Järfällas Årsredovisning 2025

Ett folkhem eller ett svek?

Vem ska Sverige vara till för – och vart tog folkhemmet vägen?

Det finns ögonblick då man måste stanna upp och fråga: Vad håller vi på att göra? Vem är det vi bygger samhället för? Och vem är det som får betala priset?

I Bäckebo bor Ingemo Keib, 78 år. Hon är änka och sjuklig, en människa som gjort allting ”rätt” i livet. Hon har arbetat, betalat skatt, tagit hand om sin familj och vårdat sitt hem. En människa som aldrig bett om mer än att få leva sina sista år i trygghet. 

Men i dagens Sverige räcker inte det längre.

Hon tvingas nu betala för en VA-anslutning hon aldrig beställt, en ”möjlighet” hon inte kan använda. Hon tvingas pantsätta sitt hem för att finansiera ett beslut som hon aldrig varit delaktig i. Hon tvingas leva på 800 kronor i månaden, medan kommunen tar 72 422 kronor i utmätning. 

Hon tvingas möta en myndighet med obegränsade resurser, medan hon själv inte ens har råd att ta ett nytt vattenprov.

Detta är inte värdigt ett land som en gång byggde sitt samhälle på idén om trygghet, solidaritet och rättvisa.

Detta är inte värdigt ett land som kallade sig ett folkhem.

För vad är ett folkhem om inte ett löfte? Ett löfte om att den som är svag inte ska krossas av systemet. Ett löfte om att den som är gammal inte ska behöva frukta sin egen kommun. Ett löfte om att myndigheter ska stå på medborgarens sida – inte över den.

I dag ser vi något annat. Vi ser hur regelverk, skrivna långt från människors vardag, tillämpas utan hänsyn till konsekvenserna. Vi ser hur kommuner hänvisar till ”strikt lagstiftning” medan människor förlorar sina hem. Vi ser hur ekonomiskt svaga hushåll tvingas bära kostnader som skulle knäcka även en välmående familj. Vi ser hur maktbalansen har förskjutits – från medborgaren till myndigheten.

Människor som Ingemo, som har varit med och byggt upp det här landet, tvingas nu lämna ifrån sig det lilla de har kvar.

Det är inte bara orättvist, utan omänskligt.

När människor inte längre kan försvara sig mot sådana här beslut, när de tvingas pantsätta sina hem för att följa kommunala regler som inte går att förstå – då har något viktigt i samhället gått sönder. 

Det är därför föreningen “VA i Tiden” finns. Det är därför vi skriver och protesterar.

Ingemos fall är inte ett undantag, utan ett av många fall som visar på att vi har ett systemfel.

Vi kräver inte privilegier eller särbehandling. Vi kräver bara det som en gång var självklart: Att människor ska behandlas med värdighet och att myndigheter ska ta ansvar för sina egna misstag. Att lagar ska tillämpas med förnuft. Är detta verkligen för mycket begärt?

Mikael Richter
Ambition Sverige

Sluta svälta våra äldre på klimatalarmismens altare

Sverige har en växande skuld till den generation som byggde landet. Det handlar inte bara om pensioner eller vårdplatser, utan om något så basalt som maten på tallriken. Under täckmanteln ”klimatsmart kost” och Agenda 2030:s pekpinnar tvingas våra äldre i dag äta en näringsfattig diet som direkt skadar deras hälsa. Det är dags att vi slutar prioritera ideologiska klimatnarrativ framför vetenskap och livskvalitet.

Vetenskapen talar klarspråk

Forskningen är tydlig, men ignoreras flitigt av de politiskt korrekta i maktens korridorer. Studier som publicerats i bland annat Läkartidningen visar att ett högre intag av kött är kopplat till en lägre risk för demens. Äldre som äter ordentligt med kött och animaliskt protein uppvisar en betydligt bättre kognitiv förmåga än de som tvingas på en växtbaserad diet. Kött är inte bara mat; det är hjärnbränsle.

Äldre personer behöver mer protein, mer fett och högre näringstäthet för att bibehålla muskelmassa och kognition. Att i det läget byta ut näringsrikt kött mot processade substitut eller ”klimatsmarta” grönsaksröror är inget annat än ett medicinskt experiment på en försvarslös grupp.

