Prioritera miljön och väg kostnad mot nytta inom klimatpolitiken
– Fixeringen vid koldioxid hämmar miljöarbetet.
Miljörörelsen har blivit en maktfaktor
Efter det att Rachel Carsons bok ”Tyst vår”, som handlade om föroreningar, kom ut 1962 har en stark miljörörelse vuxit fram. Miljörörelsens outtröttliga arbete har inneburit en ökad medvetenhet om hur viktigt det är att ta hand om miljön.
Miljörörelsen gör idag sin röst hörd i de flesta länder och har kommit att bli en stark maktfaktor. Det är många som vill representera den politiska ideologi som förespråkar det gröna skiftet. I princip samtliga svenska riksdagspartier har därför anammat detta sätt att tänka, vilket också har blivit förankrat som statsbärande idé. Idéerna kring ”det gröna skiftet” bildar ett väsentligt fundament för det mellanstatliga arbetet inom både FN och EU.
Med Brundtlandkommissionens rapport från 1987 kom ett nytt perspektiv in i arbetet med att värna vår jord. Kommissionen parade ihop miljö- och utvecklingsproblem och presenterade begreppet hållbar utveckling.
Rapporten kopplade samman två icke-statliga organisationer som tidigare hade varit verksamma på var sin sida av arenan – biståndsorganisationerna och miljörörelsen. Den lyfte fram ett miljötema som på 1980-talet kraftigt aktualiserades, nämligen idén om att människan påverkar jordens klimat genom utsläpp av växthusgaser. Året efter Brundtland-kommissionens rapport tillkom etablerades FN:s klimatpanel, IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change.
En avsmalnad miljödebatt
Under mer än trettio år efter att dessa två rapporter publicerats har vi upplevt en avsmalnad miljödebatt. Den handlar numera enbart om klimatet, där samtliga miljö- och biståndsorganisationer deltar. Samtidigt har politiker, förvaltning och media tagit stort utrymme i debatten med självutnämnda experter såsom Johan Rockström och Greta Thunberg. Detta har resulterat i att allt från ändringar i ekosystemen till beståndsvariationer för enstaka djur-och växtarter påstås vara orsakade av klimatförändringar.
När det mesta av verkliga och icke-verkliga miljö- och utvecklingsproblem påstås vara orsakade av människoskapade klimatförändringar, så blir den politiska lösningen enkel; vi måste kämpa mot utsläpp av koldioxid. Saknar man insikt om de verkliga problemen, då saknas också förmågan att lösa dem. Detta vill Ambition Sverige (A) ändra på!
Politiken måste bli mer vetenskaplig och vetenskapen mindre politisk
År 1990 varnade FN:s klimatpanel IPCC att om en fortsatt exponentiell ökning av koldioxidutsläpp, freoner och andra växthusgaser skulle fortsätta, så skulle konsekvenserna för jordens klimat år 2100 bli förödande. Den senaste rapporten från IPCC 2022 visar däremot att den utveckling man befarade 1990 inte alls kommer att inträffa. Inte heller den utveckling man befarade i rapporten från 2013 anses längre sannolik, någon global katastrof förutspås inte längre.
Idén om att ”klimatvetenskapen är avgjord” går trots detta som en röd tråd genom dagens diskussioner i politik och media. Tyvärr utgår man då från en idé som inte stöds ens av den forskning man refererar till. Detta har inte bara snedvridit vår offentliga och politiska debatt om energifrågor, miljö och utsläpp av växthusgaser – utan också hämmat viktiga vetenskapliga och politiska diskussioner om vårt framtida klimat. Enorma summor av skattebetalarnas pengar har plöjts ner i förlustbringande ”gröna investeringar”. Detta har haft en stor negativ påverkan på miljön, utan att ge någon som helst påverkan på klimatet.
Sveriges koldioxidutsläpp är låga
Sveriges utsläpp är bland världens lägsta. Sverige står idag för 0,1 procent av världens totala koldioxidutsläpp – alltså en promille. Det är bruttosiffran. Tar man hänsyn till den enorma mängd koldioxid som våra skogar binder – i linje med FN:s klimatpanels rekommendationer om att beakta nettoutsläpp – så sjunker Sveriges andel till 0,01 procent av de globala utsläppen, alltså en tiondels promille.
