Det senaste drevet mot mig gick över alla gränser. Det handlade inte om sakfrågor, argument eller politiska vägval. Det har varit en våg av personhat, misstänkliggöranden och direkta våldshot. I flödena finns inte bara hårda ord, utan också direkta och detaljerade hot. Ett av dem beskrev hur jag skulle skäras upp i små bitar.

Det här är inte ett pris någon ska behöva betala för att delta i politiken.

Vad utlöste detta hat?

Den utlösande faktorn blev den senaste voteringen om skärpta krav för svenskt medborgarskap.

I den frågan har det påståtts att jag röstade emot skärpta krav. Det stämmer inte. Jag röstade för sju av åtta beslutspunkter och står bakom skärpta krav för svenskt medborgarskap.

Ändå påstod Jimmie Åkesson i söndagens partiledardebatt i SVT att jag tagit emot mutor från Miljöpartiet. Hur kan en partiledare stå i public service och sprida ett falskt påstående om mutor?

I det politiska klimat som råder, där lögner snabbt blir bränsle för drev, hat och hot, är det djupt oansvarigt. När en person i Jimmie Åkessons ställning säger något sådant offentligt förstärker han misstänkliggörandet och spär på ett klimat som redan gått långt över gränsen.

Vilket ansvar tar politiska ledare egentligen för konsekvenserna av sina ord och påståenden?

Den beslutspunkt där jag gjorde en annan bedömning handlade om övergångsregler för personer som redan hade ansökt om medborgarskap enligt tidigare regelverk, där kravet varit fem års hemvist i Sverige i stället för åtta.

Min slutsats var att det fanns mycket lite att vinna på att sakna tydliga övergångsregler, men en uppenbar risk för fler rättsprocesser, överbelastade myndigheter och onödiga kostnader för skattebetalarna.

När lagar förändras mitt under pågående ärenden utan tydlighet i hur övergången ska hanteras ökar risken för olika tolkningar, längre processer och en mer komplicerad tillämpning. Jag ser också en risk att detta i hög grad blir en symbolisk markering, samtidigt som de praktiska konsekvenserna kan bli ökad osäkerhet.

Jag har vägt argument, analyserat och landat i en egen bedömning. Därför valde jag att rösta annorlunda i en av åtta beslutspunkter.

Låt mig också förtydliga: detta beslut fattade jag som riksdagsledamot, inte som partiledare för Ambition Sverige.

Samtidigt vill jag vara tydlig: jag står bakom skärpta krav för svenskt medborgarskap, vilket jag också röstade för i voteringen.

Jag vill se en migrationspolitik som bygger på ordning, ansvar och tydliga regler. Sverige måste återta kontrollen över migrationen och säkerställa att invandring sker på ett sätt som är hållbart för landet.

Min utgångspunkt är enkel: den som invandrar till Sverige ska försörja sig själv genom hederligt arbete, respektera svensk lag och bidra till samhället.

Jag har tagit fram Ambition Sveriges migrationspolitiska program, där just dessa frågor står i centrum. Läs gärna partiprogrammet på Ambition Sveriges hemsida: ambitionsverige.se

Mer eller mindre demokrati i Sveriges riksdag?

Sveriges riksdagssystem bygger på att den enskilde riksdagsledamoten är närvarande i kammaren och vid votering och trycker på grön, röd eller gul knapp. Det kan låta tekniskt, men bakom varje knapptryckning finns ett personligt ansvar.

Sverige är en representativ demokrati. Väljarna röstar på partier, men de väljer också ledamöter som förväntas sätta sig in i frågor, förstå konsekvenserna av besluten och ytterst ta ansvar för sin röst. En riksdagsledamot är inte vald för att vara en mekanisk förlängning av gruppledningen.

I debatten om kvittningen har det blivit tydligt att Sverigedemokraternas ledning ser det som självklart att inte bara SD egna ledamöter ska rösta enligt partilinjen, utan även oberoende ledamöter – så kallade politiska vildar – som tidigare tillhört partiet.

Gruppledningen inom Sverigedemokraterna består av gruppledare Linda Lindberg, vice gruppledare Henrik Vinge och andre vice gruppledare Julia Kronlid. Vid riksdagsgruppens möten informeras ledamöterna om vilken linje som gäller i kommande voteringar. Det i sig är inget ovanligt. Alla partier arbetar med samordning.