Undernäring som ett resultat av klimathysteri

Samtidigt som vi talar om hållbarhet, ökar matsvinnet inom äldreomsorgen lavinartat. Varför? För att maten som serveras är i alldeles för stora portioner för att nå näringsinnehåll. När maten inte smakar eller mättar på riktigt, hamnar den i soptunnan. Resultatet blir en skenande undernäring som leder till fallolyckor, förvirring och för tidig död.

Det är ett absurt svek att svenska skattemedel används för att finansiera en ”klimatomställning” som bokstavligen svälter våra skattebetalare. Att ställa mänsklig hälsa mot ett tvivelaktigt klimatnarrativ är djupt oetiskt. Agenda 2030 har blivit en tvångströja som kväver det sunda förnuftet och den evidensbaserade vården.

Ambition Sverige kräver förändring

Vi i Ambition Sverige accepterar inte att våra äldre görs till offer för internationella agendor och alarmism. Vi kräver:

• Riktigt kött på tallriken: Proteiner och fetter från animaliska källor måste prioriteras för att säkra kognitiv hälsa.
• Evidens framför ideologi: Kosten inom äldreomsorgen ska styras av geriatrisk forskning, inte av klimataktivister.
• Slut på flosklerna: Släng Agenda 2030 i papperskorgen och fokusera på att de som byggt vårt land får den näring de förtjänar.

Att ge våra äldre ordentlig mat är inte en klimatfråga – det är en fråga om grundläggande respekt och medicinsk anständighet. Det är dags att vi prioriterar svenska liv framför globala narrativ.

Anneli Kullberg

Ambition Sverige Mark

Tänk dig din mormor, mamma, farfar. Hon som bakade kanelbullar, han som berättade historier från kriget och höll din hand när du var rädd. Nu sitter de och väntar på hemtjänsten. Plastlådan med den industrilagade maten behöver värmas i en icke existerande mikrovågsugn. Grönsakerna är bleka, ärtbiffen smaklös och potatisen sönderkokt. Näringsinnehållet gör de äldre svagare för varje dag. Undernärda, utmattade, ensamma. Personalen har inte tid att sitta kvar och prata. De skyndar vidare till nästa.

När hon hostar lite för mycket eller verkar trött, dyker plötsligt trygghetssprutorna upp. Palliativ vård, heter det. ”Mormor ska dö”, som Uppdrag granskning så skoningslöst avslöjade i sin serie. Mediciner avsedda för livets allra sista timmar ges till människor som fortfarande äter, dricker och är vakna, ibland utan riktig läkarundersökning och utan att anhöriga alltid får veta. Det är inte vård i livets slutskede – det är aktiv dödshjälp i praktiken, dold bakom fina ord och överbelastade system. Hur många mormödrar och farfäder har somnat in för tidigt för att någon någonstans tyckte att det var ”skäligt”?

Samtidigt tvingas de som ändå kämpar på att hantera ett samhälle som inte längre ser dem. BankID, e-tjänster och snart statliga digitala ID där allt ska gå via mobilen eller datorn. De som aldrig lärt sig, som har darriga händer och nedsatt syn, eller helt enkelt inte har råd med den senaste tekniken, stängs ute. De kan inte boka besök, betala räkningar eller ens be om hjälp. De blir osynliga. Glömda i ett Sverige som prioriterar effektivitet framför människovärde.

Det här är inte en slump. Det är resultatet av ett system som under årtionden prioriterat annat än just de som byggde Sverige. Vi har sett hur pengar gått till annat än kärnverksamhet, hur byråkrati och digitalisering slagit hårdast mot de svagaste. Och vi, deras barn och barnbarn, har låtit det ske. Vi har skyndat förbi och trott att våra sociala skyddsnät fungerar. Våra föräldrar har också trott att hjälp skulle finnas när den behövs som mest. Men den finns inte där längre.

Det är dags att känna skammen. På riktigt. För varje kall måltid, varje onödig spruta, varje gammal människa som inte kan nå sin hemtjänst för att systemet kräver en app.

Vi i Ambition Sverige har i vårt partiprogram en tydlig linje: Äldreomsorgen ska bygga på trygghet, värdighet och respekt för den enskilda människan. Partiet kräver rättsskydd i äldreomsorgen och att vi prioriterar svenska pensionärer som slitit ett helt liv. Vi vill höja grundavdraget för pensionärer rejält så att de som byggde landet får behålla mer av sin pension och slipper leva i fattigdom. Migration, krig och EU-medlemskap dränerar resurser från välfärden – pengar som istället borde gå till bättre mat, mer personal och en omsorg som inte behandlar människor som kostnader.

