Lämna EU och se över grundlagarna
– Tillbaka till suveränitet och samarbete via handelsavtal.
EU startade som ett fredsprojekt efter andra världskriget, men har med globalismens drivkrafter förvandlats till en överstatlig byråkratisk maskin där beslut fattas bakom stängda dörrar, väljarnas inflytande krymper i snabb takt.
Ambition Sverige vill återta Sveriges suveränitet genom att begära utträde ur EU-kolossen. Att återerövra full nationell suveränitet kräver ett organiserat utträde som återför alla lagstiftnings- och budgetkompetenser till den svenska riksdagen. Först då kan vi utforma regler och avtal som speglar svenska värderingar och behov. Sverige kan frigöras från överstatliga påtryckningar och införa direktdemokratiska reformer anpassade för Sverige.
Endast genom att återföra makten till folket, ge dem verktyg att granska, påverka och ompröva – kan vi bygga en demokrati där varje röst räknas.
Många riksdagspartier sätter idag sitt hopp till att EU ska reformeras inifrån. Att det ska ske är ungefär lika sannolikt som att en haj ska bli vegan – det händer inte. Idag pyr ett växande missnöje med EU, långt utanför Sveriges gräns. Ett exempel är EU:s hårda miljöpolitik som har fått nederländska, polska och tyska bönder att köra hundratals traktorer mot Bryssel för att protestera mot ”The Green deal”.
Polska bönder blockerade vägar för att få stopp på de kostnadskrävande klimatmålen. De italienska bönderna anordnade traktorkonvojer mot Rom för att kräva suspension av samma ”Green deal”. Samtidigt har östeuropeiska länder som Tjeckien och Slovakien blockerat sina gränser för att skydda de inhemska bönderna.
Varför vill Ambition Sverige lämna EU?
Ambition Sverige (A) anser att Sverige ska vara en suverän stat. Det är vi inte så länge vi är med i EU som unionen ser ut idag. Sverige är ett litet land med ca 10 miljoner invånare. Jämfört med exempelvis Tyskland, som har ca 85 miljoner invånare, är Sverige ett pyttelitet land. När EU:s parlament ska besluta i någon lagstiftningsfråga har vi en svag röst genom våra 21 av totalt 720 ledamöter i EU parlamentet. Dessa 21 ledamöter kan aldrig med framgång hävda en annan uppfattning än de stora ländernas ledamöter. Chansen för dem att påverka är alltså helt beroende av att ett eller flera folkrika länder tycker som vi.
Norge som står utanför EU betalar idag 10 MDR kronor för handelsavtal och forskningsavtal med EU, men slipper merparten av klimatpålagor och andra regleringar därifrån. Sverige betalar i år (2025) 47,8 MDR kronor och drabbas av en strid ström av nya lagar och regler varje år. Givetvis styrs Sverige bättre hemifrån än från EU. Dessutom behöver vi pengarna (mellanskillnaden är minst 30 MDR kronor årligen) bättre på hemmaplan – till försvaret, sjukvården och äldreomsorgen.
Hur kan Sverige lämna EU och med vilken tidshorisont?
I Sveriges grundlag, Regeringsformen 1:10 stadgas att, Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete.
Varje medlem får enligt EU-fördraget utträda ur EU. Detta sker på följande sätt:
Staten Sverige meddelar Europeiska rådet genom en anmälan om utträde till ett råd som består av statsministrarna i medlemsländerna. Dessförinnan (före anmälan) sker förhandlingar och ett särskilt avtal sluts mellan Europeiska rådet och Sverige.
EU-parlamentet godkänner med enkel majoritet varefter Europeiska rådet beslutar, dvs. godkänner, med kvalificerad majoritet. EU-fördragens tillämplighet upphör då avtalet blir gällande.
Alternativt upphör EU-fördragens tillämplighet 2 år efter Sveriges anmälan.
För att Sverige ska kunna anmäla utträde ur EU måste vi på nationell nivå ha tagit beslut om utträde. Det sker genom riksdagsbeslut. Eftersom EU-medlemskapet är inskrivet i grundlagen (regeringsformen), måste beslut om ändring tas på det sätt som är föreskrivet för grundlagsändring. För att ändra en grundlag krävs att riksdagen fattar två likadana beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten.
Nu planeras en lagändring av grundlagen (se Reg. Prop. 2024/25:165), så att det i framtiden ska krävas 2/3 majoritet (vid riksdagsbeslut nr 2) för ändring av grundlag. Konsekvensen är att det blir mycket svårt att lämna EU om regeringen får igenom sin proposition.
