Gunilla Edelstam som är docent i juridik varnar att Riksdagen försöker göra det svårare att ändra Regeringsformen och om det röstas igenom kan det bli nästan omöjligt för Sverige att lämna EU.

Text: Gunilla Edelstam | Foto: Arild Vågen, CC BY-SA 4.0

Regeringsformen (RF) är den av våra grundlagar som anger det svenska statsskickets grunder. RF anger bland annat utgångspunkterna för hur riksdag genom lagstiftning styr Sverige. För att ändra en grundlag krävs enligt nuvarande RF, som tillkom 1974, två riksdagsbeslut med ett mellankommande val till riksdagen. Det krävs då att hälften av riksdagens ledamöter röstar för en ändring i de två riksdagsbesluten.

Nu vill den svenska riksdagen göra det svårare att ändra RF (Reg. prop. 2024/25:165). Vid det andra beslutet efter riksdagsvalet ska istället gälla att en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av riksdagens ledamöter måste rösta för. Annars faller beslutet och den föreslagna ändringen i regeringsformen kommer alltså inte att gälla.

Riksdagen tog i oktober 2025 det första beslutet för en sådan ändring. Val till riksdagen kommer att ske i september 2026. Därefter ska riksdagen besluta en gång till om denna ändring. Om beslutet om ändring då får stöd av minst hälften av ledamöterna i de bägge riksdagsbesluten ändras RF.

Därefter kommer det att, för alla framtida ändringar av RF, krävas att 2/3 av riksdagens ledamöter röstar för en föreslagen ändring i andra omgången efter ett riksdagsval. Detta innebär att det blir mycket svårt att ändra regeringsformen i framtiden.’

Varför vill man göra en sådan ändring?

Syftet anges vara att stärka demokratin. Stämmer det?

Att ha en ordning där en majoritet (minst hälften) av riksdagsledamöterna måste rösta för en ändring är fullt rimligt men att försvåra grundlagsändringar genom att kräva 2/3 majoritet för ändring är knappast demokratiskt i ett land som Sverige.

Det innebär att en minoritet omfattande 1/3 av riksdagens ledamöter kan hindra viktiga förändringar av RF. Detta stärker inte demokratin i Sverige. Exempelvis grundas EU-medlemskapet på att Sverige enligt RF 1:10 är medlem i Europeiska unionen. Detta stadgas alltså i grundlagen.

Om Sverige skulle vilja lämna EU i framtiden kommer det att räcka med att 1/3 av riksdagens ledamöter röstar emot. Det blir nog omöjligt att lämna EU i framtiden om förslaget om 2/3 majoritet vinner genomslag.

Medlemskapet i EU medför att lagstiftning inom bland annat frågor som rör miljö, el, skogsfrågor, konkurrens, handel, jordbruk och arbetsrätt kan bestämmas av EU. Beslut i sådana frågor tas av EU-parlamentet. Där kan Sveriges 21 ledamöter av de sammanlagt 720 inte hävda sig emot en majoritet av ledamöterna från andra EU-länder. EU-lagstiftning beträffande elektricitet har istället lett till att svenska elpriserna har höjts.

Det beror på att Tyskland har rätt att köpa el av Sverige enligt en lagstiftning från EU. Tyskland köper mycket el från Sverige. EU-lagstiftning har även lett till att Sveriges skogsnäring har påverkats negativt. Sverige har mest skog av alla EU-länder. Ca 63% av Sverige är täckt av skog.

Skogsindustrins företrädare finner att EU:s krav är alltför tuffa, orealistiska och fungerar dåligt. Detta kan slå hårt mot svenska jobb och våra exportintäkter. Vi skulle kunna återta vår suveränitet och vårt självstyre genom att ändra RF 1:10 och gå ur EU. Men med 1/3 av riksdagsledamöter som röstar emot går det nog inte att i framtiden få till stånd ett utträde.

I fråga om just EU-medlemskapet skulle vi ha kunnat välja en annan väg för att möjliggöra ett utträde om Sverige hade haft en författningsdomstol. Om det funnes en sådan skulle vi kunna begära att domstolen ogiltigförklarade vårt medlemskap i EU. Grunden för detta är utgångspunkten i RF 1 kap 1 § som anger att ”all makt utgår från folket”.

