Försvarsminister Pål Jonson sa i den senaste interpellationsdebatten med Elsa Widding att ”över 80% av det ukrainska folket vill fortsätta den här kampen enligt de mätningar som finns”, men en opinionsundersökning från Gallup från juli 2025 visar att endast 24% av befolkningen vill ha ett fortsatt krig. Hela 67 % vill ha en förhandlad fred.
Det här betyder med andra ord att försvarsministern kör över det ukrainska folket när han propagerar för en fortsatt krigsinsats.
De Europeiska ledarna har gått i baklås
Pål Jonson står också bakom de europeiska ledarnas förhandlingsförslag som bygger på att allt ockuperat territorium ska återlämnas till Ukraina som efter krigsslutet ska få ha en militärmakt med 800 000 man och få möjlighet att bli en del av Nato.
Rysslands mål med dess militära operation har från början varit att Ukraina ska förbli neutralt och endast tillåtas ha en krigsmakt som inte kan hota Ryssland. Om detta kan man tycka vad man vill men jag refererar bara till vad ryska företrädare uttryckt.
Tror verkligen Pål Jonson att Ryssland som fört ett mycket kostsamt krig i snart fyra år och förlorat hundratusentals män bara ska packa ihop och åka hem?
Sådana förutsättningar för en fredsförhandling tyder bara på en sak. Pål Jonson och regeringen vill inte se ett slut på kriget och man kan verkligen fråga sig varför just nu när en överväldigande majoritet av det ukrainska folket vill ha en förhandlad fred så snart som möjligt.
Detta är Inte är svårt att förstå när Ukraina förlorat mer än 1,5 miljoner soldater i döda och saknade. I det senaste utbytet av kroppar var det 40 ukrainska för varje rysk.
Elsa Widding och Pål Jonson | Foton: T. Sassersson och Riksdagen
Pål Jonson manar på för fortsatt krigsinsats
I detta för Ukraina fruktansvärt pressade läge vill Pål Jonson se en fortsättning på kriget motiverat av en lögn om folkligt stöd. Pål Jonson uttrycker att Sverige fortsätter att stödja Ukrainas krigsinsats så länge det ukrainska folket vill det, men nu vill ju inte det ukrainska folket det längre.
Kommer Jonson böja sig för folkets vilja eller kommer han likt andra europeiska ledare mana på Zelensky att fortsätta skicka sina män in i den ryska ”köttkvarnen”?
Ukrainskt blod – svensk säkerhet?
Om stödet till Ukraina säger försvarsministern:
”Det är ett stöd som vi betalar med kronor och ören dom ukrainska soldaterna betalar i blod och det ska vi vara tacksamma över”.
Nu är det dock så att det Ukrainska folket inte längre vill betala med sitt blod, det vill ha fred.
Vad är det Pål Jonson missar här?
Sverige har inte lagt två strån i kors för att det ukrainska folkets uttryckliga önskan om en förhandlad fred ska bli verklighet.
Pål Jonson säger att stödet till Ukraina är en investering i vår egen säkerhet! Hur kan det vara moraliskt försvarbart att uppmuntra ett krigstrött och förblödande folk att fortsätta att förblöda för vår säkerhets skull?
Hela resonemanget bygger på en intensiv propagandainsats som ingjutit ett sådant rysshat i svenska folket att det är berett att offra var fjärde skattekrona (5% av BNP) på vapen till ett tänkt krig mot Ryssland som inte går att vinna. Man har inbillat folket att Ryssland efter en fred i Ukraina omedelbart skulle kastar sig över Sverige och övriga EU länder. Ett scenario som helt saknar stöd i verkligheten.
Krigsindustrin är alltid vinnarna
De som tjänar på denna verklighetsbeskrivning är naturligtvis försvarsindustrin och dess ägare.
Trump och USA försöker få till en förhandlingslösning eftersom deras krigsindustri inte behöver förlita sig på att få avsättning för sina vapen i Ukraina, de har sett till att få sälja mängder med vapen till EU som sedan skänker dom till Ukraina.
Trump som är en deal-maker av rang har även lyckats avkräva EU länderna ett löfte om att spendera 5% av deras BNP på vapen, vilket motsvarar 23% av Sveriges årsbudget. EU länderna har också skrivit på ett avtal om att köpa amerikanska vapen till ett värde av 750 miljarder euro. Vapen som ska göra EU redo för ett krig mot Ryssland 2030.
Krig mot Ryssland – ett verklighetsfrånvänt projekt
Om nu Ryssland hade för avsikt att ockupera länder i Europa hade det väl gjort det för länge sedan innan vi hade hunnit bygga upp våra krigsmakter. Vad ska vi förresten med alla dessa vapen till?