Vi behöver en politik som sätter människan först igen. Som säger nej till en digitalisering som utestänger generationen som kämpade för vårt välstånd. Som kräver att palliativ vård är just lindring – inte en genväg till döden. Som ser till att maten är varm, näringsrik och serveras med tid och värdighet.

Din mormor, pappa eller morbror förtjänar inte att dö i tystnad medan vi scrollar vidare. De förtjänar att bli sedda, hörda och värderade ända till slutet. Det är dags att vakna. Det är dags att kräva en äldreomsorg med ambition – inte acceptans av förfall.

Anneli Kullberg

Ambition Sverige Mark

Yttrande över KST 2018/503 Detaljplan för Barkarby centrum,
fastigheten Barsbro 7:2 med flera

Det finns inget som helst behov av ytterligare byggnation i kommunen och speciellt inte i Barkarby-Skälby, innan bl.a. Barkarbystaden och andra byggen är klara. Om det då visar sig att det finns någon efterfrågan så kan man alltid fundera på hur man bör gå vidare. Redan idag så är det ett överskott med lägenheter i olika former och kostnaderna är av karaktären skenande.

Kommunen har dessutom redan idag lån på över 5 miljarder som närmar sig 6. Bidrag på i storleksordningen 1 miljard om året med en budget på en bit över 4. Det finns mycket att säga om hur ekonomin sköts i kommunen men det är helt uppenbart att ytterligare byggprojekt bara kommer att lasta mer och utan någon egentlig behovsbild.

Allt har karaktären av att politikerna verkar trivas med stora projekt som sannolikt tilltalar deras ego med att ha vad man upplever som viktiga uppdrag. Tyvärr så drabbar det invånarna som överlag inte efterfrågar den här typen av kostnadsökningar och förtätningar.

Så sammantaget är yttrandet: Begrav hela detaljplanen! (och återöppna Barkarbybron)

Fortsatta steg vore att istället försöka arbeta för kommunens bästa med bland annat sådant som gagnar även befintliga invånare.

Mvh,
Magnus Dahlberg

Politiker och kommunens tjänstefolk är enligt LKBR, Lagen om Kommunal Bokföring och Redovisning, befriade från straff och ansvar. Andra som är befriade är infantila som omhändertas på institutioner för att inte skada allmänheten.

Bryter politiker och tjänstefolket mot LKBR. finns ingen påföljd och man kan obehindrat upprepa grovt bokföringsbrott som i övriga samhället ger 6 års fängelse. Vi har ett nytt frälse, en ny adel, som har egna lagar.

Parasit och Idiot är politiska begrepp från de gamla grekerna och avser snyltare och politiskt obegåvade nära templet, det politiska maktcentret.

Dagens gängkriminella har egna regler och likheten med dagens politiker är påfallande när det gäller att utnyttja samhällets gemensamma tillgångar till egen fördel.

Domstolar kan ersättas av AI

Järfälla kommun har dolt en förlust på 715 miljoner kr, främst genom avskrivning av Sveriges Riksdag utlovad mark i Barkarby som ersättning för T-bane bygget.

I Årsbokslut 2023 manipulerades ingående balans så att denna betydande avskrivning inte påverkade resultatet genom att inte ta upp avskrivningen i resultaträkningen vilket skulle ha gett en förlust på närmare 600 miljoner .

Enligt LKBR, lagen som inte har något straffansvar, måste en förlust av eget kapital (kommuninvånarnas nettoförmögenhet), återställas inom tre år, vilket betyder stora sparkrav.

Saken har anmälts till Förvaltningsrätten som i DOM inte med en rad behandlade de fyra paragrafer i LKBR som Järfälla Kommun brutit mot. Saken tog 14 månader att behandla, normalt tar motsvarande ärenden enl. Förvaltningsrätten 4 månader.

Det bristfälliga domslutet överklagades till Kammarrätten som inte kunde ge prövningstillstånd. Tid ytterligare 5 månader.

Efter att rådfrågat Gemeni, Googles AI, tog det 10 minuter att fastställa lagbrott och efter ytterligare 10 minuter fick jag förslag om överklagan till Högsta Förvaltningsrätten.

