Det är dags att ifrågasätta JM:s existensberättigande. Den fyller ingen meningsfull funktion och bör avvecklas. I stället kan resurserna användas till praktiska, målstyrda insatser inom skola, högre utbildning och arbetsmarknad.
Myndigheten har vuxit snabbt och har i dag cirka 112 kvinnor och 24 män anställda. Förklaringen till ojämställdheten, säger myndigheten, är att kunskapsområdet ”attraherar fler kvinnor”. Därmed erkänns underförstått att mäns och kvinnors intressen skiljer sig åt; ett antagande som annars ofta förnekas i myndighetens egen ideologi.
Sverige rankas som EU:s mest jämställda land enligt EIGE (European Institute for Gender Equality). Psykologen Jordan B. Peterson tar ofta Sverige som exempel på att ju friare val människor kan göra, desto större blir könsskillnaderna i yrkesvalet. Det talar för biologiska skillnader i intressen på gruppnivå: män söker sig oftare till tekniska områden, kvinnor till vårdande och sociala yrken.
Svensk jämställdhetspolitik utgår från antagandet att könsskillnader enbart är sociala konstruktioner. Om könen antas vara biologiskt lika följer också idén att ojämna utfall måste korrigeras genom styrning eller särbehandling. Resultatet blir att jämställdhet reduceras till lika utfall, snarare än lika möjligheter.
Högskoleprovet gynnar män, relativt betyg, eftersom skolan generellt passar flickor bättre. Utan högskoleprovet hade flera utbildningar – juridik, psykologi, socionom, läkar- och tandläkarprogrammen – haft avsevärt färre manliga studenter. Handelshögskolan i Stockholm införde nyligen krav på högskoleprov minst 1,25, för att motverka glädjebetyg, vilket minskade andelen antagna kvinnor kraftigt. Kravet slopades snabbt. När styrmedel gynnar kvinnor accepteras det, när de gynnar män uppfattas de som problematiska.
Könsobalansen är ännu tydligare i vissa yrken. Djurskyddshandläggare är i vissa län 100 procent kvinnor, veterinärutbildningen har i dag 80–90 procent kvinnor, vilket fått praktiska konsekvenser för lantbruket genom brist på stordjursveterinärer. När kvinnor dominerar hörs sällan krav på jämställdhetsåtgärder.
I Den mjuka staten beskriver Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson hur feminiseringen av centrala samhällsfunktioner resulterar i en stat med lägre krav, svagare auktoritet och mindre regelefterlevnad. Begreppet ”mjuk stat” myntades ursprungligen av Gunnar Myrdal. Exempel är polisens defensiva strategi vid upplopp, skolans sänkta prestationskrav och en ökad tolerans mot fel i offentlig tjänst. Kvinnodominerade arbetsmiljöer beskrivs också ofta som konfliktfyllda, något som bland annat belysts i granskningar av Länsstyrelsens djurskyddsenhet i Skåne som haft massavhopp av personal de senaste åren.
Inom akademin möter Jämställdhetsmyndighetens genusbaserade förklaringsmodeller ökande kritik. Denna avfärdas ofta som okunnig eller bakåtsträvande, vilket undergräver den akademiska friheten och myndighetens egen legitimitet.
Resultaten måste granskas. Trots stora anslag och omfattande administration är konkreta förbättringar svåra att identifiera. Mycket arbete läggs på processer och policydokument, medan de faktiska könsskillnaderna består, ibland förstärks de i linje med den så kallade jämställdhetsparadoxen.
Så hejdå Jämställdhetsmyndigheten!
Astrid Lofs, biolog, fil dr, Ambition Sverige
Sjuklönereglerna lägger en orimlig risk på små arbetsgivare och gör att många avstår från att anställa. Staten bör ta över mer av kostnaden i de minsta bolagen.
När en anställd blir sjuk står individen själv för en dags karens. För företaget innebär sjukfrånvaron däremot ett ansvar för upp till 14 dagars sjuklön. Det är ett system som i praktiken fungerar för större arbetsgivare, men som kan vara förödande för de små företag som utgör ryggraden i svensk ekonomi.