Ett krig mot Ryssland är omöjligt att vinna p.g.a. att Ryssland är en ledande kärnvapenmakt med världens mest sofistikerade kärnvapen och en försvarsdoktrin som säger att kärnvapen kommer att användas om moderlandet blir hotat. Vill Pål Jonson ha ett kärnvapenkrig?
Alla som tidigare har försökt besegra Ryssland har misslyckats och då före kärnvapenepoken. För att ta några exempel har Sverige, Polen, Osmanska riket, Frankrike och Tyskland alla förlorat krig mot Ryssland. Dags för eftertanke?
Förutom kärnvapen förfogar Ryssland också över en hel arsenal av hypersoniska robotvapen som idag inga kända luftförsvarssystem kan bekämpa. Hela Pål Jonsons och regeringens resonemang är så galet och verklighetsfrämmande att man tar sig för pannan.
Utrikespolitiskt haveri
Sveriges utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, uttryckte med emfas nyligen sin syn på fredsförhandlingarna och de föreslagna 28 punkterna. Hennes förslag är istället ett tvåpunktsprogram: 1, Förstärka Ukraina. 2, Försvaga Ryssland. Hur kan det komma sig att Sveriges utrikespolitik nu degraderats till den grad att den går ut på att försvaga andra länder? Handlar inte utrikespolitik om att skapa goda relationer till andra länder?
Vi får hoppas på en snar tillnyktring hos våra ansvariga ministrar annars riskerar Sverige att sjunka allt djupare ner i det träsk av felbedömningar och lögner de skapat för vårt stackars sargade land.
Dags för en folkomröstning?
Det ukrainska folket vill ha fred. När ska det svenska folket få säga sitt? Vore det inte på sin plats med en folkomröstning om fortsatt ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina?
Ulf Gabrielsson, talesperson Försvar och Säkerhet för Ambition Sverige (A) | Foto: Torbjörn Sassersson, 18 nov 2025, Spanien
Elsa Widding, som är oberoende ledamot i riksdagen och partiledare för Ambition Sverige, fruktar att svenska NATO-soldater kommer att hamna i Ukraina. Hon konfronterade försvarsminister Pål Jonson. NewsVoice intervjuade Widding efter debatten.
Widding skriver att USA har insett att ukrainakriget är förlorat. Därför har USA dragit sig tillbaka och verkar inte ha några planer på att förse Ukraina med fler vapenleveranser, men trots det fortsätter Sverige att skicka både pengar och vapen till Ukraina, vilket förlänger lidandet för det ukrainska folket.
I oktober 2025 godkände riksdagen ett beslut om att delta i NATO:s samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Det ger regeringen mandat i brådskande situationer (till exempel när ett krig håller på att förloras) att sätta in svenska väpnade styrkor under en begränsad tid.
Alla krig är dock begränsade i tid så det finns en bred tolkningsmarginal när det är ”brådskande” och hur länge svenska soldater ska fyllas på allt eftersom de dör vid en front som ska ”avskräcka” och ”försvara” Sverige i grannlandet Ukraina, som egentligen inte är ett geografiskt grannland.
Denna lagändring handlar om NATO:s kollektiva försvar och operationer, inte specifikt om en fredsbevarande styrka i Ukraina, men Widding drar slutsatsen att regeringen ändå kan skicka soldater till en krigszon tex Ukraina.
Widding menar att Pål Jonson, som styr Sverige i alla försvarsfrågor, utsätter Sverige för säkershetsrisker med sin generella försvarspolitik:
”Sveriges militära stöd till Ukraina och DCA-avtalet, som tillåter amerikanska vapen på svenskt territorium, utgör en stark provokation mot Ryssland som utsätter Sverige för extrema risker.”
Våra värnpliktiga ungdomar offras av Pål Jonson och Ulf Kristersson när de luras in i berättandet om ett överhängande ryskt hot, säger Widding till NewsVoice.
”De kommer att möta en säker död om de skickas till Ukraina via NATO.”
Svenska unga soldater. Pressfoto: Jonas Helmersson för Försvarsmakten
Svenska NATO-soldater
Elsa Widding ställde följande frågor till Pål Jonson under interpellationsdebatten:
Har Pål Jonson analyserat av innebörden av ”brådskande situationer”? Vilka situationer kan föranleda att regeringen skickar svenska soldater till Ukraina?
Kan Sverige skicka elitförband utan förvarning till Ukraina?
Hur många svenska soldater riskerar att dö vid en svensk militär insats i Ukraina?
Den 5:e oktober 2025 godkände riksdagen en ny beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Detta innebär att regeringen i brådskande situationer får eget mandat att sätta in väpnade styrkor under en begränsad tid.
Lagändringen handlar om Natos kollektiva försvar och operationer, inte specifikt om en fredsbevarande styrka i Ukraina. Då krävs fortsatt ett särskilt riksdagsbeslut enligt gällande ordning. Här finns givetvis risk för godtycklighet om regeringen kan vidta så långtgående åtgärder för en viss tidsperiod utan att vare sig informera riksdagen eller låta riksdagen fatta beslut.
