Folkstyre i stället för globalism
– Svenska medborgare ska inte styras av överstatliga agendor.
Sveriges framtid ska avgöras av svenska medborgare, inte av icke valda nätverk, överstatliga organ eller genom fjärrstyrning från Bryssel, Genève och Davos.
Vi säger ja till globaliseringens fördelar – handel, kunskapsutbyte och resor. Men vi säger nej till globalismen som ideologi. Globalismens kärna är maktförskjutningen bort från folket till institutioner som vi inte kan rösta bort. När besluten fattas allt längre bort från vår vardag tystnar våra röster, friheten krymper och nationens självbestämmande mals ned. Genom kommunikationer och global handel har världen blivit mindre, rikare och mer sammanlänkad. Det är globaliseringens ljusa sida. Men samtidigt har en annan rörelse vuxit fram: globalismen.
Globalism tar vår frihet
Globalismen ser nationalstaten som ett hinder och väljaren som en formalitet. Som ideologi sätter globalismen fyra saker främst: gränsöverskridande styrning, standardisering, teknokratisk problemlösning och svagare nationell suveränitet. Man vill att klimat, hälsa, migration, finans och digital infrastruktur hanteras via överstatliga organisationer (EU, FN, WHO, OECD, IMF m.fl.) och genom partnerskap mellan offentliga institutioner och privata storbolag. Där besluten i praktiken tas ovanför väljarnas huvuden. Nationen reduceras till ett genomförandeorgan; ”demokratin” blir att implementera det som redan har beslutats.
I allt högre grad påverkar icke-demokratiska organisationer såsom WHO, OECD, IMF och olika NetZero koalitioner hur Sverige styrs. WHO driver på för att ge sig själva global kontroll över hälsopolitiken vid ”nästa pandemi”. OECD motverkar skattekonkurrens mellan länder och trycker på för harmonisering så att alla ska ha ett högt skattetryck. IMF:s penningpolitiska dogmer har gång på gång bidragit till en hög global inflation – vilket innebär en stöld från dig, dina besparingar och din pension.
NetZero-agendor (tex Agenda 2030) är en annan sådan hävstång för centralisering: bindande mål, tidslinjer och kvoter flyttar beslut från våra kommuner, företag och hushåll till överstatliga organisationer. Energi, transporter och jordbruk styrs uppifrån med mål och förbud som inte tar hänsyn till svenska förhållanden. Resultatet blir att konkurrensen mellan länder stryps – lägre skatter, billigare energi och enklare regler motarbetas – medan kostnaden vältras över på medborgarna.
Order uppifrån
Gemensamt för de globalistiska organen är att de steg för steg tar ifrån oss rätten att styra oss själva. En gång i tiden var bonden fri att odla vad han ville. Idag centralplaneras hans arbete på sovjetiskt manér via klimatmål från EU och FN. Han styrs med bidrag och straff och kan övervakas från satellit. En gång var vi fria att handla, överföra pengar och yttra våra åsikter. I takt med att makten centraliseras växer politikers möjligheter till kontroll och skatteuttag. Den som kontrollerar dina pengar, din identitet och din rörelsefrihet – den kontrollerar dig.
En av de mest inflytelserika privata globalistiska aktörerna är World Economic Forum (WEF). Medlemmarna utgörs av världens största multinationella företag och andra så kallade ”stakeholders”. WEF driver idén om en ny global världsordning med ett självutnämnt ledarskap som ges långtgående ekonomiska och juridiska befogenheter. I praktiken innebär denna agenda mindre inflytande för nationer och mer styrning via digital massövervakning, individuella kontrollsystem, koldioxidbaserade poäng, censur av det fria ordet och programmerbara digitala valutor – CBDC, Central Bank Digital Currency.
Digitalt tvångssamhälle
Digitaliseringen har gjort det möjligt att övervaka och styra i en omfattning vi aldrig har sett förut. EU, FN och WEF driver på för att skapa globala digitala identiteter som gör människor till ”världsmedborgare” utan stark koppling till sin nation. Med sådana system blir det möjligt att spåra resor, vaccinstatus, inköp, koldioxidavtryck och kommunikation på nätet. Kopplat till programmerbara centralbanksvalutor kan individens inköp registreras och begränsas utifrån politiska mål eller sociala poäng – alltid under förevändningen att öka säkerhet och trygghet. Sverige går ofta i bräschen för tekniska nymodigheter utan att väga in integritetsriskerna som drabbar medborgarna. Myndigheter får digitaliseringsmål, men staten ska arbeta på nationens uppdrag, inte tvärtom. Frågan är därför enkel: vem ska egentligen registrera och granska vem?