Det betyder att Sverige redan är ett av världens mest klimatneutrala industriländer. Att i detta läge fortsätta driva en extrem klimatpolitik för att ”gå före” är inte bara symbolpolitik, det är resursslöseri med skattebetalarnas pengar. Detta manar till eftertanke och återhållsamhet. Sverige kan bidra till globala lösningar, men det ska ske i balans med vår egen välfärd, energitrygghet och konkurrenskraft.
Klimatdebatten fokuserar olyckligtvis på den påstådda ökningen av klimatkatastrofer som skyfall, torka, och orkaner som våra utsläpp påstås medföra. Detta trots att FN:s klimatpanel IPCC inte har kunnat påvisa något sådant samband.
Den globala medeltemperaturen har ökat med cirka 1,5 grad (mätt från en tidpunkt som var extremt kall) – främst genom mindre kalla vinternätter på våra breddgrader. Att reducera utsläppen av växthusgaser är nödvändigt på lång sikt, men långt ifrån det viktigaste för klimatet under överskådlig tid. Sverige har redan sänkt sina utsläpp med cirka 70 % sedan 1970 och kan nu sitta stilla i båten. Enligt FN:s klimatpanel IPCC förväntas utsläppen sjunka från dagens ca 40 gigaton/år till 10 gigaton/år vid seklets slut. Orsaken till att utsläppen förväntas sjunka beror på att framförallt Kina och Indien förväntas minskar sin kolbaserade elproduktion efter 2050.
Vi bör fokusera på verkliga problem
Det är nu viktigt att vi ägnar oss åt världens verkliga problem, och långsiktiga lösningar på dem. Med ekonomi menas hushållande med knappa resurser, något som borde genomsyra alla delar av samhället. Energiresurser är något världen måste utnyttja optimalt på lång sikt. Att till exempel frakta biomassa långa sträckor för att utsläppen i Sverige skall bli ”grönare”, är i ett globalt perspektiv kontraproduktivt. Bäst ekonomi är att använda råvaror nära platsen där de växer/tillverkas. Reduktionsplikten är ett annat exempel. När biomassa omvandlas till biodiesel, går en stor del av energiinnehållet förlorat. Global energiekonomi borde vara det man diskuterar vid framtida COP-möten. Om resursförstöringen kan reduceras kan vinnarna bli fler än förlorarna.
Miljöproblem får inte längre negligeras
I takt med en alltmer alarmistisk syn på klimatet har de traditionella miljöproblem i stor utsträckning negligeras, inte minst då effekter av fossilfri energi diskuteras, dvs vind- och solenergianläggningar. Även när det gäller satsningen på eldrivna transporter saknas till stor del en redovisning av miljöpåverkan från annat än ”klimatutsläpp”.
I dagens debatt svartmålas kött, skogs- och jordbruk. För köttfrågan och jordbruket finns numera forskning som visar att jordbruket bidrar till minskade utsläpp av koldioxid. Säd, åkrar och betesmarker binder stora mängder kol, vilket IPCC och Naturvårdsverket märkligt nog inte tillgodoräknar jordbruket.
Beträffande kött redovisas aldrig något annat än metan- och koldioxidutsläpp som viktiga faktorer när det gäller miljöpåverkan. Köttets fördelar med sitt rika innehåll av näringsämnen diskuteras inte. Kornas koppling och bidrag till öppna landskap med alla sina biologiska mervärden lyfts aldrig fram i media. Människans beroende av kött genom årtusenden, särskilt i ej odlingsbara områden, hör vi inget om i debatten. Vad vegetabilisk föda och andra ersättningar till kött orsakar för miljöproblem hör man inte heller talas om.
Det finns idag nästan ingen debatt om organiska miljögifter som sprids i luft, vatten och mat. För 20–30 år sedan var den debatten levande.
