Ulf Ström som är vice partiledare i Ambition Sverige, och som fokuserar på EU-frågor, förklarar varför vi har en elpriskris i Sverige. Ström tar även upp energiförsörjning, lantbruk, demokrati och miljö.
Video: Ulf Ström | Bild: Ulf Ström, 18 feb 2026, Ambition Sverige
Diskussionen runt att ansluta den svenska kronan till euron på nytt blossat upp. Finansminister Svantesson framförde nyligen en intention om att utreda en anslutning till euron, men euron är en statslös valuta och därför inte hållbar på längre sikt. Egen krona är guld värd vilket syns i den styrka som kronan har uppvisat det senaste året. Därför ska Sverige inte ansluta kronan till euron.
Eftersom EU inte är en riktig nationsstat så innebär det att euron i praktiken är en statslös valuta. De 20 medlemmarna i EMS (European Monetary System) har visserligen ett gemensamt ansvar för valutans upprätthållande genom den europeiska centralbankens (ECB) förvaltning.
Detta fungerar så länge den gemensamma räntesättningen fungerar bra för alla medlemsländerna. Men eurokrisen 2010–2012 – då Grekland hade enorma svårigheter att hantera sin statsskuld och fick räddas genom stödpaket – visar att euron har inbyggda destabiliserande faktorer.
En av svagheterna är att medlemsländernas statliga skulder inte konsolideras. Varje medlemsland lånar på egen hand upp kapital, genom att emittera egna statsobligationer, för att hantera sin ekonomiska politik. Således har euro-länderna samma korta styrränta men helt olika räntenivåer på långa löptider eftersom varje medlemslands kreditvärdighet bedöms individuellt.
Som följd av detta har varje land sin egen kapitalmarknad, där landets egna statsobligationer handlas och den långfristiga räntenivån sätts. Det krävs en gemensam kapitalmarknad där medlemsländerna kan emittera långa statslån till samma villkor och samma ränta för att säkerställa det gemensamma ansvaret för eurons långsiktiga hållbarhet.
Ej heller finns det en gemensam bankunion så att betalnings- och kapitalöverföringsvillkoren blir standardiserade i EU. Trots vissa insatser för harmonisering så gäller idag olika villkor i respektive lands banksystem. Därmed är inte heller banksystemet i EU särskilt effektivt och hållbart.
Slutligen finns det inget enhetligt skatteväsende. Ska EU kunna fungera som en stat så måste uppbärandet av skatteintäkter vara standardiserat genom ett eget skatteverk. Idag finansieras EU huvudsakligen genom medlemsländernas goda vilja att betala sina årliga EU-avgifter.
Ett valutasystem som inte är solitt i grunden kommer inte att överleva finanskriser. Till skillnad från andra valutor så har euron varken kapitalmarknad, gemensamt banksystem eller enhetligt skatteverk att luta sig mot. Därför är både euron och EU bräckliga i grunden. Kronan var 2025 års starkaste valuta och Sverige styr sin framtid bättre med en fristående krona. Därför vill Ambition Sverige bibehålla kronan självständig, inte ansluta sig till euron utan istället lämna EU.
Bo Hansson, talesperson för partiet Ambition Sverige | Artikeln har tidigare publicerats i Bulletin | Foton: eget verk (Hansson) och Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Under det senaste året har rubrikerna duggat tätt om en värld i gungning. En värld där Sverige idag inte bara tvingas stötta men representeras av ett krisande och marginaliserat EU. För att rädda den svenska demokratin och det svenska välståndet, är det nu dags att göra precis som bl a Island, Norge och Schweiz, att vara en del av den Europeiska inre marknaden, men inte som EU-medlem.
EU HÅLLER PÅ ATT KANTRA
De senaste decennierna har vi sett ett EU som marginaliserats allt mer på den internationella arenan. EU negligeras och nekas tillträde till de förhandlingar som rör freden på Europeisk mark. EUs andel av Världsekonomin störtdyker. De interna spänningarna ökar medan en stor del av industrin är under hot eller redan har flyttat ut från Europa. Euro-valutan har inte bara riskerat att krascha en gång – men två – sedan millenniumskiftet. Läget är så illa att t o m Christine Lagarde, chefen för den Europeiska Centralbanken, nyligen uttalade i Financial Times att Europa befinner sig i en existentiell kris.
Det här är inte avgränsade händelser. Det är markörer för en accelererande förändring i hur maktutövningen tar sig uttryck i både Europa och resten av Världen. Vi behöver se det som sker utan skygglappar och ompröva vår bild av oss själva. Om inte, så riskerar vi att likt EU marginaliseras och tillintetgöras som en suverän nation.