Min fråga är om försvarsministern och svenska folket förstår vad detta innebär. Om Sverige sätter in trupp mot Ryssland så har Sverige förklarat Ryssland krig (utan tidsbegränsning).
Vilka spärrar finns nu mot att regeringen skickar svenska soldater till kriget i Ukraina – för att där gå en säker död till mötes?
Jag vill därför ställa följande frågor till försvarsminister Pål Jonson:
Har ministern gjort en analys av innebörden av ”brådskande situationer”, det vill säga situationer som kan föranleda regeringen att skicka soldater till Ukraina, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
Kan det bli tal om att Sverige skickar elitförband utan förvarning till Ukraina, och om svaret är ”ja”, kan ministern upplysa om huruvida Sverige redan har skickat elitförband till Ukraina eller ej?
Har ministern gjort en analys av hur många svenska soldater som riskerar att förlora sina liv vid en eventuell svensk insats i Ukraina, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
Härmed anmäler undertecknad riksdagsledamot, Elsa Widding, försvarsministern Pål Jonsson och statsministern Ulf Kristersson för medvetet olagligt agerande, eller medhjälp till olagligt agerande, i samband med utövandet av sina respektive ministerroller.
Försvarsministern och försvarsdepartementet, representanter för försvarsmakten, samt ansvariga representanter för SAAB förbereder nu ytterligare affärer med Ukraina som riskerar att skada Sverige såväl ekonomiskt som genom ett försämrat rykte som rättsstat i världen.
Man förbereder en försäljning av upp till 150 JAS Gripen till Ukraina. Ukraina är som alla vet i en mycket svår ekonomisk och politisk situation. Detta betyder att finansieringen av detta projekt är mycket osäker. Det har diskuterats att JAS-planen ska betalas av EU-länder genom upptagande av lån på marknaden som ytterligare kommer att belasta EU-ländernas ekonomi negativt.
Vidare skall dessa lån säkerställas genom utnyttjandet av ryska centralbankens illegalt konfiskerade (”frusna”) valutareserv som bokförts i belgiska Euroclear, Belgiens centrala värdepapperscentral.
Alla involverade parter vet att detta är ett brott mot verifierade fördrag, bl a mot FN-stadgans artikel 2 (underpunkt 4) som kräver respekt för alla staters suveränitet och tillgångar, inkl. centralbankers valutareserv.
Sveriges försäljning av JAS-plan kräver alltså att Sverige och EU bryter mot FN-stadgan. Sveriges regering och riksdag bryter därmed medvetet mot internationellt vedertagna stadgar.
Riksdagens plikt är nu att säkerställa att regeringen inte agerar emot ingångna FN-fördrag, enligt Riksdagens främsta uppdrag enligt Sveriges grundlag.
Den 14 november ordnade Pål Jonson en ny affär åt SAAB genom att underteckna ett avtal med Colombia om försäljning av 17 stycken JAS Gripen. Problemet är att USA anser att Colombias president är en knarkkung.
Gripen är ett unikt och flexibelt stridsflygplan som kan starta och landa på en rak landsväg som är blott 500 meter lång. Nu ska 17 av dessa plan säljas till Colombia, skriver Regeringskansliet.
Benjamin Dousa hyllar affären på 4,3 miljarder dollar:
Försäljningen av JAS Gripen till Colombia är en av Sveriges största exportaffärer någonsin. Det är en affär som stärker både svensk säkerhet och ekonomi, och visar på den tydliga kopplingen mellan handel och säkerhet.
Pål Jonson, som agerar säljledare i affären säger i ett presmeddelande från regeringskansliet att försäljningn är “ett tydligt kvitto på konkurrenskraften i svensk försvarsindustri”. Han tillägger: “Jag ser fram emot att fördjupa det försvarspolitiska samarbetet”.
Med andra ord vill Jonson sälja mer vapen till Colombia.
Frågan är vad Pentagon tycker om det efter att USA underförstått hotat Colombia (precis som Venezuela) med militära tillslag för att stoppa colombianska knarkkarteller.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard som besökte Colombia i januari och då deltog vid den första högnivådialogen inom ramen för det bilaterala partnerskapet mellan Sverige och Colombia, hyllar också försäljningen:
Sverige och Colombia har mycket goda relationer som sträcker sig långt tillbaka. Jag ser fram emot att fortsätta att förstärka och bredda samarbetet mellan våra länder.
De svenska ministrarna som alltså säljer stridsflygplan åt SAAB, istället för SAAB:s egna säljare, snärjer in sig vapenindustrin och hamnar i en geopolitisk lojalitetsoppa eftersom Trump samtidigt anser att Gustavo Petro är en knarkkung i Centralamerika.