Problemet uppstår när partilinjen inte längre är en rekommendation, utan i praktiken ett tvång. När ledamöter som kan tänkas rösta fel hellre kvittas ut än tillåts närvara och rösta efter sin egen övertygelse, då har vi ett demokratiskt problem.

Inför omröstningen om Nato blev jag och flera andra ledamöter utkvittade. Jag hade röstat nej. Men genom kvittningen behövde min röst aldrig synas i voteringen.

Det är just detta som är kärnan.

Kvittningssystemet är tänkt att hantera frånvaro så att styrkeförhållandet i riksdagen inte påverkas av sjukdom, resa eller andra praktiska hinder. Det är inte tänkt att användas som ett sätt att kontrollera eller neutralisera ledamöter som kan rösta efter samvete, kunskap eller gör en egen analys.

När kvittning används på det sättet blir frågan större än en enskild votering. Då handlar det om huruvida riksdagen består av 349 självständiga ledamöter eller om kammaren i praktiken bara är en förlängning av partiernas gruppledningar.

Systemet vid omröstningar bygger samtidigt på personligt ansvarstagande som sträcker sig bortom utskottsarbete och partimöten. Den enskilde ledamoten borde känna till vad han eller hon röstar för eller emot, särskilt i stora och principiella frågor.

Om ledamöterna inte förväntas tänka själva, om de inte får följa sitt samvete eller sin egen kunskap i avgörande frågor, då kan voteringsknapparna lika gärna plockas bort. Då kan ledamöterna stanna hemma, och röstningen ske direkt efter partiernas mandatfördelning och gruppledningarnas instruktioner.

I en sådan ordning har riksdagsledamöterna i praktiken spelat ut sin roll.

Ett betydligt allvarligare problem än att det finns några okontrollerbara och omutbara partilösa ledamöter i riksdagen är att övriga ledamöter i praktiken ofta saknar möjlighet att rösta enligt sin inre övertygelse eller moraliska kompass i känsliga frågor.

Ett tydligt exempel är omröstningen om juridiskt könsbyte vid 16 års ålder. Den moderata ledamot som gick emot partilinjen och röstade nej visade just det mod som ett fritt mandat är tänkt att möjliggöra. Men alla som vågar gå emot partilinjen vet också att priset kan bli högt.

Detta borde diskuteras mer.

För om varje självständig röst behandlas som ett problem, och varje avvikelse från partilinjen bestraffas, vad återstår då av den representativa demokratin?

Det fria mandatet finns inte för att skapa oreda. Det finns för att säkerställa att riksdagen inte reduceras till ett förutsägbart knapptryckningsmaskineri.

En riksdagsledamot som aldrig får tänka själv behövs i praktiken inte.

Då får vi inte mer demokrati. Vi får mindre.

När självständighet kallas mutor

Jimmie Åkesson påstår att Katja Nyberg och jag har tagit emot mutor från miljöpartiet. Både Katja och jag röstade för sju av åtta beslutspunkter i förslaget om skärpta krav för svenskt medborgarskap. Vi röstade alltså för en stramare migrationspolitik. Att försöka beskriva detta som att vi skulle ha gått Miljöpartiets ärenden är inte seriöst.

Den punkt där jag gjorde en annan bedömning handlade om övergångsregler. Jag ansåg att avsaknaden av tydliga övergångsregler riskerade att skapa fler rättsprocesser, högre kostnader och mer belastning på redan pressade myndigheter.

Det kan man kritisera. Man kan tycka att jag hade fel. Men att kalla det mutor är något helt annat.

När en partiledare använder en sådan anklagelse mot oberoende ledamöter bidrar han till att förgifta det politiska samtalet. Han gör dessutom något mer: han angriper själva idén om att en riksdagsledamot kan fatta ett självständigt beslut.

Det fria mandatet betyder något. Om varje självständig röst och avvikelse från partilinjen ska förklaras med mutor, då är problemet synen på demokratin.

Mitt budskap är och har alltid varit: Tänk själv!