Frågan är nu om jag skall räkna in Justitias tjänarinnor till ,,,,,,,, ?

Överklagan till Högsta Förvaltningsdomstolen

Ambitions Sverige i Järfälla ställer upp i val till Kommunfullmäktige. Vill du hjälpa till att stötta Ambition Sverige i Järfälla så bli medlem.

En pågående grundlagsändring kan göra det nästintill omöjligt för Sverige att lämna EU – även om en majoritet av folket och en majoritet av riksdagsledamöterna så vill. Om beslutet går igenom innebär det att Sverige i grundlagsfrågor riskerar att förvandlas till ett odemokratiskt minoritetsstyre. Ambition Sverige mobiliserar nu en opinion för att stoppa det här beslutet.

Det första av två riksdagsbeslut för den här grundlagsändringen togs den 1 oktober. Det nästa och avgörande beslutet planeras att tas omedelbart efter det kommande riksdagsvalet.

År 1994 röstade 52,3 % av väljarna för ett EU-medlemskap. 2010 skrevs det svenska EU-medlemskapet in i grundlagen. Hittills har en sådan grundlagsändring krävt två enkla majoritetsbeslut i riksdagen.

Det betyder att om en majoritet av svenska folket framöver ångrar sig och önskar lämna EU, måste det här inskrivna EU-medlemskapet först röstas bort. Hittills har det varit möjligt med precis de två enkla riksdagsmajoriteter som 2010 beslutade att skriva in EU-medlemskapet i grundlagen.

Idén med grundlagar är att de ska vara en stomme för det demokratiska rättssamhället. Nu är det på väg att förändras genom en proposition i riksdagen med titeln Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende (2024/25:165). I den föreslås att det ska krävas en kvalificerad majoritet för det andra och avgörande riksdagsbeslutet för en grundlagsändring.

Det innebär att en riksdagsminoritet på bara 34 % framöver kan blockera ett sådant beslut. Även om en majoritet av svenska folket och/eller en riksdagsmajoritet är för. Således har vi i Sverige gått från ett demokratiskt majoritetsstyre till ett odemokratiskt minoritetsstyre.

I praktiken innebär det att Sveriges EU-medlemskap torde cementeras för alltid. Som det parlamentariska läget ser ut idag och som det förväntas se ut i framtiden, ter sig en tvåtredjedelsmajoritet för ett EU-urträde som orimligt. Inte minst om man också beaktar de hållhakar som EU har på Sverige.

Likaså torde det vara fullt rimligt att samma enkla  riksdagsmajoritet som skrev in EU-medlemskapet i grundlagen också ska kunna ta bort det. 

Regeringens uttryckta skäl för det här förslaget är att förhindra att ”en hastigt uppblossade folkopinion ifrågasätter annars vedertagna grundprinciper”. Kritikerna hävdar att det skälet är svårt att tro på givet att en grundlagsändring inklusive två riksdagsvoteringar med ett riksdagsval emellan tar många år att genomföra, något som knappt kan drivas fram av en ”hastigt uppblossande folkopinion”.

Bara den här grundlagsändringen har hittills tagit fem år från direktiv till det första riksdagsbeslutet. Flera kritiker menar därför att förslaget istället är till för att skydda de sittande makthavarna och inte medborgarna.

Det avgörande beslutet om lagen tas efter valet 2026. Ambition Sverige mobiliserar nu för att stoppa förslaget. Vi pekar på att upp till tre miljoner väljare är EU-skeptiska enligt den senaste opinionsmätningen från SCB (maj 2025) och att deras möjlighet till påverka kan försvinna om spärren höjs. Med de nya reglerna skulle en tredjedel av riksdagen således kunna avgöra om Sverige fortsatt kommer leva upp till det grundlagsstadgade folkstyret eller inte. Det är själva kärnfrågan.  

Text: Ulf Ström, oberoende talesperson för EU-frågor, Ambition Sverige | Bild: Ulf Ström och EU-Parlamentet i Brüssel | Foton: Ambition Sverige och Andrijko Z, CC BY-SA 4.0

Handläggare sitter på myndigheter och dikterar villkoren för vilken politik som ska föras i Sverige. Jimmie Åkesson (SD) gnäller, men förändrar ingenting i grunden med myndighetsmakten. Han sysslar mest med signalpolitik.