SVERIGE BEFINNER SIG I ETT AVGÖRANDE SKEDE
Vi befinner oss nu i ett avgörande skede. Våra val idag kommer att vara avgörande för Sveriges framtid under flera generationer framöver. I grunden handlar det om värderingar. Likaså om den långsiktiga strategi som krävs för att säkra vårat framtida välstånd och trygghet i en föränderlig värld.
Vi ser hur EU-kommissionen och EU’s styrande medlemsländer (läs Tyskland och Frankrike) öppet delar in och söndrar Europa. Bidrag och transfereringar används som påtryckningsmedel snarare än för att skapa gemensam nytta. Samarbete mäts inte längre i gemensamma värden, utan i krav på lojalitet. Demokratin försvagas när kommissionen centraliserar besluten och går runt de enskilda medlemsländerna genom ett åsidosättande av vetorätten, genom hot om böter och/eller uteblivna bidrag och ett kontinuerligt försvagande av framför allt de mindre medlemsländerna inflytande.
Följderna är förödande. När EU-rätten fått företräde före nationell lagstiftning förlorar mindre länder som Sverige sitt främsta skydd. När gemensamma spelregler ersätts av förfördelande uppgörelser avgör maktbalansen i stället för normer. Och när beroenden används strategiskt ökar sårbarheten i hela det europeiska systemet. EU har inte kollapsat. Inte än. Men det är på god väg – med musik.
DET ÄR NU DET GÄLLER
Nu krävs klarsyn och handlingskraft. Den demokratiska ordningen som hittills varit vägledande för Sverige är inte borta och inte utan betydelse – men den är tillfälligt satt ur spel. Det är en verklighet vi måste ta på allvar – och förhålla oss till.
Svensk grundlag och vår demokratiska tradition är inte perfekt så till vida att vår regering och våra riksdagspolitiker tillåtits och fortsatt tillåter sig att sätta den ur spel. Vi får inte glömma vad den svenska demokratin i grunden handlar om: ett politiskt mandat och åtagande att upprätthålla och förvalta den svenska folkrätten. Att respektera det svenska folkets suveränitet. Att ärligt, renhårigt och transparent lösa framför allt Sveriges utmaningar. Alternativet är ett Sverige som tvingas underordna sig ett EU där särintressen och de starkaste maktspelarna dikterar villkoren på vår bekostnad.
SVERIGE BEHÖVER ÅTERTA KONTROLLEN
Utrikespolitiskt har Sverige ett grundläggande intresse av att det multilaterala systemet håller. Om det krackelerar står vi som en tungt exportberoende nation bland de första att förlora. Därför måste vi, tillsammans med de länder som fortfarande tror på en ordnad och civiliserad samverkan mellan stater, vara en tydlig röst för att både nationell och internationell rätt ska gälla – och vara en drivande kraft för att den nationella suveräniteten inte urholkas.
Detta förutsätter en stark och sammanhållen utrikespolitik. Genom att återuppbygga nationellt kontrollerade relationer med våra nordiska grannar och våra viktigaste handelspartners minskar vi vår sårbarhet i en tid av handelskonflikter och osäkerhet. Därför är det ett misstag att dra sig tillbaka från viktiga delar av världen genom en outsourcad utrikespolitik, något både Tidöpartierna och Oppositionen nu driver. Sveriges suveränitet är inte en bisak – den är avgörande för vår framtida säkerhet och handlingsfrihet.
NYA KRAV
Den tid vi lever i ställer också nya krav på Sverige. EU som en gång bildades för att skapa fred och ökad handel har utvecklats till en byråkratisk koloss styrd av särintressen som så sakteliga håller på att falla ihop av sin egen tyngd. Vi måste nu axla och ta ansvar för vår egen roll som försvarare av den svenska demokratin och vår svenska välfärd.
För att möta framtida risker behöver vi analysera våra sårbarheter gentemot omvärlden och minska beroenden som kan bli till nackdel. Det kräver att vi stärker vår egen förmåga och bygger upp en motståndskraft som gör att vi kan stå på egna ben.
Vi behöver också vara ärliga med att demokratin inte bara hotas utifrån, utan också inifrån. Att möta detta kräver tydligare krav på rättsstatens funktion och på demokratins grundläggande principer. I det arbetet är även det nordiska samarbetet viktigt. De nordiska demokratierna är bland världens mest robusta och vilar på gemensamma värderingar som vi måste värna. Ett fördjupat nordiskt samarbete stärker oss säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och socialt.
