Politik-arkiv - Sida 4 av 5 - Ambition Sverige

President Donald Trumps tal i FN var häpnadsväckande på många sätt. Med ett klarspråk sällan hört från en politiker, förstärker han en konflikt som påverkar Europa och Sverige på djupet. Det är dags att ställa sig frågan vad USA har utsatt Sverige för.

Av: Ulf Gabrielsson, talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A). Artikeln har tidigare publicerats på Elsa Widdings blogg

En ekonomisk katastrof

Sedan sprängningen av Nord Stream 1 och 2 har Europas ekonomi plågats av nedgång. Det finns många indicier som tyder på att USA var involverad. Joe Biden var tydlig när han sa:

”If Russia goes into Ukraine, there will be no Nord Stream 2.”

Ett halvår efter det att Ryssland gått in i Ukraina sprängdes gasledningarna, i september 2022. Detonationerna var så kraftiga att de registrerades av seismologiska stationer runt Östersjön som en mindre jordbävning.

Den officiella förklaringen, att fem man och en kvinna från Ukraina, på en hyrd segelbåt, ska ha utfört sprängningen, ter sig absurd. Ändå har vi i Europa köpt denna förklaring utan vidare spisning.

Man kan fråga sig om våra ledare agerar i okunnighet eller om de är obrottsligt lojala mot ett USA som nu säljer naturgas till Europa till ett pris som är flera gånger högre än den ryska gasen. Resultatet är en försvagning av Europas industriella konkurrenskraft på grund av skyhöga energipriser.

Handelskriget mot Europa

USA har även genomfört ett handelskrig mot Europa med höga tullar på europeiska varor, något som ytterligare bidrar till att förstöra en av våra viktigaste exportmarknader. President Trump uppmanar företagen att flytta fabriker till USA och med det, ”USA is open for business,” förstärker han splittringen mellan oss.

Med en nationalistisk agenda är president Trumps vilja att skydda sitt eget land hedervärd, men det är märkligt att Europas ledare accepterar detta utan motstånd. Hur kan USA agera på ett sätt som skadar dess främsta bundsförvant på detta sätt?

USA:s intressekonflikter

Sedan början av 2000-talet har USA uppvisat ett stort intresse för Ukraina, med inblandning i Maidan-revolutionen och den efterföljande regimförändringen. Under inbördeskriget, som startade 2014, har USA hjälpt till att bygga upp Ukrainas militär till en av de mest slagkraftiga i Europa.

Strategin mot Ryssland har varit att använda sanktioner och ett utdraget krig för att destabilisera och splittra landet för att komma åt dess naturtillgångar.

Men nu, när president Trump verkar inse att denna strategi misslyckats, lägger han om taktik och överför kostnaderna för konflikten till EU.

I ett avtal mellan EU och USA, signerat av Ursula von der Leyen, åtar sig EU-länder att köpa amerikanska vapen för 750 miljarder euro och dessutom LNG (Liquefied Natural Gas) för ytterligare 800 miljarder euro. Detta är ännu en påminnelse om hur katastrofalt USA:s agerande är för Europa och kommer att skuldsätta kommande generationer.

En farlig framtid

President Trump gör en förbluffande observation när han menar att Europas ledare, som tycks övertygade om Ukrainas seger, inte längre behöver stöd från USA. Först skapar USA konflikten för att sedan överlåta ansvaret på Europa. Europas ledare har själva bidragit till att bygga upp myten om att Ukraina kan gå segrande ur konflikten med Ryssland genom att ständigt förvränga sanningen och tala om Ukrainas kommande seger.

Det är Europa och Sverige som kommer att betala ett högt pris för denna undfallenhet inför president Trump och USA:s agenda. En fortsatt konflikt gagnar ingen och riskerar bara att förvärra situationen med ytterligare förluster av liv på Ukrainas slagfält. EU och NATO har återigen visat sig vara en katastrof för Europa och Sverige.

En allians i kris

Nu ställer president Trump dessutom krav på att vi inte ska köpa billig rysk olja från tredje land. Han har inte lyckats knäcka Ryssland, men han är på god väg att krossa Europa. Genom att pådyvla oss ett krig vi inte orsakade, försvåra våra möjligheter att köpa billig energi och införa höga tullar på våra exportvaror, underminerar han vår ekonomiska stabilitet.

Under tiden försöker president Trump att normalisera USA:s relationer med Ryssland, medan EU och Sverige fortsätter att isolera sig och föra ett oförsonligt och provocerande ordkrig mot Ryssland. Man skapar en djup spricka mellan våra länder som kommer bli mycket svår att överbrygga. Med nuvarande regimer i Europa ter det sig närmast omöjligt.

Ryssland är en av våra närmaste grannar och kommer inte att försvinna hur gärna våra ledare än skulle vilja se detta ske.

Det är nu hög tid att våra politiker inser att Sverige intressen inte sammanfaller med USA:s. Deras intressen gagnar inte vårt land och därför får vi aldrig låta oss styras av externa makter.

Att gå ur EU i dess nuvarande form, där EU övertagit den svenska riksdagens lagstiftningsrätt i många frågor, borde vara ett stridsrop som förenar alla Sverige-älskande patrioter! I Sverige styr riksdagen genom lagstiftning men riksdagen har överlåtit viktiga delar av sina styrande lagstiftningsbefogenheter till EU. EU stiftar därför bindande lagar genom EU-förordningar och EU-direktiv som gäller för oss i Sverige. Riksdagen har därigenom gjort sig av med delar av sin suveränitet att styra landet och istället givit sådan lagstiftande makt till EU i många viktiga frågor.

Detta har riksdagen inte rätt att göra enligt den grundlag som handlar om statsskicket. Regeringsformen 1:1 anger att all offentlig makt utgår från folket och att denna folkstyrelse bygger på rösträtt för folket i val till riksdagen. Detta är den viktiga utgångspunkten för hela vårt statsskick! Men det struntade riksdagen i då man överlät betydande delar av vår suveränitet (bland annat i frågor som rör miljö, el, konkurrens, handel, jordbruk, skog och arbetsrätt) till EU. Det är extra allvarligt eftersom det handlar om vår grundlag, det vill säga grunden för den svenska staten och dess existens. Riksdagen får inte överlåta sin makt att stifta lagar på EU eftersom länken till det svenska folket försvinner. Den länken är grunden för vår representativa demokrati.