Det är inte en slogan för mig, utan ett livslångt förhållningssätt. I mitt yrkesliv, i samhällsdebatten och i riksdagen har jag alltid försökt stå fri nog att analysera, värdera och dra mina egna slutsatser. Det gjorde jag också i den senaste omröstningen.

Min förhoppning är att fler vågar göra detsamma, i riksdagen, i samhällsdebatten och i Sverige i stort.

För ett fritt samhälle, kräver fria människor.

Människor som vågar tänka själva, även när det blåser.

Elsa Widding

Den 5:e maj, 2026

Handläggare sitter på myndigheter och dikterar villkoren för vilken politik som ska föras i Sverige. Jimmie Åkesson (SD) gnäller, men förändrar ingenting i grunden med myndighetsmakten. Han sysslar mest med signalpolitik.

I tisdags den 10:e mars intervjuade DN i artikeln ”Jag är hundra procent säker – myndigheterna motarbetar oss” Jimmie Åkesson om SD:s vindriktning, vad SD vill åstadkomma och hur han ser på svensk politik och landets framtid.

Jimmie Åkesson är helt säker på att myndigheter motarbetar honom och Sverigedemokraterna i stort. Han menar att olika myndigheter motarbetar lagförslag och andra åtgärder som krävs för att rädda Sverige. Det han säger är korrekt, att myndigheter i högsta grad motarbetar både SD och förslag, som övriga regeringen lägger.

Exempel på bra men motarbetade förslag är “visitationszonslagen” (visitation i säkerhetszoner) och informationspliktslagen.

Den förstnämnda handlar om att polisen ska kunna visitera personer i extra utsatta områden utan skälig misstanke. Den fick öknamnet ”angiverilagen” av etablerade medier och det rödgröna blocket.

Den andra handlar om att personer som jobbar inom myndigheter måste meddela relevanta myndigheter om de får vetskap om att en person uppehåller sig i landet illegalt med syftet att motverka både gängkriminalitet och social parasitism samt terrordåd på svensk mark.

“Visitationszonslagen” blev kraftigt reviderad. Den kan enbart användas i direkt anslutning till ett väldigt grovt brott och då enbart två veckor åt gången och måste förlängas av en åklagare, inte polischefen själv.

Informationspliktslagen ska enligt Akademikerförbundet SSR endast omfatta sex myndigheter: Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Från början inkluderade den även vård, skola och omsorg, men det har man släppt. Det är i dessa myndigheter som illegala personer upptäcks i störst omfattning.

Jimmy Åkesson låtsas som om han gör tillräckligt åt problemen, men det är enbart signalpolitik. Faktum är att Åkesson gör extremt lite för att avhjälpa problemen.

Problemet är att myndigheter motarbetar alla förslag som de anser är dåliga. Alltså sitter personer på myndigheter och dikterar villkoren för vilken politik som bör föras i Sverige. Det kallas för politisk aktivism. Polisen Peter Springare och socialhandläggaren Maria Rennerstam tar upp bra exempel i sina böcker.

Myndighetsmakten

Problemet är att myndighetsaktivism i allt från mindre myndigheter till höga domstolar innebär en stor maktpåverkan. Ett annat ord för denna myndighetsaktivism är den ”djupa staten” och det handlar om hur personer i myndigheter bestämmer över landets politiska inriktning.

Vi i Ambition Sverige anser därför att vi måste avskaffa maktfördelningsprincipen för att lösa dessa problem. Det betyder inte att vi vill att en regering ska få oinskränkta möjligheter, men problemet med det system som vi har är att det är byggt för ett annat Sverige.

Väldigt få människor på 1980- och 90-talet kunde ana att vi skulle få en systemhotande brottslighet, men i dag har vi det. I dag har vi kriminella klaner och nätverk som hotar våra kommuner, landsting och även staten genom infiltration.

Sådana exempel finns det gott om idag och det krävs speciella åtgärder vid en sådan force majeure-situation som vi nu befinner oss i. Vi kan inte vänta på att personer på svenska myndigheter tar sitt förnuft till fånga. Det är vårt land det handlar om och om det ens kommer att finnas något Sverige värt att leva i för våra barn och barnbarn.

Ett Sverige utan maktfördelningsprincipen kan istället ha ett fungerande konstitutionsutskott. Idag har vi ett KU, men det fungerar utan repressalier och innebär bara en utfrågning. Vi såg det i NUON-affären.