AMBITION SVERIGE STÅR REDO
Den svenska tryggheten måste återställas. Det förutsätter en välfärd som står stark även i kris, ett rättsmaskineri som återställer lag och ordning, ett starkt nationellt försvar, en robust energiförsörjning och en fungerande transportinfrastruktur. Samtidigt behöver vi stärka tillväxten, pressa tillbaka arbetslösheten och forma en ekonomi som fungerar för och gynnar människor i vardagen. För att snabbt bygga kapacitet inom strategiskt avgörande områden krävs en tätare och mer offensiv samverkan mellan stat och näringsliv liksom en politik som skapar sammanhållning i stället för splittring.
Ambition Sverige står redo att påbörja den resan – för ett mer välmående Sverige.
Ulf Ström
Oberoende talesperson för EU-frågor
Vi har inte har råd att tappa våra begåvningar i ett skolsystem utan pedagogisk kompass. Skolan måste effektiviseras så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att räkna med igen.
De allra flesta borde vara ense om att skolan ska vara en plats som förmedlar kunskap, väcker nyfikenhet till att lära mer, uppmuntrar till kritiskt tänkande samt ger eleverna de bästa förutsättningarna att bli väl rustade till den vuxenvärld som väntar dem.
Ett genomgående mantra från de flesta inom hela utbildningskedjan är: ”Vi måste få mer resurser!”. Resurser är lika med pengar och det verkar som om resursäskandet är frälsningen på skolans alla problem. Skolorna har inte lidit någon resursbrist det senaste halvseklet utan det brister i hur alla dessa resurser används. Det finns nämligen ingen tydlig strategi för vad skolan skall producera och hur skolgången skall genomföras.
Idag går nästan alla resurser till elever som av olika anledningar har det svårt med inlärningen, har psykologiska problem, samt till den grupp av elever som har uppförandeproblem. Det finns ingen plan eller uttalade resurser för den grupp av elever som är högpresterande och behöver utmaningar som tillgodoser en hög begåvningsnivå. Det är inte bara ett svek mot dessa elever som inte får en chans att testas och utmanas till sin fulla potential, det är också en dålig nationell strategi på längre sikt.
Vi i partiet Ambition Sverige vill återuppta uppbyggandet av kunskapssamhället som vi tror är mycket viktigt i den internationella konkurrensen. Vi anser att en återgång till en uppdelning i allmän och särskild kurs i ett flertal kärnämnen i både grundskolan och på gymnasiet är en enkel och relativt billig väg att gå. Det skulle ge undervisande lärare en bättre möjlighet att nå avsevärt fler elever på den kunskapsmässiga nivå som de befinner sig – både högre upp och längre ned på skalan.
Denna nivågruppering skulle också innebära att behovet av olika ”specialister” inom skolan i form av specialpedagoger och speciallärare skulle frigöras så att deras resurser kom till användning för att undervisa exempelvis grupperna i allmän kurs. Idag ger dessa i stor utsträckning ’expertråd och handledning’ till undervisande lärare när de istället borde förmedla sin ’specialkunskap’ direkt till eleverna.
Vi tror också på en återgång till att använda läroböcker i mycket större utsträckning. Alla elever skall få ut en egen lärobok i sina huvudämnen, böcker som de ansvarar för och får behålla efter läsårets slut. Det system som följs idag med en blandning av läroböcker, lösbladssystem och digitala hjälpmedel tror vi gör det betydligt svårare för eleverna att få en överblick över vad man skall lära sig och vart man hittar den samlade informationen i varje ämne. Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid KI, har länge forskat om barns utveckling och lärande. Han är orolig för hur digitaliseringen påverkar unga människors kognitiva förmåga. Han förespråkar att elever ska ha en traditionell lärobok i alla ämnen.
Studiero är också en stor bristvara i dagens skola och det drabbar både den högpresterande gruppen av elever likväl den grupp som har svårt med inlärning. De elever som fråntar andra elever rätten till en lugn studiemiljö skall erbjudas obs-klass. I obs-klassen stannar eleven till den dagen han eller hon kan vara i vanlig klass utan att störa undervisningen. Elever som är i skolan av rätt anledning skall inte berövas sin rätt till en lugn undervisnings- och inlärningsmiljö.