För en liten firma med två, tre eller fyra anställda kan en längre sjukskrivning snabbt bli ett hårt slag. Kostnaden för sjuklön kombineras med produktionsbortfall, ersättningspersonal och administration. En sjukskrivning kan helt enkelt bli skillnaden mellan vinst och förlust – eller i värsta fall mellan överlevnad och nedläggning.
Sverige behöver fler små företag som växer, inte fler regler som håller tillbaka viljan att anställa.
Det nuvarande sjuklönesystemet är byggt för en verklighet med stora arbetsgivare, där riskerna sprids över hundratals anställda. Men för småföretagaren – frisören, snickaren eller kaféägaren – innebär en sjukskrivning en orimlig ekonomisk börda. Resultatet blir att många drar sig för att anställa, särskilt sin första medarbetare.
Det är olyckligt. Sverige behöver fler små företag som växer, inte fler regler som håller tillbaka viljan att anställa.
Ambition Sverige föreslår att företag med färre än fem anställda endast ska ha ansvar för en dags sjuklön – lika lång tid som den enskilda individen. Därefter bör staten ta över sjuklöneansvaret.
För företag som växer kan ansvaret öka stegvis i takt med antalet anställda. På så sätt skapas ett rättvist och proportionerligt system, där riskerna fördelas efter företagens faktiska förmåga att bära dem.
Trygghet och tillväxt kan gå hand i hand.
Vår reform skulle:
Minska trösklarna för småföretag att våga anställa.
Skapa större trygghet både för arbetsgivare och anställda.
Stärka svensk konkurrenskraft och bidra till fler jobb i hela landet. Om Sverige menar allvar med att värna småföretagen så måste politiken också visa det i praktiken. Att låta småföretag stå för samma sjuklöneansvar som storbolag är varken rättvist eller hållbart.
Det är dags för en förändring. Ett modernt sjuklönesystem ska uppmuntra ambition – inte straffa den.
Håkan Julander skriver att man inte behöver dela alla Elsa Widdings åsikter, men det går inte att missa att Elsa är “den enda politiker som verkligen jobbar politiskt i riksdagen”. Julander konstaterar att Elsa säger vad hon menar och inte låter sig tystas.
Håkan Julander:
“Elsa Widding kan säga vad hon tror på. Därför är hon i egentlig mening den enda politikern i riksdagen.”
“Det är hisnande kusligt att höra Elsa berätta om hur arbetet i riksdagen går till och hur begränsade och odugliga våra folkvalda är.”
Videointervjun med Elsa Widding är 1 timme och 37 minuter och du kan se den på Dissidentpodden, publicerad på Substack.
Bild: Dissidentpodden
Försvarsminister Pål Jonson sa i den senaste interpellationsdebatten med Elsa Widding att ”över 80% av det ukrainska folket vill fortsätta den här kampen enligt de mätningar som finns”, men en opinionsundersökning från Gallup från juli 2025 visar att endast 24% av befolkningen vill ha ett fortsatt krig. Hela 67 % vill ha en förhandlad fred.
Det här betyder med andra ord att försvarsministern kör över det ukrainska folket när han propagerar för en fortsatt krigsinsats.
De Europeiska ledarna har gått i baklås
Pål Jonson står också bakom de europeiska ledarnas förhandlingsförslag som bygger på att allt ockuperat territorium ska återlämnas till Ukraina som efter krigsslutet ska få ha en militärmakt med 800 000 man och få möjlighet att bli en del av Nato.
Rysslands mål med dess militära operation har från början varit att Ukraina ska förbli neutralt och endast tillåtas ha en krigsmakt som inte kan hota Ryssland. Om detta kan man tycka vad man vill men jag refererar bara till vad ryska företrädare uttryckt.
Tror verkligen Pål Jonson att Ryssland som fört ett mycket kostsamt krig i snart fyra år och förlorat hundratusentals män bara ska packa ihop och åka hem?