Förra månaden kallade Donald Trump Colombias president Gustavo Petro för en ”olaglig drogledare”. Det gav colombianerna anledning att oroa sig: Det senaste landet vars president Trump anklagade för att driva en drogverksamhet var Venezuela, och dessa anklagelser användes som motivering för att skicka en flottilj av krigsfartyg för att ligga på lur utanför dess kuster och spränga båtar.
Kriget i Ukraina närmar sig ett avgörande, där ryska styrkor möter allt mindre motstånd och Ukraina har svårt att uppbringa både soldater och krigsmateriel att skicka till fronten. Stödet från utlandet har minskat med 41 % under det senaste året. Oberoende experter såsom professor John Mearsheimer, Alexander Mercourios, överste Douglas McGregor, professor Glenn Diesen och många fler är eniga om att Ukrainas armé håller på att bryta samman och att kriget snabbt närmar sig sitt slut.
JAS till Ukraina
I detta kritiska läge tar vår försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson, tillsammans med Volodymyr Zelenskyj, klivet fram för att presentera ett ”Letter of Intent” som innebär att SAAB ska sälja 100–150 JAS 39E till Ukraina. Leveransen planeras att börja först om tre år, vilket väcker frågor. Behöver vi inte föryngra vårt eget flygvapen när många av de äldsta JAS-flygplanen nu börjar falla för åldersstrecket? Ingenting i dessa vidlyftiga planer verkar ha någon markkontakt.
Rysslands mål med kriget
Ryssland har sedan invasionen inleddes deklarerat följande mål: att hålla Ukraina utanför NATO, avmilitarisera landet och att Ukrainas militär i framtiden inte ska få utgöra ett hot mot Ryssland. Just nu finns det ingenting som tyder på att Ryssland inte kommer att få sina krav uppfyllda inom en snar framtid. USA har insett att kriget är i stort sett förlorat och har mer eller mindre dragit sig tillbaka och verkar inte ha några planer på att förse Ukraina med mer vapen. Trots detta är Europas ledare, inklusive Pål Jonson, uppenbarligen övertygade om att kriget kommer att fortsätta minst ett decennium till, för det är den tid som SAAB behöver för att leverera dessa flyg med start i början av 2029.
SAAB och regeringen lever i en fantasivärld
När den tänkta leveransen av JAS börjar är det högst troligt att kriget är över och Rysslands krav på avmilitarisering redan genomförts. Att tro att Ryssland i det läget skulle acceptera att Ukraina skaffar sig ett flygvapen med 100–150 JAS 39E är ingenting annat än barnsliga önskedrömmar.
Finansieringsplaner
Hur hela detta drömprojekt ska finansieras är än mer förbluffande än själva projektet i sig. Pål Jonson uttalade i Aktuellt att Ukraina skulle kunna betala för flygplanen när kriget är slut. Men hur ska ett sönderslaget land ha råd att köpa jaktflygplan för runt 120 miljarder kronor? Det talas även om eventuella exportkrediter, vilket betyder att skattebetalarna än en gång ska få stå för fiolerna i ett vidlyftigt statligt projekt. Än mer allvarligt är planerna på att använda ryska frysta tillgångar i europeiska banker för att finansiera detta projekt, i praktiken ren stöld. EU-kommissionen har planer på att ge ut obligationer med de ryska tillgångarna som säkerhet, vilka Sverige hoppas få del av. Ryssland ska alltså acceptera att deras pengar används för att köpa vapen som ska riktas mot dem själva. Pål Jonsons planer är inte bara orealistiska, de är även moraliskt förkastliga. En dag kommer de ryska pengarna att krävas tillbaka med ränta enligt internationell lag. Redan nu är frysningen av de ryska tillgångarna olaglig eftersom inget europeiskt land formellt är i krig med Ryssland. Europakommissionen agerar som om EU vore en stat medan den tycks ha glömt att EU består av många självständiga stater med sina olika uppfattningar om skuldsättning och beslut om att förklara krig.
Marknadsföringsjippo?
Pål Jonson och regeringens spektakel, som utspelade sig i Linköping den 22 oktober, framstår allt mer som ett reklamjippo beställt av SAAB och dess ägare för att marknadsföra det nya JAS 39E Gripen. Det nya JAS-flygplanet är en produkt av absolut världsklass och något vi kan vara stolta över att vårt lilla land har lyckats producera. Men marketingjippot som Pål Jonson och SAAB lanserade ger en bitter eftersmak i och med att de utnyttjar en desperat Zelenskyj, som företräder ett land som håller på att bryta samman. Att regeringen deltar i en sådan verksamhet är inte bara omdömeslöst; det strider mot alla normer för ett civiliserat samhälle. Detta är ytterligare ett exempel på det stötande samarbetet mellan staten och kapitalet, ett s.k. ”Public Private Partnership”, som definitivt förtjänar att granskas av konstitutionsutskottet.