I tisdags den 10:e mars intervjuade DN i artikeln ”Jag är hundra procent säker – myndigheterna motarbetar oss” Jimmie Åkesson om SD:s vindriktning, vad SD vill åstadkomma och hur han ser på svensk politik och landets framtid.

Jimmie Åkesson är helt säker på att myndigheter motarbetar honom och Sverigedemokraterna i stort. Han menar att olika myndigheter motarbetar lagförslag och andra åtgärder som krävs för att rädda Sverige. Det han säger är korrekt, att myndigheter i högsta grad motarbetar både SD och förslag, som övriga regeringen lägger.

Exempel på bra men motarbetade förslag är “visitationszonslagen” (visitation i säkerhetszoner) och informationspliktslagen.

Den förstnämnda handlar om att polisen ska kunna visitera personer i extra utsatta områden utan skälig misstanke. Den fick öknamnet ”angiverilagen” av etablerade medier och det rödgröna blocket.

Den andra handlar om att personer som jobbar inom myndigheter måste meddela relevanta myndigheter om de får vetskap om att en person uppehåller sig i landet illegalt med syftet att motverka både gängkriminalitet och social parasitism samt terrordåd på svensk mark.

“Visitationszonslagen” blev kraftigt reviderad. Den kan enbart användas i direkt anslutning till ett väldigt grovt brott och då enbart två veckor åt gången och måste förlängas av en åklagare, inte polischefen själv.

Informationspliktslagen ska enligt Akademikerförbundet SSR endast omfatta sex myndigheter: Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Från början inkluderade den även vård, skola och omsorg, men det har man släppt. Det är i dessa myndigheter som illegala personer upptäcks i störst omfattning.

Jimmy Åkesson låtsas som om han gör tillräckligt åt problemen, men det är enbart signalpolitik. Faktum är att Åkesson gör extremt lite för att avhjälpa problemen.

Problemet är att myndigheter motarbetar alla förslag som de anser är dåliga. Alltså sitter personer på myndigheter och dikterar villkoren för vilken politik som bör föras i Sverige. Det kallas för politisk aktivism. Polisen Peter Springare och socialhandläggaren Maria Rennerstam tar upp bra exempel i sina böcker.

Myndighetsmakten

Problemet är att myndighetsaktivism i allt från mindre myndigheter till höga domstolar innebär en stor maktpåverkan. Ett annat ord för denna myndighetsaktivism är den ”djupa staten” och det handlar om hur personer i myndigheter bestämmer över landets politiska inriktning.

Vi i Ambition Sverige anser därför att vi måste avskaffa maktfördelningsprincipen för att lösa dessa problem. Det betyder inte att vi vill att en regering ska få oinskränkta möjligheter, men problemet med det system som vi har är att det är byggt för ett annat Sverige.

Väldigt få människor på 1980- och 90-talet kunde ana att vi skulle få en systemhotande brottslighet, men i dag har vi det. I dag har vi kriminella klaner och nätverk som hotar våra kommuner, landsting och även staten genom infiltration.

Sådana exempel finns det gott om idag och det krävs speciella åtgärder vid en sådan force majeure-situation som vi nu befinner oss i. Vi kan inte vänta på att personer på svenska myndigheter tar sitt förnuft till fånga. Det är vårt land det handlar om och om det ens kommer att finnas något Sverige värt att leva i för våra barn och barnbarn.

Ett Sverige utan maktfördelningsprincipen kan istället ha ett fungerande konstitutionsutskott. Idag har vi ett KU, men det fungerar utan repressalier och innebär bara en utfrågning. Vi såg det i NUON-affären.

Vad vi behöver är ett konstitutionsutskott som kan utdöma påföljder för politiker som gjort saker som varit direkt skadliga för Sverige. Det i kombination med återinförandet av tjänste- och ämbetsmannaansvaret, som Ambition Sverige vill införa, innebär att vi kan göra radikala förändringar relativt snabbt om vi får makten i Sverige.

Vidtar vi inte dessa steg kommer makten i Sverige enbart vara reserverad för Socialdemokraterna, som via sina lojala tjänstemän och ämbetsmän ser till att Sverige bedriver socialdemokratisk politik oavsett vilka som sitter i regeringen.

För att bryta den onda cirkeln måste vi alltså bryta maktfördelningens grepp om Sverige, för ett myndighetsstyre är djupt odemokratiskt.