En fullfjädrad politisk union
När Sverige gick med i EU 1995 trodde nog de flesta att det handlade om en freds- och frihandelsunion. Vi skulle kunna besöka våra europeiska grannar utan att behöva visa passet. För den som läste det finstilta var det dock uppenbart att det skulle bli en fullfjädrad politisk union, med bland annat gemensam utrikes- och jordbrukspolitik. Risken att vi skulle få en gemensam superstat vars beslut och rättsakter skulle ha företräde framför vår egen riksdag och våra egna lagar var tydlig.
EU sväller bortom all rimlighet
Idag kan EU mest liknas vid en byråkratisk koloss som har blivit ett självändamål och en födkrok för sin egen personal. Kommissionen består av en representant från varje medlemsland (27 länder), samt en president. Ingen av dem är folkvald. Deras uppgift är uttryckligen att främja EU:s intressen, inte medlemsländernas. Det gör de bland annat genom att varje år producera en störtflod av nya lagar och regler som flyttar mer makt från medlemsländerna till EU. EU har tiotusentals medarbetare vars uppgift i princip är att stifta lagar. Det är deras arbete och födkrok. Mottagarna av dessa luntor och utredningar har självklart ett fullständigt underläge eftersom de har andra uppgifter att ägna sig åt än enbart kommentera/förhandla lagtext. Subsidiaritetsprincipen som finns inskriven i EU:s fördrag har helt åsidosatts.
Frihandelsunionen blev en byråkratiunion
I ett frihandelsområde är det enbart säljare och köpare som avgör vad som handlas. EU:s byråkrati-union är något annat. Där måste säljare och köpare först och främst uppfylla EU:s regelbörda. Det gynnar storföretag som har råd med specialister för efterlevnad av EU-regler, men straffar mindre företag. Detta leder till höga priser och gör oss alla fattigare. Byråkratin kväver näringslivet och driver många företag i konkurs, medan andra flyttar till mer vänligt sinnade länder utanför Europa. Inget medlemsland får använda egna regler för att gynna sina egna uppdragsgivare. Resultatet? Sedan 1991 har EU:s andel av global BNP nästan halverats från 28 till under 15 procent.
Fredsunionen blev en krigsunion
Utan egen utrikespolitik har Sverige inte längre möjlighet att bestämma vem som är vän eller fiende. Vi blir automatiskt indragna i EU-politikens handelskrig och bojkotter. Utanför EU vore vi fria att välja om vi ville lösa konflikter med krig eller med traditionell svensk diplomati och handel.
EU var i begynnelsen en organisation för fri handel och fri rörlighet mellan länderna. Nu har EU:s försvarsutgifter ökat avsevärt. EU-kommissionen har planer på att stärka upp försvaret med ytterligare 800 miljarder Euro (”Readiness 2030”), som ska samlas in från medlemsstaterna under fyra år för att användas av en kommande krigsorganisation.
Sannolikt är att Sverige som vanligt följer majoriteten, på samma sätt som när Stefan Löfven och riksdagens ledamöter accepterade att betala över 16 miljarder Euro för covidsprutor till den svenska befolkningen. Det sammanlagda beloppet som godkändes var då 750 miljarder euro. Nu planeras alltså för ett liknande beslut på 800 miljarder Euro.
En viktig fråga är om vi också blir solidariskt ansvariga för andra EU-länders skulder? Vad händer den dagen vi inte kan betala och riskerar att vårt välfärdssystem kollapsar? Vilka politiska villkor kommer att ställas på Sverige den dagen?
… och en invandrings-, koldioxid-, energi-, censur- och skatteunion
EU lägger allt fler politiska områden under sig. Områden som vi aldrig röstade om. Trenden går mot att ersätta nationalstaterna med en byråkratisk EU-stat efter gammal sovjetisk modell. Genom diverse ”fonder” för covid, för upprustning, avgifter för koldioxidutsläpp, straffavgifter och de ständigt växande medlemsavgifterna, går EU stegvis mot att beskatta unionens medborgare.
Av den gemensamma yttre gränsen (Schengen) blev det i stället tvingande invandringskvoter. När Sverige behöver teknisk expertis från fjärran länder kan vi faktiskt lösa det utan EU:s hjälp.
Sverige är Europas största nettoexportör av el-energi. EU tvingar oss att göra 70 procent av vår överföringskapacitet tillgänglig för export, vilket driver upp elpriserna för oss svenskar.
Nu försöker EU också ta kontroll över skogen, på samma sätt som man har gjort med jordbruket.
Det fria ordet är på väg att avskaffas via DSA (Digital Services Act), en lag för att censurera sådan information på internet som EU ogillar. De högtidliga deklarationerna om EU-värderingar har visat sig vara föga mer än en censur-, kontroll- och övervakningsstat med totalitära ambitioner.