De elever som efter sin tid i obs-klass ändå inte ser sig tvungna att följa skolans regelverk tilldelas en varning (som ett gult kort i fotboll) därefter ett rött kort, som precis som i fotboll innebär att endast de som följer reglerna får vara kvar på planen. Härpå följer en avstängning i mellan 1-10 skoldagar. Om detta upprepas en andra gång så åligger det vårdnadshavarna att hålla sitt barn/sin ungdom hemma till denne eller denna har lärt sig att acceptera och följa skolans regelbok.
Sverige är ett litet land och måste därför värna extra om de begåvningar och talanger vi har för att kunna vara konkurrenskraftiga som kunskapsnation gentemot andra länder. Så ser det tyvärr inte ut idag. Av de 90 000 elever med problematisk skolfrånvaro finns garanterat en stor procentsats av elever som inte anser att skolan erbjuder en stimulerande undervisning. Utbildning ska både ställa krav och på riktigt utmana alla elever utifrån deras förmåga. Gör utbildningen ingetdera är det lätt att både elever och lärare tappar sin motivation.
Att sex stycken ansedda högre utbildningar som juridik-, journalistik-, lärar-, läkar-, ingenjörs- och ekonomutbildningarnas undervisande lärare slår larm om studenternas svaga förkunskaper är ett tydligt bevis på att vi har en grund- och gymnasieskola som har gått vilse.
Det svenska skolsystemet måste stramas upp och effektiviseras från grunden så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att på allvar räkna med igen.
Percy Andersson, Mikael Lindgren och Thomas Åkerberg, Ambition Sverige, politikområde Utbildning | Foto: Depositphotos.com
Referenser
Det är dags att ifrågasätta JM:s existensberättigande. Den fyller ingen meningsfull funktion och bör avvecklas. I stället kan resurserna användas till praktiska, målstyrda insatser inom skola, högre utbildning och arbetsmarknad.
Myndigheten har vuxit snabbt och har i dag cirka 112 kvinnor och 24 män anställda. Förklaringen till ojämställdheten, säger myndigheten, är att kunskapsområdet ”attraherar fler kvinnor”. Därmed erkänns underförstått att mäns och kvinnors intressen skiljer sig åt; ett antagande som annars ofta förnekas i myndighetens egen ideologi.
Sverige rankas som EU:s mest jämställda land enligt EIGE (European Institute for Gender Equality). Psykologen Jordan B. Peterson tar ofta Sverige som exempel på att ju friare val människor kan göra, desto större blir könsskillnaderna i yrkesvalet. Det talar för biologiska skillnader i intressen på gruppnivå: män söker sig oftare till tekniska områden, kvinnor till vårdande och sociala yrken.
Svensk jämställdhetspolitik utgår från antagandet att könsskillnader enbart är sociala konstruktioner. Om könen antas vara biologiskt lika följer också idén att ojämna utfall måste korrigeras genom styrning eller särbehandling. Resultatet blir att jämställdhet reduceras till lika utfall, snarare än lika möjligheter.
Högskoleprovet gynnar män, relativt betyg, eftersom skolan generellt passar flickor bättre. Utan högskoleprovet hade flera utbildningar – juridik, psykologi, socionom, läkar- och tandläkarprogrammen – haft avsevärt färre manliga studenter. Handelshögskolan i Stockholm införde nyligen krav på högskoleprov minst 1,25, för att motverka glädjebetyg, vilket minskade andelen antagna kvinnor kraftigt. Kravet slopades snabbt. När styrmedel gynnar kvinnor accepteras det, när de gynnar män uppfattas de som problematiska.
Könsobalansen är ännu tydligare i vissa yrken. Djurskyddshandläggare är i vissa län 100 procent kvinnor, veterinärutbildningen har i dag 80–90 procent kvinnor, vilket fått praktiska konsekvenser för lantbruket genom brist på stordjursveterinärer. När kvinnor dominerar hörs sällan krav på jämställdhetsåtgärder.
I Den mjuka staten beskriver Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson hur feminiseringen av centrala samhällsfunktioner resulterar i en stat med lägre krav, svagare auktoritet och mindre regelefterlevnad. Begreppet ”mjuk stat” myntades ursprungligen av Gunnar Myrdal. Exempel är polisens defensiva strategi vid upplopp, skolans sänkta prestationskrav och en ökad tolerans mot fel i offentlig tjänst. Kvinnodominerade arbetsmiljöer beskrivs också ofta som konfliktfyllda, något som bland annat belysts i granskningar av Länsstyrelsens djurskyddsenhet i Skåne som haft massavhopp av personal de senaste åren.