Men de borgerliga partierna vill istället göra det svårare att gå ur EU genom att kräva 2/3 majoritet för att detta ska bli möjligt. Maktöverföringen till EU var olaglig i sig och nu vill de borgerliga partierna (se reg. prop. 1924/25:165) alltså förstärka EU:s maktställning. Varför håller media och opinionsbildare tyst? Grundlagen ger överhuvudtaget ingen rätt att överlåta suveränitet över Sverige på EU.

I nuvarande situation måste vi trots detta utgå från att vi i förhållandet till EU är bundna av EU:s beslut i rättsliga frågor, det vill säga bundna av EU-förordningar och EU-direktiv.

Varför vill vi lämna EU?

Det första argumentet för utträde är alltså att vår grundlag inte tillåter att suveräniteten överlåts eftersom länken till folket då försvinner. Det borde göra hela medlemskapet ogiltigt.

Det bör också påpekas att Sverige har mycket litet inflytande på EU:s lagstiftning (EU-förordningar och direktiv) eftersom Sverige bara har 21 representanter för riksdagspartierna i EU:s parlament. Eftersom EU har sammanlagt 720 ledamöter i EU-parlamentet, kan vi bara få igenom förslag som överensstämmer med majoriteten av de 720 EU-parlamentarikernas uppfattning. Detta bidrar också till att göra frågan om utträde viktig.

Ambition Sverige (A) vill återta Sveriges suveränitet genom att begära utträde ur EU-kolossen. Suveräniteten är grunden för Sverige som land. Vi har rätt att rösta på de lagstiftningsförslag som ingår i en suverän stat men vi har lämnat ifrån oss en stor del av den lagstiftning som ska ingå i en suverän stat. Det innebär att när vi går till valurnorna så är det en vingklippt stat vi röstar på, en stat som inte har full kontroll över lagstiftningen. Endast genom att återföra lagstiftningsmakt från EU:s parlament till vår riksdag, kan Sverige vara ett demokratiskt land.

Hur kan vi lämna EU?

Om vi hade haft en författningsdomstol hade den bristande överensstämmelsen med RF 1:1 kunnat konstateras på ett tidigt stadium. Men nu har vi ingen författningsdomstol. Det finns därför ingen instans som med bindande verkan kan konstatera ogiltigheten trots att det handlar om statsskicket och om en grundlag som åsidosatts. Vad är det för vits med en grundlag då? Och vad är det för vits med en riksdag som låter det ske och nonchalerar de grundläggande förutsättningarna för vårt statsskick?

Vi kan begära utträde ur EU hos EU. För Sveriges del kan utträde komma att ske tidigast efter valet till riksdagen 2030 men om 2/3 majoritet då fordras blir det antagligen omöjligt att begära utträde.

Vi vinner tillbaka vår suveränitet genom att gå ur EU. De riksdagsledamöter vi röstar fram är de som får makten och vi kan rösta bort dem om vi vill.

Att återerövra full nationell suveränitet kräver ett organiserat utträde som återför alla lagstiftnings-kompetenser till den svenska riksdagen. Först då kan vi utforma regler som speglar svenska värderingar och behov. Sverige kan i så fall frigöras från överstatliga påtryckningar och införa reformer anpassade för Sverige.

Vad vill vi uppnå?

Ambition Sverige (A) vill, som framgått, uppnå suveränitet och därmed självstyre för Sverige. Riksdag och regering ska, genom myndigheter och domstolar, styra Sverige. Den svenska riksdagen ska stifta våra lagar. Ingen annan.

Det måste också fastställas vilka statens viktigaste uppgifter är. Varför betalar vi skatter? Vad ska staten använda dem till? Detta bör framgå i grundlag. Bland de viktigaste uppgifter som bör anges i grundlag är:

Försvar med möjlighet att agera kraftfullt mot invasion av vårt land och skyldighet för staten att hålla beredskap inför krig.
Polismakt med möjlighet att i samarbete med domstolar stoppa och motverka brottsligheten i Sverige.
Fungerande vägnät, järnvägar, flygplatser, elnät, vattenledningar och liknande grundläggande förutsättningar för ett fungerande samhälle.

Detta är statens och i viss mån kommuners uppgifter eftersom det är uppgifter som enskilda människor inte kan ordna själva. Därför måste staten ta ett ansvar för detta. Det är av den anledningen vi betalar skatt. Denna typ av uppgifter, som är grundläggande för staten, ska anges i grundlag för att göra det klart för riksdag, regering, myndigheter och allmänheten vad statens viktigaste uppgifter är. I vår nuvarande grundlag, Regeringsformen, anges istället att ” välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten” (se 1:2 2 st)

Endast genom att återföra makten till dem som bor i Sverige och som påverkas, kan vi bygga en demokrati där varje röst räknas varje dag.

Ambition Sverige (A) vill också öka det demokratiska inslaget genom att introducera direktdemokrati genom folkomröstningar i Sverige. Ett land vi kan hämta inspiration från är Schweiz. Schweiz är inte EU-medlem och med över 327 federala folkomröstningar sedan 1848 är Schweiz ett praktexempel på kontinuerlig medborgarmedverkan. Initiativrätten, som kräver 100 000 namn för konstitutionella ändringar eller 50 000 för lagförslag, ger civilsamhället kraftfulla verktyg att driva frågor oavsett partitillhörighet. Ett genomsnittligt valdeltagande på̊ 50 % i dessa omröstningar innebär att politiken aldrig är längre från folket än ett enskilt initiativ eller remiss. Systemet skapar ansvars skuld där varje politiker vet att varje lag kan ifrågasattas direkt av medborgarna och att bred opinion är nödvändig för hållbara reformer.

En röst på Ambition Sverige (A) är en röst på ett suveränt land utan EU-medlemskap!

Gunilla Edelstam (A)

Talesperson för Migration och Svensk suveränitet och EU

Se även angående suveräniteten:

https://detgodasamhallet.com/2025/08/26/gunilla-edelstam-fick-de-folkvalda-ge-bort-suveranitet/#more-107885

Av: Ulf Gabrielsson, talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A).

Statsministern säger i SVT:s Agenda:

”Hur kriget i Ukraina slutar kommer att avgöra säkerheten i Sverige för en generation framåt.”

Ulf Kristersson jämför de pågående fredsförhandlingarna med hur det förhandlades med diktatorer före andra världskrigets utbrott – och hur Tyskland därefter invaderade land efter land.

Denna jämförelse är historielös, eftersom Rysslands invasion av de östra delarna av Ukraina hade en helt annan bakgrund än Tysklands invasionskrig.