Det betyder att det svenska folket röstar fram sina politiker i riksdagen. Dessa framröstade politiker har därefter rätt att lagstifta i Sverige. Vi skulle kunna begära att EU-medlemskapet upphör på grund av att riksdagen aldrig hade rätt att överlåta lagstiftande befogenhet till EU. Lagstiftningsmakten finns bara när makten utgår från det svenska folket.

Riksdagen består av de folkvalda, det vill säga de politiker som det svenska folket valt. Riksdagens uppgift är att lagstifta, men när länken till det svenska folket försvinner, d.v.s. när lagstiftningsmakten överlåts från riksdagen till EU:s parlament är detta ett brott mot RF 1:1.

Det svenska folket har inte röstat fram alla politikerna i EU. Den makt som utövas i EU utgår därför inte från det svenska folket. Vi har bara valt de 21 svenska ledamöterna men inte de övriga 699 parlamentarikerna i EU.

EU har därför inte rätten att lagstifta på ett sätt som blir gällande för det svenska folket. Länken till det svenska folket finns inte för EU:s parlament. Det finns ingen laglig rätt för den svenska riksdagen att överlåta den lagstiftande makten till EU. Det är innebörden av RF 1:1. Vi skulle alltså kunna få EU-medlemskapet ogiltigförklarat av en svensk författningsdomstol. Problemet är att vi inte har någon författningsdomstol i Sverige.

Begränsning av statlig makt är ett kännetecken på en modern demokratisk stat. Begränsningar bör framgå i en grundlag som RF när det gäller riksdagens styrning av landet, men om riksdagen i kommande beslut (efter nästa val till riksdagen) godtar att 1/3 av riksdagsledamöterna i framtiden ska kunna stoppa varje försök till förändring i grundlagen (till exempel genom att rösta nej till ett eventuellt förslag om införande av författningsdomstol) kan detta innebära att det inte går att begränsa viktiga delar av den statliga makten.

Det finns anledning att behålla den nuvarande mer demokratiska möjligheten att ändra grundlagen med enkel majoritet där röster från hälften av riksdagsledamöterna krävs för att godta en ändring i grundlag.

Gunilla Edelstam Docent, jur. dr., Team-medlem för Svensk suveränitet och EU, Lag och ordning

Det finns många orsaker till det demokratiunderskottet som Sverige har drabbats av.  En viktig orsak är medborgarnas brist på faktabaserad och opartisk nyhetsinformation. Detta har lett till att väljarna inte har tillräcklig kunskap för att kunna fatta egna välgrundade beslut, något som ju är grundläggande för en fungerande demokrati.

En viktig aktör som medborgarna hämtar information och kunskaper från är SVT. I SVT:s uppdrag ligger att vara objektiva och opartiska men det är idag ett välkänt faktum att en stor majoritet av de anställda på SVT har vänsterpolitiska åsikter och att detta påverkar deras val av och sätt att presentera nyheter, belysa samhällsfrågor, vilket också påverkar en stor del av det övriga programutbudet.

Det finns också enskilda medarbetare hos SVT som förklarat vilka uttryck denna partiskhet på SVT kan ta sig. Ett välkänt exempel är den tidigare programledaren Janne Josefsson som berättat om att då han föreslog att även den andra sida i en samhällsfråga borde få komma till tals för att därigenom bättre belysa den fick han av medarbetarna svaret,  ja men då låter vi ju våra politiska motståndare komma till tals och det gynnar ju inte vår sak.

Denna brist på opartiskhet leder bl.a. till att allt fler medborgare slutar se på SVT och vill att det ska läggas ned och istället försöker de inhämta information och kunskaper från annat håll, exempelvis från alternativ media.

Samma kritiker till SVT finner det också upprörande att de via skatten ska tvingas betala för SVT/SR:s verksamhet som de också anser starkt bidragit till de allvarliga problem Sverige nu har och därtill finner de det orimligt att de ska tvingas betala för ett SVT/SR som de ser som en politisk motståndare som ägnar sig åt politisk aktivism och indoktrinering vilket anses ske i en rad vitt skilda programtyper.

De finns andra som är mycket kritiska till SVT men som ändå vill behålla dess verksamhet men då under förutsättning att den radikalt förändras till att bli mer opartisk och att verksamheten också skärs ned och därmed att skattemedlen till den minskar.

