till EU var olaglig i sig och nu vill de borgerliga partierna (se reg. prop. 1924/25:165) alltså förstärka EU:s maktställning. Varför håller media och opinionsbildare tyst? Grundlagen ger överhuvudtaget ingen rätt att överlåta suveränitet över Sverige på EU.

I nuvarande situation måste vi trots detta utgå från att vi i förhållandet till EU är bundna av EU:s beslut i rättsliga frågor, det vill säga bundna av EU-förordningar och EU-direktiv.

Varför vill vi lämna EU?

Det första argumentet för utträde är alltså att vår grundlag inte tillåter att suveräniteten överlåts eftersom länken till folket då försvinner. Det borde göra hela medlemskapet ogiltigt.

Det bör också påpekas att Sverige har mycket litet inflytande på EU:s lagstiftning (EU-förordningar och direktiv) eftersom Sverige bara har 21 representanter för riksdagspartierna i EU:s parlament. Eftersom EU har sammanlagt 720 ledamöter i EU-parlamentet, kan vi bara få igenom förslag som överensstämmer med majoriteten av de 720 EU-parlamentarikernas uppfattning. Detta bidrar också till att göra frågan om utträde viktig.

Ambition Sverige (A) vill återta Sveriges suveränitet genom att begära utträde ur EU-kolossen. Suveräniteten är grunden för Sverige som land. Vi har rätt att rösta på de lagstiftningsförslag som ingår i en suverän stat men vi har lämnat ifrån oss en stor del av den lagstiftning som ska ingå i en suverän stat. Det innebär att när vi går till valurnorna så är det en vingklippt stat vi röstar på, en stat som inte har full kontroll över lagstiftningen. Endast genom att återföra lagstiftningsmakt från EU:s parlament till vår riksdag, kan Sverige vara ett demokratiskt land.

Hur kan vi lämna EU?

Om vi hade haft en författningsdomstol hade den bristande överensstämmelsen med RF 1:1 kunnat konstateras på ett tidigt stadium. Men nu har vi ingen författningsdomstol. Det finns därför ingen instans som med bindande verkan kan konstatera ogiltigheten trots att det handlar om statsskicket och om en grundlag som åsidosatts. Vad är det för vits med en grundlag då?  Och vad är det för vits med en riksdag som låter det ske och nonchalerar de grundläggande förutsättningarna för vårt statsskick?

Vi kan begära utträde ur EU hos EU. För Sveriges del kan utträde komma att ske tidigast efter valet till riksdagen 2030 men om 2/3 majoritet då fordras blir det antagligen omöjligt att begära utträde.

Vi vinner tillbaka vår suveränitet genom att gå ur EU. De riksdagsledamöter vi röstar fram är de som får makten och vi kan rösta bort dem om vi vill.

Att återerövra full nationell suveränitet kräver ett organiserat utträde som återför alla lagstiftnings-kompetenser till den svenska riksdagen. Först då kan vi utforma regler som speglar svenska värderingar och behov. Sverige kan i så fall frigöras från överstatliga påtryckningar och införa reformer anpassade för Sverige.

Vad vill vi uppnå?

Ambition Sverige (A) vill, som framgått, uppnå suveränitet och därmed självstyre för Sverige. Riksdag och regering ska, genom myndigheter och domstolar, styra Sverige.  Den svenska riksdagen ska stifta våra lagar. Ingen annan.

Det måste också fastställas vilka statens viktigaste uppgifter är. Varför betalar vi skatter? Vad ska staten använda dem till? Detta bör framgå i grundlag. Bland de viktigaste uppgifter som bör anges i grundlag är:

Detta är statens och i viss mån kommuners uppgifter eftersom det är uppgifter som enskilda människor inte kan ordna själva. Därför måste staten ta ett ansvar för detta. Det är av den anledningen vi betalar skatt. Denna typ av uppgifter, som är grundläggande för staten, ska anges i grundlag för att göra det klart för riksdag, regering, myndigheter och allmänheten vad statens viktigaste uppgifter är. I vår nuvarande grundlag, Regeringsformen, anges istället att ” välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten” (se 1:2 2 st)

Endast genom att återföra makten till dem som bor i Sverige och som påverkas, kan vi bygga en demokrati där varje röst räknas varje dag.

Ambition Sverige (A) vill också öka det demokratiska inslaget genom att introducera direktdemokrati genom folkomröstningar i Sverige. Ett land vi kan hämta inspiration från är Schweiz. Schweiz är inte EU-medlem och med över 327 federala folkomröstningar sedan 1848 är Schweiz ett praktexempel på kontinuerlig medborgarmedverkan. Initiativrätten, som kräver 100 000 namn för konstitutionella ändringar eller 50 000 för lagförslag, ger civilsamhället kraftfulla verktyg att driva frågor oavsett partitillhörighet. Ett genomsnittligt valdeltagande på̊ 50 % i dessa omröstningar innebär att politiken aldrig är längre från folket än ett enskilt initiativ eller remiss. Systemet skapar ansvars skuld där varje politiker vet att varje lag kan ifrågasattas direkt av medborgarna och att bred opinion är nödvändig för hållbara reformer.