Major och f.d. stridspilot samt talesperson för försvarsfrågor, Ambition Sverige (A)
Sveriges försvar har monterats ner sedan kalla kriget. Det som finns kvar följer i stort samma tänkande som då, både strategiskt, taktiskt och materiellt. Samtidigt som det moderna slagfältet har utvecklats i rasande fart, tycks Sverige sitta fast i gårdagens lösningar. Det varnar Göran Reuterdahl, en fd underrättelseofficer och bataljonschef i marinen och de nationella skyddsstyrkorna.
Text av talesperson Göran Reuterdahl, fd underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen| Artikeln har tidigare publicerats i NewsVoice och Epoch Times (bakom betalvägg)
Ukrainakriget har visat att den klassiska militärdoktrinen är död. Krig i dag handlar inte längre om stora stridsvagnsformationer, kompanianfall eller dominans i luften med flygstridskrafter. Drönare, UAV:er, missiler/robotar och satellitövervakning har revolutionerat stridens natur.
Både Ryssland och Ukraina nyttjar i dag små, rörliga enheter understödda av drönarteknik. Ett artillerisystem, en stridsvagn eller en soldatsamling upptäcks och bekämpas nästan omedelbart, oavsett väder och tid på dygnet. Traditionella förband är helt enkelt alltför sårbara.
Detta innebär inte bara ett teknologiskt skifte, det kräver en total omläggning av hur vi tänker, organiserar och utbildar våra förband. Kontinuerlig innovation, taktisk anpassningsförmåga och snabb erfarenhetsöverföring måste bli norm.
Sveriges försvar består i dag av två mekaniserade brigader. Som en jämförelse hade Sverige vid kalla krigets slut 1991, 26 stycken brigader. Dagens cirka 10 000 soldater räcker knappt för att försvara halva Gotland.
Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden.
Vår materiel är dessutom föråldrad. Stridsvagn 122 (Leopard), Archer-artilleriet och andra västerländska system som skickats till Ukraina har i stor utsträckning visat sig ineffektiva eller direkt olämpliga på det moderna slagfältet. Den tyske pansarofficer som i Der Spiegel jämförde Leopard 2 med något som passar bättre i en parad än i strid var smärtsamt ärlig.
Samtidigt har Sverige investerat i Patriot-systemet, fyra batterier med cirka 100 missiler. Dessa är inte anpassade för att möta den typ av massiva missil- och drönarattacker vi nu ser i Ukraina (och Israel), där Ryssland under vissa perioder skickar upp till 700 projektiler per dag.
För varje inkommande hot krävs 2-4 Patriotmissiler, ett orimligt förhållande både tekniskt och ekonomiskt. En robot motsvarande Shahed (cirka 50 kg laddning) kostar cirka 20 000 USD medan en patriotmissil kostar uppåt 4 miljoner USD. Patriot är dessutom från början ett system utvecklat för att möta flygplan där systemet har stora svårigheter att hantera missiler som är hypersoniska.
Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden:
Fokus på UAV/drönare, missiler (inklusive hypersoniska), elektronisk krigföring och informationsöverlägsenhet.
Nya taktiker med små, rörliga och decentraliserade enheter.
En kraftigt utvecklad underrättelsetjänst med rätt kompetens.
En försvarsindustri som premierar innovation framför administration.
En officerskår som främjar entreprenörskap och innovation, inte bara tradition.
Vi lever i en ny era, men med en försvarsmakt och ett säkerhetspolitiskt tänkande från en annan tid. Det är hög tid att vi ställer de svåra frågorna, ifrågasätter våra antaganden och förnyar Sveriges säkerhetspolitik från grunden, med folkets mandat.
Text: Göran Reuterdahl, tidigare underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen, talesperson i partiet Ambition Sverige
President Donald Trumps tal i FN var häpnadsväckande på många sätt. Med ett klarspråk sällan hört från en politiker, förstärker han en konflikt som påverkar Europa och Sverige på djupet. Det är dags att ställa sig frågan vad USA har utsatt Sverige för.
Av: Ulf Gabrielsson, talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A). Artikeln har tidigare publicerats på Elsa Widdings blogg
En ekonomisk katastrof
Sedan sprängningen av Nord Stream 1 och 2 har Europas ekonomi plågats av nedgång. Det finns många indicier som tyder på att USA var involverad. Joe Biden var tydlig när han sa:
”If Russia goes into Ukraine, there will be no Nord Stream 2.”
Ett halvår efter det att Ryssland gått in i Ukraina sprängdes gasledningarna, i september 2022. Detonationerna var så kraftiga att de registrerades av seismologiska stationer runt Östersjön som en mindre jordbävning.
Den officiella förklaringen, att fem man och en kvinna från Ukraina, på en hyrd segelbåt, ska ha utfört sprängningen, ter sig absurd. Ändå har vi i Europa köpt denna förklaring utan vidare spisning.