Vad vi behöver är ett konstitutionsutskott som kan utdöma påföljder för politiker som gjort saker som varit direkt skadliga för Sverige. Det i kombination med återinförandet av tjänste- och ämbetsmannaansvaret, som Ambition Sverige vill införa, innebär att vi kan göra radikala förändringar relativt snabbt om vi får makten i Sverige.

Vidtar vi inte dessa steg kommer makten i Sverige enbart vara reserverad för Socialdemokraterna, som via sina lojala tjänstemän och ämbetsmän ser till att Sverige bedriver socialdemokratisk politik oavsett vilka som sitter i regeringen.

För att bryta den onda cirkeln måste vi alltså bryta maktfördelningens grepp om Sverige, för ett myndighetsstyre är djupt odemokratiskt.

Ambition Sverige vill förlägga mer makt åt folkets vilja genom demokrati. Att gå och rösta i varje val och ändå veta att socialdemokratin är den allena rådande makten i Sverige är motsatsen till demokrati. Myndighetspersonal ska tjäna folkets vilja, inte styra över medborgarna.

Text: Ambition Sverige | Bild: Jimmie Åkesson och poliser som visiterar | Originalfoton: Tommy Winterskiöld Vestlie (CC BY 2.0, Wikimedia) och Johan Nilsson omgjort med Grok AI, ®AmbitionSverige

Relaterat: Nu får polisen visitera – utan konkret brottsmisstanke, 25 april 2024, Sveriges Radio

I en allt hårdare linje mot invandring och säkerhetshot har USA:s president Donald Trump undertecknat Executive Order 14161, som nu hotar att kraftigt förändra inresereglerna för miljontals turister och affärsresenärer.

Ordern, signerad den 20 januari 2025, kräver att inresande från visumfria länder, inklusive de flesta EU-länderna – redovisar upp till fem års sociala medier-aktivitet, ringda telefonnummer, e-postadresser och biometriska data som fingeravtryck och iris-skanningar. Det är en eskalering av Trumps ”America First”-agenda, men också ett steg som kritiker varnar för kan leda till en global kedjereaktion av åsiktskontroll vid gränserna.

Strängare kontroller: Från ESTA till total genomlysning

För resenärer från 42 visumfria länder, som Sverige, Storbritannien och Tyskland, har den elektroniska resetillståndsprocessen (ESTA) hittills varit en enkel formalitet – en online-ansökan mot en avgift på 40 dollar för upp till 90 dagars vistelse, men enligt ett förslag från U.S. Customs and Border Protection (CBP), publicerat i Federal Register den 10 december, blir det snart obligatoriskt att lämna ut detaljerad personlig information. Bland annat:

• Sociala medier: Full historik från plattformar som Facebook, Twitter (X), Instagram och TikTok de senaste fem åren.
• Kontaktuppgifter: Telefonnummer och e-postadresser som använts under samma period.
• Biometri: Självporträtt (selfies) för ansiktsigenkänning, plus fingeravtryck och ögonavläsning vid inresa.
• Familjeband: Namn och födelsedatum på nära släktingar.

CBP motiverar förändringarna med hänvisning till Executive Order 14161, som syftar till att ”skydda USA mot utländska terrorister och andra hot mot nationell säkerhet och allmän säkerhet”. Processen väntas ta betydligt längre tid – från dagar till veckor – och påverkar inte bara nya resenärer utan även de som redan vistas i USA på visum, vilka nu ska genomlyses retroaktivt.

Turismen har redan drabbats hårt. Enligt U.S. Travel Association förväntas antalet internationella besökare minska med 6,3 procent under 2025, med en förlorad intäkt på 12,5 miljarder dollar – delvis på grund av Trumps restriktiva politik. Experter varnar för att de nya reglerna kan skrämma bort ännu fler, särskilt inför evenemang som VM i fotboll 2026.