Kritiken mot SVT/SR:s partiskhet har funnits under många år och tilltagit allt mer de senaste åren. Att så är fallet framgår också av alla de som på alternativ media framför åsikter och krav på att SVT ska läggas ned eller att verksamheten kraftigt ska förändras och bantas. Under dessa år har olika regeringar kommit och gått men inga eller mycket små förändringar av SVT:s verksamhet har skett samtidigt som dess politiska slagsida har bestått.

Behovet av att förändra SVT och dess brist på opartiskhet och objektivitet är nu uppenbart. Ett sätt att göra det är att dela upp verksamheten i två kanaler där den ena får en uttalad vänsterprofil och den andra en högerprofil. Ledningen för och medarbetare i respektive kanal rekryteras på sådant sätt att de två uttalade kanalprofilerna säkerställs.

På detta sätt kommer medborgarna på förhand veta att då de tittar på respektive kanal så kan fakta och perspektiv i dem ha olika utgångspunkter och presenteras på delvis olika sätt och därmed ge dem bättre möjlighet att dra egna slutsatser om hur verkligheten ser ut och vad som bör göras.

Vissa typer av ”opolitiska” program, exempelvis större idrottsevenemang, skulle fortfarande kunna visas i samarbete mellan de två kanalerna.

Det är dock inte givet att respektive kanal på ett uppenbart ofullständigt, felaktigt och vinklat sätt kommer presentera nyheter och annan fakta utifrån en viss politisk agenda, snarare tvärtom eftersom konkurrensen mellan de två kanalerna troligen kommer leda till att båda blir måna om att presentera nyheter och samhällsfrågor på ett sakligt och mer mångfacetterat sätt eftersom de annars riskerar att förlora tittarnas förtroende och därmed kommer deras tittarsiffror att dala.

Denna uppdelning i två kanaler med olika profiler skulle också ge möjlighet till nytänkande och konkurrens rörande nya programformer och möjligheter att låta andra än de som under många år närmast tillåtits ensamrätt av SVT att få uttala sig i olika samhällsfrågor. Det politiska samtalet, samhällsdebatten och slutligen demokratin skulle starkt gynnas av detta.

Alternativet till ovan skulle kunna vara att genom utnämning av styrelsemedlemmar och nya rekryteringsmetoder/-kanaler av anställda få SVT till att bli mer opartiskt. Men detta torde vara en mer snårig och osäker process än att dela upp kanalerna i en vänster- och höger kanal och därmed skapa konkurrens om tittarna. Detta skulle borga för att kvalitén på programmen blir så bra som möjligt men också till att helt nya programformer tillkommer.

Elsa Widding

Motionen

Härmed anmäler undertecknad riksdagsledamot, Elsa Widding, försvarsministern Pål Jonsson och statsministern Ulf Kristersson för medvetet olagligt agerande, eller medhjälp till olagligt agerande, i samband med utövandet av sina respektive ministerroller.

Försvarsministern och försvarsdepartementet, representanter för försvarsmakten, samt ansvariga representanter för SAAB förbereder nu ytterligare affärer med Ukraina som riskerar att skada Sverige såväl ekonomiskt som genom ett försämrat rykte som rättsstat i världen.

Man förbereder en försäljning av upp till 150 JAS Gripen till Ukraina. Ukraina är som alla vet i en mycket svår ekonomisk och politisk situation. Detta betyder att finansieringen av detta projekt är mycket osäker. Det har diskuterats att JAS-planen ska betalas av EU-länder genom upptagande av lån på marknaden som ytterligare kommer att belasta EU-ländernas ekonomi negativt.

Vidare skall dessa lån säkerställas genom utnyttjandet av ryska centralbankens illegalt konfiskerade (”frusna”) valutareserv som bokförts i belgiska Euroclear, Belgiens centrala värdepapperscentral.

Alla involverade parter vet att detta är ett brott mot verifierade fördrag, bl a mot FN-stadgans artikel 2 (underpunkt 4) som kräver respekt för alla staters suveränitet och tillgångar, inkl. centralbankers valutareserv.

Sveriges försäljning av JAS-plan kräver alltså att Sverige och EU bryter mot FN-stadgan. Sveriges regering och riksdag bryter därmed medvetet mot internationellt vedertagna stadgar.