Inom akademin möter Jämställdhetsmyndighetens genusbaserade förklaringsmodeller ökande kritik. Denna avfärdas ofta som okunnig eller bakåtsträvande, vilket undergräver den akademiska friheten och myndighetens egen legitimitet.
Resultaten måste granskas. Trots stora anslag och omfattande administration är konkreta förbättringar svåra att identifiera. Mycket arbete läggs på processer och policydokument, medan de faktiska könsskillnaderna består, ibland förstärks de i linje med den så kallade jämställdhetsparadoxen.
Så hejdå Jämställdhetsmyndigheten!
Astrid Lofs, biolog, fil dr, Ambition Sverige
Sjuklönereglerna lägger en orimlig risk på små arbetsgivare och gör att många avstår från att anställa. Staten bör ta över mer av kostnaden i de minsta bolagen.
När en anställd blir sjuk står individen själv för en dags karens. För företaget innebär sjukfrånvaron däremot ett ansvar för upp till 14 dagars sjuklön. Det är ett system som i praktiken fungerar för större arbetsgivare, men som kan vara förödande för de små företag som utgör ryggraden i svensk ekonomi.
För en liten firma med två, tre eller fyra anställda kan en längre sjukskrivning snabbt bli ett hårt slag. Kostnaden för sjuklön kombineras med produktionsbortfall, ersättningspersonal och administration. En sjukskrivning kan helt enkelt bli skillnaden mellan vinst och förlust – eller i värsta fall mellan överlevnad och nedläggning.
Sverige behöver fler små företag som växer, inte fler regler som håller tillbaka viljan att anställa.
Det nuvarande sjuklönesystemet är byggt för en verklighet med stora arbetsgivare, där riskerna sprids över hundratals anställda. Men för småföretagaren – frisören, snickaren eller kaféägaren – innebär en sjukskrivning en orimlig ekonomisk börda. Resultatet blir att många drar sig för att anställa, särskilt sin första medarbetare.
Det är olyckligt. Sverige behöver fler små företag som växer, inte fler regler som håller tillbaka viljan att anställa.
Ambition Sverige föreslår att företag med färre än fem anställda endast ska ha ansvar för en dags sjuklön – lika lång tid som den enskilda individen. Därefter bör staten ta över sjuklöneansvaret.
För företag som växer kan ansvaret öka stegvis i takt med antalet anställda. På så sätt skapas ett rättvist och proportionerligt system, där riskerna fördelas efter företagens faktiska förmåga att bära dem.
Trygghet och tillväxt kan gå hand i hand.
Vår reform skulle:
Det är dags för en förändring. Ett modernt sjuklönesystem ska uppmuntra ambition – inte straffa den.
Micael Hamberg och Bo Hansson, talespersoner för Ambition Sverige
Anneli Kullberg, medlem Ambition Sverige – Borås Sjuhärad
Håkan Julander skriver att man inte behöver dela alla Elsa Widdings åsikter, men det går inte att missa att Elsa är “den enda politiker som verkligen jobbar politiskt i riksdagen”. Julander konstaterar att Elsa säger vad hon menar och inte låter sig tystas.
Håkan Julander:
“Elsa Widding kan säga vad hon tror på. Därför är hon i egentlig mening den enda politikern i riksdagen.”
“Det är hisnande kusligt att höra Elsa berätta om hur arbetet i riksdagen går till och hur begränsade och odugliga våra folkvalda är.”
Videointervjun med Elsa Widding är 1 timme och 37 minuter och du kan se den på Dissidentpodden, publicerad på Substack.
Bild: Dissidentpodden
Försvarsminister Pål Jonson sa i den senaste interpellationsdebatten med Elsa Widding att ”över 80% av det ukrainska folket vill fortsätta den här kampen enligt de mätningar som finns”, men en opinionsundersökning från Gallup från juli 2025 visar att endast 24% av befolkningen vill ha ett fortsatt krig. Hela 67 % vill ha en förhandlad fred.
Det här betyder med andra ord att försvarsministern kör över det ukrainska folket när han propagerar för en fortsatt krigsinsats.
Pål Jonson står också bakom de europeiska ledarnas förhandlingsförslag som bygger på att allt ockuperat territorium ska återlämnas till Ukraina som efter krigsslutet ska få ha en militärmakt med 800 000 man och få möjlighet att bli en del av Nato.
Rysslands mål med dess militära operation har från början varit att Ukraina ska förbli neutralt och endast tillåtas ha en krigsmakt som inte kan hota Ryssland. Om detta kan man tycka vad man vill men jag refererar bara till vad ryska företrädare uttryckt.