En röst på Ambition Sverige (A) är en röst på ett suveränt land utan EU-medlemskap!

 

Gunilla Edelstam (A)

Talesperson för Migration och Svensk suveränitet och EU

 

Se även angående suveräniteten:

https://detgodasamhallet.com/2025/08/26/gunilla-edelstam-fick-de-folkvalda-ge-bort-suveranitet/#more-107885

Av: Ulf Gabrielsson, talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A).

Statsministern säger i SVT:s Agenda:

”Hur kriget i Ukraina slutar kommer att avgöra säkerheten i Sverige för en generation framåt.”

Ulf Kristersson jämför de pågående fredsförhandlingarna med hur det förhandlades med diktatorer före andra världskrigets utbrott – och hur Tyskland därefter invaderade land efter land.

Denna jämförelse är historielös, eftersom Rysslands invasion av de östra delarna av Ukraina hade en helt annan bakgrund än Tysklands invasionskrig.

Ryssland gick in i Ukraina efter ett inbördeskrig som rasat i åtta år, där den övervägande rysktalande befolkningen i utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk hade blivit beskjuten med artilleri in i städer och byar – något som skördade omkring 14 000 dödsoffer.

Vad vill statsministern åstadkomma med dessa vilseledande och verklighetsfrämmande uttalanden?

Är syftet att skrämma upp det svenska folket till den grad att det ska acceptera att bli NATO språngbräda i ett krig mot Ryssland?

Försvarsministern tror sig göra Sverige säkrare

Pål Jonson har gång på gång hävdat att NATO-medlemskap och försvarssamarbetsavtal (DCA) med USA gör Sverige säkrare. Att göra Sverige till ett uppmarschområde med NATO-trupp för ett tänkt anfallskrig mot Ryssland – gör det också Sverige säkrare?

Om inte förr så är det NU hög tid för svenska folket att vakna upp till vad som håller på att hända.
Frågan som nu måste ställas är: Vad har Ryssland gjort mot Sverige som motiverar att vi deltar i ett fälttåg mot denna kärnvapensupermakt? Är det för att Ryssland anfallit Ukraina? Hur många länder har USA anfallit utan att det lett till någon som helst åtgärd från våra regeringar? Är det skäl nog att sätta hela Sverige och dess folk på krigsfot för ett krig som inte går att vinna?
Med dessa beslut har regeringen å det grövsta brustit i sin främsta uppgift – att skydda landet och dess befolkning från konflikter och krig. Detta är inte bara oansvarigt, det är nationellt självmord.

Kärnvapen – det största hotet

Många tror fortfarande att USA har flest och de mest avancerade kärnvapen. Det stämmer inte. Ryssland har i dag den mest moderna kärnvapenarsenalen i världen. Trots detta tycks regeringen tro att Sverige nu är säkert under USA:s och Natos så kallade kärnvapenparaply. Men den tryggheten är illusorisk – ett kärnvapenkrig går inte att vinna, bara att förloras.
NATOs ledare hävdar att Putin och Medvedev bluffar då de har pratat om att det kan bli aktuellt att använda kärnvapen i vissa situationer. Nu verkar det som om våra ledare är beredda att syna den ”bluffen”.
Det räcker med att en enda missil avfyras för att eskalationen ska bli omöjlig att stoppa. Resultatet? Mutual Assured Destruction (MAD) – ömsesidigt garanterad utplåning.

Sverige – en proxy i stormakternas spel

Regeringen har gett USA och NATO  fria händer att använda svenskt territorium för en militär uppmarsch. Sverige är på väg att bli en proxy i en konflikt vi inte kan vinna. Vi har bara allt att förlora.

Sedan kalla krigets slut har Ryssland inte lagt ner sin försvarsindustri – den var lagd i malpåse. I dag är den återuppbyggd och moderniserad. Nya vapensystem har kunnat testas i skarpt läge under kriget i Ukraina.

Ryssland kan idag producera tre gånger fler artillerigranater per år än Europa och USA tillsammans, ett faktum som inte bör underskattas när artilleriet har visat sig helt avgörande i ett ställningskrig.
Ryssland har även förfinat sina metoder för att neutralisera NATO-vapen såsom drönare och robotar, bland annat genom avancerad elektronisk krigföring.

Västs militära övertag är en myt

Visst har USA och Nato överlägsna flyg- och sjöstridskrafter – men det räcker inte. I markstrid får vi svårt att hävda oss mot en stridsvagn och moderniserad rysk krigsmakt.