En stor källa till utsläpp är kommunernas avloppsvatten och avloppsslam, där PFAS, läkemedelsrester och andra miljögifter sprids i stora mängder till sjöar, vattendrag och åkrar. Andra källor för till exempel PFAS-utsläpp är brandövningsplatser, militäranläggningar och flygplatser.
Miljö- och hälsoproblem som uppstår på grund av organiska miljögifter måste åter sättas i centrum.
Ett femte reningssteg
Av 290 kommuner i Sverige är det fortfarande bara en enda kommun i Sverige, Linköping, som genomfört ett femte reningssteg för att eliminera organiska miljögifter såsom PFAS, läkemedelsrester etc. Bara från Göteborgs avloppsreningsverk släpps det ut ca 500 miljoner mikropartiklar per timma trots att reningsverket avskiljer ca 90 procent av de miljarder partiklar som kommer in.
I Schweiz har cirka 30 av de största städerna installerat en avancerad rening med ett femte reningssteg. Kostnaden för Linköping uppgick till cirka 25 miljoner kronor år 2015. Motsvarande kostnad idag beräknas till cirka 32 miljoner. Total kostnad för att installera ett femte reningssteg i de 30 största kommunerna i Sverige kan uppskattas till cirka 1 miljard kronor. Detta kan jämföras med Sveriges satsning på vindkraft för cirka 300 miljarder kronor eller de 85 miljarder som har satsats på Northvolt, utan något resultat alls.
Miljöskandalerna tilltar
Bränderna i soptippar under 2020–21 i Botkyrka och Upplands-Bro, avslöjade att tillsynen från myndigheterna inte fungerar. Bränderna orsakade utsläpp av mycket farliga miljögifter. I Botkyrka återfanns höga halter av dioxiner, arsenik och tungmetaller i släckvattnet. Kommunen höll provsvaren hemliga en längre tid, vilket SVT rapporterade om den 29:e januari 2021.
Föroreningarna med PFAS i dricksvatten i Kallinge i Ronneby och i Bäcklösa vattenverk i Uppsala är andra belysande exempel. I båda fallen handlar det om Försvarsmaktens bristfälliga hantering av brandsläckningsmedel. Enbart händelsen med PFAS i Sverige är en miljöskandal.
Enligt Livsmedelsverket kan hela 5,8 miljoner svenskars kommunala dricksvatten vara påverkat av PFAS. Att denna miljöskandal har kunnat fortgå i så många år utan att våra tillsynsmyndigheter i kommuner, länsstyrelser, på Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har ingripit, är oacceptabelt.
PFAS-problemet har varit känt under lång tid och tillverkningen började redan på 40-talet. Kanske beror det på att allt fler tjänstemän och chefer blivit upptagna av ”klimathotet” och det luddiga begreppet ”hållbar utveckling”? De har blivit ”klimatsamordnare” och har därför inte tid att ägna sig åt de allvarliga och brådskande miljöfrågorna.
Ett annat stort problem är nedfallet av miljögifter via nederbörd. I stort sett alla kända miljögifter förekommer i nederbörd. Nedfallet sker varje dag, dygnet runt, året runt.
Beslutsunderlag saknas – därför behövs en samlad redovisning
Ett problem är att politiker och andra beslutsfattare i dag saknar en samlad bild av trender och miljöpåverkan. Därför bör Naturvårdsverket ta fram en återkommande redovisning som beskriver hur mycket avfall som uppstår, med särskild fokus på farligt avfall: Vart avfallet tar vägen och hur det hanteras, utsläpp av olika föroreningar till luft och vatten samt vilka mängder miljöfarliga kemikalier som hanteras. Redovisningen ska även beskriva trender och förändringar över tid (se även punkt 11 nedan).
När det gäller tidplan, genomförande och projektledning för det föreslagna arbetet bör Miljödepartementet fatta beslut om hur det ska gå till. Naturvårdsverket kan vara formell samordnare, under förutsättning att myndigheten får tillgång till kompetenta konsultresurser och nödvändig finansiering för de åtgärder som krävs.