”Fel” åsikter som säkerhetshot: Från studenter till turister

Det mest kontroversiella är hur dessa data ska användas. Det är fortfarande oklart exakt vilka åsikter som kan leda till avslag, men mönstret är tydligt från befintliga fall. Redan idag avslutas studentvisum för utländska studenter som kritiserat Israel eller engagerat sig i propalestinska aktiviteter. Ett exempel är den turkiska PhD-studenten Rümeysa Öztürk vid Tufts University, vars visum revs i mars 2025 efter en opinionsartikel som kritiserade universitetets hantering av Gaza-konflikten. Hon greps och hölls fängslad i sex veckor innan en federal domstol tillfälligt återställde hennes status, med hänvisning till brott mot yttrandefriheten.

Liknande fall inkluderar Mahmoud Khalil och Mohsen Mahdawi vid Columbia University, vars visum drogs in för ”antisemitiska protester” och ”stöd till terrorism” – termer som kritiker menar används brett för att tysta dissidenter. En senior tjänsteman vid State Department vittnade nyligen i domstol att kritik mot israelisk politik, som krav på minskat militärt bistånd eller ”avskaffande av sionism”, kan väga in i visumbeslut.

Detta knyter an till ett läckt DOJ-memo från justitieminister Pam Bondi, daterat 4 december 2025, som utvidgar definitionen av ”inhemsk terrorism”. Memoet listar åsikter som ”anti-amerikansk”, ”anti-kristen” och ”anti-kapitalistisk” som potentiella indikatorer på terrorhot, tillsammans med stöd för ”massinvandring”, ”radikal genusideologi” och motstånd mot immigrationslagar. FBI uppmanas att upprätta listor över misstänkta grupper och erbjuda belöningar för tips – en policy som kritiker kallar ”en tankepolislagen” och ett hot mot första tillägget i USA:s konstitution.

Dessa kriterier väntas appliceras på inresande, vilket innebär att en tweet om klimaträttvisa eller kritik mot amerikansk utrikespolitik potentiellt kan blockera din resa.

Globala ringar på vattnet: EU och Storbritannien svarar med egna åtgärder?

USA:s politik riskerar att utlösa en dominoeffekt. EU-kommissionen har ännu inte officiellt svarat på förslaget, men oro växer i Bryssel och medlemsländerna. Enligt Euronews och BBC kan de nya reglerna leda till ömsesidiga krav: EU-medborgare som tvingas öppna sina profiler offentligt för amerikanska myndigheter kan mötas med liknande screening vid inresa till Europa. Tysklands utrikesministerium har redan varnat för att ”reciprocitet” kan bli nödvändig, medan Frankrikes regering diskuterar biometriska kontroller för amerikanska resenärer.

Storbritannien, som inte är EU-medlem, men del av visumfria programmet, har gått längre. Landet har nyligen arresterat journalisten Richard Medhurst under Terrorism Act 2000, misstänkt för att ”uttrycka stöd för en förbjuden organisation” genom sin rapportering om Gaza och Libanon. Medhurst, en syrisk-brittisk journalist med över en miljon följare, hölls i 24 timmar utan tydlig förklaring – ett fall som NUJ och IFJ kallar ett ”kylande hot mot pressfriheten”.

Även den före detta parlamentsledamoten George Galloway, ledare för Workers Party of Britain, greps i september 2025 vid Gatwick Airport under counter-terror-lagstiftning. Han och hans fru förhördes i timmar om sina åsikter kring Gaza-konflikten, utan att formellt arresteras, men med order om att de inte fick lämna platsen. Galloway beskrev det som ”politisk förföljelse” och en del av en bredare kampanj mot vänsteropposition.

Dessa incidenter illustrerar en trend: Länder som Storbritannien och potentiellt EU-länder inför nu egna register över ”fel” åsikter och kontakter, med krav på ”rena” profiler för inresa. Det skapar en värld där resor inte bara kräver pass, utan politisk lojalitet.

Konsekvenser för resenärer och demokratin

För den genomsnittlige svenske turisten betyder det här betydligt längre väntetider, högre osäkerhet och en känsla av övervakning. Även affärsresenärer riskerar stoppas om en gammal tweet flaggas som ”anti-amerikansk”, och för aktivister? Det är en direkt attack på yttrandefriheten, som ACLU och FIRE kallar ”ideologiskt betingad terrorismbekämpning”.

Trump-administrationen försvarar sig med nationell säkerhet, men kritiker pekar på bristen på tydliga riktlinjer – vad är egentligen ”hatisk ideologi”? Som Loyola Law Schools professor Marissa Montes noterar: ”Det är brett och diskretionärt, vilket ger tjänstemän makt att tolka efter tycke.”