Det amerikanska flygvapnet har i USA:s senaste krig haft privilegiet att operera i totalt luftherravälde där fiendens luftförsvar först har slagits ut. Detta är något som inte blir möjligt mot Ryssland, som har världens mest effektiva och moderna luftvärnssystem i form av S-300, S-400 och det hypermoderna S-500.

De hypersoniska vapnen har förändrat spelplanen

En skrämmande ”game changer” är Rysslands hypersoniska robotsystem. Dessa vapen, som Kinzjal, Tsirkon, Avangard och Oreshnik, är i praktiken omöjliga att stoppa med dagens västerländska luftförsvarssystem. De rör sig i upp till 8–12 gånger ljudets hastighet, kan manövrera i atmosfären och slå ut mål med kirurgisk precision – inklusive hangarfartyg.

Oreshnik, ett nytt hypersoniskt system som utvecklats för en medeldistansrobot och kan nå mål i hela Europa. Roboten kan ha upp till 36 substridsdelar, var och en kapabel att träffa individuella mål. Det är inte science fiction. Det är verklighet – och den är redan i bruk och under serietillverkning.
Dessa system kan utrustas med antingen konventionella eller kärnvapenstridsspetsar.

Sverige har blivit ett uppmarschområde

Nu har Sveriges regering gått så långt att man upplåter vårt territorium som uppmarschområde – ett militärt begrepp för en plats där stridskrafter samlas inför en militär offensiv. Med andra ord: Sverige blir avstampet för ett krig mot Ryssland.

USA har aldrig utkämpat krig på sitt eget territorium.  Sverige står nu näst på tur att bli ett  potentiellt slagfält, om regeringens verklighetsfrämmande analys får fotfäste. Varken NATO-medlemskapet, DCA-avtalet, än mindre beslutet om att göra Sverige till ett uppmarschområde, har varit föremål för debatt eller ens nämnts i någon valrörelse. En skam för ett land som vill se sig självt som demokratiskt. Att vara beredd att kasta ut ett lands befolkning i ett krig genom att trumfa igenom ett antal beslut bakom lyckta dörrar är ingenting annat än diktatoriskt.

Släpp illusionerna – välj avspänning

Vi måste sluta blunda för verkligheten. Den ryska kärnvapendoktrinen är tydlig: om det egna territoriet hotas, kommer kärnvapen att användas. Trots detta fortsätter Sveriges regering att agera som om vi vore osårbara – som om ett krig mot Ryssland kan vinnas.

Spelplanen har förändrats. Västs militära övertag är inte längre självklart. Att tro att vi militärt kan tränga in i Ryssland utan konsekvenser är inte bara ansvarslöst – det är direkt livsfarligt.

Om vi vill att Sverige ska ha en framtid måste vi byta kurs nu. Det enda rimliga svaret i denna situation är avspänning, diplomati och att Sverige återgår till att vara en kraft för fred – inte ett verktyg för stormakters krig och strategiska intressen.

Till skillnad från USA har Europa en enormt lång gräns mot Ryssland – ett land som kommer att finnas där under överskådlig framtid, oavsett vad våra och övriga europeiska ledare tycker.

Ambition Sverige vill leva i ett samhälle där alla som arbetar i folkets tjänst från handläggare till generaldirektör, har ett tydligt personligt ansvar. Ett samhälle där varje beslut tas med respekt för lagen, för uppdraget och för människan.

I dag ser vi något helt annat.
Beslut tas godtyckligt, ofta utan tydlig grund i lag, utan transparens och utan att någon behöver stå till svars.

År 1976 avskaffades det straffrättsliga tjänstemannaansvaret. Visserligen finns fortfarande lagen om tjänstefel i Brottsbalken (20 kap.), som även omfattar grov oaktsamhet och försummelse men tillämpningen är i praktiken obefintlig. Kraven för fällande dom har blivit så höga att även allvarliga fel, maktmissbruk och försummelser sällan leder till åtal, än mindre fällande dom.

Resultatet är ett system där ingen offentligt anställd i praktiken kan ställas juridiskt till svars ens vid grov försummelse. Vi ser barn som nekas hjälp, äldre som larmar utan att få svar, och livsavgörande beslut som inte kan prövas rättsligt allt under en tystnadskultur där ansvar löses upp.

Samtidigt breder den organiserade brottsligheten ut sig inom kommuner och välfärdssystem, skyddad av bristen på insyn och ansvar. Utredning efter utredning har pekat på problemen. Ingen regering har agerat.

Ambition Sverige vill återinföra ett tydligt, rättssäkert och straffrättsligt tjänstemannaansvar.
För att återkoppla makt till ansvar.
För att göra upp med godtycket.
För att se till att lag åter blir lag och inte en tolkning.

När ansvar saknas och rättvisan tystnar då närmar vi oss snabbt ett rättslöst samhälle.
Vi är Ambition Sverige. Vi återinför ansvar och vi tar ansvar.

 

Elena Malmefeldt (A), talesperson för Svensk kultur och Hälsa

Naturläkare (Svenska naturläkarförbundet)