Ryssland gick in i Ukraina efter ett inbördeskrig som rasat i åtta år, där den övervägande rysktalande befolkningen i utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk hade blivit beskjuten med artilleri in i städer och byar – något som skördade omkring 14 000 dödsoffer.

Vad vill statsministern åstadkomma med dessa vilseledande och verklighetsfrämmande uttalanden?

Är syftet att skrämma upp det svenska folket till den grad att det ska acceptera att bli NATO språngbräda i ett krig mot Ryssland?

Försvarsministern tror sig göra Sverige säkrare

Pål Jonson har gång på gång hävdat att NATO-medlemskap och försvarssamarbetsavtal (DCA) med USA gör Sverige säkrare. Att göra Sverige till ett uppmarschområde med NATO-trupp för ett tänkt anfallskrig mot Ryssland – gör det också Sverige säkrare?

Om inte förr så är det NU hög tid för svenska folket att vakna upp till vad som håller på att hända.
Frågan som nu måste ställas är: Vad har Ryssland gjort mot Sverige som motiverar att vi deltar i ett fälttåg mot denna kärnvapensupermakt? Är det för att Ryssland anfallit Ukraina? Hur många länder har USA anfallit utan att det lett till någon som helst åtgärd från våra regeringar? Är det skäl nog att sätta hela Sverige och dess folk på krigsfot för ett krig som inte går att vinna?
Med dessa beslut har regeringen å det grövsta brustit i sin främsta uppgift – att skydda landet och dess befolkning från konflikter och krig. Detta är inte bara oansvarigt, det är nationellt självmord.

Kärnvapen – det största hotet

Många tror fortfarande att USA har flest och de mest avancerade kärnvapen. Det stämmer inte. Ryssland har i dag den mest moderna kärnvapenarsenalen i världen. Trots detta tycks regeringen tro att Sverige nu är säkert under USA:s och Natos så kallade kärnvapenparaply. Men den tryggheten är illusorisk – ett kärnvapenkrig går inte att vinna, bara att förloras.
NATOs ledare hävdar att Putin och Medvedev bluffar då de har pratat om att det kan bli aktuellt att använda kärnvapen i vissa situationer. Nu verkar det som om våra ledare är beredda att syna den ”bluffen”.
Det räcker med att en enda missil avfyras för att eskalationen ska bli omöjlig att stoppa. Resultatet? Mutual Assured Destruction (MAD) – ömsesidigt garanterad utplåning.

Sverige – en proxy i stormakternas spel

Regeringen har gett USA och NATO fria händer att använda svenskt territorium för en militär uppmarsch. Sverige är på väg att bli en proxy i en konflikt vi inte kan vinna. Vi har bara allt att förlora.

Sedan kalla krigets slut har Ryssland inte lagt ner sin försvarsindustri – den var lagd i malpåse. I dag är den återuppbyggd och moderniserad. Nya vapensystem har kunnat testas i skarpt läge under kriget i Ukraina.

Ryssland kan idag producera tre gånger fler artillerigranater per år än Europa och USA tillsammans, ett faktum som inte bör underskattas när artilleriet har visat sig helt avgörande i ett ställningskrig.
Ryssland har även förfinat sina metoder för att neutralisera NATO-vapen såsom drönare och robotar, bland annat genom avancerad elektronisk krigföring.

Västs militära övertag är en myt

Visst har USA och Nato överlägsna flyg- och sjöstridskrafter – men det räcker inte. I markstrid får vi svårt att hävda oss mot en stridsvagn och moderniserad rysk krigsmakt.

Det amerikanska flygvapnet har i USA:s senaste krig haft privilegiet att operera i totalt luftherravälde där fiendens luftförsvar först har slagits ut. Detta är något som inte blir möjligt mot Ryssland, som har världens mest effektiva och moderna luftvärnssystem i form av S-300, S-400 och det hypermoderna S-500.

De hypersoniska vapnen har förändrat spelplanen

En skrämmande ”game changer” är Rysslands hypersoniska robotsystem. Dessa vapen, som Kinzjal, Tsirkon, Avangard och Oreshnik, är i praktiken omöjliga att stoppa med dagens västerländska luftförsvarssystem. De rör sig i upp till 8–12 gånger ljudets hastighet, kan manövrera i atmosfären och slå ut mål med kirurgisk precision – inklusive hangarfartyg.

Oreshnik, ett nytt hypersoniskt system som utvecklats för en medeldistansrobot och kan nå mål i hela Europa. Roboten kan ha upp till 36 substridsdelar, var och en kapabel att träffa individuella mål. Det är inte science fiction. Det är verklighet – och den är redan i bruk och under serietillverkning.
Dessa system kan utrustas med antingen konventionella eller kärnvapenstridsspetsar.

Sverige har blivit ett uppmarschområde

Nu har Sveriges regering gått så långt att man upplåter vårt territorium som uppmarschområde – ett militärt begrepp för en plats där stridskrafter samlas inför en militär offensiv. Med andra ord: Sverige blir avstampet för ett krig mot Ryssland.

USA har aldrig utkämpat krig på sitt eget territorium. Sverige står nu näst på tur att bli ett potentiellt slagfält, om regeringens verklighetsfrämmande analys får fotfäste. Varken NATO-medlemskapet, DCA-avtalet, än mindre beslutet om att göra Sverige till ett uppmarschområde, har varit föremål för debatt eller ens nämnts i någon valrörelse. En skam för ett land som vill se sig självt som demokratiskt. Att vara beredd att kasta ut ett lands befolkning i ett krig genom att trumfa igenom ett antal beslut bakom lyckta dörrar är ingenting annat än diktatoriskt.

Släpp illusionerna – välj avspänning

Vi måste sluta blunda för verkligheten. Den ryska kärnvapendoktrinen är tydlig: om det egna territoriet hotas, kommer kärnvapen att användas. Trots detta fortsätter Sveriges regering att agera som om vi vore osårbara – som om ett krig mot Ryssland kan vinnas.

Spelplanen har förändrats. Västs militära övertag är inte längre självklart. Att tro att vi militärt kan tränga in i Ryssland utan konsekvenser är inte bara ansvarslöst – det är direkt livsfarligt.

Om vi vill att Sverige ska ha en framtid måste vi byta kurs nu. Det enda rimliga svaret i denna situation är avspänning, diplomati och att Sverige återgår till att vara en kraft för fred – inte ett verktyg för stormakters krig och strategiska intressen.

Till skillnad från USA har Europa en enormt lång gräns mot Ryssland – ett land som kommer att finnas där under överskådlig framtid, oavsett vad våra och övriga europeiska ledare tycker.