Man kan fråga sig om våra ledare agerar i okunnighet eller om de är obrottsligt lojala mot ett USA som nu säljer naturgas till Europa till ett pris som är flera gånger högre än den ryska gasen. Resultatet är en försvagning av Europas industriella konkurrenskraft på grund av skyhöga energipriser.
Handelskriget mot Europa
USA har även genomfört ett handelskrig mot Europa med höga tullar på europeiska varor, något som ytterligare bidrar till att förstöra en av våra viktigaste exportmarknader. President Trump uppmanar företagen att flytta fabriker till USA och med det, ”USA is open for business,” förstärker han splittringen mellan oss.
Med en nationalistisk agenda är president Trumps vilja att skydda sitt eget land hedervärd, men det är märkligt att Europas ledare accepterar detta utan motstånd. Hur kan USA agera på ett sätt som skadar dess främsta bundsförvant på detta sätt?
USA:s intressekonflikter
Sedan början av 2000-talet har USA uppvisat ett stort intresse för Ukraina, med inblandning i Maidan-revolutionen och den efterföljande regimförändringen. Under inbördeskriget, som startade 2014, har USA hjälpt till att bygga upp Ukrainas militär till en av de mest slagkraftiga i Europa.
Strategin mot Ryssland har varit att använda sanktioner och ett utdraget krig för att destabilisera och splittra landet för att komma åt dess naturtillgångar.
Men nu, när president Trump verkar inse att denna strategi misslyckats, lägger han om taktik och överför kostnaderna för konflikten till EU.
I ett avtal mellan EU och USA, signerat av Ursula von der Leyen, åtar sig EU-länder att köpa amerikanska vapen för 750 miljarder euro och dessutom LNG (Liquefied Natural Gas) för ytterligare 800 miljarder euro. Detta är ännu en påminnelse om hur katastrofalt USA:s agerande är för Europa och kommer att skuldsätta kommande generationer.
En farlig framtid
President Trump gör en förbluffande observation när han menar att Europas ledare, som tycks övertygade om Ukrainas seger, inte längre behöver stöd från USA. Först skapar USA konflikten för att sedan överlåta ansvaret på Europa. Europas ledare har själva bidragit till att bygga upp myten om att Ukraina kan gå segrande ur konflikten med Ryssland genom att ständigt förvränga sanningen och tala om Ukrainas kommande seger.
Det är Europa och Sverige som kommer att betala ett högt pris för denna undfallenhet inför president Trump och USA:s agenda. En fortsatt konflikt gagnar ingen och riskerar bara att förvärra situationen med ytterligare förluster av liv på Ukrainas slagfält. EU och NATO har återigen visat sig vara en katastrof för Europa och Sverige.
En allians i kris
Nu ställer president Trump dessutom krav på att vi inte ska köpa billig rysk olja från tredje land. Han har inte lyckats knäcka Ryssland, men han är på god väg att krossa Europa. Genom att pådyvla oss ett krig vi inte orsakade, försvåra våra möjligheter att köpa billig energi och införa höga tullar på våra exportvaror, underminerar han vår ekonomiska stabilitet.
Under tiden försöker president Trump att normalisera USA:s relationer med Ryssland, medan EU och Sverige fortsätter att isolera sig och föra ett oförsonligt och provocerande ordkrig mot Ryssland. Man skapar en djup spricka mellan våra länder som kommer bli mycket svår att överbrygga. Med nuvarande regimer i Europa ter det sig närmast omöjligt.
Ryssland är en av våra närmaste grannar och kommer inte att försvinna hur gärna våra ledare än skulle vilja se detta ske.
Det är nu hög tid att våra politiker inser att Sverige intressen inte sammanfaller med USA:s. Deras intressen gagnar inte vårt land och därför får vi aldrig låta oss styras av externa makter.
Av: Ulf Gabrielsson, talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A).
Statsministern säger i SVT:s Agenda:
”Hur kriget i Ukraina slutar kommer att avgöra säkerheten i Sverige för en generation framåt.”
Ulf Kristersson jämför de pågående fredsförhandlingarna med hur det förhandlades med diktatorer före andra världskrigets utbrott – och hur Tyskland därefter invaderade land efter land.
Denna jämförelse är historielös, eftersom Rysslands invasion av de östra delarna av Ukraina hade en helt annan bakgrund än Tysklands invasionskrig.
Ryssland gick in i Ukraina efter ett inbördeskrig som rasat i åtta år, där den övervägande rysktalande befolkningen i utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk hade blivit beskjuten med artilleri in i städer och byar – något som skördade omkring 14 000 dödsoffer.
Vad vill statsministern åstadkomma med dessa vilseledande och verklighetsfrämmande uttalanden?