Riksdagens plikt är nu att säkerställa att regeringen inte agerar emot ingångna FN-fördrag, enligt Riksdagens främsta uppdrag enligt Sveriges grundlag.

Elsa Widding

Riksdagsledamot och partiledare för Ambition Sverige

Talesperson för Svensk suveränitet och EU, Miljö och klimat

Den 14 november ordnade Pål Jonson en ny affär åt SAAB genom att underteckna ett avtal med Colombia om försäljning av 17 stycken JAS Gripen. Problemet är att USA anser att Colombias president är en knarkkung. 

Gripen är ett unikt och flexibelt stridsflygplan som kan starta och landa på en rak landsväg som är blott 500 meter lång. Nu ska 17 av dessa plan säljas till Colombia, skriver Regeringskansliet.

Benjamin Dousa hyllar affären på 4,3 miljarder dollar:

Försäljningen av JAS Gripen till Colombia är en av Sveriges största exportaffärer någonsin. Det är en affär som stärker både svensk säkerhet och ekonomi, och visar på den tydliga kopplingen mellan handel och säkerhet.

Pål Jonson, som agerar säljledare i affären säger i ett presmeddelande från regeringskansliet att försäljningn är “ett tydligt kvitto på konkurrenskraften i svensk försvarsindustri”. Han tillägger: “Jag ser fram emot att fördjupa det försvarspolitiska samarbetet”.

Med andra ord vill Jonson sälja mer vapen till Colombia.

Frågan är vad Pentagon tycker om det efter att USA underförstått hotat Colombia (precis som Venezuela) med militära tillslag för att stoppa colombianska knarkkarteller.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard som besökte Colombia i januari och då deltog vid den första högnivådialogen inom ramen för det bilaterala partnerskapet mellan Sverige och Colombia, hyllar också försäljningen:

Sverige och Colombia har mycket goda relationer som sträcker sig långt tillbaka. Jag ser fram emot att fortsätta att förstärka och bredda samarbetet mellan våra länder.

De svenska ministrarna som alltså säljer stridsflygplan åt SAAB, istället för SAAB:s egna säljare, snärjer in sig vapenindustrin och hamnar i en geopolitisk lojalitetsoppa eftersom Trump samtidigt anser att Gustavo Petro är en knarkkung i Centralamerika.

The Atlantic, skriver den 5:e november, 2025:

Förra månaden kallade Donald Trump Colombias president Gustavo Petro för en ”olaglig drogledare”. Det gav colombianerna anledning att oroa sig: Det senaste landet vars president Trump anklagade för att driva en drogverksamhet var Venezuela, och dessa anklagelser användes som motivering för att skicka en flottilj av krigsfartyg för att ligga på lur utanför dess kuster och spränga båtar.

Torbjörn Sassersson, geopolitik

Foto: Pål Jonson på X

Sexuella övergrepp och våldtäkter mot unga barn är osedvanligt vidriga brott som måste stoppas. Genom sitt rättspolitiska program stöttar Ambition Sverige fullt ut Dumpen i deras outtröttliga arbete att förhindra sexuella övergrepp på barn.

Hittills räcker det inte, tyvärr.

Unga barn kommer snabbt in i den digitala internetvärlden genom mobiltelefoner och paddor. Där hägrar sociala medier med kompisar, filmer och musik. Men även faror i form av pedofiler.

Idag kan pedofiler och andra förbrytare enkelt söka och få kontakt med barn via sociala medier och efter en tids kontakt, när ett förtroende har byggts upp, kan de sedan bestämma möte med det kontaktade barnet. Ett möte som dessvärre alltför ofta leder till våldtäkter och sexuella övergrepp.

Konsekvenserna av övergreppen är långtgående och dyra för samhället. Dumpens utredningar visar att utsatta barn, utöver rent fysiska konsekvenser, drabbas olika former av djupa trauman och mentala påfrestningar som i många fall har lett till självmord.

Rättsväsendet i Sverige hanterar idag sexuella övergrepp mot barn reaktivt, d v s polisen agerar när övergreppet har skett, i enlighet med lagen, men då är skadan för det drabbade barnet redan skedd.