Sådana förutsättningar för en fredsförhandling tyder bara på en sak. Pål Jonson och regeringen vill inte se ett slut på kriget och man kan verkligen fråga sig varför just nu när en överväldigande majoritet av det ukrainska folket vill ha en förhandlad fred så snart som möjligt.
Detta är Inte är svårt att förstå när Ukraina förlorat mer än 1,5 miljoner soldater i döda och saknade. I det senaste utbytet av kroppar var det 40 ukrainska för varje rysk.
Elsa Widding och Pål Jonson | Foton: T. Sassersson och Riksdagen
Pål Jonson manar på för fortsatt krigsinsats
I detta för Ukraina fruktansvärt pressade läge vill Pål Jonson se en fortsättning på kriget motiverat av en lögn om folkligt stöd. Pål Jonson uttrycker att Sverige fortsätter att stödja Ukrainas krigsinsats så länge det ukrainska folket vill det, men nu vill ju inte det ukrainska folket det längre.
Kommer Jonson böja sig för folkets vilja eller kommer han likt andra europeiska ledare mana på Zelensky att fortsätta skicka sina män in i den ryska ”köttkvarnen”?
Ukrainskt blod – svensk säkerhet?
Om stödet till Ukraina säger försvarsministern:
”Det är ett stöd som vi betalar med kronor och ören dom ukrainska soldaterna betalar i blod och det ska vi vara tacksamma över”.
Nu är det dock så att det Ukrainska folket inte längre vill betala med sitt blod, det vill ha fred.
Vad är det Pål Jonson missar här?
Sverige har inte lagt två strån i kors för att det ukrainska folkets uttryckliga önskan om en förhandlad fred ska bli verklighet.
Pål Jonson säger att stödet till Ukraina är en investering i vår egen säkerhet! Hur kan det vara moraliskt försvarbart att uppmuntra ett krigstrött och förblödande folk att fortsätta att förblöda för vår säkerhets skull?
Hela resonemanget bygger på en intensiv propagandainsats som ingjutit ett sådant rysshat i svenska folket att det är berett att offra var fjärde skattekrona (5% av BNP) på vapen till ett tänkt krig mot Ryssland som inte går att vinna. Man har inbillat folket att Ryssland efter en fred i Ukraina omedelbart skulle kastar sig över Sverige och övriga EU länder. Ett scenario som helt saknar stöd i verkligheten.
Krigsindustrin är alltid vinnarna
De som tjänar på denna verklighetsbeskrivning är naturligtvis försvarsindustrin och dess ägare.
Trump och USA försöker få till en förhandlingslösning eftersom deras krigsindustri inte behöver förlita sig på att få avsättning för sina vapen i Ukraina, de har sett till att få sälja mängder med vapen till EU som sedan skänker dom till Ukraina.
Trump som är en deal-maker av rang har även lyckats avkräva EU länderna ett löfte om att spendera 5% av deras BNP på vapen, vilket motsvarar 23% av Sveriges årsbudget. EU länderna har också skrivit på ett avtal om att köpa amerikanska vapen till ett värde av 750 miljarder euro. Vapen som ska göra EU redo för ett krig mot Ryssland 2030.
Krig mot Ryssland – ett verklighetsfrånvänt projekt
Om nu Ryssland hade för avsikt att ockupera länder i Europa hade det väl gjort det för länge sedan innan vi hade hunnit bygga upp våra krigsmakter. Vad ska vi förresten med alla dessa vapen till?
Ett krig mot Ryssland är omöjligt att vinna p.g.a. att Ryssland är en ledande kärnvapenmakt med världens mest sofistikerade kärnvapen och en försvarsdoktrin som säger att kärnvapen kommer att användas om moderlandet blir hotat. Vill Pål Jonson ha ett kärnvapenkrig?
Alla som tidigare har försökt besegra Ryssland har misslyckats och då före kärnvapenepoken. För att ta några exempel har Sverige, Polen, Osmanska riket, Frankrike och Tyskland alla förlorat krig mot Ryssland. Dags för eftertanke?