Alla medlemskap måste ständigt utvärderas
Historien visar att samarbeten, och särskilt unioner, tenderar att permanentas. De får egna tjänstemän och bildar en egen politisk nivå. Överstatliga samarbeten måste därför ständigt utvärderas. När de inte längre är till nytta för medborgarna, utan bara för särintressen och sin egen personal – då ska vi lämna dem. Där är vi idag. Parkinsons lagar kan inte åskådliggöras tydligare.
Ambition Sverige vill lära av direktdemokratier
I stället för slutna korridorer och representativt avstånd visar ett antal länder hur medborgarinflytande kan fungera. Ambition Sverige vill se en tydlig övergång till mer direktdemokrati.
- Schweiz (ej EU-medlem) – Med över 327 federala folkomröstningar sedan 1848 är Schweiz ett praktexempel på kontinuerlig medborgarmedverkan. Initiativrätten, som kräver 100 000 namn för konstitutionella ändringar eller 50 000 för lagförslag, ger civilsamhället kraftfulla verktyg att driva frågor oavsett partitillhörighet. Ett genomsnittligt valdeltagande på̊ 50 % i dessa omröstningar innebär att politiken aldrig är längre från folket än ett enskilt initiativ. Systemet skapar ett ansvar, då varje politiker vet att alla lagar kan ifrågasattas direkt av medborgarna, och att bred opinion är nödvändig för hållbara reformer.
- Liechtenstein (ej EU-medlem) – Med endast 1 500 underskrifter (av cirka 35 000 röstberättigade) kan medborgarna iscensätta en nationell folkomröstning. Dessutom har invånarna rätt att återkalla specifika ledamöter i parlamentet om 30 % av väljarna kräver det. Detta system sätter en stark och demokratisk press på potentiellt maktfullkomliga politiker – de tvingas att ständigt hålla kontakten med väljarnas vardagsfrågor. Liechtensteinkonceptet visar hur låga trösklar och återkallelserätt kan användas för att motverka korruption och elitstyrda agendor.
- Uruguay – Här håller man fakultativa referendum och konstitutionella folkomröstningar sedan 1917, med ett valdeltagande på 80–90 %. Genom att regelbundet ställa centrala frågor, om allt från sociala reformer till säkerhetspolitik, har Uruguay skapat en kultur där politisk medverkan är norm snarare än undantag. Högt valdeltagande ger besluten en stark legitimitet och bygger gemensamma värderingsgrunder. Landet visar att omfattande direktdemokrati kan fungera parallellt med representativt styre utan att leda till kaos eller beslutsförlamning.
Ambition Sverige ska verka för:
- Att Sverige lämnar EU så snart det är möjligt. Med dagens regler kan Sverige lämna EU tidigast under mandatperioden 2030–2034. Detta förutsätter att riksdagen röstar för ett utträde senast innan slutet av nästa mandatperiod 2030, för att återigen rösta för ett utträde i början av följande mandatperiod, 2030–2034.
- Att Sverige bör sträva efter att vara med i EU:s handelsunion den dag vi lämnar EU, samt söka nya samarbete som underlättar för fri handel.
- Att EU-medlemskapet ska strykas ur grundlagen för att göra det lättare att lämna när beslut om EU-utträde har fattats.
- Att Sverige inte ska införa Euro som valuta. Euron har inga fördelar för oss, den skulle bara ta bort vår möjlighet till egen penningpolitik och därmed möjligheten att styra över räntor och inflation.
- Att så länge Sverige är medlem i EU ska vi arbeta för att återta den politiska och lagstiftande makten från EU vad gäller energi, miljö, jordbruk, skogsbruk och hälsopolitik. Som suverän stat ska vi ha rätt att främja våra egna intressen.
- Att kräva en kraftigt reducerad medlemsavgift och se till att den motsvarar de bidrag vi får tillbaka. Vi ska inte fortsätta vara en av unionens största nettobetalare.
- Att säga nej till alla former av straffavgifter från EU. Det är en frivillig förening.
- Att säga nej till EU:s handel med utsläppsrätter. Vi ska själva bestämma över våra utsläpp.
- Att säga nej till alla former av EU-beskattning, såväl öppen som kamouflerad i diverse fonder för covid, upprustning och koldioxidutsläpp.
- Att återta kontrollen över våra gränser och över invandringen.
- Att inte delta i EU:s så kallade talangpool, vilket är en förskönande omskrivning för tvingande invandring.
- Att verka för att behålla vetorätten i Europeiska rådet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor, samt i de övriga frågor där vetorätt ännu gäller. Detta förhindrar att vi blir överkörda i livsviktiga frågor.
- Att vara positiva till andra länder som överväger utträde. Ju fler länder som väljer att lämna EU desto lättare blir det för oss.