Därtill har problemet med sexuella övergrepp mot barn tonats ned i allmänmedia, vilket har visats genom återkommande ifrågasättanden av Dumpens uthängningar av dokumenterade pedofiler.

Sexuella övergrepp kan förhindras genom förebyggande åtgärder t ex genom att kriminalisera vuxna personers kontaktsökande efter barn i sexuellt syfte. Idag arbetar polisen på liknande sätt för att identifiera terrorister innan ett terroristdåd genomförs. Kriminaliseringen av kontaktsökande i sexuellt syfte leder till att polisen kan gripa pedofilen innan övergreppet mot barnet har skett.

Nyligen presenterade Tidöregeringen att just kriminalisering av kontaktsökande i sexuellt syfte införs från och med den 1 april 2026. Detta är mycket bra och nödvändigt men det räcker inte. Pedofili måste diskuteras mycket mer så att barnen blir mer vaksamma.

Hela samhället har ett ansvar. Föräldrar, lärare och besökande poliser i skola måste upplysa barnen om riskerna med anonyma kontakter på internet. Och även utanför internet, exempelvis i sportens och idrottens värld, gäller det att barnen informeras om risken för sexuella övergrepp.

Slutligen måste även allmänmedia bidra genom att publicera och diskutera mer runt både riskerna och konsekvenserna av pedofilers ageranden mot unga barn. Diskussionen är helt nödvändig.

Halva jobbet är snart gjort – genom kriminaliseringen av kontakt i sexuellt syfte med unga barn – men hela samhället måste steppa upp sitt ansvar. Föräldrar, lärare, poliser i skolorna och allmänmedia måste hjälpa till att upplysa om farorna med pedofiler på nätet och i samhället.

Det är ytterst viktigt att förhindra sexuella övergrepp mot barn. Stötta Dumpen och Ambition Sverige i arbetet att ge barnen en säkrare och bättre framtid – informera och diskutera pedofili mer!

Signerat
Bo Hansson, talesperson Lag och ordning för Ambition Sverige och
Danny Raucci, regionansvarig för Ambition Sverige Göteborg

Bild: Patrik Sjöberg och Sara Nilsson och till höger Bo Hansson och Danny Raucci (överst) från partiet Ambition Sverige | Foton: Dumpen och privat

Beatrice Karlsson gjorde allt rätt. Hon köpte loss familjeskogen och planerade en hållbar avverkning, där hänsyn tas till naturen. Hon ville investera pengarna i att rusta upp släktgården. Istället blev hon måltavla för en mediecirkus, med Greta Thunberg i huvudrollen. Beatrice lämnades med avstängda maskiner, inställda planer och en hotande ekonomisk kris. 

Vad var brottet? Att hon ville bruka sin egen skog, enligt svensk lag.

Så här ser verkligheten ut i dagens Sverige. Aktivister utan lokal anknytning, utan kunskap om skogsbruk eller ägarförhållanden kan storma in och stoppa en avverkning som redan var godkänd.

De kedjar fast sig i maskinerna och gör därefter en egen inventering där de “upptäcker” spår av rödlistade arter. Och det räcker. En privat markägares verksamhet kan frysas på obestämd tid, oavsett tidigare tillstånd eller tagna hänsyn.

Beatrice Karlsson är inte ett undantag. Hon är ett exempel på att markägare har blivit samhällets syndabockar i ”kampen för klimatet/miljön”. Det är alltid lättare att bråka med en ensam skogsägare än att ta tag i verkliga miljöproblem. Att stå framför en skogsmaskin ger bättre bilder än att argumentera för förändrade konsumtionsmönster eller att kämpa mot miljögifter.

Greta Thunberg kallar sin aktion i Arjeplog för en ”sista utväg”. Men vad vet hon och de andra internationella aktivisterna om skogsbruk ? Hon visste inte ens att det är en privatperson som äger marken. Troligtvis inte heller att det hade hållits samråd, eller att delar av skogen redan var undantagen med hänsyn till naturvärden. Men det spelade ingen roll. Showen måste fortsätta, bilder ska tas och rubriker ska sättas.

Det mest bisarra är att aktivister tillåts agera som om skogen vore ett laglöst land. I verkligheten är det precis tvärtom. Skogsägare i Sverige har några av världens mest reglerade förutsättningar, med skogsvårdslag, artskyddsregler, samråd med myndigheter och samebyar. De har skyldigheter, ansvar och tar alla risker.