Tror verkligen Pål Jonson att Ryssland som fört ett mycket kostsamt krig i snart fyra år och förlorat hundratusentals män bara ska packa ihop och åka hem?
Sådana förutsättningar för en fredsförhandling tyder bara på en sak. Pål Jonson och regeringen vill inte se ett slut på kriget och man kan verkligen fråga sig varför just nu när en överväldigande majoritet av det ukrainska folket vill ha en förhandlad fred så snart som möjligt.
Detta är Inte är svårt att förstå när Ukraina förlorat mer än 1,5 miljoner soldater i döda och saknade. I det senaste utbytet av kroppar var det 40 ukrainska för varje rysk.
Elsa Widding och Pål Jonson | Foton: T. Sassersson och Riksdagen
I detta för Ukraina fruktansvärt pressade läge vill Pål Jonson se en fortsättning på kriget motiverat av en lögn om folkligt stöd. Pål Jonson uttrycker att Sverige fortsätter att stödja Ukrainas krigsinsats så länge det ukrainska folket vill det, men nu vill ju inte det ukrainska folket det längre.
Kommer Jonson böja sig för folkets vilja eller kommer han likt andra europeiska ledare mana på Zelensky att fortsätta skicka sina män in i den ryska ”köttkvarnen”?
Om stödet till Ukraina säger försvarsministern:
”Det är ett stöd som vi betalar med kronor och ören dom ukrainska soldaterna betalar i blod och det ska vi vara tacksamma över”.
Nu är det dock så att det Ukrainska folket inte längre vill betala med sitt blod, det vill ha fred.
Sverige har inte lagt två strån i kors för att det ukrainska folkets uttryckliga önskan om en förhandlad fred ska bli verklighet.
Pål Jonson säger att stödet till Ukraina är en investering i vår egen säkerhet! Hur kan det vara moraliskt försvarbart att uppmuntra ett krigstrött och förblödande folk att fortsätta att förblöda för vår säkerhets skull?
Hela resonemanget bygger på en intensiv propagandainsats som ingjutit ett sådant rysshat i svenska folket att det är berett att offra var fjärde skattekrona (5% av BNP) på vapen till ett tänkt krig mot Ryssland som inte går att vinna. Man har inbillat folket att Ryssland efter en fred i Ukraina omedelbart skulle kastar sig över Sverige och övriga EU länder. Ett scenario som helt saknar stöd i verkligheten.
De som tjänar på denna verklighetsbeskrivning är naturligtvis försvarsindustrin och dess ägare.
Trump och USA försöker få till en förhandlingslösning eftersom deras krigsindustri inte behöver förlita sig på att få avsättning för sina vapen i Ukraina, de har sett till att få sälja mängder med vapen till EU som sedan skänker dom till Ukraina.
Trump som är en deal-maker av rang har även lyckats avkräva EU länderna ett löfte om att spendera 5% av deras BNP på vapen, vilket motsvarar 23% av Sveriges årsbudget. EU länderna har också skrivit på ett avtal om att köpa amerikanska vapen till ett värde av 750 miljarder euro. Vapen som ska göra EU redo för ett krig mot Ryssland 2030.
Om nu Ryssland hade för avsikt att ockupera länder i Europa hade det väl gjort det för länge sedan innan vi hade hunnit bygga upp våra krigsmakter. Vad ska vi förresten med alla dessa vapen till?
Ett krig mot Ryssland är omöjligt att vinna p.g.a. att Ryssland är en ledande kärnvapenmakt med världens mest sofistikerade kärnvapen och en försvarsdoktrin som säger att kärnvapen kommer att användas om moderlandet blir hotat. Vill Pål Jonson ha ett kärnvapenkrig?
Alla som tidigare har försökt besegra Ryssland har misslyckats och då före kärnvapenepoken. För att ta några exempel har Sverige, Polen, Osmanska riket, Frankrike och Tyskland alla förlorat krig mot Ryssland. Dags för eftertanke?
Förutom kärnvapen förfogar Ryssland också över en hel arsenal av hypersoniska robotvapen som idag inga kända luftförsvarssystem kan bekämpa. Hela Pål Jonsons och regeringens resonemang är så galet och verklighetsfrämmande att man tar sig för pannan.