Ambition Sverige vill leva i ett samhälle där alla som arbetar i folkets tjänst från handläggare till generaldirektör, har ett tydligt personligt ansvar. Ett samhälle där varje beslut tas med respekt för lagen, för uppdraget och för människan.

I dag ser vi något helt annat.
Beslut tas godtyckligt, ofta utan tydlig grund i lag, utan transparens och utan att någon behöver stå till svars.

År 1976 avskaffades det straffrättsliga tjänstemannaansvaret. Visserligen finns fortfarande lagen om tjänstefel i Brottsbalken (20 kap.), som även omfattar grov oaktsamhet och försummelse men tillämpningen är i praktiken obefintlig. Kraven för fällande dom har blivit så höga att även allvarliga fel, maktmissbruk och försummelser sällan leder till åtal, än mindre fällande dom.

Resultatet är ett system där ingen offentligt anställd i praktiken kan ställas juridiskt till svars ens vid grov försummelse. Vi ser barn som nekas hjälp, äldre som larmar utan att få svar, och livsavgörande beslut som inte kan prövas rättsligt allt under en tystnadskultur där ansvar löses upp.

Samtidigt breder den organiserade brottsligheten ut sig inom kommuner och välfärdssystem, skyddad av bristen på insyn och ansvar. Utredning efter utredning har pekat på problemen. Ingen regering har agerat.

Ambition Sverige vill återinföra ett tydligt, rättssäkert och straffrättsligt tjänstemannaansvar.
För att återkoppla makt till ansvar.
För att göra upp med godtycket.
För att se till att lag åter blir lag och inte en tolkning.

När ansvar saknas och rättvisan tystnar då närmar vi oss snabbt ett rättslöst samhälle.
Vi är Ambition Sverige. Vi återinför ansvar och vi tar ansvar.

Elena Malmefeldt (A), talesperson för Svensk kultur och Hälsa

Naturläkare (Svenska naturläkarförbundet)

När momsen på livsmedel infördes 1969 var det för att lösa en akut kris i statens finanser. Det
var tänkt som en ”tillfällig” åtgärd i ett krisläge. Men precis som så många andra
“tillfälliga” skatter blev den kvar. År efter år, regering efter regering, har den byggts ut,
försvarats och normaliserats.

I dag betalar vi 12 procent moms på maten vi köper. Det låter kanske modest. Men i
praktiken innebär det att över 40 miljarder kronor varje år försvinner direkt ur
hushållens kassor, rakt in i statens svarta hål.

För perspektiv: den statliga förvaltningen därmed den byråkratiska apparaten med alla
myndigheter består av 367 separata myndigheter för ett land med bara 10 miljoner invånare.
Byråkratin kostar omkring 145 miljarder kronor varje år.
Som jämförelse: i Parisregionen bor fler människor än i hela Sverige, men där behövs inte
400 myndigheter för att samhället ska fungera. Ändå envisas vi med att hålla igång ett
överdimensionerat maskineri som växer för varje år.

Vi hade kunnat skära ner denna gigantiska maskin, rensa bort överflödet och använda
pengarna till något som faktiskt gör skillnad: ta bort momsen på maten så människor slipper
gå hungriga i ett av världens rikaste länder. Men i Sverige går alltid politikens prestige och
statsapparatens egenintresse före medborgarnas grundläggande behov.
Det spelar ingen roll att föräldrar inte har råd med mat till sina barn eller att pensionärer
hoppar över måltider. Huvudsaken är att systemet får sitt.
Skatten framför allt. Byråkratin och systemet framför människan. Och när man ifrågasätter
det får man höra att “det inte finns utrymme i budgeten”.

Vi har vänt på logiken: medborgarna ska svälta, för att systemet ska mättas

Det är som om vi kollektivt har glömt varför momsen infördes från början.

En dubbelbeskattning på människors vardag

Tänk på det en stund: när du handlar mat för redan beskattade pengar ofta efter att ha betalat
några av världens högsta marginalskatter tvingas du betala ytterligare skatt/moms. Det är en
dubbelbeskattning som slår hårdast mot dem med minst marginaler.

För ensamstående föräldrar, pensionärer och låginkomsttagare är matmomsen inte en abstrakt
procentsats. Den är skillnaden mellan att äta lagad mat varje dag eller tvingas köpa det
billigaste skräpet som gör människor sjuka. Vi är på väg mot ett klassamhälle där vissa har råd
med näringsrik mat och hälsa medan andra fastnar i fattigdom och ohälsa. Den klyftan växer
för varje år.

“Skatteutgift” – ett märkligt ord för en skatt som aldrig borde funnits

När du läser regeringens budget kallas det en “skatteutgift” att momsen på mat ligger på 12 %
i stället för 25 %. Det betyder i praktiken att staten räknar det uteblivna påslaget som en
förlorad inkomst som om det vore en kostnad.
Enkelt förklarat:

Om momsen höjs från 12 % till 25 %, får staten in cirka 30 miljarder extra.
När man inte får det, “kostar” det alltså staten 30 miljarder.
Det här sättet att räkna innebär det att billigare mat ses som en ekonomisk “förlust”
medan politiker aldrig pratar om myndigheternas svällande budgetar på samma sätt.

Det spelar ingen roll att människor svälter eller att barn går till skolan hungriga. Det viktiga, i
regeringens logik, är att “det finansiella sparandet” i staten hålls uppe och att det sker på
bekostnad av folkhälsan, staten bryr sig inte.

Mat eller hyra? Statens hunger tar aldrig slut

Under flera år har hushållen pressats från alla håll. Räntor, elpriser, hyror och matkostnader
skjuter i höjden. Fler företag går i konkurs än på årtionden. Arbetslösheten ökar.
Ensamstående föräldrar tvingas ta sms lån för att ha råd med matkassen. Äldre hoppar över
måltider för att pensionen inte räcker.

Men mitt i detta ökar statens skatteintäkter på livsmedel. För när maten blir dyrare, växer
momsintäkterna i kronor räknat. Visste du att de stora matkedjorna i Sverige ofta har
vinstmarginaler på 2–3 procent, medan staten tar 12 procent på allt? Bara under 2022 drog
momsen på livsmedel in 11,4 miljarder mer än normalt, mer än hela dagligvaruhandelns
samlade vinst.

När din familj tvingas välja mellan hyra och mat tjänar staten mer pengar. Det är pengar som
inte går till dig. De försvinner in i ett system som gjort sig själv till den främsta prioriteten.
När politiker säger “vi har inte råd att ta bort matmomsen” menar de egentligen: “vi har inte
råd att skära ner på oss själva.”