Förutom kärnvapen förfogar Ryssland också över en hel arsenal av hypersoniska robotvapen som idag inga kända luftförsvarssystem kan bekämpa. Hela Pål Jonsons och regeringens resonemang är så galet och verklighetsfrämmande att man tar sig för pannan.
Utrikespolitiskt haveri
Sveriges utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, uttryckte med emfas nyligen sin syn på fredsförhandlingarna och de föreslagna 28 punkterna. Hennes förslag är istället ett tvåpunktsprogram: 1, Förstärka Ukraina. 2, Försvaga Ryssland. Hur kan det komma sig att Sveriges utrikespolitik nu degraderats till den grad att den går ut på att försvaga andra länder? Handlar inte utrikespolitik om att skapa goda relationer till andra länder?
Vi får hoppas på en snar tillnyktring hos våra ansvariga ministrar annars riskerar Sverige att sjunka allt djupare ner i det träsk av felbedömningar och lögner de skapat för vårt stackars sargade land.
Dags för en folkomröstning?
Det ukrainska folket vill ha fred. När ska det svenska folket få säga sitt? Vore det inte på sin plats med en folkomröstning om fortsatt ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina?
Ulf Gabrielsson, talesperson Försvar och Säkerhet för Ambition Sverige (A) | Foto: Torbjörn Sassersson, 18 nov 2025, Spanien
I en allt hårdare linje mot invandring och säkerhetshot har USA:s president Donald Trump undertecknat Executive Order 14161, som nu hotar att kraftigt förändra inresereglerna för miljontals turister och affärsresenärer.
Ordern, signerad den 20 januari 2025, kräver att inresande från visumfria länder, inklusive de flesta EU-länderna – redovisar upp till fem års sociala medier-aktivitet, ringda telefonnummer, e-postadresser och biometriska data som fingeravtryck och iris-skanningar. Det är en eskalering av Trumps ”America First”-agenda, men också ett steg som kritiker varnar för kan leda till en global kedjereaktion av åsiktskontroll vid gränserna.
Strängare kontroller: Från ESTA till total genomlysning
För resenärer från 42 visumfria länder, som Sverige, Storbritannien och Tyskland, har den elektroniska resetillståndsprocessen (ESTA) hittills varit en enkel formalitet – en online-ansökan mot en avgift på 40 dollar för upp till 90 dagars vistelse, men enligt ett förslag från U.S. Customs and Border Protection (CBP), publicerat i Federal Register den 10 december, blir det snart obligatoriskt att lämna ut detaljerad personlig information. Bland annat:
Sociala medier: Full historik från plattformar som Facebook, Twitter (X), Instagram och TikTok de senaste fem åren.
Kontaktuppgifter: Telefonnummer och e-postadresser som använts under samma period.
Biometri: Självporträtt (selfies) för ansiktsigenkänning, plus fingeravtryck och ögonavläsning vid inresa.
Familjeband: Namn och födelsedatum på nära släktingar.
CBP motiverar förändringarna med hänvisning till Executive Order 14161, som syftar till att ”skydda USA mot utländska terrorister och andra hot mot nationell säkerhet och allmän säkerhet”. Processen väntas ta betydligt längre tid – från dagar till veckor – och påverkar inte bara nya resenärer utan även de som redan vistas i USA på visum, vilka nu ska genomlyses retroaktivt.
Turismen har redan drabbats hårt. Enligt U.S. Travel Association förväntas antalet internationella besökare minska med 6,3 procent under 2025, med en förlorad intäkt på 12,5 miljarder dollar – delvis på grund av Trumps restriktiva politik. Experter varnar för att de nya reglerna kan skrämma bort ännu fler, särskilt inför evenemang som VM i fotboll 2026.
”Fel” åsikter som säkerhetshot: Från studenter till turister
Det mest kontroversiella är hur dessa data ska användas. Det är fortfarande oklart exakt vilka åsikter som kan leda till avslag, men mönstret är tydligt från befintliga fall. Redan idag avslutas studentvisum för utländska studenter som kritiserat Israel eller engagerat sig i propalestinska aktiviteter. Ett exempel är den turkiska PhD-studenten Rümeysa Öztürk vid Tufts University, vars visum revs i mars 2025 efter en opinionsartikel som kritiserade universitetets hantering av Gaza-konflikten. Hon greps och hölls fängslad i sex veckor innan en federal domstol tillfälligt återställde hennes status, med hänvisning till brott mot yttrandefriheten.