Men när konflikter med ideologiskt drivna miljöaktivister uppstår, då är det som att vårt fina regelverk inte längre gäller. Då är det aktivisternas agenda som styr.

Nu måste samhället sätta ner foten, så här kan vi inte ha det i en rättsstat.

Det handlar inte om att vara för eller emot miljöhänsyn, utan att miljöskydd måste ske inom lagens ramar, och inte på enskilda markägares bekostnad. Rätten till ägande och brukande borde väga tyngre än högljudda aktivister och deras hunger efter uppmärksamhet.

Det är hög tid att kalla saker vid sitt rätta namn. Vad Greta Thunberg och hennes följe gjorde i Arjeplog var inte civilkurage, utan ett intrång på privat egendom och i en människas liv. Sådant måste få konsekvenser, även om den påstådda avsikten var att ”rädda miljön”.

Marina Eriksson, talesperson för Landsbygd, Ambition Sverige och Anders Hedberg, talesperson för Lantbruk, Ambition Sverige | Foto: Ambition Sverige och Marina Eriksson

Det svenska inkomstpensionssystemet borde ge pensionärerna bättre pension. Istället har stora delar av pensionskapitalet använts till att fylla hål i statskassan och till investeringar i riskfyllda, gröna klimatprojekt.

Ambition Sverige vill göra inkomstpensionen mer egenägd och höja grundavdraget rejält – till två prisbasbelopp – då skulle pensionärerna kunna få ut den belöning för sitt arbete som de borde vara berättigade till.

Pensionsavsättningen till inkomstpensionen är löntagarens sparande till den egna pensionen. Varje månad sätts en lönebestämd summa av och kapitalet förvaltas sedan framför allt av AP-fondernas portföljförvaltare – men därefter kommer politiken in.

Inkomstpensionskapitalet hos AP-fonderna växer med den avkastning som fondernas värdepappersinvesteringar ger men den faktiska avkastningen kommer inte pensionärerna till del – eftersom beloppen som utbetalas i pension bestäms av en given formel som baseras på ett inkomstindex och inte på själva avkastningen.

Under perioden 2001–2024 växte löntagarnas inkomstpensionskapital i genomsnitt med cirka 6,3 % per år. Det som betaldes ut till pensionärerna höjdes i genomsnitt med 3,1% per år. Mellan skillnaden? Det stannade kvar i buffertfonderna och kunde användas till politiska satsningar.

Premiepensionen, mätt utifrån AP7:s Såfa-fond, växte under samma period i genomsnitt med +7,8 % per år. Skillnaden består i en större andel aktier men även frånvaron av politiskt styrda investeringar i utopiska gröna projekt såsom Northvolt – som kostade pensionärerna nära 6 miljarder kronor. Premiepensionen ger högre resultat vilket i sin tur höjer pensionerna.

Ambition Sverige vill att den egenägda premiepensionsandelen i inkomstpensionssystemet ska öka till minst hälften av de 18,5 % som sätts av till pension varje månad. Idag sätts 2,5 % av de 18,5 % till premiepensionen. Med hälften i premiepension så skulle både pensionskapitalet växa mer och risken för stora förluster i politiskt styrda gröna riskinvesteringar minska.

Eftersom förändringen till ökad premiepension sannolikt skulle ta några år att genomföra, så vill Ambition Sverige därtill genomföra en snabbare inkomstförbättring för pensionärerna. När man tittar runt bland andra länder så visar det sig att t ex Tyskland har ett betydligt högre grundavdrag (Grundfreibetrag 12 096 EUR för ensamstående, motsvarande ca 132 000 kr) för pensioner. Sverige borde ligga mer i närheten och därför är det rimligt att höja grundavdraget på pensioner.

Att höja grundavdraget på pensionsinkomst till två (2) prisbasbelopp – istället för dagens förhöjda 65 300 kr vid låga inkomster, skulle medföra en höjning av pensionsinkomsten med närmare 1 500 kronor/månad efter skatt. En sådan uppjustering gör riktig skillnad och skulle kunna genomföras snabbt, om den politiska viljan finns.