Är syftet att skrämma upp det svenska folket till den grad att det ska acceptera att bli NATO språngbräda i ett krig mot Ryssland?
Försvarsministern tror sig göra Sverige säkrare
Pål Jonson har gång på gång hävdat att NATO-medlemskap och försvarssamarbetsavtal (DCA) med USA gör Sverige säkrare. Att göra Sverige till ett uppmarschområde med NATO-trupp för ett tänkt anfallskrig mot Ryssland – gör det också Sverige säkrare?
Om inte förr så är det NU hög tid för svenska folket att vakna upp till vad som håller på att hända.
Frågan som nu måste ställas är: Vad har Ryssland gjort mot Sverige som motiverar att vi deltar i ett fälttåg mot denna kärnvapensupermakt? Är det för att Ryssland anfallit Ukraina? Hur många länder har USA anfallit utan att det lett till någon som helst åtgärd från våra regeringar? Är det skäl nog att sätta hela Sverige och dess folk på krigsfot för ett krig som inte går att vinna?
Med dessa beslut har regeringen å det grövsta brustit i sin främsta uppgift – att skydda landet och dess befolkning från konflikter och krig. Detta är inte bara oansvarigt, det är nationellt självmord.
Kärnvapen – det största hotet
Många tror fortfarande att USA har flest och de mest avancerade kärnvapen. Det stämmer inte. Ryssland har i dag den mest moderna kärnvapenarsenalen i världen. Trots detta tycks regeringen tro att Sverige nu är säkert under USA:s och Natos så kallade kärnvapenparaply. Men den tryggheten är illusorisk – ett kärnvapenkrig går inte att vinna, bara att förloras.
NATOs ledare hävdar att Putin och Medvedev bluffar då de har pratat om att det kan bli aktuellt att använda kärnvapen i vissa situationer. Nu verkar det som om våra ledare är beredda att syna den ”bluffen”.
Det räcker med att en enda missil avfyras för att eskalationen ska bli omöjlig att stoppa. Resultatet? Mutual Assured Destruction (MAD) – ömsesidigt garanterad utplåning.
Sverige – en proxy i stormakternas spel
Regeringen har gett USA och NATO fria händer att använda svenskt territorium för en militär uppmarsch. Sverige är på väg att bli en proxy i en konflikt vi inte kan vinna. Vi har bara allt att förlora.
Sedan kalla krigets slut har Ryssland inte lagt ner sin försvarsindustri – den var lagd i malpåse. I dag är den återuppbyggd och moderniserad. Nya vapensystem har kunnat testas i skarpt läge under kriget i Ukraina.
Ryssland kan idag producera tre gånger fler artillerigranater per år än Europa och USA tillsammans, ett faktum som inte bör underskattas när artilleriet har visat sig helt avgörande i ett ställningskrig.
Ryssland har även förfinat sina metoder för att neutralisera NATO-vapen såsom drönare och robotar, bland annat genom avancerad elektronisk krigföring.
Västs militära övertag är en myt
Visst har USA och Nato överlägsna flyg- och sjöstridskrafter – men det räcker inte. I markstrid får vi svårt att hävda oss mot en stridsvagn och moderniserad rysk krigsmakt.
Det amerikanska flygvapnet har i USA:s senaste krig haft privilegiet att operera i totalt luftherravälde där fiendens luftförsvar först har slagits ut. Detta är något som inte blir möjligt mot Ryssland, som har världens mest effektiva och moderna luftvärnssystem i form av S-300, S-400 och det hypermoderna S-500.
De hypersoniska vapnen har förändrat spelplanen
En skrämmande ”game changer” är Rysslands hypersoniska robotsystem. Dessa vapen, som Kinzjal, Tsirkon, Avangard och Oreshnik, är i praktiken omöjliga att stoppa med dagens västerländska luftförsvarssystem. De rör sig i upp till 8–12 gånger ljudets hastighet, kan manövrera i atmosfären och slå ut mål med kirurgisk precision – inklusive hangarfartyg.
Oreshnik, ett nytt hypersoniskt system som utvecklats för en medeldistansrobot och kan nå mål i hela Europa. Roboten kan ha upp till 36 substridsdelar, var och en kapabel att träffa individuella mål. Det är inte science fiction. Det är verklighet – och den är redan i bruk och under serietillverkning.
Dessa system kan utrustas med antingen konventionella eller kärnvapenstridsspetsar.
Sverige har blivit ett uppmarschområde
Nu har Sveriges regering gått så långt att man upplåter vårt territorium som uppmarschområde – ett militärt begrepp för en plats där stridskrafter samlas inför en militär offensiv. Med andra ord: Sverige blir avstampet för ett krig mot Ryssland.