Medan förslaget är ute på remiss, är det troligt att det träder i kraft snart. Resenärer uppmanas att rensa profiler och vara försiktiga, men i en demokrati borde tankar vara fria, inte gränsbevakade. Frågan är: Kommer världen att acceptera en framtid där passet kräver politisk renhet?

Göran Reuterdahl, fd Vice President i bolag som Ericsson och Microsoft samt VD i mindre börsbolag, talesperson för Svensk Suveränitet i Ambition Sverige | Foto: Ulf Gabrielsson, retusch Andreas Jansson

Gunilla Edelstam som är docent i juridik varnar att Riksdagen försöker göra det svårare att ändra Regeringsformen och om det röstas igenom kan det bli nästan omöjligt för Sverige att lämna EU.

Text: Gunilla Edelstam | Foto: Arild Vågen, CC BY-SA 4.0

Regeringsformen (RF) är den av våra grundlagar som anger det svenska statsskickets grunder. RF anger bland annat utgångspunkterna för hur riksdag genom lagstiftning styr Sverige. För att ändra en grundlag krävs enligt nuvarande RF, som tillkom 1974, två riksdagsbeslut med ett mellankommande val till riksdagen. Det krävs då att hälften av riksdagens ledamöter röstar för en ändring i de två riksdagsbesluten.

Nu vill den svenska riksdagen göra det svårare att ändra RF (Reg. prop. 2024/25:165). Vid det andra beslutet efter riksdagsvalet ska istället gälla att en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av riksdagens ledamöter måste rösta för. Annars faller beslutet och den föreslagna ändringen i regeringsformen kommer alltså inte att gälla.

Riksdagen tog i oktober 2025 det första beslutet för en sådan ändring. Val till riksdagen kommer att ske i september 2026. Därefter ska riksdagen besluta en gång till om denna ändring. Om beslutet om ändring då får stöd av minst hälften av ledamöterna i de bägge riksdagsbesluten ändras RF.

Därefter kommer det att, för alla framtida ändringar av RF, krävas att 2/3 av riksdagens ledamöter röstar för en föreslagen ändring i andra omgången efter ett riksdagsval. Detta innebär att det blir mycket svårt att ändra regeringsformen i framtiden.’

Varför vill man göra en sådan ändring?

Syftet anges vara att stärka demokratin. Stämmer det?

Att ha en ordning där en majoritet (minst hälften) av riksdagsledamöterna måste rösta för en ändring är fullt rimligt men att försvåra grundlagsändringar genom att kräva 2/3 majoritet för ändring är knappast demokratiskt i ett land som Sverige.

Det innebär att en minoritet omfattande 1/3 av riksdagens ledamöter kan hindra viktiga förändringar av RF. Detta stärker inte demokratin i Sverige. Exempelvis grundas EU-medlemskapet på att Sverige enligt RF 1:10 är medlem i Europeiska unionen. Detta stadgas alltså i grundlagen.

Om Sverige skulle vilja lämna EU i framtiden kommer det att räcka med att 1/3 av riksdagens ledamöter röstar emot. Det blir nog omöjligt att lämna EU i framtiden om förslaget om 2/3 majoritet vinner genomslag.

Medlemskapet i EU medför att lagstiftning inom bland annat frågor som rör miljö, el, skogsfrågor, konkurrens, handel, jordbruk och arbetsrätt kan bestämmas av EU. Beslut i sådana frågor tas av EU-parlamentet. Där kan Sveriges 21 ledamöter av de sammanlagt 720 inte hävda sig emot en majoritet av ledamöterna från andra EU-länder. EU-lagstiftning beträffande elektricitet har istället lett till att svenska elpriserna har höjts.

Det beror på att Tyskland har rätt att köpa el av Sverige enligt en lagstiftning från EU. Tyskland köper mycket el från Sverige. EU-lagstiftning har även lett till att Sveriges skogsnäring har påverkats negativt. Sverige har mest skog av alla EU-länder. Ca 63% av Sverige är täckt av skog.