Sveriges utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, uttryckte med emfas nyligen sin syn på fredsförhandlingarna och de föreslagna 28 punkterna. Hennes förslag är istället ett tvåpunktsprogram: 1, Förstärka Ukraina. 2, Försvaga Ryssland. Hur kan det komma sig att Sveriges utrikespolitik nu degraderats till den grad att den går ut på att försvaga andra länder? Handlar inte utrikespolitik om att skapa goda relationer till andra länder?
Vi får hoppas på en snar tillnyktring hos våra ansvariga ministrar annars riskerar Sverige att sjunka allt djupare ner i det träsk av felbedömningar och lögner de skapat för vårt stackars sargade land.
Det ukrainska folket vill ha fred. När ska det svenska folket få säga sitt? Vore det inte på sin plats med en folkomröstning om fortsatt ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina?
Ulf Gabrielsson, talesperson Försvar och Säkerhet för Ambition Sverige (A) | Foto: Torbjörn Sassersson, 18 nov 2025, Spanien
I en allt hårdare linje mot invandring och säkerhetshot har USA:s president Donald Trump undertecknat Executive Order 14161, som nu hotar att kraftigt förändra inresereglerna för miljontals turister och affärsresenärer.
Ordern, signerad den 20 januari 2025, kräver att inresande från visumfria länder, inklusive de flesta EU-länderna – redovisar upp till fem års sociala medier-aktivitet, ringda telefonnummer, e-postadresser och biometriska data som fingeravtryck och iris-skanningar. Det är en eskalering av Trumps ”America First”-agenda, men också ett steg som kritiker varnar för kan leda till en global kedjereaktion av åsiktskontroll vid gränserna.
För resenärer från 42 visumfria länder, som Sverige, Storbritannien och Tyskland, har den elektroniska resetillståndsprocessen (ESTA) hittills varit en enkel formalitet – en online-ansökan mot en avgift på 40 dollar för upp till 90 dagars vistelse, men enligt ett förslag från U.S. Customs and Border Protection (CBP), publicerat i Federal Register den 10 december, blir det snart obligatoriskt att lämna ut detaljerad personlig information. Bland annat:
CBP motiverar förändringarna med hänvisning till Executive Order 14161, som syftar till att ”skydda USA mot utländska terrorister och andra hot mot nationell säkerhet och allmän säkerhet”. Processen väntas ta betydligt längre tid – från dagar till veckor – och påverkar inte bara nya resenärer utan även de som redan vistas i USA på visum, vilka nu ska genomlyses retroaktivt.
Turismen har redan drabbats hårt. Enligt U.S. Travel Association förväntas antalet internationella besökare minska med 6,3 procent under 2025, med en förlorad intäkt på 12,5 miljarder dollar – delvis på grund av Trumps restriktiva politik. Experter varnar för att de nya reglerna kan skrämma bort ännu fler, särskilt inför evenemang som VM i fotboll 2026.
Det mest kontroversiella är hur dessa data ska användas. Det är fortfarande oklart exakt vilka åsikter som kan leda till avslag, men mönstret är tydligt från befintliga fall. Redan idag avslutas studentvisum för utländska studenter som kritiserat Israel eller engagerat sig i propalestinska aktiviteter. Ett exempel är den turkiska PhD-studenten Rümeysa Öztürk vid Tufts University, vars visum revs i mars 2025 efter en opinionsartikel som kritiserade universitetets hantering av Gaza-konflikten. Hon greps och hölls fängslad i sex veckor innan en federal domstol tillfälligt återställde hennes status, med hänvisning till brott mot yttrandefriheten.
Liknande fall inkluderar Mahmoud Khalil och Mohsen Mahdawi vid Columbia University, vars visum drogs in för ”antisemitiska protester” och ”stöd till terrorism” – termer som kritiker menar används brett för att tysta dissidenter. En senior tjänsteman vid State Department vittnade nyligen i domstol att kritik mot israelisk politik, som krav på minskat militärt bistånd eller ”avskaffande av sionism”, kan väga in i visumbeslut.
Detta knyter an till ett läckt DOJ-memo från justitieminister Pam Bondi, daterat 4 december 2025, som utvidgar definitionen av ”inhemsk terrorism”. Memoet listar åsikter som ”anti-amerikansk”, ”anti-kristen” och ”anti-kapitalistisk” som potentiella indikatorer på terrorhot, tillsammans med stöd för ”massinvandring”, ”radikal genusideologi” och motstånd mot immigrationslagar. FBI uppmanas att upprätta listor över misstänkta grupper och erbjuda belöningar för tips – en policy som kritiker kallar ”en tankepolislagen” och ett hot mot första tillägget i USA:s konstitution.