Ambition Sverige vill förlägga mer makt åt folkets vilja genom demokrati. Att gå och rösta i varje val och ändå veta att socialdemokratin är den allena rådande makten i Sverige är motsatsen till demokrati. Myndighetspersonal ska tjäna folkets vilja, inte styra över medborgarna.

Text: Ambition Sverige | Bild: Jimmie Åkesson och poliser som visiterar | Originalfoton: Tommy Winterskiöld Vestlie (CC BY 2.0, Wikimedia) och Johan Nilsson omgjort med Grok AI, ®AmbitionSverige

Relaterat: Nu får polisen visitera – utan konkret brottsmisstanke, 25 april 2024, Sveriges Radio

Kriget i Iran kryper sakta, men säkert närmare Europa. En engelsk flygbas på Cypern har attackerats av Iran. Frågan är vad som händer om Iran sätter en ballistisk missil i tyska Ramstein, USA:s största flygbas i Europa? Då kan Tyskland åberopa paragraf 5, som säger att ett angrepp mot ett annat NATO-land också är ett angrepp mot samtliga länder som ingår i organisationen.

Med tanke på Sveriges ambitioner att alltid vara ”duktigast i klassen” är det inte helt otänkbart att utvalda svenska förband i detta läge skickas till konfliktområdet. Plötsligt är Sverige involverat i ett världskrig.

Regeringens proposition 2025/26:6 är en tydlig beslutsordning för NATO:s samlade verksamhet för avskräckning och försvar, som Riksdagen röstade igenom i höstas och som trädde i kraft den 1 december 2025, vilket gör det nu enklare att sätta in svenska militära insatser och något godkännande från Riksdagen behövs inte längre.

Regeringen får sätta in svensk väpnad styrka inom ramen för NATO:s avskräckning och försvar vid ett väpnat angrepp mot en NATO-allierad. Därutöver finns möjlighet till ytterligare insättande av en väpnad styrka av begränsad storlek och under begränsad tid om ett dröjsmål skulle medföra avsevärda men för angelägna svenska intressen eller om behovet uppkommer med kort varsel.

Detta innebär alltså att regeringen i brådskande och oförutsedda situationer kan besluta om en begränsad insats utan föregående riksdagsbeslut.

Något krav på vapenstillestånd eller fredsuppgörelse för att en militär insats inom ramen för Natos verksamhet för avskräckning och försvar ska kunna aktualiseras finns inte.

Tvåhundra år av framgångsrik alliansfrihet är nu ett minne blott.

Vad handlar kriget i Iran om?

I media diskuteras olika orsaker till vad som ledde fram till kriget i Iran där USA valde att anfalla landet. Det har handlat om Irans anrikning av uran, den vidriga och kvinnoförtryckande regimen eller Israels drömmar om ”The Greater Israel”. USA:s vilja att slå vakt om petrodollarn nämns däremot sällan som orsak till anfallen, men så länge olja bara handlas i dollar kan USA finansiera sin enorma statsskuld.

Nästan alla länder som handlar med olja behöver enorma mängder US dollar och USA kan därigenom få avsättning för sina statsobligationer för att finansiera sin snabbt växande statsskuld. Faller petrodollarn, dvs allt fler länder slutar handla olja med dollar, riskerar USAs statsfinanser att avsevärt försvagas.

Experter pekar idag på mönster som upprepar sig. De länder som USA anfaller har alla gemensamt att de inte velat inordna sig i petrodollarsystemet utan istället valt att sälja sin olja i andra valutor. Så skedde det i Irak, Libyen, Syrien och nu senast i Venezuela. Den förtryckande regimen i Iran har inte heller velat inrätta sig i petrodollarsystemet.

Vem startade kriget i Iran?

Förhandlingarna om Irans nukleära verksamhet som ägde rum vid tiden för USA:s anfall för ett par veckor sedan framskred på ett positivt sätt där Iran enligt bland annat Larry Jonson, fd CIA-analytiker, inte motsatte sig de viktigaste punkterna.

Iran anfölls av USA under pågående förhandlingar, vilket också skedde vid ”tolvdagarskriget” 2025. Den här gången anfölls Iran genom ett massivt luftangrepp som bland annat dödade Irans högste ledare Khamenei och den högsta militära och politiska ledningen i landet. Detta anfallskrig har mött starka protester runt om i världen och inte minst inom USA, där endast en av fyra amerikaner stöder kriget.