Skogsindustrins företrädare finner att EU:s krav är alltför tuffa, orealistiska och fungerar dåligt. Detta kan slå hårt mot svenska jobb och våra exportintäkter. Vi skulle kunna återta vår suveränitet och vårt självstyre genom att ändra RF 1:10 och gå ur EU. Men med 1/3 av riksdagsledamöter som röstar emot går det nog inte att i framtiden få till stånd ett utträde.

I fråga om just EU-medlemskapet skulle vi ha kunnat välja en annan väg för att möjliggöra ett utträde om Sverige hade haft en författningsdomstol. Om det funnes en sådan skulle vi kunna begära att domstolen ogiltigförklarade vårt medlemskap i EU. Grunden för detta är utgångspunkten i RF 1 kap 1 § som anger att ”all makt utgår från folket”.

Det betyder att det svenska folket röstar fram sina politiker i riksdagen. Dessa framröstade politiker har därefter rätt att lagstifta i Sverige. Vi skulle kunna begära att EU-medlemskapet upphör på grund av att riksdagen aldrig hade rätt att överlåta lagstiftande befogenhet till EU. Lagstiftningsmakten finns bara när makten utgår från det svenska folket.

Riksdagen består av de folkvalda, det vill säga de politiker som det svenska folket valt. Riksdagens uppgift är att lagstifta, men när länken till det svenska folket försvinner, d.v.s. när lagstiftningsmakten överlåts från riksdagen till EU:s parlament är detta ett brott mot RF 1:1.

Det svenska folket har inte röstat fram alla politikerna i EU. Den makt som utövas i EU utgår därför inte från det svenska folket. Vi har bara valt de 21 svenska ledamöterna men inte de övriga 699 parlamentarikerna i EU.

EU har därför inte rätten att lagstifta på ett sätt som blir gällande för det svenska folket. Länken till det svenska folket finns inte för EU:s parlament. Det finns ingen laglig rätt för den svenska riksdagen att överlåta den lagstiftande makten till EU. Det är innebörden av RF 1:1. Vi skulle alltså kunna få EU-medlemskapet ogiltigförklarat av en svensk författningsdomstol. Problemet är att vi inte har någon författningsdomstol i Sverige.

Begränsning av statlig makt är ett kännetecken på en modern demokratisk stat. Begränsningar bör framgå i en grundlag som RF när det gäller riksdagens styrning av landet, men om riksdagen i kommande beslut (efter nästa val till riksdagen) godtar att 1/3 av riksdagsledamöterna i framtiden ska kunna stoppa varje försök till förändring i grundlagen (till exempel genom att rösta nej till ett eventuellt förslag om införande av författningsdomstol) kan detta innebära att det inte går att begränsa viktiga delar av den statliga makten.

Det finns anledning att behålla den nuvarande mer demokratiska möjligheten att ändra grundlagen med enkel majoritet där röster från hälften av riksdagsledamöterna krävs för att godta en ändring i grundlag.

Gunilla Edelstam Docent, jur. dr., Team-medlem för Svensk suveränitet och EU, Lag och ordning

Sexuella övergrepp och våldtäkter mot unga barn är osedvanligt vidriga brott som måste stoppas. Genom sitt rättspolitiska program stöttar Ambition Sverige fullt ut Dumpen i deras outtröttliga arbete att förhindra sexuella övergrepp på barn.

Hittills räcker det inte, tyvärr.

Unga barn kommer snabbt in i den digitala internetvärlden genom mobiltelefoner och paddor. Där hägrar sociala medier med kompisar, filmer och musik. Men även faror i form av pedofiler.

Idag kan pedofiler och andra förbrytare enkelt söka och få kontakt med barn via sociala medier och efter en tids kontakt, när ett förtroende har byggts upp, kan de sedan bestämma möte med det kontaktade barnet. Ett möte som dessvärre alltför ofta leder till våldtäkter och sexuella övergrepp.

Konsekvenserna av övergreppen är långtgående och dyra för samhället. Dumpens utredningar visar att utsatta barn, utöver rent fysiska konsekvenser, drabbas olika former av djupa trauman och mentala påfrestningar som i många fall har lett till självmord.

Rättsväsendet i Sverige hanterar idag sexuella övergrepp mot barn reaktivt, d v s polisen agerar när övergreppet har skett, i enlighet med lagen, men då är skadan för det drabbade barnet redan skedd.