Dessa kriterier väntas appliceras på inresande, vilket innebär att en tweet om klimaträttvisa eller kritik mot amerikansk utrikespolitik potentiellt kan blockera din resa.
USA:s politik riskerar att utlösa en dominoeffekt. EU-kommissionen har ännu inte officiellt svarat på förslaget, men oro växer i Bryssel och medlemsländerna. Enligt Euronews och BBC kan de nya reglerna leda till ömsesidiga krav: EU-medborgare som tvingas öppna sina profiler offentligt för amerikanska myndigheter kan mötas med liknande screening vid inresa till Europa. Tysklands utrikesministerium har redan varnat för att ”reciprocitet” kan bli nödvändig, medan Frankrikes regering diskuterar biometriska kontroller för amerikanska resenärer.
Storbritannien, som inte är EU-medlem, men del av visumfria programmet, har gått längre. Landet har nyligen arresterat journalisten Richard Medhurst under Terrorism Act 2000, misstänkt för att ”uttrycka stöd för en förbjuden organisation” genom sin rapportering om Gaza och Libanon. Medhurst, en syrisk-brittisk journalist med över en miljon följare, hölls i 24 timmar utan tydlig förklaring – ett fall som NUJ och IFJ kallar ett ”kylande hot mot pressfriheten”.
Även den före detta parlamentsledamoten George Galloway, ledare för Workers Party of Britain, greps i september 2025 vid Gatwick Airport under counter-terror-lagstiftning. Han och hans fru förhördes i timmar om sina åsikter kring Gaza-konflikten, utan att formellt arresteras, men med order om att de inte fick lämna platsen. Galloway beskrev det som ”politisk förföljelse” och en del av en bredare kampanj mot vänsteropposition.
Dessa incidenter illustrerar en trend: Länder som Storbritannien och potentiellt EU-länder inför nu egna register över ”fel” åsikter och kontakter, med krav på ”rena” profiler för inresa. Det skapar en värld där resor inte bara kräver pass, utan politisk lojalitet.
För den genomsnittlige svenske turisten betyder det här betydligt längre väntetider, högre osäkerhet och en känsla av övervakning. Även affärsresenärer riskerar stoppas om en gammal tweet flaggas som ”anti-amerikansk”, och för aktivister? Det är en direkt attack på yttrandefriheten, som ACLU och FIRE kallar ”ideologiskt betingad terrorismbekämpning”.
Trump-administrationen försvarar sig med nationell säkerhet, men kritiker pekar på bristen på tydliga riktlinjer – vad är egentligen ”hatisk ideologi”? Som Loyola Law Schools professor Marissa Montes noterar: ”Det är brett och diskretionärt, vilket ger tjänstemän makt att tolka efter tycke.”
Medan förslaget är ute på remiss, är det troligt att det träder i kraft snart. Resenärer uppmanas att rensa profiler och vara försiktiga, men i en demokrati borde tankar vara fria, inte gränsbevakade. Frågan är: Kommer världen att acceptera en framtid där passet kräver politisk renhet?
Göran Reuterdahl, fd Vice President i bolag som Ericsson och Microsoft samt VD i mindre börsbolag, talesperson för Svensk Suveränitet i Ambition Sverige | Foto: Ulf Gabrielsson, retusch Andreas Jansson
Vi är ett nystartat parti med stora ambitioner – att komma in i riksdagen 2026. Idag hålls verksamheten vid liv tack vare stöd från er, våra fantastiska medlemmar, men för att ta nästa steg behöver vi förstärka vår ekonomiska grund och hitta större externa finansiärer.
För att lyckas med detta vill vi etablera en stiftelse, med syftet att underlätta för sponsorer att göra större donationer. För att kunna bilda stiftelsen behöver vi samla in ett startkapital, därför vänder vi oss ödmjukt till dig som medlem i Ambition Sverige.
Kan du bidra med en gåva – stor som liten – så hjälper du oss att nå målet.
Det behövs 150 000 kronor för att starta stiftelsen. Som nystartat parti saknar vi partistöd och är helt beroende av externa donationer. Varenda krona gör skillnad och tar oss ett steg närmare målet.
Du som har möjlighet att hjälpa till kan swisha ditt bidrag till 123 433 63 84, eller överföra pengar till vårt kontonummer SHB 6151 794 503 632 alternativt Bankgiro 5030-9715.
Tack på förhand för ditt stöd. Märk bidraget ”Stiftelse”.
Tillsammans kommer vi att lyckas!
Text: Elsa Widding | Foto: Torbjörn Sassersson