Liknande fall inkluderar Mahmoud Khalil och Mohsen Mahdawi vid Columbia University, vars visum drogs in för ”antisemitiska protester” och ”stöd till terrorism” – termer som kritiker menar används brett för att tysta dissidenter. En senior tjänsteman vid State Department vittnade nyligen i domstol att kritik mot israelisk politik, som krav på minskat militärt bistånd eller ”avskaffande av sionism”, kan väga in i visumbeslut.
Detta knyter an till ett läckt DOJ-memo från justitieminister Pam Bondi, daterat 4 december 2025, som utvidgar definitionen av ”inhemsk terrorism”. Memoet listar åsikter som ”anti-amerikansk”, ”anti-kristen” och ”anti-kapitalistisk” som potentiella indikatorer på terrorhot, tillsammans med stöd för ”massinvandring”, ”radikal genusideologi” och motstånd mot immigrationslagar. FBI uppmanas att upprätta listor över misstänkta grupper och erbjuda belöningar för tips – en policy som kritiker kallar ”en tankepolislagen” och ett hot mot första tillägget i USA:s konstitution.
Dessa kriterier väntas appliceras på inresande, vilket innebär att en tweet om klimaträttvisa eller kritik mot amerikansk utrikespolitik potentiellt kan blockera din resa.
Globala ringar på vattnet: EU och Storbritannien svarar med egna åtgärder?
USA:s politik riskerar att utlösa en dominoeffekt. EU-kommissionen har ännu inte officiellt svarat på förslaget, men oro växer i Bryssel och medlemsländerna. Enligt Euronews och BBC kan de nya reglerna leda till ömsesidiga krav: EU-medborgare som tvingas öppna sina profiler offentligt för amerikanska myndigheter kan mötas med liknande screening vid inresa till Europa. Tysklands utrikesministerium har redan varnat för att ”reciprocitet” kan bli nödvändig, medan Frankrikes regering diskuterar biometriska kontroller för amerikanska resenärer.
Storbritannien, som inte är EU-medlem, men del av visumfria programmet, har gått längre. Landet har nyligen arresterat journalisten Richard Medhurst under Terrorism Act 2000, misstänkt för att ”uttrycka stöd för en förbjuden organisation” genom sin rapportering om Gaza och Libanon. Medhurst, en syrisk-brittisk journalist med över en miljon följare, hölls i 24 timmar utan tydlig förklaring – ett fall som NUJ och IFJ kallar ett ”kylande hot mot pressfriheten”.
Även den före detta parlamentsledamoten George Galloway, ledare för Workers Party of Britain, greps i september 2025 vid Gatwick Airport under counter-terror-lagstiftning. Han och hans fru förhördes i timmar om sina åsikter kring Gaza-konflikten, utan att formellt arresteras, men med order om att de inte fick lämna platsen. Galloway beskrev det som ”politisk förföljelse” och en del av en bredare kampanj mot vänsteropposition.
Dessa incidenter illustrerar en trend: Länder som Storbritannien och potentiellt EU-länder inför nu egna register över ”fel” åsikter och kontakter, med krav på ”rena” profiler för inresa. Det skapar en värld där resor inte bara kräver pass, utan politisk lojalitet.
Konsekvenser för resenärer och demokratin
För den genomsnittlige svenske turisten betyder det här betydligt längre väntetider, högre osäkerhet och en känsla av övervakning. Även affärsresenärer riskerar stoppas om en gammal tweet flaggas som ”anti-amerikansk”, och för aktivister? Det är en direkt attack på yttrandefriheten, som ACLU och FIRE kallar ”ideologiskt betingad terrorismbekämpning”.