Därtill har problemet med sexuella övergrepp mot barn tonats ned i allmänmedia, vilket har visats genom återkommande ifrågasättanden av Dumpens uthängningar av dokumenterade pedofiler.

Sexuella övergrepp kan förhindras genom förebyggande åtgärder t ex genom att kriminalisera vuxna personers kontaktsökande efter barn i sexuellt syfte. Idag arbetar polisen på liknande sätt för att identifiera terrorister innan ett terroristdåd genomförs. Kriminaliseringen av kontaktsökande i sexuellt syfte leder till att polisen kan gripa pedofilen innan övergreppet mot barnet har skett.

Nyligen presenterade Tidöregeringen att just kriminalisering av kontaktsökande i sexuellt syfte införs från och med den 1 april 2026. Detta är mycket bra och nödvändigt men det räcker inte. Pedofili måste diskuteras mycket mer så att barnen blir mer vaksamma.

Hela samhället har ett ansvar. Föräldrar, lärare och besökande poliser i skola måste upplysa barnen om riskerna med anonyma kontakter på internet. Och även utanför internet, exempelvis i sportens och idrottens värld, gäller det att barnen informeras om risken för sexuella övergrepp.

Slutligen måste även allmänmedia bidra genom att publicera och diskutera mer runt både riskerna och konsekvenserna av pedofilers ageranden mot unga barn. Diskussionen är helt nödvändig.

Halva jobbet är snart gjort – genom kriminaliseringen av kontakt i sexuellt syfte med unga barn – men hela samhället måste steppa upp sitt ansvar. Föräldrar, lärare, poliser i skolorna och allmänmedia måste hjälpa till att upplysa om farorna med pedofiler på nätet och i samhället.

Det är ytterst viktigt att förhindra sexuella övergrepp mot barn. Stötta Dumpen och Ambition Sverige i arbetet att ge barnen en säkrare och bättre framtid – informera och diskutera pedofili mer!

Signerat
Bo Hansson, talesperson Lag och ordning för Ambition Sverige och
Danny Raucci, regionansvarig för Ambition Sverige Göteborg

Bild: Patrik Sjöberg och Sara Nilsson och till höger Bo Hansson och Danny Raucci (överst) från partiet Ambition Sverige | Foton: Dumpen och privat

Ambition Sverige vill leva i ett samhälle där alla som arbetar i folkets tjänst från handläggare till generaldirektör, har ett tydligt personligt ansvar. Ett samhälle där varje beslut tas med respekt för lagen, för uppdraget och för människan.

I dag ser vi något helt annat.
Beslut tas godtyckligt, ofta utan tydlig grund i lag, utan transparens och utan att någon behöver stå till svars.

År 1976 avskaffades det straffrättsliga tjänstemannaansvaret. Visserligen finns fortfarande lagen om tjänstefel i Brottsbalken (20 kap.), som även omfattar grov oaktsamhet och försummelse men tillämpningen är i praktiken obefintlig. Kraven för fällande dom har blivit så höga att även allvarliga fel, maktmissbruk och försummelser sällan leder till åtal, än mindre fällande dom.

Resultatet är ett system där ingen offentligt anställd i praktiken kan ställas juridiskt till svars ens vid grov försummelse. Vi ser barn som nekas hjälp, äldre som larmar utan att få svar, och livsavgörande beslut som inte kan prövas rättsligt allt under en tystnadskultur där ansvar löses upp.

Samtidigt breder den organiserade brottsligheten ut sig inom kommuner och välfärdssystem, skyddad av bristen på insyn och ansvar. Utredning efter utredning har pekat på problemen. Ingen regering har agerat.

Ambition Sverige vill återinföra ett tydligt, rättssäkert och straffrättsligt tjänstemannaansvar.
För att återkoppla makt till ansvar.
För att göra upp med godtycket.
För att se till att lag åter blir lag och inte en tolkning.

När ansvar saknas och rättvisan tystnar då närmar vi oss snabbt ett rättslöst samhälle.
Vi är Ambition Sverige. Vi återinför ansvar och vi tar ansvar.

Elena Malmefeldt (A), talesperson för Svensk kultur och Hälsa

Naturläkare (Svenska naturläkarförbundet)