Det finns alternativ:

Vi har råd. Vi har bara fel prioriteringar. Vi kan göra annorlunda:

Vi kan ta bort momsen på baslivsmedel permanent.
Vi kan införa riktade hälsoskatter på socker, godis och snacks, som både skulle stärka
folkhälsan och finansierar omställningen.
Vi kan ge stöd till kooperativa butiker, REKO-ringar och stärka närsamhällen som vill
utmana de stora oligopolen.
Vi kan banta den överdimensionerade statsapparaten som år efter år växer sig större
medan vanliga människor får det allt svårare.

För frågan är inte om vi har råd. Frågan är om vi vill fortsätta i ett system där billigare mat ses
som en “utgift” men statens egen byråkrati aldrig kallas ett slöseri.

Det är dags att ta tillbaka makten över maten

Vi står vid ett vägskäl. Antingen accepterar vi ett samhälle där fler barn växer upp i fattigdom,
fler äldre hoppar över måltider och fler medborgare får gå till socialen för att be om hjälp med
mat eller så säger vi: nog nu.
Om vi tar bort momsen på maten minskar behovet av bidrag. Människor får tillbaka värdighet
och frihet samt känslan av att klara sig själva.
Ska vi fortsätta göda en statsapparat som gör mat till en klassfråga, medan statsapparaten
sväller och vanligt folk pressas allt djupare ner i ekonomisk otrygghet?
Har vi råd att acceptera att maten det mest grundläggande för vår överlevnad används som ett
verktyg för att fylla statens kassakista?
Maten är inte bara en handelsvara. Den är en mänsklig rättighet. Ett samhälle som inte kan
erbjuda sina invånare hälsosam mat till rimliga priser har tappat förankringen i vad välfärd
borde betyda.
Det är dags att säga ifrån. Det är dags att sätta människor först och befria människor från
politikens klåfingrighet.

https://www.tn.se/naringsliv/42013/tn-reder-ut-sa-mycket-tjanar-staten-pa-maten-siffran-finansministern-talar-tyst-om/

Elena Malmefeldt (A), talesperson för Svensk kultur och Hälsa

Naturläkare (svenska naturläkarförbundet)

EU har ännu en gång blåst liv i det lagförslag som i folkmun kallas ”Chat Control” och som lägger grunden för permanent massövervakning av samtliga medborgares privata digitala liv. Trots att tidigare lagförslag redan röstats ner. Och den här gången är förslaget ännu värre.

I den senaste kompromisstexten görs det uttryckligt att skanning av ditt innehåll kan komma att ske redan på din egen enhet, dvs din egen dator eller telefon, innan något ens skickats vidare – även i tjänster med så kallad end-to-end-kryptering – och att sådan teknik kan komma att godkännas centralt. Det påstått goda syftet är att med hjälp av AI-baserad detektion hitta och stoppa sexuella övergrepp mot barn.

Det låter som science fiction, men EU-förslaget är ett faktum. EU-kommissionen, med ansvarig kommissionär Ylva Johansson (S), driver frågan vidare trots att EU-parlamentet redan tidigare röstat ner det. Går förslaget igenom kommer det få konsekvenser långt värre än Storebrors övervakning i George Orwells ”1984”.

Strategin som regelmässigt används för att få igenom odemokratiska eller integritetshotande idéer, är att motivera dem med deras effekt mot brottslighet. I fallet Chat Control motiveras den förslagna förordningen med att den skulle kunna förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn.

Men Europpol har redan pressat på för att få obegränsad och ofiltrerarad tillgång till ALL data som Chat Control samlar in, så att de kan använda dem mot många andra brott. Även oskyldiga privata bilder skulle alltså lämnas till brottsbekämpningen, och kunna misstänkliggöras.

Det har funnits tidigare varianter av förslaget som röstats ner, och motståndet har varit starkt mot massiv skanning och försök att kringgå kryptering. Ändå återkommer nu en version som gör den urskillningslösa skanningen mer central – på användarnas egna enheter.

Danmark, som leder EU:s ministerråd sedan 1 juli 2025, driver frågan genom att försöka samla en majoritet inför omröstningen 14 oktober 2025. Målet är att kunna tvinga leverantörer att skanna all privat digital kommunikation med hjälp av AI, och göra dem ansvariga för att rapportera ”misstänkt” material, även på krypterade tjänster.

Förespråkarna hävdar att det handlar om att skydda barn. Att använda barnperspektivet som slagträ är pinsamt genomskinligt eftersom ett samhälle som övervakar alla, skyddar ingen. Det skyddar varken barn eller vuxna, utan blir ett allvarligt hot mot bägge. Det borde till och med Ylva Johansson förstå. Hon bär dessutom ett särskilt ansvar – men i stället för att ta det ansvaret har hennes agerande, inklusive de nära kontakterna med Ashton Kutchers organisation Thorn, dragit på sig EU-ombudsmannens kritik för administrativa missförhållanden och bristande öppenhet.

Problemet med övergrepp mot barn är verkligt och akut. Men i stället för att stärka riktade, beprövade metoder använder politiker som Ylva Johansson (S) problemet som murbräcka för att införa massövervakning.

Att de två privatpersonerna bakom Dumpen gång på gång lyckas identifiera misstänkta visar – oavsett vad man tycker om metoderna – att det finns gott om träffytor för polisens egna proaktiva insatser. Med mer resurser till spaning, infiltration, digital forensik och internationellt samarbete kan man agera effektivt utan att för den skull övervaka alla.

När sådana verktyg inte prioriteras, men ett totalitärt övervakningssystem gör det, visar det med all önskvärd tydlighet att viljan att faktiskt bekämpa sexuella brott mot barn saknas. Men vilja att övervaka medborgarna finns i överflöd.

Teknikexperter, jurister och människorättsorganisationer har varnat för Chat Control, och för att sådana system är rättsstridiga, tekniskt opålitliga och farliga – inte minst för att de skapar säkerhetshål som angripare kan utnyttja. Europadomstolen för mänskliga rättigheter har dessutom slagit fast att lösningar som urholkar kryptering står helt i strid med rätten till privatliv, en grundläggande rättighet som är inskriven i EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna.

Skanningen förväntas omfatta:

Privata meddelanden i appar som WhatsApp, Signal, Telegram, Messenger och Instagram (direct message) – text, bilder, video, länkar och röstmeddelanden.
E-post och bilagor.
Chattar i integrerade tjänster som spel, dejtingappar och sociala plattformar.
Molnlagring: privata filer, foton och videor i t.ex. iCloud och Dropbox.
Direktmeddelanden och annat innehåll i sociala medier.