USA har aldrig utkämpat krig på sitt eget territorium. Sverige står nu näst på tur att bli ett potentiellt slagfält, om regeringens verklighetsfrämmande analys får fotfäste. Varken NATO-medlemskapet, DCA-avtalet, än mindre beslutet om att göra Sverige till ett uppmarschområde, har varit föremål för debatt eller ens nämnts i någon valrörelse. En skam för ett land som vill se sig självt som demokratiskt. Att vara beredd att kasta ut ett lands befolkning i ett krig genom att trumfa igenom ett antal beslut bakom lyckta dörrar är ingenting annat än diktatoriskt.
Släpp illusionerna – välj avspänning
Vi måste sluta blunda för verkligheten. Den ryska kärnvapendoktrinen är tydlig: om det egna territoriet hotas, kommer kärnvapen att användas. Trots detta fortsätter Sveriges regering att agera som om vi vore osårbara – som om ett krig mot Ryssland kan vinnas.
Spelplanen har förändrats. Västs militära övertag är inte längre självklart. Att tro att vi militärt kan tränga in i Ryssland utan konsekvenser är inte bara ansvarslöst – det är direkt livsfarligt.
Om vi vill att Sverige ska ha en framtid måste vi byta kurs nu. Det enda rimliga svaret i denna situation är avspänning, diplomati och att Sverige återgår till att vara en kraft för fred – inte ett verktyg för stormakters krig och strategiska intressen.
Till skillnad från USA har Europa en enormt lång gräns mot Ryssland – ett land som kommer att finnas där under överskådlig framtid, oavsett vad våra och övriga europeiska ledare tycker.
Av: Ulf Gabrielsson, f.d. stridspilot i försvaret och talesperson för försvars- och säkerhetspolitik för Ambition Sverige (A).
Sverige står i dag närmare krigets frontlinje än vi någonsin gjort i modern tid – inte för att vi måste, utan för att våra politiker valt att placera oss där. Genom vårt NATO-medlemskap, genom svenska vapenfabriker i samarbete med Ukraina, och genom villkorslöst stöd till amerikansk militärstrategi, gör vi oss till ett legitimt mål i en framtida upptrappning mellan stormakter. Det är hög tid att säga: Sverige måste lämna NATO – för fredens och vår säkerhets skull.
Sverige bygger vapen åt kriget
Vi har nu svenska komponenter i vapen som kan nå Moskva. Kryssningsroboten Taurus – tillverkad delvis i Karlskoga – diskuteras öppet av Tyskland för leverans till Ukraina. Samtidigt planerar Europa att finansiera USA:s leveranser av vapen som MQ-1C Gray Eagle och JASSM, med räckvidder som gör dem kapabla att nå Moskva.
Detta sker inte i syfte att försvara Ukraina längre. Det handlar om att provocera Ryssland – att hota dess kärnvapenavskräckning och krigsförmåga. Attacker har redan genomförts inne i Ryssland: mot flygbaser, broar och till och med det strategiska bombflyget. Varningssystemen för robotanfall har attackerats. Hur mycket mer krävs innan gränsen är passerad och folket kräver vedergällning?
På väg mot katastrof
USA placerar nu avancerade långdistansvapen i händerna på Ukrainas ledning. Om de används mot Moskva, finns det en mycket reell risk att Ryssland svarar med hypersoniska robotar – kanske mot militära mål i Västeuropa. Kanske mot Sverige. Saab Bofors i Karlskoga och Saab Aeronautics i Linköping kan vara bland de första målen.
Och vår försvarsminister Pål Jonson, tillsammans med statsminister Ulf Kristersson, har varit bland de mest aggressiva rösterna i hela Europa. Vem har gett dem mandat att göra Sverige till en frontstat? När blev det svenska folkets vilja att göra vårt land till ett potentiellt vedergällningsmål i ett världskrig?
Ett blodigt högt spel
Kriget i Ukraina har redan kostat hundratusentals ukrainska män livet – eller deras framtid. De som inte dödats kommer bära med sig trauman resten av livet. Men Pål Jonson säger att “de betalar i blod och det ska vi vara tacksamma över. Det är ett djupt ovärdigt sätt att tala om människoliv.
Och medan detta pågår, hör vi samma skrämselpropaganda om att “Sverige står på tur”.
Dags att säga stopp
Vi måste börja tala klarspråk. Sveriges väg in i NATO var förhastad, odemokratisk och djupt riskabel. Vi måste kräva en folkomröstning om vår framtid – och om våra barn ska växa upp i ett land som bygger på fred eller i en krigsallians som riskerar att dra in hela Europa i en global konflikt.
Sverige har blivit en krigshetsande stat. Det är anmärkningsvärt att Sveriges försvarsminister och statsminister har blivit de mest aggressiva krigshetsarna i Europa. Vad driver dem? Vill de imponera på sina Europeiska och Amerikanska kolleger? Eller vad är det som ligger bakom? Det är nu hög tid att Sverige åter blir ett land som står för fred och inte krig. Lämna NATO – innan det är för sent.