Här måste svensk politik tala klarspråk om två nycklar i kontrollsamhället: EU:s digitala identitetsplånbok och digitala centralbanksvalutor.
Digitala centralbanksvalutor (CBDC)
CBDC:s, t.ex. e-kronan eller den digital euron, marknadsförs som moderna och inkluderande. I verkligheten är de spårbara och programmerbara ”pengar” lämpade för ekonomisk styrning av individen. Med CBDC:s är det möjligt att införa negativ ränta, utgångsdatum efter vilket dina pengar brinner inne och köpvillkor och/eller köpförbud för vissa varor eller på vissa platser. Detta innebär att staten kan komma att forma ner till minsta kvitto. Ett tekniskt fel eller ett politiskt beslut i ett centralt system kan låsa, ransonera eller rikta om betalningsflöden i realtid. En sådan maktkoncentration hör inte hemma i en demokrati. Vi kräver att kontanter grundlagsskyddas, att mångfalden av betalningsmedel värnas och att varken e-krona eller digital euro införs för allmänheten. Bankkontot ska inte bli statens fjärrkontroll.
Digital ID-plånbok
EU:s eIDA-ramverk och den planerade EU Digital Identity Wallet (EUDI Wallet) säljs in som smidigt och enkelt. Legitimation, körkort, betyg, biljetter, signaturer, medicinska intyg – allt i samma plånbok. Bekvämt? Ja. Farligt? Också ja. När identitet, behörigheter och vardagstjänster kopplas till ett och samma verktyg skapas en perfekt infrastruktur för villkorad tillgång, spårning och beteendestyrning. ”Frivilligheten” blir snabbt falsk om myndigheter, banker och företag i praktiken kräver plånboken.
Ambition Sveriges linje är glasklar: identitet ska identifiera – inte styra. ID-plånboken får aldrig bli ett villkor för att delta i samhället. Rätten till ett analogt liv är central. All central övervakning av individers liv ska förbjudas.
Om CBDC och personliga ’carbon credits’ kopplas till ID-plånboken blir den navet för både identitet och pengar. ID-plånboken blir det perfekta styrmedlet: med CBDC och personliga koldioxidkrediter kan dina köp spåras i realtid (belopp, butik, plats), din koldioxidkvot registreras automatiskt, och spärrar läggas in – från geofencing till köpstopp på ’fel’ varor – allt kopplat till din personliga legitimation.
Överstatlig styrning
2019 slöt WEF partnerskap med FN för att skynda på Agenda 2030 – en ordning där miljardärer och checklistor går före folkstyre. Svenska regeringar har följt efter. Den kursen ska brytas: Sverige ska inte underordna sig Agenda 2030, FN:s Pact for the Future eller Global Digital Compact. Vi säger nej till WHO:s pandemifördrag, bindande IHR-ändringar och deltagande i WHO:s nätverk för digitala hälsocertifikat.
Vi vill ha ett Sverige som finns till för sina medborgare. Staten ska tjäna folket – inte styra det. Bonden ska få odla och producera, inte fylla i rapporter. Företag ska växa genom fri konkurrens, inte genom överstatliga checklistor och kontroll. Våra pengar ska inte kunna programmeras mot oss och våra ID:n ska inte bli kontrollverktyg. Lagarna ska stiftas i Sveriges riksdag – av folkvalda som kan röstas bort.
Ambition Sverige ska verka för:
- Att lämna Agenda 2030 som styrande ram, samt FN:s Pact for the Future och Global Digital Compact; återta nationella mål och budgetstyrning.
- Att säga nej till WHO:s pandemifördrag och bindande IHRändringar; lämna WHO:s Global Digital Health Certification Network.
- Att stoppa ekrona och avvisa digital euro för allmänheten; grundlagsskydda kontanter och mångfald i betalningar.
- Att säga nej till EUDI som villkor för samhällsdeltagande; avvisa SOU 2023:61 och förbjuda central loggning av vardagsanvändning.
- Att avvisa SOU 2023:22 och all generell åtkomst till elektronisk kommunikation; försvara stark kryptering och privatliv.
- Att minska statligt mediestöd som gynnar agendadrivna jättar; värna yttrandefrihet och pluralism.
- Att dra i handbromsen för DSA, EU Digital Travel Identity och WHO:s GDHC/GDHCN; inga permanenta digitala åtkomstsystem i Sverige.