Således, Ambition Sverige vill göra den allmänna inkomstpensionen mer egenägd och höja grundavdraget rejält – då får svenska pensionärer sin berättigade belöning för sitt arbete.

Bo Hansson

Pensionspolitisk talesperson och vice partiledare | Montage av foton från Depositphotos.com och NewsVoice

Kriget i Ukraina närmar sig ett avgörande, där ryska styrkor möter allt mindre motstånd och Ukraina har svårt att uppbringa både soldater och krigsmateriel att skicka till fronten. Stödet från utlandet har minskat med 41 % under det senaste året. Oberoende experter såsom professor John Mearsheimer, Alexander Mercourios, överste Douglas McGregor, professor Glenn Diesen och många fler är eniga om att Ukrainas armé håller på att bryta samman och att kriget snabbt närmar sig sitt slut.

JAS till Ukraina

I detta kritiska läge tar vår försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson, tillsammans med Volodymyr Zelenskyj, klivet fram för att presentera ett ”Letter of Intent” som innebär att SAAB ska sälja 100–150 JAS 39E till Ukraina. Leveransen planeras att börja först om tre år, vilket väcker frågor. Behöver vi inte föryngra vårt eget flygvapen när många av de äldsta JAS-flygplanen nu börjar falla för åldersstrecket? Ingenting i dessa vidlyftiga planer verkar ha någon markkontakt.

Rysslands mål med kriget

Ryssland har sedan invasionen inleddes deklarerat följande mål: att hålla Ukraina utanför NATO, avmilitarisera landet och att Ukrainas militär i framtiden inte ska få utgöra ett hot mot Ryssland. Just nu finns det ingenting som tyder på att Ryssland inte kommer att få sina krav uppfyllda inom en snar framtid. USA har insett att kriget är i stort sett förlorat och har mer eller mindre dragit sig tillbaka och verkar inte ha några planer på att förse Ukraina med mer vapen. Trots detta är Europas ledare, inklusive Pål Jonson, uppenbarligen övertygade om att kriget kommer att fortsätta minst ett decennium till, för det är den tid som SAAB behöver för att leverera dessa flyg med start i början av 2029.

SAAB och regeringen lever i en fantasivärld

När den tänkta leveransen av JAS börjar är det högst troligt att kriget är över och Rysslands krav på avmilitarisering redan genomförts. Att tro att Ryssland i det läget skulle acceptera att Ukraina skaffar sig ett flygvapen med 100–150 JAS 39E är ingenting annat än barnsliga önskedrömmar.

Finansieringsplaner

Hur hela detta drömprojekt ska finansieras är än mer förbluffande än själva projektet i sig. Pål Jonson uttalade i Aktuellt att Ukraina skulle kunna betala för flygplanen när kriget är slut. Men hur ska ett sönderslaget land ha råd att köpa jaktflygplan för runt 120 miljarder kronor? Det talas även om eventuella exportkrediter, vilket betyder att skattebetalarna än en gång ska få stå för fiolerna i ett vidlyftigt statligt projekt. Än mer allvarligt är planerna på att använda ryska frysta tillgångar i europeiska banker för att finansiera detta projekt, i praktiken ren stöld. EU-kommissionen har planer på att ge ut obligationer med de ryska tillgångarna som säkerhet, vilka Sverige hoppas få del av. Ryssland ska alltså acceptera att deras pengar används för att köpa vapen som ska riktas mot dem själva. Pål Jonsons planer är inte bara orealistiska, de är även moraliskt förkastliga. En dag kommer de ryska pengarna att krävas tillbaka med ränta enligt internationell lag. Redan nu är frysningen av de ryska tillgångarna olaglig eftersom inget europeiskt land formellt är i krig med Ryssland. Europakommissionen agerar som om EU vore en stat medan den tycks ha glömt att EU består av många självständiga stater med sina olika uppfattningar om skuldsättning och beslut om att förklara krig.

Marknadsföringsjippo?