Beslutet att starta kriget följde inte heller USA:s konstitutionella ordning som stipulerar att det endast är kongressen som kan förklara krig. I det här fallet var det Trump själv som beordrade anfallen. Bill Clinton har uttryckt sig mycket kritiskt mot att konstitutionen åsidosattes, men även Norges utrikesminister, Bert Eide, kritiserar i skarpa ordalag USA:s och Israels beslut att anfalla Iran när han intervjuas i SVT, 30 minuter: ”att man inte gillar en regimen räcker inte”, säger han.

Kan Iran bombas till underkastelse?

Utöver att provocera fram en regimförändring i Iran är USA:s och Israels strategi med kriget oklara. Om planen, vilken den nu är, kommer att lyckas återstår att se, men dödsoffren bland oskyldiga människor kommer sannolikt att kunna räknas i hundratusentals och viljan att anskaffa kärnvapen kommer snarare att öka då ayatolla Ali Khamenei påstås ha varit emot kärnvapen.

Den nya ledaren, Mojtaba Khamenei, har fått se sin far Ayatolla Ali Khamenei mördas av USA, liksom fru, son, dotter och mor. Att regimen i Iran skulle utvecklas i en mer demokratisk riktning samtidigt som den kämpar för sin överlevnad känns i dagsläget inte realistiskt.

Hur ser det iranska motståndet ut?

Fram till idag har Iran försvarat sig mot Israel och mot de flesta amerikanska baser i området med drönar- och missilattacker. Samtliga länder som under lång tid har stått under amerikanskt beskydd i regionen attackeras nu också av Iran.

Det är inte bara USA:s baser som har angripits utan även oljeinfrastruktur i Arabemiraten, Bahrain, Oman och Qatar. Iran har även stängt Hormuzsundet där 20% av världens olja tidigare har passerat och den största delen av livsmedel till gulfstaterna har kommit in.

Iran förfogar även över hypersoniska missiler som utgör ett betydande hot mot de amerikanska stridsfartygen i området. Speciellt orolig är man för hangarfartygen som är ryggraden i USAs krigsmaskin.

Kan USAs närvaro i området ifrågasättas?

En betydande mängd av Irans drönare och robotar har tagit sig igenom Israels och USAs luftförsvar, vilket har lett till omfattande skador och även döda amerikaner och israeler.

Den amerikanska närvaron har lett till att flera länder i regionen som idag står under amerikanskt skydd nu blir ofrivilligt attackerade och indragna i kriget.

Det är därför inte omöjligt att kriget kan leda till stora förändringar av USAs närvaro i regionen, där USA får allt svårare att övertyga gulfstaterna om varför de bör stå under amerikanskt beskydd.

Blir Sverige säkrare med amerikansk närvaro på svenska baser?

Kriget sätter nu ett helt nytt ljus på Sveriges NATO-medlemskap. Hur mycket kan vi lita på USA:s beskydd? Finns det risk för att det går för Sverige som för Gulfstaterna, när dessa stater nu bombas som en direkt konsekvens av att USA använder deras territorium för sitt anfallskrig mot Iran?

Sveriges nuvarande och förra regering har agerat på ett sätt som maximerar krigsrisken för Sveriges befolkning. Sverige har gått med i NATO och ingått ett DCA-avtal med USA som i likhet med Gulfstaterna ger USA tillträde till våra militära baser och övningsområden.

Sverige har varit en av de ivrigaste påhejarna av Ukrainakriget och försvarsminister Pål Jonson och regeringen har upplåtit svenskt territorium som uppmarschområde för NATO-trupp i ett eventuellt krig mot Ryssland. En sambandsstab, NATO Force Integration Unit (NFIU), har upprättats i Enköping.

Regeringens och Riksdagens främsta uppgift är att se till den egna befolkningens säkerhet. Här får regeringen och Riksdagen sämsta betyg när de nu är på väg att dra in landet i ett dödligt världskrig.

Text: Elsa Widding och Ulf Gabrielsson | Bild: Officiell invigning med NATO:s generalsekreterare Mark Rutte, Belgiens premiärminister Bart De Wever, Belgiens försvarsminister Theo Francken och Belgiens vice premiärminister David Clarinval | Pressfoto: NATO.int