Sveriges regering och politikerna i Sverige och EU måste ta tydlig ställning mot alla former av allmän skanning och för det grundskydd som kryptering innebär samt säga nej till varje försök till lagtext som motsäger detta.

Det handlar om att värna medborgarnas integritet och grundläggande fri- och rättigheter. Det är bokstavligen vad politikerna är valda för att säkerställa.

Viktig är också medias roll för att granska processen, pengarna och tekniken. Ställ frågor om hur falsklarm, dataläckor och missbruk ska hanteras och av vem. Gräv i lobbykontakterna och följ pengaflödena. Fråga hur detta hotar vardagstryggheten för familjer, företag och samhället i stort? Och i slutänden demokratin och våra grundläggande mänskliga rättigheter?

Ambition Sverige (A) är ett nytt parti, men våra principer är fasta och uråldriga: en fri människa ska inte behöva be staten om lov för att få tala privat. Vi kan och skall bekämpa övergrepp mot barn utan att behandla alla som misstänkta och införa permanent övervakning av laglydiga medborgare. Vi skyddar både barnen och friheten – om vi vågar säga nej till dålig teknik och dålig lagstiftning.

SÄG NEJ TILL EU:s ÖVERVAKNING AV VÅRA LIV

Elsa Widding

Riksdagsledamot och Partiledare, Ambition Sverige (A)

Jag vill här vädja till alla mina kollegor i Riksdagen att rösta mot regeringens proposition som på allvar riskerar att underminera demokratin när regeringen vill ge sig själva mer makt vid krissituationer.

Genom propositionen 2024/25:155 om ”Allvarliga fredstida krissituationer” förväntas regeringen få ökad makt vid en krissituation. Detta kan få förödande konsekvenser för demokratin i det fall en bred riksdagsmajoritet ställer sig bakom regeringens förslag. Proposition bör därför avslås i sin helhet

Det nya grundlagsförslaget i 16 kap. regeringsformen innebär en maktkoncentration som i praktiken kan bli permanent – om en bred riksdagsmajoritet vill det.

I förslaget definieras inte vad en “allvarlig fredstida krissituation” innebär eller vilka krav som måste uppfyllas för att något ska bedömas vara en sådan allvarlig kris. Bland motiven nämns naturkatastrofer, terror eller pandemier men i grundlagstexten finns alltså inget juridiskt test. Det betyder att en riksdagsmajoritet godtyckligt kan klassa t.ex. ett normalt klimatläge som en allvarlig kris, med långtgående följder för medborgarnas fri- och rättigheter.

Kristillståndet har ingen automatisk sluttid

Regeringen kan behålla sina extra befogenheter så länge riksdagen tillåter det – i teorin i åratal. Det enda kravet är att det ska avslutas “så snart det inte behövs”. Vad som “behövs” avgörs politiskt, inte juridiskt.

Riksdagen kan dessutom genom en bemyndigandelag (2 §) ge regeringen rätt att stifta förordningar på områden som normalt kräver lag. Det finns inga krav på maxtid – så länge majoriteten vill, kan det pågå. Det skapar utrymme för långtgående regleringar utan tydliga gränser.

Även det så kallade “akutspåret” (3 §) har svaga spärrar. Förordningar får visserligen bara gälla i tre månader och kräver 3/4-stöd, men nya beslut kan tas om och om igen. Alternativt flyttar man över till 2 § och ger regeringen breda verktyg. Inga juridiska spärrar finns mot detta.

Domstolskontroll sker endast i efterhand, i konkreta fall. Sverige saknar en författningsdomstol. Dessutom visar erfarenhet att svenska domstolar sällan fäller staten, vilket gör kontrollen tandlös. Personligt ansvar för statsråd är i praktiken obefintligt.

Vi måste ställa oss ett antal centrala frågor:

Kan hänvisningar till klimatförändringar klassas som en kris enligt förslaget? Svar: JA.

Kan ”lockdownregler” rulla vidare i åratal? Svar: JA.

Skulle det kunna öppna dörren för tvångsåtgärder såsom tvångsvaccinering? Svaret är i praktiken JA även på denna fråga – så länge proportionalitet och nödvändighet anses uppfyllda av riksdagen. Patientlagens samtyckeskrav räcker inte i sig som spärr om 16 kap. aktiveras.

Propositionen säger uttryckligen att när 16:1 är aktiverad och regeringen använder 3 §-spåret (akutläget), får den meddela föreskrifter på lagområdet som vid behov t.ex. kan avvika från eller komplettera gällande bestämmelser i lag.

Det betyder att en tillfällig krisförordning kan köra över t.ex. patientlagens samtyckesregel under en begränsad tid – förutsatt 3/4-stöd i riksdagen.

Patientlagen (4 kap. 2 §) säger: Hälso- och sjukvård får inte ges utan patientens samtycke om inte annat följer av denna eller någon annan lag. Normalt betyder “lag” = riksdagslag, inte förordning.

Men 16 kap. förslaget ger alltså regeringen konstitutionellt stöd att tillfälligt reglera sådant som annars måste stå i lag – och propositionen klargör att sådana föreskrifter kan avvika från lag. Därmed kan patientlagens huvudregel inte ensam åberopas som stoppkloss om 16 kap. 3 § används korrekt.

Förslaget saknar skydd mot missbruk där allt bygger på riksdagens goda vilja. Det räcker inte. I ett land där blocköverskridande konsensus är mer regel än undantag är 3/4-kravet ingen garanti – det räcker med att se på NATO- eller WHO-exemplen för att detta ska bli uppenbart för alla.

Vi i Ambition Sverige (A) anser att denna ändring inte bör ske alls. Men om grundlagen ska ändras, måste skydden förstärkas:

Tidslåsning av kristillståndet (ex. 30 dagar).
Snäv och konkret definition av “svår kris”.
Takhöjd och tidsgränser för bemyndiganden.
Grundlagsspärr mot långvariga frihetsinskränkningar.
Opartisk förhandsprövning av Konstitutionsdomstol.
Utan detta öppnas dörren för att permanenta undantagstillstånd – helt i strid med demokratins kärna. Förslaget bör förkastas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

https://share.google/m6FQZn97iiNyAMpVg

Elsa Widding

Riksdagsledamot och Partiledare, Ambition Sverige (A)

Vad händer egentligen med demokratin i Sverige – när bara vissa röster får höras?