Trump-administrationen försvarar sig med nationell säkerhet, men kritiker pekar på bristen på tydliga riktlinjer – vad är egentligen ”hatisk ideologi”? Som Loyola Law Schools professor Marissa Montes noterar: ”Det är brett och diskretionärt, vilket ger tjänstemän makt att tolka efter tycke.”
Medan förslaget är ute på remiss, är det troligt att det träder i kraft snart. Resenärer uppmanas att rensa profiler och vara försiktiga, men i en demokrati borde tankar vara fria, inte gränsbevakade. Frågan är: Kommer världen att acceptera en framtid där passet kräver politisk renhet?
Göran Reuterdahl, fd Vice President i bolag som Ericsson och Microsoft samt VD i mindre börsbolag, talesperson för Svensk Suveränitet i Ambition Sverige | Foto: Ulf Gabrielsson, retusch Andreas Jansson
Vi är ett nystartat parti med stora ambitioner – att komma in i riksdagen 2026. Idag hålls verksamheten vid liv tack vare stöd från er, våra fantastiska medlemmar, men för att ta nästa steg behöver vi förstärka vår ekonomiska grund och hitta större externa finansiärer.
För att lyckas med detta vill vi etablera en stiftelse, med syftet att underlätta för sponsorer att göra större donationer. För att kunna bilda stiftelsen behöver vi samla in ett startkapital, därför vänder vi oss ödmjukt till dig som medlem i Ambition Sverige.
Kan du bidra med en gåva – stor som liten – så hjälper du oss att nå målet.
Det behövs 150 000 kronor för att starta stiftelsen. Som nystartat parti saknar vi partistöd och är helt beroende av externa donationer. Varenda krona gör skillnad och tar oss ett steg närmare målet.
Du som har möjlighet att hjälpa till kan swisha ditt bidrag till 123 433 63 84, eller överföra pengar till vårt kontonummer SHB 6151 794 503 632 alternativt Bankgiro 5030-9715.
Tack på förhand för ditt stöd. Märk bidraget ”Stiftelse”.
Partiet Ambition Sverige har som ambition att sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare. Detta vore till stor nytta för en ignorerad samhällsgrupp som gör stora insatser för Sverige, skriver Micael Hamberg och Bo Hansson.
Svenska småföretag – från egenföretagare upp till 10–20 anställda – hamnar alltför ofta i politikens bakvatten. Nästan ingen, förutom Småföretagarnas riksförbund, belyser deras omständigheter och problem – de minsta företagen tas helt enkelt för givna.
Partiet Ambition Sverige vill ändra på detta genom att specifikt prioritera förbättringar av småföretagens villkor i sin ekonomiska politik. Det är ju småföretagen som nyanställer flest av alla företagskategorier, vilket borde vara särskilt viktigt i dessa dagar med både hög arbetslöshet och AI:s snabba frammarsch.
Sverige har redan i nuläget en hög arbetslöshet, vilket medför stora offentliga kostnader i form av försörjningsbidrag. Hittills syns inga effektfulla åtgärder som tydligt minskar arbetslösheten.
Till detta kommer att många företag börjar planera för att införa AI som kostnadseffektivisering i verksamheten. Inom en snar framtid kommer många administrativa tjänster i både privat och offentlig verksamhet att ersättas av AI – tjänster som kommer att behöva ny sysselsättning.
Partiet Ambition Sverige menar att en av de absolut viktigaste åtgärderna för att motverka ökad arbetslöshet är att underlätta för småföretagen att kunna nyanställa. Det som hindrar företag idag är den höga arbetsgivaravgiften. Minska arbetsgivaravgiften genom att ta bort den allmänna löneavgiften som är en ren straffskatt på företagen för att ha anställda. Tas den allmänna löneavgiften bort minskar arbetsgivaravgiften med 11,62 procentenheter ned till 19,80 procent istället för dagens 31,42 procent.
Den borttagna allmänna löneavgiften ger företagen extra utrymme att kunna nyanställa. Det medför även möjligheten att kunna höja lönerna för de redan anställda. Båda omständigheterna ger en positiv skatteeffekt för samhället, i form av ökad inkomstskatt och ökad konsumtion.