Ambition Sverige ska verka för:
- Att installering av ett femte reningssteg blir verklighet i de kommunala avloppsreningsverken i de 30 största kommunerna där också de totala årsutsläppen av organiska miljögifter inklusive tungmetaller mäts upp, identifieras och redovisas.
- Att kompletterande rening införs i samtliga PFAS-kontaminerade vattenverk i Sverige för att klara kommande gränsvärden för PFAS.
- Att ett program startas för att minska utsläppen till luft och vatten av s k mikroplaster inklusive nanopartiklar från trafik, vägar, industrier, avloppsreningsverk m.m.
- Att ett kontrollprogram startas för Sveriges 30 största sjöar, där förutom organiska miljögifter och tungmetaller även mängd och antal mikroplast-partiklar mäts och redovisas.
- Att med anledning av Think Pink-skandalen, där avfall tilläts spridas okontrollerat i ett 15-tal kommuner, tillsätta ett tillsynsprojekt gällande avfallshanteringen generellt. Syftet är att undersöka om kontrollen av avfall fungerar tillfredsställande.
- Att pågående projekt inom Avfall Sverige som handlar om utsläpp av bland annat PFAS från avfallsförbränning ges extra resurser för att resultat snabbare ska komma fram.
- Att initiera en kontinuerlig stickprovskontroll av organiska miljögifter i misstänkta importerade konsumentprodukter, framförallt i produkter från Kina och Asien. Ett uppdrag bör ges till Kemikalieinspektionen med syfte att stoppa import av de giftigaste produkterna – eller påverka leverantörerna till att leverera giftfria produkter.
- Att Kemikalieinspektionen ges uppdraget att föreslå ett åtgärdsprogram för att minska utsläpp, läckage och spill av PFAS från olika produkter.
- Att Naturvårdsverket initierar ett projekt med syfte att redovisa miljötillståndet i Sverige, som en vägledning till beslutsfattare/politiker.
- Att ett tillsynsprojekt enligt Miljöbalken startas, där utsläpp av partiklar och andra ämnen från rotorblad i land- och havsbaserad vindkraft undersöks och redovisas. Även utsläpp från olika typer av driftstörningar/haverier ska redovisas.
- Att starta ett projekt som, med hjälp av livscykelanalyser (LCA), ger en översikt över miljöpåverkan och behovet av sällsynta jordartsmetaller vid tillverkning, användning och skrotning av elfordon, solenergisystem och vindkraftverk.
- Att åtgärder vidtas mot de allvarligaste vatten- och luftföroreningarna, såsom svårnedbrytbara och ackumulerbara miljögifter.
- Att myndigheters arbete utgår från fakta – inte från aktivism byggd på orealistiska prognoser vad gäller klimatutsläpp.
- Att Sverige lämnar Parisöverenskommelsen (från 2015).
- Att Sverige lämnar koalitioner som strävar efter netto noll utsläpp av koldioxid till 2050, till exempel FN:s Net Zero Coalition, Carbon Neutrality Coalition (CNC), EU:s Fit for 55 och World Economic Forums First Movers Coalition.
- Att Sverige lägger ner det klimatpolitiska ramverket bestående av Klimatlagen och Klimatpolitiska rådet samt omförhandlar Klimatmålen.
- Att Sverige etablerar ett opolitiskt klimatvetenskapligt råd som följer den vetenskapliga utvecklingen för att kunna ge goda råd till beslutsfattare. De som ingår i detta råd ska vara professorer inom de grundvetenskaper som klimatfrågan vilar på.
- Att allt offentligt engagemang för ”grön omställning” avbryts. Innovation och energieffektivisering ska ske på en fri marknad utan statlig inblandning.
- Att subventioner och annan särbehandling för företag inom omställningsindustrin tas bort. De företag som till exempel vill ägna sig åt batteritillverkning, vätgasproduktion eller lagring av koldioxid under jord får göra det med egna medel och inte med allmänhetens pensionsfonder eller skattemedel.
- Att planerade förbud mot försäljning av bensin- och dieselbilar tas bort. Samma villkor ska gälla för fordon med förbränningsmotorer som för elbilar och hybrider.