Vi talar ofta om yttrandefrihet och demokratiska värderingar. Men vad händer när dessa värden i praktiken bara gäller dem som redan sitter vid makten?

När ett nytt politiskt parti försöker göra sin röst hörd – då händer oftast ingenting.

Ingen press dyker upp på lanseringar, inga rubriker, inga debattartiklar, ingen rapportering.

Och när dom försöker få in artiklar i någon av Sveriges stora dagstidningar författad av någon av alla de experter som har anslutit sig till partiet – möts dom av det korta svaret:

“Vi har valt att inte rapportera om partiet” Så vad återstår?

Personliga möten, sociala medier och alternativ media? Men även dessa kanaler har det många gånger tufft och riskerar att bli nedstängda på vissa plattformar.

Det låter kanske oskyldigt när man läser förordningen om politisk reklam:

”Den 10 oktober 2025 börjar en ny EU-förordning om öppenhet och riktad politisk reklam att tillämpas. Syftet med förordningen är att öka transparensen i politisk annonsering inom EU och därmed stärka det demokratiska samtalet och motverka desinformation, särskilt inför val. ”

Med vetskap om hur ordet desinformation idag tillämpas så behöver man inte ha speciellt mycket fantasi för att förstå att desinformation definieras som alla uppfattningar som går emot de rådande agendorna, dvs. narrativet.

Från och med oktober i år, efter påtryckningar från EU och med stöd av den nya Digital Services Act, förbjuds alltså politisk reklam på flera stora plattformar.

SVT rapporterar den 25:e juli:

Meta, som ligger bakom Facebook och Instagram, slutar med politiska annonser inom EU.

Nya regler gör det för krångligt och osäkert, hävdar den amerikanska teknikjätten.

Annonser med politiskt innehåll, liksom valreklam och vad som beskrivs som sociala frågor kommer inte att tillåtas inom unionen från och med oktober, meddelar Meta.

”Det här är ett svårt beslut – ett som vi fattat som svar på EU:s kommande regelverk”, skriver teknik jätten och syftar på ett regelverk om transparens kring politisk reklam som kallas TTPA.

Enligt Meta innebär regelverket en orimlig nivå av komplexitet och juridisk osäkerhet för annonsörer och plattformar som är verksamma i EU.

Public service stängde för övrigt dörren för länge sedan.

Det finns förstås undantag – till exempel hur man valt att släppa fram det muslimska partiet Nyans, som fått viss uppmärksamhet.

Även Jamal El‑Hajs planer på att starta ett nytt parti har det rapporterats om i etablerad media – i Sydsvenskan, på Omni, i Bulletin, och kort hos SVT. Jamal El-Haj sitter i rummet bredvid mig på plan 9 i riksdagen. Han lämnade Socialdemokraterna och är precis som jag så kallad partilös i riksdagen.

Det är beklagligt att nya mindre partier stängs ute från media – inte minst med tanke på att de etablerade partierna i stort sett är eniga i de stora tunga frågorna: såsom NATO, Ukraina, WHO:s nya direktiv, klimatagendan eller de förödande konsekvenserna av covid-19 vaccinerna som inget parti följer upp.

Varför rapporterar man sig inte när det kommer granskade studier som bygger på färsk data och som till exempel visar att chansen att bli gravid är 30 % lägre för en kvinna som tagit vaccin mot coivd-19 än en kvinna som inte tagit detta vaccin? Varför utreder man inte varför födseltalen är ner så kraftigt? Redan 2023 föddes det 12,9 % färre barn i Sverige enligt SCB.

Fyraprocentsspärren gör det svårt för ett nytt parti att ta sig in i riksdagen.

Men när media vägrar ta in annonser, vägrar publicera debattinlägg – och TV stänger dörren – hur ska då ett nytt parti kunna nå ut?

De etablerade partierna får naturligtvis hjälp med utplacering av valsedlar till de 6000 vallokalerna. Ett nytt parti får inte denna hjälp utan måste skapa en stor organisation för att kunna få ut valsedlar – ett tämligen hopplöst projekt eftersom valsedlarna dessutom ska ut tidigt på morgonen innan vallokalen öppnar. Det handlar inte om pengar utan om organisation.

Det förefaller som om hela vårt valsystem är designat för att tillgodose de etablerade partiernas fortlevnad och göra det omöjligt att få in en ny politisk kraft med en annan inriktning.

Många sätter idag sitt hopp till alternativ media men vi ser allt oftare hur YouTube-kanaler stängs ner, bankkonton spärras eller att finansiella konton blockeras.

Regeringen har till och med beställt en Säpo-utredning – som pekar ut alternativ media som ett hot mot den liberala demokratin. Vad sjutton det nu är för någonting. Antingen så är det demokrati eller så är det inte demokrati. Liberal demokrati står väl snarast för att begränsa demokratin? Allt som inte faller makten på läppen är ett HOT mot den liberala demokratin.

Tro det eller ej men det finns fler sätt att tysta demokratin. Organisationer som EXPO gräver fram allt som kan misstänkliggöra personer som inte ställer sig bakom agendan; de som inte har trampat ner i ”konsensushålet”.

Om inget hittas – då får det duga med att attackera en släkting. Men är det verkligen demokrati – om bara vissa röster tillåts? Börjar det inte mer och mer likna något vi förknippar med gamla Östeuropa – där makten kontrollerade både debatt och media.

En enpartistat där oppositionen bara får finnas – om den håller med. Så vad vill vi att Sverige ska vara? En levande demokrati – där alla röster får höras? Eller en så kallad liberal demokrati – ett system där bara vissa får tillgång till media, till möteslokaler, till tidningarnas debattsidor, till reklamutrymme och sociala medier.

Det här handlar i grunden inte om huruvida du håller med om en viss åsikt eller inte – om du sympatiserar med ett parti utanför riksdagen. Frågan är mycket större än så. Det handlar om huruvida du anser att olika åsikter ens ska få finnas.

Demokratin försvinner inte över en natt. Den monteras ner – bit för bit – i tystnad.

Stötta gärna vårt parti – Ambition Sverige. Vi har byggt en bra maskin för att få igång en ordentlig folkrörelse och vi kommer att ställa upp i riksdagsvalet 2026. Det är givetvis en uppförsbacke men om tillräckligt många kommer med på tåget så har vi en chans att göra skillnad på riktigt. Vi har inte råd att inte försöka. Det är alltför mycket som nu står på spel.

Av: Ulf Gabrielsson, f.d. stridspilot i försvaret och talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A).