Pål Jonson och regeringens spektakel, som utspelade sig i Linköping den 22 oktober, framstår allt mer som ett reklamjippo beställt av SAAB och dess ägare för att marknadsföra det nya JAS 39E Gripen. Det nya JAS-flygplanet är en produkt av absolut världsklass och något vi kan vara stolta över att vårt lilla land har lyckats producera. Men marketingjippot som Pål Jonson och SAAB lanserade ger en bitter eftersmak i och med att de utnyttjar en desperat Zelenskyj, som företräder ett land som håller på att bryta samman. Att regeringen deltar i en sådan verksamhet är inte bara omdömeslöst; det strider mot alla normer för ett civiliserat samhälle. Detta är ytterligare ett exempel på det stötande samarbetet mellan staten och kapitalet, ett s.k. ”Public Private Partnership”, som definitivt förtjänar att granskas av konstitutionsutskottet.

Ulf Gabrielsson

Major och f.d. stridspilot samt talesperson för försvarsfrågor, Ambition Sverige (A)

Sveriges försvar har monterats ner sedan kalla kriget. Det som finns kvar följer i stort samma tänkande som då, både strategiskt, taktiskt och materiellt. Samtidigt som det moderna slagfältet har utvecklats i rasande fart, tycks Sverige sitta fast i gårdagens lösningar. Det varnar Göran Reuterdahl, en fd underrättelseofficer och bataljonschef i marinen och de nationella skyddsstyrkorna.

Text av talesperson Göran Reuterdahl, fd underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen | Artikeln har tidigare publicerats i NewsVoice och Epoch Times (bakom betalvägg)

Ukrainakriget har visat att den klassiska militärdoktrinen är död. Krig i dag handlar inte längre om stora stridsvagnsformationer, kompanianfall eller dominans i luften med flygstridskrafter. Drönare, UAV:er, missiler/robotar och satellitövervakning har revolutionerat stridens natur.

Både Ryssland och Ukraina nyttjar i dag små, rörliga enheter understödda av drönarteknik. Ett artillerisystem, en stridsvagn eller en soldatsamling upptäcks och bekämpas nästan omedelbart, oavsett väder och tid på dygnet. Traditionella förband är helt enkelt alltför sårbara.

Detta innebär inte bara ett teknologiskt skifte, det kräver en total omläggning av hur vi tänker, organiserar och utbildar våra förband. Kontinuerlig innovation, taktisk anpassningsförmåga och snabb erfarenhetsöverföring måste bli norm.

Sveriges försvar består i dag av två mekaniserade brigader. Som en jämförelse hade Sverige vid kalla krigets slut 1991, 26 stycken brigader. Dagens cirka 10 000 soldater räcker knappt för att försvara halva Gotland.

Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden.

Vår materiel är dessutom föråldrad. Stridsvagn 122 (Leopard), Archer-artilleriet och andra västerländska system som skickats till Ukraina har i stor utsträckning visat sig ineffektiva eller direkt olämpliga på det moderna slagfältet. Den tyske pansarofficer som i Der Spiegel jämförde Leopard 2 med något som passar bättre i en parad än i strid var smärtsamt ärlig.

Samtidigt har Sverige investerat i Patriot-systemet, fyra batterier med cirka 100 missiler. Dessa är inte anpassade för att möta den typ av massiva missil- och drönarattacker vi nu ser i Ukraina (och Israel), där Ryssland under vissa perioder skickar upp till 700 projektiler per dag.

För varje inkommande hot krävs 2-4 Patriotmissiler, ett orimligt förhållande både tekniskt och ekonomiskt. En robot motsvarande Shahed (cirka 50 kg laddning) kostar cirka 20 000 USD medan en patriotmissil kostar uppåt 4 miljoner USD. Patriot är dessutom från början ett system utvecklat för att möta flygplan där systemet har stora svårigheter att hantera missiler som är hypersoniska.

Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden:

• Fokus på UAV/drönare, missiler (inklusive hypersoniska), elektronisk krigföring och informationsöverlägsenhet.
• Nya taktiker med små, rörliga och decentraliserade enheter.
• En kraftigt utvecklad underrättelsetjänst med rätt kompetens.
• En försvarsindustri som premierar innovation framför administration.
• En officerskår som främjar entreprenörskap och innovation, inte bara tradition.

Vi lever i en ny era, men med en försvarsmakt och ett säkerhetspolitiskt tänkande från en annan tid. Det är hög tid att vi ställer de svåra frågorna, ifrågasätter våra antaganden och förnyar Sveriges säkerhetspolitik från grunden, med folkets mandat.

Text: Göran Reuterdahl, tidigare underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen, talesperson i partiet Ambition Sverige