I ett första steg kan den allmänna löneavgiften för de fem (5) första anställda i företagen tas bort. Detta underlättar främst för småföretagen att kunna anställa fler. Därmed begränsas det omedelbara skattebortfallet och de dynamiska effekterna, i form av fler anställda och deras ökade konsumtion, börjar ge positiv effekt innan nästa steg i avvecklingen genomförs.
Många småföretag går knappt med vinst. Med borttagandet av den allmänna löneavgiften för de fem första anställda skulle ett företag med omsättning på 15 miljoner kronor och en genomsnittlig månadslön på 37 000 kronor få sina årliga lönekostnader minskade med 257 964 kr, och därmed höja företagets vinstmarginal med +1,7 procent – vilket vore både välbehövligt och nödvändigt.
Det är besynnerligt att inga andra partier tycks bry sig om småföretagen och deras framtid. Särskilt märkligt är det att den borgerliga regeringen istället är inne på att höja den allmänna löneavgiften från 11,62 procent till 12,62 procent från och med 2026, vilket Skattebetalarna nyligen noterade. Detta vore ett steg i helt fel riktning, när Sverige istället behöver skapa fler arbetstillfällen.
Den svenska ekonomiska tillväxten och välfärden är alldeles för viktig för att schabblas bort. Svensk ekonomisk politik måste fokusera på rätt politiska åtgärder för att minska arbetslösheten och därmed säkra välfärden. Ambition Sverige är enigt med Småföretagarna att borttagandet av den allmänna löneavgiften ur arbetsgivaravgifterna är en prioriterad åtgärd. Det vore både nödvändigt och glädjande om något annat politiskt parti ville göra likadant – för Sveriges skull!
Små företag är Sveriges framtid, men sjuklönesystemet gör det riskabelt att anställa. Detta skriver Micael Hamberg och Bo Hansson, talespersoner för Ambition Sverige.
När en anställd blir sjuk står individen själv för en dags karens. För företaget däremot innebär sjukfrånvaron ett ansvar för upp till 14 dagar i sjuklön. Det är ett system som i praktiken fungerar för större arbetsgivare – men som kan vara förödande för de små företag som utgör ryggraden i svensk ekonomi.
För en liten firma med två, tre eller fyra anställda kan en längre sjukskrivning snabbt bli ett hårt slag. Kostnaden för sjuklön kombineras med produktionsbortfall, ersättningspersonal och administration. En sjukskrivning kan helt enkelt bli skillnaden mellan vinst och förlust – eller i värsta fall mellan överlevnad och nedläggning.
Ett system som straffar de minsta
Det nuvarande sjuklönesystemet är byggt för en verklighet med stora arbetsgivare, där riskerna sprids över hundratals anställda. Men för småföretagaren – frisören, snickaren eller kaféägaren – innebär en sjukskrivning en orimlig ekonomisk börda. Resultatet blir att många drar sig för att anställa, särskilt sin första medarbetare.
Det är olyckligt. Sverige behöver fler små företag som växer, inte fler regler som håller tillbaka viljan att anställa.
Ambition Sveriges förslag
Ambition Sverige föreslår att företag med färre än fem anställda endast ska ha ansvar för en dags sjuklön – samma tidsperiod som den enskilda individen. Därefter bör staten ta över sjuklöneansvaret.
För företag som växer kan ansvaret öka stegvis i takt med antalet anställda. På så sätt skapas ett rättvist och proportionerligt system, där riskerna fördelas efter företagens faktiska förmåga att bära dem.
Trygghet och tillväxt kan gå hand i hand
Vår reform skulle:
Minska trösklarna för småföretag att våga anställa.
Skapa större trygghet både för arbetsgivare och anställda.
Stärka svensk konkurrenskraft och bidra till fler jobb i hela landet.
Om Sverige menar allvar med att värna småföretagen, måste politiken också visa det i praktiken. Att låta småföretag stå för samma sjuklöneansvar som storbolag är varken rättvist eller hållbart.
Det är dags för en förändring. Ett modernt sjuklönesystem ska uppmuntra ambition – inte straffa den.