Sverige står i dag närmare krigets frontlinje än vi någonsin gjort i modern tid – inte för att vi måste, utan för att våra politiker valt att placera oss där. Genom vårt NATO-medlemskap, genom svenska vapenfabriker i samarbete med Ukraina, och genom villkorslöst stöd till amerikansk militärstrategi, gör vi oss till ett legitimt mål i en framtida upptrappning mellan stormakter. Det är hög tid att säga: Sverige måste lämna NATO – för fredens och vår säkerhets skull.

Sverige bygger vapen åt kriget

Vi har nu svenska komponenter i vapen som kan nå Moskva. Kryssningsroboten Taurus – tillverkad delvis i Karlskoga – diskuteras öppet av Tyskland för leverans till Ukraina. Samtidigt planerar Europa att finansiera USA:s leveranser av vapen som MQ-1C Gray Eagle och JASSM, med räckvidder som gör dem kapabla att nå Moskva.

Detta sker inte i syfte att försvara Ukraina längre. Det handlar om att provocera Ryssland – att hota dess kärnvapenavskräckning och krigsförmåga. Attacker har redan genomförts inne i Ryssland: mot flygbaser, broar och till och med det strategiska bombflyget. Varningssystemen för robotanfall har attackerats. Hur mycket mer krävs innan gränsen är passerad och folket kräver vedergällning?

På väg mot katastrof

USA placerar nu avancerade långdistansvapen i händerna på Ukrainas ledning. Om de används mot Moskva, finns det en mycket reell risk att Ryssland svarar med hypersoniska robotar – kanske mot militära mål i Västeuropa. Kanske mot Sverige. Saab Bofors i Karlskoga och Saab Aeronautics i Linköping kan vara bland de första målen.

Och vår försvarsminister Pål Jonson, tillsammans med statsminister Ulf Kristersson, har varit bland de mest aggressiva rösterna i hela Europa. Vem har gett dem mandat att göra Sverige till en frontstat? När blev det svenska folkets vilja att göra vårt land till ett potentiellt vedergällningsmål i ett världskrig?

Ett blodigt högt spel

Kriget i Ukraina har redan kostat hundratusentals ukrainska män livet – eller deras framtid. De som inte dödats kommer bära med sig trauman resten av livet. Men Pål Jonson säger att “de betalar i blod och det ska vi vara tacksamma över. Det är ett djupt ovärdigt sätt att tala om människoliv.

Och medan detta pågår, hör vi samma skrämselpropaganda om att “Sverige står på tur”.

Dags att säga stopp

Vi måste börja tala klarspråk. Sveriges väg in i NATO var förhastad, odemokratisk och djupt riskabel. Vi måste kräva en folkomröstning om vår framtid – och om våra barn ska växa upp i ett land som bygger på fred eller i en krigsallians som riskerar att dra in hela Europa i en global konflikt.

Sverige har blivit en krigshetsande stat. Det är anmärkningsvärt att Sveriges försvarsminister och statsminister har blivit de mest aggressiva krigshetsarna i Europa. Vad driver dem? Vill de imponera på sina Europeiska och Amerikanska kolleger? Eller vad är det som ligger bakom? Det är nu hög tid att Sverige åter blir ett land som står för fred och inte krig. Lämna NATO – innan det är för sent.

Pål Jonson, vår försvarsminister, öppnar nu för att ukrainska vapenfabriker ska etableras i Sverige. Motiveringen? Att Ukraina behöver fortsatt militärt stöd – kanske i åratal framöver. Man får fråga sig: varför är Jonson och regeringen så övertygade om att detta krig kommer att pågå i många år till?

Har vi redan gett upp hoppet om en förhandlingslösning?

Verkligheten är brutal: Rysslands militära mål – att avmilitarisera Ukraina – är mycket nära att uppfyllas. Ukrainas luftförsvar är i stort sett utslaget. Dagliga anfall med hundratals drönare, kryssningsmissiler och artillerigranater slår sönder landets infrastruktur, samhällen – och framför allt människor.

En generation unga ukrainska män offras

Den ukrainska armén lider enorma förluster. Det är en hel generation unga män som nu bokstavligen offras – för vad? Ett krig där utsikterna för militär seger är i praktiken obefintliga. Till och med USA, som varit den största givaren, har i allt högre grad dragit ned på vapenleveranserna.

Men Sverige väljer alltså att gå motsatt väg. Vi ska nu agera bas för den ukrainska krigsindustrin, trots att vi saknar egen erfarenhet av storskaligt krig, trots att vår egen försvarsindustri varit kraftigt nedmonterad i decennier, och trots att det svenska folket inte gett sitt uttryckliga stöd för att förlänga detta krig till varje pris.

Vad är målet – att hålla igång kriget till varje pris?

Vi får höra att vi ska vara “tacksamma” för att ukrainska män blöder för vår säkerhet. Men ska vår tacksamhet verkligen innebära att vi bidrar till ett krig som inte kan vinnas militärt – utan bara leder till fortsatt förstörelse, död och förlust?

När Pål Jonson säger att vi ska hjälpa Ukraina att “stå emot”, bör han fråga sig om detta verkligen hjälper Ukraina – eller bara skjuter upp ett oundvikligt slut, till ett fruktansvärt högt pris. I praktiken är det ukrainska folket som betalar priset – i blod, i ruiner, i en sönderslagen nation.

Sverige blöder också – ekonomiskt och moraliskt

Samtidigt som vi satsar miljarder på vapenexport och ny militär infrastruktur, lägger vi ner sjukhus, drar in på vård och skola, och säger till svenska folket att det inte finns pengar till äldreomsorg eller sjukvård.

Men till vapen – där är det obegränsat. De som tjänar på detta är inte Ukraina. Det är krigsindustrins ägare, storbolag som Investor och andra industriella aktörer med starka band till både politik och vapenexport.

Gå ner själv, Pål Jonson

Om Pål Jonson är så övertygad om nödvändigheten av detta krig, kan han personligen åka ner till Ukraina. Låt honom sätta sig i en skyttegrav, utan luftförsvar, under konstant beskjutning från ryskt artilleri, stridsflyg och drönare. Och om han skulle dö där sida vid sida med sina ukrainska krigskamrater är det också något som ”svenska folket ska vara tacksamma över”?

Eller är det dags att ställa om politiken – från militär eskalering till förhandling och fred?

Det är inte bara Ukraina som förlorar på detta krig. Vi förlorar alla. Och om ingen säger stopp, så är vi snart ännu ett land som byggt sin framtid på ett evigt krig.