Elsa Widding, som är oberoende ledamot i riksdagen och partiledare för Ambition Sverige, fruktar att svenska NATO-soldater kommer att hamna i Ukraina. Hon konfronterade försvarsminister Pål Jonson. NewsVoice intervjuade Widding efter debatten.
Widding skriver att USA har insett att ukrainakriget är förlorat. Därför har USA dragit sig tillbaka och verkar inte ha några planer på att förse Ukraina med fler vapenleveranser, men trots det fortsätter Sverige att skicka både pengar och vapen till Ukraina, vilket förlänger lidandet för det ukrainska folket.
I oktober 2025 godkände riksdagen ett beslut om att delta i NATO:s samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Det ger regeringen mandat i brådskande situationer (till exempel när ett krig håller på att förloras) att sätta in svenska väpnade styrkor under en begränsad tid.
Alla krig är dock begränsade i tid så det finns en bred tolkningsmarginal när det är ”brådskande” och hur länge svenska soldater ska fyllas på allt eftersom de dör vid en front som ska ”avskräcka” och ”försvara” Sverige i grannlandet Ukraina, som egentligen inte är ett geografiskt grannland.
Denna lagändring handlar om NATO:s kollektiva försvar och operationer, inte specifikt om en fredsbevarande styrka i Ukraina, men Widding drar slutsatsen att regeringen ändå kan skicka soldater till en krigszon tex Ukraina.
Widding menar att Pål Jonson, som styr Sverige i alla försvarsfrågor, utsätter Sverige för säkershetsrisker med sin generella försvarspolitik:
”Sveriges militära stöd till Ukraina och DCA-avtalet, som tillåter amerikanska vapen på svenskt territorium, utgör en stark provokation mot Ryssland som utsätter Sverige för extrema risker.”
Våra värnpliktiga ungdomar offras av Pål Jonson och Ulf Kristersson när de luras in i berättandet om ett överhängande ryskt hot, säger Widding till NewsVoice.
”De kommer att möta en säker död om de skickas till Ukraina via NATO.”
Svenska unga soldater. Pressfoto: Jonas Helmersson för Försvarsmakten
Svenska NATO-soldater
Elsa Widding ställde följande frågor till Pål Jonson under interpellationsdebatten:
Har Pål Jonson analyserat av innebörden av ”brådskande situationer”? Vilka situationer kan föranleda att regeringen skickar svenska soldater till Ukraina?
Kan Sverige skicka elitförband utan förvarning till Ukraina?
Hur många svenska soldater riskerar att dö vid en svensk militär insats i Ukraina?
Den 5:e oktober 2025 godkände riksdagen en ny beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Detta innebär att regeringen i brådskande situationer får eget mandat att sätta in väpnade styrkor under en begränsad tid.
Lagändringen handlar om Natos kollektiva försvar och operationer, inte specifikt om en fredsbevarande styrka i Ukraina. Då krävs fortsatt ett särskilt riksdagsbeslut enligt gällande ordning. Här finns givetvis risk för godtycklighet om regeringen kan vidta så långtgående åtgärder för en viss tidsperiod utan att vare sig informera riksdagen eller låta riksdagen fatta beslut.
Min fråga är om försvarsministern och svenska folket förstår vad detta innebär. Om Sverige sätter in trupp mot Ryssland så har Sverige förklarat Ryssland krig (utan tidsbegränsning).
Vilka spärrar finns nu mot att regeringen skickar svenska soldater till kriget i Ukraina – för att där gå en säker död till mötes?
Jag vill därför ställa följande frågor till försvarsminister Pål Jonson:
Har ministern gjort en analys av innebörden av ”brådskande situationer”, det vill säga situationer som kan föranleda regeringen att skicka soldater till Ukraina, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
Kan det bli tal om att Sverige skickar elitförband utan förvarning till Ukraina, och om svaret är ”ja”, kan ministern upplysa om huruvida Sverige redan har skickat elitförband till Ukraina eller ej?
Har ministern gjort en analys av hur många svenska soldater som riskerar att förlora sina liv vid en eventuell svensk insats i Ukraina, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
